I " IT:s JULLASNING 1958 om svalbon kletade ihop under takåsen l2g husen £ Flintarps by på nord- sluttningen av Hallandsås I ett grått gytter, och mitt I klungan bröstade sig hovgården, Där bodde adels- herrikap. Men annars kröp husen efter marken precis som hos den enkle 'åbon för att inte vältra ner för slänten. Och allt var grått här också, men ett varmt skimmer dirra- de I de små fönsterrutornas blyglas, och den sammetslena mössan på halmtaken fick en ärgarön lyster I solnedgångens färgspel från havet. : Hovgården celler hogården, som den kallades, hade nog sina ståndsmässiga ambitioner och gjorde vad den kunde för att hävda dem, Mcn I själva verket smalt den ganska oför-' märkt in I omgivningen. Den liknade en större , bondgård, och .var det också. Egentligen var den en utgård till Dömes- torp med högreståndslater och frälseprivilegier. Det säger för resten namnet hovgården, vars etymologi man kan inhämta hos Ifellquist, men som eljest vid införsel eller utmätning i andra riddersmäns och olycks- bröders gårdar. Det vad tröst för ett tigerhjärta! Jämt och samt kivade han med sina släktingar, isynnerhet med her- sen till Bevertorp, Jakob Som- nitz, som var gift med hans syster Birgitta. Hans humör var uppbrusande som eld i blånor, och han kände ingen behärskning. Våld ryggade han icke för. Adelsman var han men utan nobless. Fogde- later och översitteri präglade hans förhållande till andra, inte minst till underlydande. Bland adelsherrskap och bon deiolk Drama från 1600-talets Sydhalland och begrovs i Hasslövs kyrka "Han var ”gift från Skottorp med.' Bodil, dotter till Axel - Andersen Baden (som hadé Skottorp 1536—1562 och slotts- loven på Lagaholm 1568). Olof Jensens änka gifte om sig med = landsdomaren = Björn Knudsen Måneskiold till Ät- tarp i Enslövs socken. Änka på nytt flyttade hon till so- nen Axel Ägesen på hovgår- den i Flintarp. Vi möter hen- ne där här nedan. - Ctaffan Olsen har källorna inte mycket att berätta om. . Blod lådde vid hans händer. « Prästen var inte riktigt belå- Som mycket Ung dödade han ten med bonom på grund av en människa. Det var 1591. Han Jyckades komma helskin- nad från bedriften, som han betraktade som mandomsprov. Men trettiofem år senare, 1632, arresterades han åter för dråp. Han hade slagit ihjäl en bonde, som hette Hans Lauridsen, Nu satt hans huvud löst. Men det. fick sitta kvar. Herredagen fri- kände honom från ansvar i sa- ken, Han levde ännu 1637 men försvinner sedan utan att läm- na efter sig annat än grums i enkelt och rakt på sak bety- = tidens-flöde. der herrgården. Då hade Axel Agesens öde ett. jordstycke i Rostorps vång, som tillhörde kyrkan men som Staffan tredskades med att be- tala arrende för. Men detta var ingalunda hans enda mel- lanhavande med Rasmus Lau- ritsön Fuel, kyrkoherde i Hasslöv från 1566 till en' bit in på 1590-talet, Ett annat var. mera penibelt, om också det faller ett stänk av pastoral ro- mantik över saken. Adeln var ju den privilegierade klassen på den tiden, och socialt ga- pade en mer eller mindre bred klyfta mellan frälse och ofräl- Dess historia börjar med en nått sin fullbordan för länge se. Den fick helst inte över- riddersman, som hette Axel sen och ättestupan fått även "bryggas. Så dekreterades i la- Agesen Gerv och bodde där i 1600-talets början, och den hans offer, . Men låt oss, innan jag be- gar och recesser. Men knap- adeln, fattigadeln, hade en slutar även med honom, &åt- rättar härom, ta en översikt livsföring som närmade sig I ah. t som högrestå ställo, Numnet lever kvar än 1 dag. et När adelsherrskapen — blev / alltför barnrika, mötte det ofta svårigheter att ge ättcläggarna ståndsmlinxlg hemgift, Man fick ta vad man hade och göra det bästa möjliga av Htet nog, Aldate sonen skulle först och friimat ha altt och vil det. För honom var familjens huvud«- goda reserverat. Doe övriga barnen fick nöja slg med vad som bluv över. Det hadé Axel Agosen fått göra och många, många med honom, Det var en vandring ned från höjder- nn. Där nere brusade det stora filkdjupet, och gång efter an- nan kromades adelsxköldar I dena virvlar. Iblund levde nam- not kvar, Ibland Inte. Jag undrar, hur det förhåller sig mod släkten Klörning I Velnge, som Jag påträffat I gamla Jjordebäckor. Men det är en annan historia. : Höyudården Duämestorp hade gått till Axels broder Hen- rik Ågosen, som förgyllt arva- lotten med tre goda gilten och efter vartannat kunnat skriva sl som herre till Hässleholm, Malserbd, Axelsgård oc Klings- torp (Fruata hårad), Han ägde Dämestorp 1592—1417 och sål- tlo darelter gulset till Holger Rosenkrantz (Glimminge), som var hövding på Laholms slott 1620—1023, Henrik slog sedan ner ana bopålar I Malseröd, som han fått med sin andra hustru, Anna = Jörgensdotter Daa, Alltid I furlägenhet om kontanter, hade han emellertid tedan året förut sålt gården tull an svåger, Herluf Daa Hans förskomalrihet | affärer var gränsle Svågern ville nas turligtvis själv ta sin ägandes Fård I besittning. Men det var omöjligt ant få bart Henrik Ågesen, Det gick varken med bk eller pock. Slutligen måste Herull söka handråckning för att lå honan vräkt Det akedlo mal star apparat. Genom her- fedaguken I juni 1819 furstån- tigalen Henrik att flytta från Kåren och lämna akötebrev MÅ erembomen, Han hade satan Ingen varsdig atel Än var han hår, ån där Sina gåntar hade han tralurat, dok ned bibehållande av bruket art kalla vig "UN Holme" (Hines hola, "ul Axelgisd” art Ka får honorna sken ätt forts farerube vara ågare av Uenca Kosta Han kunde behöva ha Beta for kresten sk Pyngar linale han var ban kom eh bale inga mreverss betinkligheter Urdga om återa betalningen bångtvarna stim se burom ging eler annan och inmltvnirganån bored deglgenm på hanna dre, om han habe någor Själv stilibe han sig glekleva WII bulogunks sen fileman och inkaveraime H we rara sd äre tee en väldig summa på den ti- den. Men man får hoppas, att. prästen gick i land med den. > Inte minst för hospitalets skull. Fast det klarade sig inte ändå utan blev nedlagt några år. Och: så vänder vi tillbaka till. Flintarps hovgård. xel Ägesen hade fått en Åbandes uppfostran. Så nog kunde han tala med bonde- män på bönders vis. 'Men om han också 'kunde tala med prästen på Jatin, är högst tvi fyelaktigt. Knapadeln hade då- lig råd att sätta sina barn i skolor. Det var strängt taget inget annat som skilde honom från allmogens breda massa än vapenskölden (silverspets på svart- och röddelad bot- ten). | a Pengar hade han lika ont z om som brodern Henrik. Hans ' kredit var synnerligen begrän- sad. Härom sistens hade han köpt en häst av bonden Ras- mus Jensen där i byn och be- talt 4 daler i handpengar, men resten av köpeskillingen hade han inte mäktat åstadkomma, så bonden hade tagit öket till- baka och sålt det på Båstads marknad. Men handpengarna hade han visst behållit., Och nu var. Axel fasligt arg på karlen, som han hotat till li- vet, om han vågade träda fram fö över slikten så långt den har anknytning till vår ort, et fanns på 1180-talet en Jens Pedersen, även kal- lad Kyrning Pedersen, väpnar. re, som I ett pärmbrev från 1488 har beteckningen "”vel- byrdig mand 1 Vawristorp”, d. Vv. 8. Värestorp I Rinneslövs socken, där han då hade sitt huvucdboställe. Två år senare har han flyttat detta till Dö- mestorp, vars historia börjar med honom, Laxfiske var ett av hans näringsfång, som ut- föll särskilt väl I Lagan vid Mellby och I Genevadsån vid Tönnersa, För att exploatera fisket hade bildats Mellby och Eldsberga län, som innehad allmogens och ofta inte höjde sig över prästerskapets lev- ' nadsstandard. Manfolken i de båda lägren = fraterniserade gärna ' med varandra, Famil-” jerna umgicks. Städat och snyggt. Men då och då klang det till från en osynlig båg- sträng, som den respektlöse ' lille — kärleksguden fingrade med när han kilade omkring I skrymslena. Och vips satt en lågande pil i den dygdädla adelsmöns hjärta, som drog henne oemotståndligt till man- nen av folket. Hon äventyrada att bli tagen av sin fader eller vem som var hennes giftoman. 'såsom 'det föreskrevs i Kal- lundborgske reces 21/11 1576, av ärkebiskop Jens Brostrup. Kyrning hade dem 1 sin tur som förläning av honom. Han var gilt med Bodil Poulsdotter Ribbing, som var befryndad med den gamla ätten Kyrning, där en linje löpte samman med ätten Porse (de hade samma vapen: tre sjublad). Det var stulta anor: Knut Porse var på 1330-talet hertig av Södra Halland (1 vilken egenskap han utfardade privilegier för Halmstad) och gilt med nar- ske kungen Håkan Håläggs dotter. kungamodern Ingeborg. Jens Pedersen lnade namnet Kyrning. men vapenskölden vågade han inte låga beslag på Hans skoldemärke var de. Jat I blått och milver med en sexuchlg stjärna I mitten åv motutta färger. Dottern Sid. vel grite rå med Old Jensea Gere, vars far haute Finla han och var berre tt] Sörby och Flicsager I V. Gonge hå Old Jensen blev nu ägare tl Dumestwp, dir han skrin vwva dere 1303-—1337, I emakta kampen på 1320-talet hade han Suut upp urke Sueen Narby på Kristian Ha sila, men ; IA I td så att ban Karp + a Ni - bräde Y cn Nils Bra ObE hule trå socer Åk: Qen ti Dormestorp och Stts fan Olsen I Rostara Are blev landukinare i södra Hattand 13 Han deg den 222 1578 ”att fängsli låta insätta och förvara henne uti hennes livs- tid och allt hennes gods till sig anamma och det alltsam- mans njuta och behålla”, Den kärlekskranke ynglingen å sin sida hade att rätta och passa sig efter Fredrik II:s gårds- rätt 9'$ 1562: ”Beligger någoa fattig karl, som icke är av adeln, någon fru eller jungfru, som av adeln är, då skall han straffas på sin hals” (halshug- gas). En sådan malör hade skett 1591 med prästens pojke och Staffan Olsens dotter, som bar syn för sägen, Ryktet ha- de burit olyckan till hövdi g = AA i för hans syn. Såvitt han inte hade det olycksaliga öket med sig. Och Rasmus höll sig vist: undan. Han var ingen modig man till vardags, men spräng- full av mod och övermod, när han fått en eller annan stån- ka öl i sig. Det blev hans olycka. " Och nu var det den 1 no- vember 1610, « allhelgonakväll. Asens alla, bäckar drack mån- sken och glittrade fnittrigt. Det glimmade festligt i högstugor- nas vindögon, och röken från de höga vita skorstenarna bar med sig härliga dofter av pöl- sa och sul och söamat. Bybor- na höll gille. De smäckte: sig med den feta syltan och allt annat gott, som rågade sömats- faten. Trätallrikarna klapprade mot kistebordet. Ölstånkorna av enstäver vandrade oförtru- tet från mun till mun. De till en början bleka och bistra an- siktena fick färg efterhand och sken upp i kapp med vedkub- barna på den öppna spisen. — Ja, se Axel ska du akta deg för, de ä en jävel så lömsk, å ilsken ä han mä. Vi får nock följa deg hem, Ras- mus. Nu ä han fuller åsså däringe.. Hör, va han gabar och sjonger. oDet var gilleskållaren, Nils På Lagaholm, Anders Thott, som låtit hämta ynglingen och slagit honom I järn och bojor I fångkallaren. Men både Staf fan och prästen hade vänt sig till regeringen och bett om nåd for pojken och anhållit, ”att han oh den han har be- sovit måtte lå furenas”, Rege- rirgen vilke tydligen ingen syrdares dud, utan resolverads I missiv tll Ihaholmshövdingen 7 12 NI Hla fWljände: "Frys ru bile Kalundborgsresessen 2111 1576 par. 22 och gårds- fåtten 1162 per. 16 väl formå- ker, vad straff Rasmus son borde bla bar kungen efter- skäråt honom hvet och med-. givit, ant ban och Suffan Ol- sens dotter fi ingå äktenskap med varandra”, Dock skulle pocken betala 12 diter tU hospitalet I Laholm. Dot var som talade, Lita skalkaktighet låg det nog i ta- let, men grundmeningen var allvarlig. "En vild glöd tändes i den tämligen druckne Rasmus ögon och det kom ett trotsigt spänt drag kring mungiporna. Han reste sg upp från bordet och sa: > Han får va hor jävlig han vill, för nu ska jag gå ing te Byborna sökte bålla honom tillbaka, men han var tjurigt eaveten och raglade iväg Han hade inte lingt till Axels Da Yar stugan närmast intill Vv ad som sen hände, må ti- 7 den berätta med egna vänd- Ringar och torfall Jag lämnar ordet tll rättartingsprotokollet ar den 6 11 161. Riksrådet bar samlats med Kristian Iv defolk i spetsen på slottet i Köpen- hamn. Där är kanslären Kri- stian Friis till Borreby, mar- sken Sten Maltesen till Holme- gård, amiralen Mogens Ulfeld till Sielsg, Sten Brahe till - Knutstorp, Mandrup Parsberg till Hagisholm, ståthållaren Breide Rantzau till Rantzau- holm, ' Jörgen Friis till Krast- rup, Eske Brock till Estrup (sedermera namnkunnig ägare ” till Vallen), Kristian Holk till Sjöboholm i Hishult sn mi fl. . Men där var också en fattig, förgrämd änka ' från Flintarp, | - Det skulle sannerligen inte så litet mod till för att våga trä- da fram inför denna lysande, guldsmidda församling av ri- kets främsta ” män. Och så stiger rösten lågmält fram ur" "bleka 1600-talsdokument. ”För någon tid sedan haver sig tilldragit, att Axel Ägesen. haver ynkligen och okristligen dräpt och ihjälskjutit Rasmus ' Jensen, som var min, Inger Henriksdotters, fattige man och . min, Mogens Kristensens, mor- bror varjämte jag hans fattiga ” bedrövade : hustru med sju efterlämnade faderlösa barn är” bragt uti största elände. Och. - hade min stackars man be- "-mälte Axel Ågesen till sådant alls ingen orsak givit, utan ha- ver han gjort det av överdå- dighet och grymhet. Eftersom vi stackars bedrövade männi- skor icke haver sådan förmö-' genhet, att vi Ax2l Ågesen för . denna hans okristliga gärning kan tilltala och beivra, så be- der vi ödmjukligen för Guds skull, att eders majestät som ena kristlig överhet denna vår rätt-. färdiga sak ville taga i övervä- han för denna sin begångna gärning tillbörligen måtte bliva . straffad, vilket Gud allsmäktig eders: kungl: "majestät rikligen "åter skall belöna? se + "Axel Ågesen steg nu frani och -- lämnade - rättartinget. ett utdrag 'av Höks häradsrätts: protokoll för den 29/11.1611, som ' utvisade att Henrik Åge- sen till Hässleholm hållit vitt- nesförhör ””om det mandråp välbördig Axel Ågesen hade gjort på Rasmus Jensen. i Flintarp; och då vittnade. tre män, att alla helgons dag om aftonen var en del gott folk samlat hos Nils Gudmundssen där i byn, och de drack, och där var även Rasmus Jensen. I den andra stugan var Axel Ågesen hos sin moder och an- dra, och som de satt och drack, blev det tal om att Rasmus" hade förargat Axel, som var mycket retad på honom. Ras- mus skulle akta sig för honom. Då 'sade Rasmus: Alt skal jeg gaa ind till hannom. Hand gigr mig intet ondt. Men de övriga bad honom låta det vara, tills han blev nykter. Han gick likväl till den andra stugan och blev skjuten, När han bu- rits in i Nils Gudmundsens stuga, sade han: Gud 'hielpe mig, Gud bedre mig, at jeg trötta aa EN DÖMESTORP: i artikeln. "icke lydde eders raad oc gaait .neden . omkring gierdet, saa havde jeg verit denne ulycke foruden. — På samma sätt vittnade flera andra, som vart med, Trued Nilsens hustru om- talade, . att hon tagit” fatt i ” Rasmus och försökt hålla ho- nom 'tillbaka och att hon bett honom gå ur. vägen för Axel, tills han blev nykter, men han sköt henne från sig och gick bort och fick. sin skada.” . ”Jakob Somnitz, Axels svå- "ger, vittnade på sin frus och" hennes pigas vägnar, ' att 'om aftens tide et lius var brent? . (om aftonen, när så lång tid förlupit, att 'ett nytänt' ljus hunnit brinna ned) kom Ras-' mus drucken och ville in i min moders (d. v. s. svärmo- ders) stuga. I 'detsamma lade min hustru (Axels syster, Bir- gitta) kroken (haspen) på dörren, för hon ville icke, att han: skulle komma in i stugan. Just då kom min svägerska Metta ' Björnsdotter: (Måne-. skiold) och skuffade : Konom utanför farstudörren och 'bad honom ' gå och lägga sig. Då svor han vid Kristi död, att sen. När' nu Axel förnam, att han ville in till honom och icke kunde förmås att gå sin. väg, grep han:en bössa och kör så: ut och sköt honom. På" : Eline” N > samma > vis ' vittnade, : Svensdotter med tillägget, att hon i farstun hörde att Karin, . som på den tiden var kos' fru Bodil (Axels moder), bad Ras- mus gå sin väg, Då svarade Rasmus: Nei, Guds dgd skal ieg "icke, icke en fjeds'iord » (d. v. s. inte ett steg).”. Mogens Kristensen framhöll, att Axel Ågesen bort söka sin rätt (om han hade någon) ef- ter lagen och inte på detta sätt - bringa Rasmus om livet, Ytterligare företeddes i rät- ten "en ' skrivelse, av följande innehåll: ”Vi undertecknade, Trued Axelsen till Torp, Jörgen Daa, k. m:ts kapten, Jens Madsen, skrivare, nu bosatta i Båstad, gör veterligt, att vi nu S. Mårtens dag (den 11 novem- ber) var vänligen ombedda av välbördig Axel Ågesen, att vi skulle .vidtala och fråga sa- lig Rasmus Jensens broder, släkt och vänner, om de ville ingå en vänlig förlikning med honom för den olycka, som hade tilldragit sig mellan ho- nom och Rasmus Jensen, som fe - . Vintervitt runt Lagan Det händer då och då Vvinterdagarna den här bil Erunden strandremsan m Pingelandet med sina väder och mycket snö. För den, som visar ellan rikstvåan Småraviner och trädsamlingar. "SLOTTSBYGGNAD — ett fräl Å anor, Så här bör slottet ha sett ut under den tid, som behandlas. - han "tyvärr dräpt och ihjäl- skjutit. Fördenskull har vi be- sökt hans släkt och vänner, som då. var församlade på Hasslövs kyrkogård, för att inhämta det svar de ville giva därpå. Då svarade de, att de "intet bestämt besked därom kunde giva, förrän de hade rådfört sig och talat med sin husbonde.” | . " Jag citerar vidare ur rätte- gångsprotokollet: - ”Likaså har här i dag vid tinget ' välbördig Henrik 'Åge- sen på sin broders vägnar er- bjudit avlidne Rasmus Jensens hustru, släkt och vänner silver och "penningar efter hederliga mäns bedömning och ' förkla- ring samt förbundit sig att ” dem betala och utgiva ordent- . ligt i överensstämmelse med den träffade förlikningen, Där- på har Mogens Kristensen och. Povel (kyrkoherden) i Hasslöv svarat, :att saken är dem från- hänt, dock att de gärna skulle göra vad möjligt var? + sve. Sedan ”kärande och vittnen avträtt, får den anklagade tala "till sitt försvar. Det gör han" e o . "i-en skriflig. inlaga: "gande och hjälpa oss, så attY han skulle gå in till Axel Åge- Rasmus” Jensen hade sålt en”häst till honom och sedan ' tagit 'den' tillbaka, fast . Axel' hade givit honom fyra daler på don; Ras= | mus hade sålt djuret på mark-' naden i Båstad. "Axel hade”då' gnonr "välansett! folk : varnat” hönom för 'att' komma: inför hans ögon, förrän dom och > rätt skett i saken. ”Så kom : han till min moders gård om, natten och sade, att han ovill- korligen skulle gå in till mig, vilket" många redliga personer -: i den andra stugan kan intyga, . samt att de bad honom icke gå dit utan i stället gå hem och lägga' sig, alldenstund han var drucken, Då sade han, att han skulle" ofrånkomligen gå dit både i det ena namnet och det andra; ehuru han'icke hade något. ärende och jag . icke visste om hans ankomst, förrän han stod i dörren och ropade och inte kunde komma : in, emedan haspen var pålagd. Och min syster Metta och hen-' nes piga förde honom bort från farstudörren, Då ropade jag och sade till honom:' Går du inte härifrån, så kommer det att gå dig illa. Och jag hade blivit mycket uppretad för ätt han inte ville gå sin väg, utan bli : stående här och bruka många onda ord. Så kom jag | (Forts. å sid, 6) att de snömj s H ” Halland och begåvar ås och skog Ör mjuka vintermolnen s-:glar in även över det sydliga slätt med sitt vintriga Lagan strax och Lagan och LT:s Julläsning knäppte vi under de ovanför Laholms Kraftstation..I för- : i bakgrunden det vintervita Kö- innehåll. Så var det ,förra
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.