Nn os feno!r>>= ers len Tee LT:s JAKT ermometerns kvickettverpe- fare hade I en veckaa”tid hållit sig en bra bit under pallstrecket, och de mitlimet- rar snö, som fanns ionan kys- lan gatte in, hade sopats bort av nordanvinden. Markerna var torra och vittrinzs/tiiga, och det var inte stor meaing att förröka sig på jakt, varken ” med eller utan hund. Visserli- gen kunde man väl klappa upp nigen fälthare I plöjningarna, men han gick upp långt innan jägaren var inom skotthåll, och om man: släppte stövaren efter honom, blev det som re- gel bara eu kortare drev — ut till någon väg, där hundens . nåsa Inte räckte till längre. : Så en eftermiddag ategtem- peraturen, och strax innan skymningen började en och annan snöflinga sakta dala mot jorden. Så småningom. tätnade sröfallet, och de flesta jägare hade säkert ett eller annat ä- rende ut då och då under kvällens lopp för att. konstate- ra hur mycket av den vitåva- ran, som hade fallit, Jägarfru- arma I gemen tyckte säkert, att det var ett förbaskat sprin- gande I dörrarna under Kväl- ten, Men efter några års sam- varo kände do väl sina gubbar och vlaste att det Inte var mycket att göra, nör jaktdemo- ner slagit sina klor i husfäder- na Vid åttatiden på kvällen började snöfollet avtaga, men . då hade det också kommit så där' två centimeter snö, och - markerna var helt klädda i. om under senare år. All jakt gå åreta stora högtldsdagar I fulla Jakthistoria, som skrivit Tannabad, . a . vt | . H i H s MM ” er Julfrid i Sydhallands marker — en vett!y paragraf, som våra jaktvårdsföreningar enats = de vilda och det vilda skall liksom människan få be-' att det I södra Halland och inåt. Markaryds-bygden finns ett otal intresserade jägare, och de skall ASTON PETERZON, " hunden gott kunde få bli lös, ör jag strök kopplet. Hun- nd att hopa direkt ner I en plöjning och naturligtvis låg där en hare, vilken vet- ckrämd av det söm störtade sig över 'jägare. Det blev ett famlande ; luften innan bössorna kom- mit av axlarna och när: sikt- ningen var klar, kefanns det att det inte var mer än en av" jägarna som ha2e laddat. Två” skott brakade, -men haren sprang i zick-zack, och antag-" "ligen sköt jägaren i zick- när haren var i zack, det märktes i varje fall inte på honom, att - han hade ont av kanonaden. Drevet gick rätt skapligt en stund, och ibland härdes det som om det skulle komma mot ' passet nere vid sjökanten, där jag hade placerat mig, men alltid 1 sista stund ändrade ha=" ren sig, och stövarens skall ljöd åter mer avlägset. Det var faktiskt riktigt spännande, ; ända tills haren beslutade sig. för. att följa vägarna, där: det var svårare för hunden att dri- va. Där blev det mest bara ”hackmat” av det hela, och det kändes som en befrielse, när en av kamraterna blåste harens död I bösspipan. -Hararna hade- gått mycket” under natten, och det visade sig snart att det inte var så lätt att få nästa jösse på be- nen, Under tiden som hunden låg ute på sök, försökte en av jägarna sig på pälsjakt och det "lyckades faktiskt riktigt bra. fm M 4 Hå BUREN SAS JA Hö — ligker nere under julhelgen fred. — Nu vet vi emellertid l här få sin liv- 3 av - Markaryd. Elter ytterligare en halvtim- me barjaute månen bryta Ige- nom det lattnande molntäcket, och en och annan stjärna vi- sade sig I mellanrummen mel- lan malnen, Därmed var det också tydligt, att det skulle bli et förnämligt spårsnös och Jaktvåder påfuljande dag, och detefonerna hemma hos jägar- na hall på att gå varma av al. ha påringologar till jaktkamra= terna = far att planlägga jak= ter och för att bertärena mör tesglatser lur jäktlagen. Vv! Ftulle naturligtvis ock. aÅ ut, och det bestämnes, alt en av jakikamratorna skul. le hämta mig I gryningen för Jakt på ganska uvligset betig- rå marker, som vi Ekponetar, Här skulle ytterlizare en jäs Fare Pwla upp och frånet var tet nåemn mana vi såulte Fvsn få Pt krypa ur sktlanet Markerna blev ringa!e med hund I binpel Det fame em . het vel bila ine och Utspår av trislel ca nar slutresultatet turellg, telvars det art Wie en emla riv lig inne på mare kerna Hare däremot hade vi Kol ven så pu tet ect By dara PA OS atallet lor råvleåt Sorm te Besta jåsore bor kayrmmelt untenland met kan Act vara garvska RDat all gå ved ena Båtsugen stövare & koppet I varje fall tyvkte Jag det och når det nu inte kunde bä tal an rFavdev, tyskte jug att Efter ett par timmar hade han skjutit tre stycken av gran- narnas plymförsedda kottska- Inre. Vi andra, som inte hade: fullt så mycket trapperblod' i ådrorna, höll oss till hararna, men dessa I sin tur verkade alls Inte vara trakterade av ett möte med oss eller hunden. Upptaget lät vänta på sig, och under våra försök att få en ha-: re på benen, hade vi förflyttat Os Över det mesta av marker- na och hate kommit fram till en liten sö, som ligger i ut- kanten av joktreviret H A ntagiigen hade den av css, sam" halft” ringningen av Åeana del av jäktmarkerna på xin lott, slarvat, för plötsligt pekale en av jaktkarmraterna ut ma en bien &ö I sjöa. Och vad tyk vi se om inte mickel I egen hög person, som I lin- KA språngsatser furfyttade sig från deslefin på ör Just när räven skulis fövsvirna EF don say?lan'e ftrandtogetationen kom stuvar sy ut på sjön, Inte fermtd eeter från den play, ir mickel over ia I stramlens akkebeskar. Det blor ot pik så det tungade över ty n, och så gök deel På hur Xp bBenianra fåren, blot det ive ren tan- ha Urguåljusen med en gårg. utan fötoalen Kinde [vg så arsalt att ban gick ett par bukter, preebs som viken be Slellig knghare som kelst. Ila tjutande odjur . horom : or ” — " de Vi stått kvar på den plats, > där-vi befann oss; när vi först - fick 'se räven, kaze den säkert - också "blivit skjuten, men ha- " turkigtvis skulle vi alla söka 0s$å bra pass på annat håll, och så'kom det sig att mickel gick skottfri, - när . S « den” plats där tre skyttar ett ' par "minuter tidigare varit för- ” såmlade.: iv ne sea -' Så småningom blev det lång- > drev, men denna räv måtte ha ” varit en ovanligt beskedlig in- " ”ävid, för aldrig gick han län- CV gre ut. än att drevet tydligt - hördes "till. våra .poetställen. Spänningen var hela tiden på. : köjdpiinkten. "Flera gånger vi vänta?e att räven när som belst skulle komma ut på sjön, - och 2reppen kring kolvhalsar- na hårdnade. Men så när man 7” tyckte, att nu kan drevet inte komma närmare utan att rä - ven -exponerar sig, vände det - och gick åter ut — nästan ur hörhåll, . - - i en sådan downperiod Jar drevet var som längst ”"porta” och man tyckte att det hela - började bli ointressant, tyckte jag, att jag hörde ett ” frasande bakom mig, och just när jag vred på huvudet såg jag en rävsvans vifta farväl, "inte mer än ett tiotal meter "bakom mig. Ett kastskott efter den flyende räven resulterade endast i att ett par nötskrikor som hållit till i buskarna, for upp under förskräckta ”ja- ”manden”, « Rävens kurs gick, dock rakt: mot en av kamra- ernas pass, och då denne var "förberedd genom mitt skott, fick .: mickels plymförsedda + svans, vifta ett sista farväl till » livets studsande sorkjakter. 7 Nu samlades vi vid skott- -” platsen och 'under' tiden som "den lycklige skytten höll på med att dra' pälsen av räven, . passade vi på att få det sista halvljumma termoskaffet och en' smörgås inombords. Apti- len var inte så strålande, för' då och”då blev vi erbjudna en smikbit ur rävskrotten av den flående ' nimroden. Så små-' ningom kom hunden fram. Han bara gav oss ett kort ögonkast 4 förbifarten. Sen började han driva igen som om inget hade hänt.' Vi "trodde förståss att - hunden hade blivit vrickad på ” "+ ena eller andra sättet, men "lösningen på problemet gav sig själv, när vi kom på det pin- färska 'språngspåret av en ha- re,” Vid spårning, baklänges, konstaterades det, att denne haft sin lega under några gre- nar, fem meter från rävskyt- "ten och att han hade svrungit ». upp vid skottet, som blev rä- :vens knall fall... 'Traktens harpåss blev be- .satta i flygande fläng, och det , dröjde inte länge förrän ena vit skogshare närmade sig sjö- kanten "och kultrade runt för hagelsvärmen. -- Det började skymma på nu, och det var tre trötta jägare, som så sakta drog sig ut mot . parkeringsplatsen.' Men trötta- re var vi inte än att vi redan under färden hem planerade ” - och diskuterade nästa spårsnö- « jakt, : ” J uls ök . (Forts, fr. sid. 2) . för barnen, när de skulle stiga upp. Md . Julgranar funnos icke hos allmogen i den gamla tiden, varför man inte hade någo! besvär med att anskaffa och kläda en sådan. När de börja- de bliva vanliga med. 1900- - talets ingårg, måste mannen gå in I stogen och Icta efter em vacker julgran, och så skulle dena klädas på julafto- nen. Under tlt detta arbete till den stundande julen ned- sölades galvet '| stugan jämn- merligen.:= På detta såg det verkligen ut, som om det varit tre daga: före jul”. Men på julaftonseftermiddagen, om det Icke skett tidigare, 10g husrno- dem itu med skurnirgen, och hon fick lorsta och gnida föl 1et onlkatligt innan det blev håxorlunda rent Hon miste byta om vatten i skurhinken lera Kånger, och för var gång var det "svart som sot”. Det var kanske minader sedan det skurats sist Ö "närmade drevet sig så pass, att " , då också råghalm på” golvet," SNART TÄNDS JULGRANEN ii glansen i deras ögon. När gran JULLESNING 1958 00 gen — traditionens vackra julgran, som får barnen på det rätta en är klädd med karameller 'och glitter — när Jjusen är tända, helot et: och den: förvä då först är det riktigt god jul:.. >. ä 4 Då golvet var skurat 'och någorlunda torrt, kom ”drag- ningen”, dvs. uppsättningen av ”trär på båda sidor om loft- bjälkarna och hängkläden runt väggarna uppe vid taket. I ännu äldre tider hade man bo- nader ”att sätta på väggarna i: stugan, men det skedde, när ' man hade de gamla ””högstu- ' gorna? kvar I ”lågstugorna” kommo de "inte gärna fram, "även om man hade sådana lig-. gande uppe på loftet. Morfar och Jen och ahnan gammal bonde satte ännu upp bonader till julen. Han' lade ' men seden att göra detta var nog annars bortlagd överallt ' vid slutet av 1800-talet.= "cc I stället för bonader hade man nu konterfej och oljefärg- ' tryck att sätta på väggarna. . Sådana prydnader hade sin gyllene tid i slutet av 1800- och i början av 1900-talet. Båda slagen voro i regel av : tyskt ursprung, och de köptes i bodarra eller av kringvand- rande krämare, Särskilt kon- terfejen voro barnens förtjus- ning. På dem fanns det så ro- :liga bilder och så intressant och spännande läsning. Det var ”människans åldrar”, ”den -: breda och den smala vägen”, "käringkvarnen”, som visade hur gamla, fula käringar ”mal- des om” till unga, . vackra flickor, ”huset på heden”, vari vägfarande mördades o. plund- , rades, och ”olydnadens följ- der” på vilket man såg pojkar klättra i träd, varifrån de föllo ned på en såg, på vilket de klyvdes mitt itu, när modern ” skulle sy ihop dem igen, tog " hon miste och näste samman fel hälfter. Oljefärgstycken vi- sade mestadels kungliga per- soner, såsom svenska och dan- ska kungarna samt tyske kej- saren. Dessa julprydnader ha emellertid sen länge kommit ur bruk hos allmogen. Det kan dock någon gång hända, att man ännu hos gammalt folk kan få se exempel på sådana, och ,då blir man riktigt glad ända in i själen... — 7 T ill julstöket kunde också räknas tröskningen på I1o- gen. Ena duktig bonde borde ha sluttröskat till jul, ansåg man. Därför hördes nu dagligen ”pläjlarna” — (slagorna) dunka På logarna runt om i byarna, från tidig morgon till sen kväll När man tröskat två, tre da- gar, måste man ”rissla hämtor- na” och ”kasta” säden, så att . man fick plats på logen att tröska igen. Denna skildring av "julstö- ket hos allnegen i gamla ti- der gäller närmast Knäred, min garala hnsocken, men Gå förhållandena voro bra lika i ala socknar i den sydhalländ- ska skogsbygden, kan det som här blivit sagt, mycket väl an- ses beröra dee alla utan un- dantag, Bland... NR (Forts. fr. sid. 4) :» ut och sköt honom och träffa- de honom i låret, vilket han fick 'sin död av. I annät'fall skulle jag beivrat, hans tilltag. "inför domstol, så att han fått ' sitt vederbörliga straff. Hade han icke kommit mig för ögo-: nen med sin jucken och ruffen oc onde ord, hade olyckan icke hänt. Under sådana .förhållan- den, anser jag mig ha varit nödd till denna gärning oeh att. Rasmus själv riskerat sitt liv « och förtjänt sin skada för hem-. fridsbrottet. Men därmed har jag icke sagt mig vara oskyl- dig, och jag vet mig ha för- törnat Gud i himmelen, 'För honom vill jag också bekänna mina synder och mitt förtjän- ta straff med ivrigaste bön avbedja, liksom hos min aller- nådigaste herre och” konung, som 'jag vill med släkt och vänners bön och knäfall för- . bedja, förtröstande på att han icke skall begära mitt blod,' skada och fördärv, men” fast mera :' värdigas ta hänsyn till mina fattiga villkor”. en rättartinget var dövt' för Axel Ågesens bön om förskoning.. Domen föll efter den gamla 'vedergällningsre- geln: öga för öga, tand för tand, och lydde: . - or ”Aldenstund Axel - Ägesen beskylles, anklagas och över- bevisas, att han utan all rim- lig orsak överdådligen och slemmeligen haver dräpt och ihjälskjutit Rasmus Ji ensen, vilken hans usla gärning han: själv vidgår och icke kan be- strida; alltså eftersom det be- finnes, att han samma dråp ondskefullt utan all laglig orsak och icke av våda, nödvärn eller annan skälig ursäkt haver be- gått och recessen föreskriver, att den som gör något man- dråp och det icke sker av vå- ' da eler nödvärn, böte liv för liv, så bör Axel Ägesen för denna sin överbevisade gär- ning rätteligen straffas efter recessen och mista sitt liv”. Om straffets verkställighet finns ingen anteckning i of- fentliga handlingar, såvitt jag kunnat finna. Men i Eske Procks dagbok för 1911 läses: ”Den 13 febr. blev Avel Ågesen avrättad framför Kö- slott”. . erremannen gick bort, men I bovgården levde kvar, nu som vanlig bondgård, brukad av åbor, av vilka jag anteck- nat: 1783: Ola Persson, [.' 1724, hars hestru Kierstin, f. 1729. Gudmund Persson, f. 1725, bustrun Elna, f. 1728. 17914: Fer Olsson, f. 1732 (son till Ola Persson), hustrun Lus- se Andersdotter, ff." 1737. Nils Gudmundsson, £ 1761 (son till Kvarnen ..... (Forts. fri sid. 5) L - | Ä han ' kommit så olyckligt att han. blivit fastkilad under dammliuckan? C reda' ut "det: hela-- Och så med ens står alltsammans klart för ligtvis gått upp. för att. fälla . dammluckan då han malt fär- > digt. På bräderna invid luckan fanns "det is, 'svallis, som bil dats av'uppstänkande. vatten. = Dammluckan. är. stor. och tung +" och ohanterlig, Senander hare - lossat sprinten som. fasthåller luckan, men i samma ögonblick hade khan /' halkat på de isiga bräderna och fallit.: Troligtvis + "hade han' slagit :ehuvudet. i "bl glidit under luckan, som av sr - egen tyngd sjunkit ned över honom, cc oa Så hade det gått till. Allt står plötsligt så klart för Olof. Så måste det ha gått till, för så vida inte... I Olof vågar inte tänka tanken "ut, En isande skräck far plöts- ligt i honom. Han blir. rädd, rädd för det dova mullrandet, rädd för den döde där utanför. > Utan att veta om det stannar han kvarnen. En spöklik tyst- nad" lägrar sig över platsen. Han kan inte: stanna. kvar längre, Han halvspringer till: baka till byn, till människorna. lof återvände till kvarnen tillsammans med fyra gran- nar. De hade med förvåning lyssnat till Olofs berättelse om vad han funnit vid kvarnen. Jo, nog tid... - Nu står de på bräderna " dammluckan: = Oskar, kunde de gå med all- klarar. Så måste det ha gått till.; Och så, och så... /De fyra männen tittar på varandra: De säger ingenting, de bara ser. : Då förstår Olof "allt. Tror ni mig då inte? Ni måste väl förstå... De svarar inte, Bara ser på varandra. De för ett stumt samtal med ögonen, Jo, det blir väl länsmans sak att utreda. Så tittar de in i kvarnen; Tittar i säckarna. överallt. £å bär de hem Senander till Böjsbult. Ingen hade saknat honom, Han bodd? ensam på sin gård. Olof blir åter ensam i kvarnen. Han maler färdigt. Men han kan inte bli lugn. Ena underlig rädsla för något gör korom sällskap, De trodde ho- Cudmund Persson), husctruh Pernilla Månsdotter, f. 1761. Hovgården gick från för till son, länk lades i länk till en lång kedja, som löper med tyst rassel kring hovgårdens fär- den och vångar genom dagar och år, gärningar och öden. Axel Ejwertz. Länsman gör frågor om allt. möjligt. Men var det ändå inte : så att Olof och Senander blev : :s oense om :vem som skulle "mala' honom, .Senander' hade natur» : Olof .. försöker ' it medvetslös: Så hade han invid - Josua, ' Elof och Nils. Olof står och för, . Tittar lite . 2. nom inte de andra. De trodde”. honom intey' hans grannar galonerad herre till Olofs. först? Var det inte 'så?, Men å en dag kommer en guld: | Senander - hade fu malt dagen ' ” det? Det syntes ju i morgonen. Var. där? :Vittnei k Olof följer med. Att Olof med... att Olof följer me Hans ögon'stirrade- frånvara de in'i glödhögen i'den: öppna : spisen, ” Med: halvsluten . mun = mumlade han för sig själv. Så "liksom vaknade han still” igen, " Vi såg hur håns ögon för en sekund blev rädda; Rädda'kan-=, innan. Hade hän! Hur vet Olof ' Vi tittade bestört på Emanuel, oe X ” ckarna, > Det var ju mjöl i säckarna på ske för att vi hade märkt hans : : beteende, — Olof blev 'häktar, fortsatte" Emanuel.;'; Grannarna fick sin vilja igeriom.' Olof 'och' "> hans familj kom bort från byn, . Hustrun ' dog då barnet föddes och barnen kom ut på socknen. Olof satt på [fästning i tjugo "år för dråp." Men allt ör ju " gammalt nu och glömt. Do är döda nu de som fällde Olof, "De fick nog sina str.ff. Olof kom ju tillbaka... ' er ." Emanuel reste sig upp. Ifans . berättelse var 'slut. : Det var varmt i rummet och eldskenet . kastade — fladdrande skuggor mot väggarna, Klockan visade på halv elva och vi borde gå hemåt. =: . " : Vi tackade Emanuel för: en trivsam kväll: Han bjöd css vara välkomna tillbaka, och för , att vi skulle kunna hitta fram . >. ” på stigen från hans stuga ned till landsvägen, tände han den "stickande elektriska belysning . en. H Det var då jag såg det. Un- der de sekunder Emanuel sträckte upp handen till ström=. brytaren gled hans slitna tröja uppåt. armen' och, ett tatuerat namn blev synligt. Jag trodde först jag sett fel; men sedan blev jag övertygad. Namnen syntes ännu tydligt. Olof Ema- nuel stod det. Olof... Olof.... Men sedan - hojtade mina kamrater på. mig och jag stapplade ut och efter dem. Och jag märkte inte att det snöade, och tänkte inte på att snön hade kommit alldeles lag. om till jul, a . a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.