; . D: hade varit..goda vänner - och lekkamrater så långt de kunde minnas, Nils från .Moss- torpet "och backstugesittarens Maja, och som deras föräldra- ' hem låg tätt intill varandra yte. . + på ”ryet” i Hinneryd, kunde de w N Vv "-" ; och han blev. ögonblickligen, b "> Meh Maja”. "kunde inte ov Big. möjligheten; av att. skiljas . [g - att: få slippa... men föräldrarna bs > vär oljavekliga, mest med tanke: sv Nils gjorde” också allvarlig - ställningar; men" inget. hjä [3 dagligen råkas,. Alltid 'hade' de : varit som ett, och blev det fort- ' farande när: barndomstiden var över, och "livets allvar. tog -vid. Snart nog började dé också 'tän- ka på giftermål och bosättning. "Det var i nådens år 1762, och ' elfte' Carl hade nyss blivit myn- digförklarad. och: krönt. Han var '€ : , fast, besluten att få en ändring ” tillrständ 1 sitt. arma' rike, där: . ett urartat. och" fallfärdigt adels- " välde hade makten, och där öde- "gårdar, förvildade åkerfält och" tomma kassor vittnade, om allt. "det. elände, som faderns krigsga- lenskap och förmyndarnas : miss- "hushållning hade ästadkommit: I : Skåneland — .den "gernensamma :" "benämningen på Skåne, Hallånd "och Blekinge, .glödde svenskha- ;tet fortfarande, och. danskarna: ; väntade endast på tillfälle att ta Igen, vad de förlorat i Roskilde: freden, -Holland och . Branden-. :burg hotade idessutom med krig;: allt varslade om ofärdstider.” I -Men de unga tu ängslades ie. N » ke, De var ju friska och. starka, kunde arbeta -och var väl inte” "smålänningar för To skull! Bara » hälsan stod bi; så skulle det-vä Likväl säg ädke Majas. : rar. med blida ögon. på deras : framtiäsplaner. ”De' hade -alltid > hoppåts få en bättre måg än en : fattig torparpojke,' ty nöd, och” . umbäranden hade de: haft. nog - ; av. Fadern, Vär, vävskedsmakare . och brukade. färdas långå" väga : med 'sina'alster, varvid Maja" of: «ta följde:med; och på en torgdag: i Laholm, blev .hon, mer -än van ligt . ' uppmärksammad. Bland . + marknadsfolket. där var” nämli- "gen en ungersven, Mads Larsen” » från-Vindråp,-som. det .då. hette,.. tagen: 1 dén ”käcka smålands sen.. Sen dröjde 'det inte. länge, ': förrän han köm i friarärende till + gägna.t tillfället, I bud ;köm- det säkerligen: aldrig : mer: > : från sin Nils; Hon grät och;bad "På, de. fördelar). som de. själva skulle ' få" äv : ett "sådant 'gifel. : "En tid::tänkte de ”rymmi i atethop, menr så , ble H hustru > wr " med,, att han, i' vredesmod; läm Sf sjuk; och "Maja vite inte lämna ”pin. nöd" världe hon sig till kyrkoherden, herr Carolus, Ros-" 'cellus, men "icke .heHer där fann | hon. någon ' förståelse. - Han up ker på sig "själv? Kärleken : til Nils: vär kansk bara ett flyktigt gä över. Iställe fö, klaga borde” hon: "tacka? : Gud: för, den .nåd;”som' nu blivit henne veder-: faren, "och bli en god och trogen ; Slutligen blev det fett” stormigt uppträde mellan "hennes föräld rar: och ' Nils, och ,'det slutade hade orten: och; tog. värvning. vid: "Smålands fyttare. Men. innan" ”ät; som det troite.! -hade”' de he "ligt lovat ;att UN 'glömina MM Av Go liarden " vida beryktad för att kunna bota ". varom, det gick många historier. var egentligen icke. från Finland utan: från det' "Fjärr-Karelen, svenskarnas Stor-"- Karjala, : "+ varför: hade "hon kommit ; hit?.' från Vienas blåa sjöär till 'Sun-”' "hans «död, men: det. var endast framtiden” sades 7 veta varför. do komma.” In hur skall det bli? a 2 Nog” bli? bra, och stor gård.” "så gärna: Hjälp mig ändå på nå- xo mig, KFN förlama; en. gång" utsett "en -rik "änka: til .sonhuöstru, kunde aldrig smälta, att:han i stället tagit en fattig- "lapp, som ingenting 'fört. i boet. : " Barn hadé de inga, och hon trött: nade" icke på att: kälta om, att V detta "var Guds straff för hans ' självrådighet.: Annars: kora Maja ' gott. överens med - byborna," och tjänstefolket. .avgudade.henne',— med undantag av Jens: Vreg; en gammal .dräng, 'som”ansågs. icke -vara" riktigt "klok. Han:hade :en ', gång.' kommit dit - från? : Gölnge bygden, där "han som barn för lorat "hem och . .anhörlga, i. den - Hornska ! fejden; ett :mordbrän-.. ”nartåg, vars fasor länge .bevar? des i skräckfyllt minne. de altid -varit. rädd f ty Jan” var tvär och tjurig, ”ett. vr eg", och hyste"ett outsläckligt - hat tjl allt, vad: svenskt hette. Ton .hade nu .hunnit växa in i. Ierdar sar vi. EN suabba neg : vände vik en orakud int skogen och var : . ård och 1eg. sjukdomar, stämma blod, ta rätt, på tjuvgods och dylikt, men all- ra mest för sin spådomsförmåga, Alrfg välvde en yma så silver Bike. kring får beh ki Honi kallades ;'Finn-Kerttu, men . 'sägenomsusade Finlahd"”'och : finnarnas! Venäjän . &Blarnas, .sejdmännens . unosångarnas - hemvist 'se-- "dan rurminnes, tid,: Men hur och Vilket: ödeskast hade fört henne nerbos' ljungryar? "Det talades isserligen' öm, att hoh en gång följt med en: svensk soldat och' edan” stannat” kvar :här ” efter = "Byn var inulen- och trist att a = = "Hörde do Jå ej rymdens sång, = ” eller ville de bara vardagsgång? . , ”ftfrodde de mer på id och grus = + Vän konung lans över Mavids hus? MN 4 in fra — gissningar, och Kerttu själv fiék. « ran ingenting ur: Dn ; : timbunden' och oätkoml sin. ensamrmä - väg, erallt både beundrad. och fruk-: - glömma, helt. : Väl hade minnet: av "honom" förbleknat sedan be- söket "hos "Kerttu, men. i ensam. ; ma: stunder ville. tankarna. gärna. gå till hembygden, / där de. båda en gång drömt - iyckodrömmar, tom aldrig skulle” förverkligas. 4 å var sinte tär hänt av" och älskat varandra, men sy; blivit. skilda, genom” -ett - » oblitt öde. och Maja hade. en för-'. .nimmelse av, att marken gled "bort: under hennes fötter. Ga lå "minnen vaknade till livs, hon ville ita Nils i fann, men fick se : - Jens Vregs lömska ansikte horta. öppen "bok, :Många menade att Tiden” gick, och slutligen bröt. känningar och kom Strax. till ber” hon var 'en häxa en "djävulens «+ kriget. löst.. In, solvarm julidag” ', "inn Pn tjänarinna. men. ingen. kunde.be- , kom det budskap om, att Chris- - nd Men | N isa att hön ställt till något ont, "tian'V hade Jandstigit. i Råå. med - och "> häxprocesst : . heniska ” i äktarv vet. ittberömd för. ligga som 'en — Jag 'är kurir; "Maja. vi har äntligen "lyckats "mota. dansken” "vid Halmstad, och? >» kungen » har: "kommendanten i" : Ängelholm. "Men på hemvägen blev jag för « följd av'snapphanar och fick: ri- . «da för livet, Jag tog denna om: : a väg.för att komma undan, men: gått för illa ät kraken, och "är mitt liv inte mycket värt, jag inte har någon häst, > Jä, men :så tag då vår i Guds namn? -Alads tog, unghästen,, när han, drog. åstad, men ,den 'andra h = Gut: välsigne dig, Maja! Det dig så-likt, aldrig rådlös! Men då raska på! Jag skulle : Str feberaktig : iver ” började: han: Jossa” "Sadeltyget, och 'Maja e-hjälpte. honom. -Ingen Jade mi ke, till ati Jen hastigt. smög sig ”und tit räpp: "Så - trycktes han. Majas hand, strök. sig ett täg. över 2Ö80- > nen” och for åstad i sporrsträck, - men” hann: ndå: vinka. ett farväl f å öken." -Detxhela hade-gå Maja. knappast hunnit fatta a men” Där. hövslagen. tystnat, Föll hon samman och bräåst: i-grå sr had& hon -då fått äterse Nil = men'skulle det vara för si n?, Och så. hade.hon hjälpt” - ålandsryttare, ep. fiende; inde få allvarliga följdert- sä" ske: Guds vilja; Förreste hade” ju. 'pastör: Brunkmansagt "söndags; att. ingen har: större k: än. den,. som låter, si sina vänner,” | jubel? av". sina då det & ihå tutidersåtar. 4 eldiga"tal,ha-;. -de-Nan-manat. dem att skaka. avg et” svenska” oket,” öch hans ord” ””förklingat " ohördä; i starka :snapphaneband : bildades"! : håll, icke, "Minst ' i Syd: - in en gång skulle Skä- 8 gon blev klok på och ingen kom nära,: hade. alltid; : Y fästad vid” Maja” och” äver plötsligt Jens Vreg: framför hen- > .he:med, en pistol: i handen, och bönder." lyfta”: väpnad hon, ry; ggade. fö äckt tillbaka. - hand mot svenska. inkräktare,” Dåren: "hade fått tag i vapen! ».r om, de länge: måst: kröka YE i skälv ande. härm: och förbitt-: ” fall; i ov ENA <a tingen borta, och det. är du, söni - Lassen "slöt sig: "genast. hjälpt: honom vägt Försök: inte till friskyttarna, och: sedan fick neka! Maja och tjänstefolket" svara f Maja" förstod; "att herines öde : :gården, Faris "var: beseglat; mem vissheten om, «att Nils var. räddad, gav henne; ett förtvivlande. mod. . 7 .—' Ja; ja! skrek” hon "vilt, — Jag har” hjälpt honom! Han.i Nn «räddad hi, Gudskelov öch tack! = — Så far, då dit, där..du och” :, alla. svenskar, hör hemma! Hän + 3 skar fänder av raseri, riktade: / pistolen mot henne och” tryckte. sav, v Å Halland, g ; nelands.: H kert wisste-Kerttu. nå-.> I menade , Måja,” och en $ mög. hon 3ig också bort till: Henn barn i a, sade hon; mr "Har väntat länge,” DR en' ; sköna : sensommar led mot sitt slut;.och fastän N 'solen' ännu stod över. -hörisonten, man " bleviskuggorna allt: djupare; -och "> fågelkvittret tystnade efter hand. "Men -det är inte" mig utan i Maja hade skött "om kvällsbesty- ils,' det är frågan om! Han har”; ren och unnade sig en'stunds' vi- fimnat :mig,; och. jag får, väl ald- + la uppe i- hagen, då hon fick" sé där hur kommer det eS , Sänt mig åstad med ett brev till. urnan jämte, det vovriga kyrksil sr ret har. föl .han..— Nu "är :svensk-" både: i Hinneryds" Mycket rik bonde. Han .var en ägare" till större delen av byar-.. na Snällsböke och" Fagrahöke. vå barn! växte upp i hans "familj eti con och en dotter: ” i: vv. Sonen dog i unga är, men ' Anna -Stina så: hette dottern, fick Snällsböke : i; hemgift och ” som .både' vadker och rik blev hon mycket uppvaktad” av. be- ; undrare från olika "håll, Anna Stina »omsider: skulle gifta” sig tillstälrdes ett ståtligt 'bröl- ”Jåp. | Hennes "rige. brudföljet enligt tidens ”sed-ät- följt : av "många ridande små”. --svänner : och bruden bar gock- +" »-nens ; förnäma” ;sibvenkrona.« Kro- senare. blivit arulet .Hinneryd, n Bröllopet « firade: r dagarna. med mycken pomp- och- ståt, att” det -aldrig -håft. sitt .mot- y ryd. varken: förr tankar. gidk. till atomen : isom väl war "vad det” Mannen var : "ofta bo rde. vara, ute” på. affänsresor. vilket förde” med, Sig, ett... kostbart uteliv, . an snart på Obeständ samt förstörde först ' sin ”och ” : egendom; allt gick” samma Nu måste Anna” Stina med sin i derligt" rinné;. :Han kunde säg) var den'och :den "låg, fast intg ”man lämna sitt rika ba ndöms- Hem och flytta” till "ett liter torp,” varest. mannen dog, i | Ajupäste armod, se H I För Anna "Stina blev. det nu att. flytta” från" det: eria torpet ' « till. det--andra, ett kringflackan: , . de -liv utan ' mening och inne-- håll... När. det gällde försörjning. rig 'se honom mer... Jen ryttare komma” förbi. Hästen, ro — Nog får:du "det & en gäng. som var, löddrig "och. utmattad, . En. enda. gång! Är .det allt? stupade: "Plötsligt och, -blev- lig- ch jag, som” kunde gå i döden > -gande; men ryttaren kom snabbt honom!? " På:benen igen. Han fick syn "på r henne ' och studsade. 2 Maja : >— Nils O, Herre Gud! ;. Så 'skulle' de då mötas: här, .barndomsvännerna, . som alltid "Ett ö onblick stod: Maja upp: : rätt,. och kvällssolens '; strålar övergöt hennes gestalt med. etv.” förklarat skimmer." så "slog. hon " Händerna "för "ansiktet" och" fråMstUpa.., .. soosmuver — - Men i hennes medvetande, som. - alltmer fördunklades .av dödens töckenskuggor, skymtade "än en. » Bång” de blida, dragen av hennes också. att "göra s Gud; i. himmelen. "Menar ' 1 kall ta död. på Do int dö av V sorgt Men jag - säga mer” no, Intbra för ' mänskan. veta sin framtidt, >< Snälla. mor Kerttu; jag ber ot, sätt! -Jag vet; att.I kan det! . Nog ska” jag "hjälpa. Se på " Hennes” brunsvarta 'mårdögon ” . fick” plötsligt en stickande hyp: notisk skärpa," "och: Maja satt :som - Hon: kände, hur Kert- stu strök henne: ett. par, gånger löver pannan, . och "sedan. mindes >. hon: inte. mer. När hon åter vaknade: upp, 'stod Kerttu fram- ' ” också att göra det! : förste och "ende. hjärtevän; "den käre ' och pförgätlige, som hon ' - sagt sig kunna gå i döden -för, ' - och rörde .sig. ett. oredigt minne av, sierskans ord: Du kommer : Reka. "Den tredje” och sista av hennes "spådomar hade också slagit ' in. När = så gammal att hon ej kurs brudgum . var en ” vik. handlande; från. Mellansve- "När de foro till kyrkan, » var ---Och. ett. fattighjons- begravnii de. hennés ung -- » ben grav, som han höll på met misslyckade ” spékulatio- 2 ustruns' och sedan "svärfaderns i de. bestämt bli barn: på nytt... , gravvärd: saknade: ". förtskred, och 'han roade sin e . långt .den skulle -hinna på ett år "nen;' +; Og8rävda, : som: väntade > ännu 16 s Han sade: ” frågade. 'dödgrävaren förvånad. . skrattade efterträdaren;; TE grundande. "Alldeles säkert! en | gick "hon omkring. i bred na och tiggde ben och svinh som hon sedan :Sålde,.. Därför att "hon handiagé m ben -fick hop. heta Ben Ant Stina' och Anna Stina .på dy an, Socknen bistod henne någ! ” "därigenom att num "Upplätg i id liga: kyffen är henne' men var . hon nu den fattigaste s alla; - 2 Slutligen" när Anna Stina bl klara sig själv, "blev. hon bo ackorderad "av" kommunen tl den :som "ville taga henne fi den: minsta betalningen: Och fick Anna. Stina tillbringa si sista år. Ander ständigt. flytta] de från dets ena Nerd un: di "andra. : På, nyäret 1916 fick" ”Abna: S "na flytta för sista "gången; Hi - blev, då. med sina tilibörighet : neds toppad i en kista "och. tran ' ” porterad till sin”: nye igare d "hon snårt fick” sluta” sind dagd , Jan en -rik bonädottérs ”bröll på Hinneryds - kyrkogård ' d BRUDEKEN : fFörts. fr: sid. 5 VC inte, låta bli att le, när hal. ” tänkte” på det. Herregud, det-ble ”jW inte mer —='men i alla. fall: L hade; -han, ha llsatts "en ny; dö grävare, en ung, stark kärl, Nä Djärv. såg 'håns huvud sticka op. gick hån"alltid bort till sin "eftet trädare för att'präta. Och del "unge. dödgrävaren pratade:gärn "ned. den gamle. "Gubben Djär var verkligen: lustig; han. bö j ; Men: ifråga. om! dé gravar ha grävt ägde" han ännu 'ett' förur) Spår. mer, syntes. av , kullen: och - Han : följd också , med Y'hur'' omgrävningel terträdäre' med "att; räkna ut, hu Hur. kunde Djärv, räkna, ut s dant? Jo, han visste ju hur stå. "dödligheten brukade vara 1. .sock det' skilde" inte så” myckå från ett år-till ett-annat. Och:& när man räknade, efter. hur mån ga gravar det fanns i varje rad så kunde” man lätt säga ungefäj platsen för de nyä' gravärna, d vande människor," SEKTEN » Så en dag fick: han'se, att ef 7 terträdaren : i påbörjat ' "omgräv ningen av andra raden. Det gjor de' ett djupt. Intryck Pp ; honom Djärv. d det! . — JO, därnere vid muren'ska Jag ligga, som, sist +-radenfr. — AV det ä” väl inte". sä'säkert or JO, det är säkert? Svarade Djärv,"och:han £ eföll-djupt be — Jag förstår nu, varför jag för henne med ett belå itet leen- Helår blev så gammal, ,tillad hän et. ; Vv: en - k ide på läpparra. an -ter en stund, |. N SR ” - Halvå — Vara bättre no! sade hon. ' Ja, Djäfv höll på att”. barn SE 'Oförändrat I pris: Kvartal "Jä, Verkligen! Det'var; som om , på nytt. Sådant som han. nu tt ba 2 Månad 'sorgen och saknaden efter Nils' rat,-det säger ju! när förstån jet hade : ättat på något sätt, och" hon ' v > blivit 'tröstad strykt, : Hon förstod inte GER f hur det gått ti, men tackade - skygst Kerttu och ilade hem. . börjat svikta, när man inte” a «re- kan skilja på lvets:verkli Ring: 030116 50 eter insänd nedanstående ' "kupong. sl 0 — Därnere ska . där ve muren! - Sådant pjoller! - funderade över orden Men Djärv. upprepad ; a baräsligheternia fö Någo nere: under u spått . rätt; åsen. Kerttu hade - visst hade hon fått = "det bra, Mads var en god 'make, ven ät er aren IVÄG. gp; +: > stolt. över.sin' duktiga hustru. och, ..hort ät sin företrädare!” lä Rn "snäll mot både henne och svär- ind t-muren .I-andrå- BrAVN + föräldrarna, men hans mor, som lör ” så Hade han «naturl i ; glömt atNtsammans, två |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.