nt ———— a ; = - >» LT:s-JULLÄASNING-. 1958 H pe tttttttttmmstm a > ” ; | LI . M ans Jonssan i Björnarniå- za Kamiator el - . . ” o LJ på [1 UU M fa cch Johanna. käns u > NON synes ade Lar, Det gåk är chter år. Ihan — Vi - . 4 . 4 - $ kvinna, ver | AL Johan Petter grk in ech Peter var iodan över ve å Mar elva atore lanat , a - ; I I i DÖ gammeldanewan PI FÄlkSa satte sig på en bagk Osan men ånga hade han (CH å UC små sade han Å tic hån ; dd j i i H bo ännu i eter av ie ga stund var det en gammel man, f3stmä fått, Då:enet bots han Mo GAR forne. Junea hå vi : vs . le a ev slalet som kom bar: tiil ho; 4 or bel ecl st Ne "ram har vi bor I don i big : 2 : . $ levze efter bndepraktik = : Tvem; fu or'bel Cel stryk av enira frk BARA MN va : FE FÖ gamla märken och förkla Har du vatt framme, sa iPedan Otanas Biker han ehe a måsta. Int lig ” nal. Han hade varit gift i yng- folk kunde berätta. Som nästan. de måste i så fall handla först Annars var det bara tidsför-" lust. Så kunde det ibland ge- stalta sig: En gammal f£. d. adelsman, mycket ”förveten” och pratsjuk ser Janne i som- marsolens , sken komma kne- kande med sin två-hjuling. ”Godda” Janne, säger han, så du är ute med din kärra ida”. Janne: Godda. Per: Hur är de me dej nu. Janne: Bra! ”Hur ä de med din son Isak? Janne: ” Kregten "är god” brukade ' alitid Janne Arvidsson el- ler 'som han vanligen brukade kallas 'Arvida Janne säga, när han kom : dragande med /' sin kärra och folk undrade hur han som var så gammal, kunde orka gå socknen omkring med sin — gårdfarihandel. = Arvida Janne var , verkligen till åren kommen; över de 80 och gans- ka lomhörd — man fick skri- ka i öronen på honom vad man ville ha sagt. : Bra! Ska du köpa något i da”. > Gubben var liten och grå och Per:' Nej, de får nog va...” krumböjd, men otroligt seg och ” ne os vital — t. o, m, ilsk till humö- : ret när det ville sig. Varulag- ret bestod av hängslen, häng-. slestroppar, sytråd, nålar, rak- blad, kängsnören och andra s, 'k.. korta varor, Tyvärr var. grejorna inte rena precis, Jan- ' ne var lindrigt ren om händer- .na och kärrelådan var svart av, lort, - sT Arvida Janne var ett origi- re' dar och hade :en son som:' hette Isak: Denne var en verk-- lig kraftkarl. Vid 14 års ålder -: bar han säckar vid tröskan och. var så pass stark redan' då, att han kunde ta en hundrakilos- säck under var arm, efter vad alla. starka karlar var han en' lugn och godmodig själ, När det hade gått några år reste starke Isak till Amerika '- och hördes-inte av på ett bra -: tag. Men så' en vacker dag . den Nya - tidens mingaban.a Men ännu minnes säkerligen Påfund. Då man genom en till mogen ålder komna veinge- = Snisslande port kom in på dena bor hans originella krumböjda kringbyggda Börden med dos figur; hans legendariska svart. Eråa omålade längor och de brokiga dragkärra med sele. höga bhalmtäckta t2kresningor- Kanske också någon erinrar sig a kunde man tro sig förflyt- den lustiga episod då kärran td ett ha'vt bunt atal år tul- a - med sele vägde Jannes lätta le ' baka i tiden, så åldergomligt » kamen högt upp i luften — det | var allt vad nan såg. et var kaliden” var i den branta ”Ast väster om Veinge kyrkby på öringevägen. ” so Nu har pärrsare tre decennier gått till ända sedan den faran- hus. Till och med tjuren var EV gammal ras, Ar egreenn cje hemmen sem kan kunne haft om han skött det efter nrare metoder, Men han stod sig gott än”7å, ty han hade ärvt garden och pengar därtill och cav in- > fe ut något i onödan. Och Jo. . hanna hade ärvt haa också sitt håll De hade flera tvsen . kronor utlånta "på bygden. för att inte tala om. ce tusen sin- om tusen, som de ha'le insat. ta i bankerna, Och deras rike- "dom växte år för år, ty de vår snåla . och om sig på alla de vis. . Därför var det inte att förundra sig över att ingen gärna ville ta tjänst på ett så- dant ställe, där man som gam- a lZags reiskap och do. - ningar tåde inne och utom-' E Måns Jönsson hade följekt- | de --”grosshandlaren”. lämnade--ligen inte den reveny av sit le: båtsman Topplänta brukade : - den gamle, annars sta du rå fram ru; för na är eng forrena framme, soo Ja, Johan Fet:er I sit? blre tas enfald ”gick fram” sv de andra Prästen observerrio icke att den ucge mannen In. te hör?e til nutvarisgät era — det var ea tamigen ny Präst, som ännu in'e lin kär- na allt sockenfelket. Och Jo- hen Petter var starvuxen och klädd som de andra. unga kar- larna. | ee Sen gick . Johan Petter ut för att se sig om eter skolbar- nen, Han mätte dem strav u'- "anför kvrkdörren. - — Ha, nu kommer ri för sent! triumferande, Nu får ni inget. Kamraterna såg med halvt avundsamma blickar på Johan - Perter. Men den som blev haj, det var skolläraren. du tagit dej till, din olycksfå. gel? utbrast han. " let? — Jo det var en man, som sa te mej att jag skulle gå fram och det gjorde jag. Ja, där stod man. Gjort var gjort och kunde inte göras o-, ut: utlöt sg Joban Petter” ledar sig tör i oretbkap om att Ce resan var råingave Dessutera hide han litt IMyre kea manan smwälek under sn tuRFIngelse med ungånmnen. Pet hade nämlgen bluit ea ovtyckt föriaielse både bland Pojkar och fleker att riva spextakel mod Björnarmåsa luns. Människor är of:a grym- ya mot stackare som år: lite äm Den store. och starke karlen blev til sist så led på Cetta gyckel att han Crog sig all2eles undan ungdomens um- gängelce, åns och Johanna kunde inte förs'å hur det kom sigatt Johan Petter Inie ck någon fästmö, Da tröja förstås au han som skulle bit så rik kun- . de få vem ban pekade på. — Hör du Johan Petter, rade fader Måns en fag när den «> Sista pigan sagt upp sig, har — Vad i herrans nama har ” du inte tänkt på att skaffa dej ett fruntimmer. nån, gång? + Jo jag har nog försökt, >. Gammaldags f Johan Petter blev röd i sy- = förklarade Johan Petter, men nen., Hade han gjort något ga- = när dom inte vill... — Vad sa du? Vill dom in- te? Sånt prat, Alla töser vill gifta sej, jamen vill dom 'så. — Men inte med mej, sade Johan Petter och såg dyster Pulagas de har vd allvd bru- kat ba jamen har vi så ÅAandl sån her kozvnlt go i Forsen, både vårsån å Paniolloma, Så om bara Vår Herre undar Oss sin vålsignelte så får vi en Föma ST0a I år, jamen får vi Måns avbrit sig for att töre ka något vått ur tronen, ty han blev alltid rörd, då han berättade om hur bra han ha- de det. = Nu till heten, fatsatte han, har jag och Johanna halt hemmanrt 1 tre å trettt år, jamen har vi så. Å nu bar vi tänkt att Johan Potter skulle ta emot ect, Man fåret skulds fritt må löst å fat, men vi ska förstås ha vårt untantag, ÅA när vi gamle faller från får han en tunna Ruld i pengar. Här överväldigados Mång olk alldeles av sin rörelse så han fällde stora tårar. — De ä minsann Inte många som får det så väl förspänt, medgav Bengt Erlandsson, — Nej min liv lir det vj, bes krältade Måna, Så den tös som gifter sej mi vår Johan Pot= kunde både Jänne och tidninge .. öga inte bara fick frysa och gjort. Historien kom cemeller- = Det var konstigt, tyckte = ter, fortsatte han och såg me- "var tad brottare, som lagt: många ::' boys under sig, och nu skulle han visa silt hemland vad, han dugde till. Han ' uppträdde vid. Ne en festlighet :i Ramshall och " +. " förbluffade alla med sitt. fan-. >": tastiska kraftprov, det'nämli- gen att på platta lyfta 12 per- soner "rätt 'upp i luften. Undra", sen, på- att "det blev. allmän > folkvandring och fullt med folk på festplatsen,' .: : Det blev Jannes: storhetstid. Han solade sig i sonens glans .. ”Min sön Isak”, sa han, Jann? r annars tämligen barsk, men kunde: bli len i mun och "språksam 'om man slog an rätta tongångarna, =. SN " Sina varor drastisk form. Det var byxor. "och hängslen ”starka som kyr- prisade han -i' + ARVIDA JANNE FRÅN Vi EINGE var känd i hela : bygden genom sina många ”handelsresor”. Det fo-.' + 3 5 to, vi presenterar 'av det gamla.driginalet, är u- nikt — Arvida Janne fick inte posera för fotogra- + fen så ofta, När bilden avgas, var den vandrande :: cc handelsmannen på besök på gården Högen i. Ör- - inge; Bilden överst visar Jannes ståga. Om -den - - gamle mannen och hans affärer berättar" LT-sig- Nn Janne: ”Då har jag inte tid års in; som det heter; Han var ing- någon -« te gick innan det var. slut. 4 . Johan Petter. Han var stur oc ot? "grov men lite bakom. Kamr "cc "terna i skolan kallad, konom = här. Det fanns intet fysiskt fel ;& dräng, och därför var det inte tjänare som stannade mer. än året ut — ifall de in- £2 jörnamåsafolket hade bara en arvinge till sina ägude- lar, Det var en son, som hétte 'Björnamåsa Iuus. Vid omkring fjorton års ålder spelade Jo- ” han Petter huvudrollen i ett äventyr, som förde hans' nanm ända upp till biskop och dom- Men under frågestunden vid konfirmationen aktade sig prä- sten för att ställa någon fråga > till Jokan Petter. Ty han va: 4 rädd för att få ett olzmplig R svar, som kunde förstöra an- dakten. : ss ohan, . Petter, blev i sinom . tid på honom... Men lära honom . att göra höger och vänster om vid excersisen + översteg de mest rytande korpralers för= måga. Det var som att slå vat- inmönstrad i kronans, $& kapitel. Det var så, att barnen -ten på en gås. Och efter endel -, "7, ". ">. i skolan där Johan Petter fick: sin sista termin en lördegsef- - termiddag skulle deltaga i on - barngudstjänst i kyrkan. Och « därför "var de söndagsklädda. om «och :men blev han hem- skickad ”såsom till krigstjänst olämplig”. Efter hemkomsten, från detta äventyr började Jo- han Petter se sig om bland bygdens döttrar för att utväl-, "Avea Oscar'Sjunneson Vad skulle du säja om unde båd och älta utan fara illa också, tid ut och vördig prästerskapet Måns. Är det nån särskild du nande på Anna Stina, ho - . an RA DNÄ bu mister Isak sc . Måns och Johanna fick aldrig "skrev till själva biskopen om = vill ha? . : ter scj in sik nee a ren från ”Juneted Stäjts”. var nog - uträttat. sakt och — saken, Men vad kunde man Johen Potter mumlade nå- = tighus, nej men gör hon ej. kommen till Sweden. NAO os sent Å säng, dålg kost och väl göra? Bäst att låtsas om . got ohörbart," - : Som sagt —, nu var mister fe : MN husbondefolk o— sånt. intet." Boredelsen fick komma : 2 " Å nna Stina vände sig bort, "Johnsson en berömd och fruk- ockade varken ' piga eller efteråt, det kunte inte hjälpae. om det nu var för alt döl. ja "rodnad eller skratt eller kanske bådadera var ej lätt att säga, Bengt Erlandsson hade taght fram ” konjukaflarkan, åns fick en gök och så en till, men då Bengt ville, truga 1 honom den 'tredja tyckte Måns att han fält nog för den= na gången. Men åcen goda kons inken ville hon Inte gå ifrån, — Nu ska Jag Inte ha fler gökar för denne gången, nej men ska jag cj, sade han, men "fog kan ju ta den på lomme- fluskan, Och därmed tog han from Bin fickplunta och töm- de den uppslagna konfaken' i den, a ' Efter kaffet och konjaken började Måns göra mera öpp- na antydningar om sitt ogent- liga Erende, men Bengt Er- landsson lät honom förstå att en nasare och dörrknackare, u- Meningen var att skaran rkul- : " tan en "allmänt. välkommen gäst 7 vi .. vars besök man gladdes och ha- / de roligt åt, och även om man 'hade knappnålar, hängselstrop- - par, skosnören och annat så det ' kyrkan, : kan”. ete. Det blev väl ej så mycket . netto — 'förtjänst . på i Anna Stina redan var. borttin= LG affärerna, men han levde rött a i ".gad, Efter denna upplysning var Måns gnatvt hemfördig, - — Ja farväl å tack för skin- ken! sa han då han gick, ty han var som sagt en gammal- "stå och snacka sk—t med de”. Bengt Erlandssons 'Anna Sti. Sade och gick, - 3 : SS : bla le ordnas på led'ute på skol- ja sig en ledsagerska genom... na? gården, men Johan Petter av-. detta livets jämmerdal, Natur- i "vaktade inte denna manöver - ligtvis måste det vara en flic- ; utan sprang genast i väg mot ka med 'medel för att kunna” som ' inte var långt ' godkännas: av Måns och Jo-" - hanna. Men som Johan Petter ++ — Joo,. vill hon bara så... '— Vill! Visst vill hon. B - sak kom igen till det gamla landet, Janne hade förut om- : talat att han studerat till dok- , så billigt, Han bjöds "ofta på kaffe och mat uti bygden. Man tyckte om den -gamle hurtfris- engt Erlandsson var en åpå ö- ic ä vä ill, kö ändå. Man ' borta. Han hade sådan fart att man 'som följde med sin ic ke gubben med gåpåarhumö-': tor, Folk fick en lätt chock, .: räckte till, köpte man än oo ps a ig någon skön-. . —, MANA dags . man - med gammaldags . ret. borean 200 Men endel ville påstå att han - Visste det var en gammal man ” skörtet på den omsydda svar- - inte var vare sig någ > tid 'och i det fallet alltså raka | uttryckssätt. Idag ändå inte var riktig doktor. Han som in i det sista ville vara -ta farsrocken stod rakt ut som het eller något kvickhuvid, i motsatsen till Måns i' Björna- er öd - / . fn o- : i ; å : res -— Det blev i byxor' r : ågra år innan Isaks 'åter- slog sig. ned i 'residensstaden. : Verksam och försörja sig själv. "svansen på' en besande kalv: synnerhet a det om nappa . måsa;' Hans präktiga gård var. 4. skinnet linkte Mås a KM 4 EL komst till 'fäderneslandet. och började. sin praktik som Som ägde ambition. Ja, nog var: Utanför. kyrkan stannade ban var det just ingen -RAPP2” .” nybyggd från grunden, jord- son; när han vandrade hem> - en stund och lyddes på argel- de på hans krokar, fastän han | : spelet; Det var nämligen natt-- var ”enamans barn? och väl vardsgång före barngudstjän- = försedd med jordiska | ägode- bruket sköttes efter nyaste me- :toder. och hans barn, både poj-, kar och flickor, hade gått ige- nom folkhögskola. Inne i stu- Livet för strävsamt för ”Arvida- " Janne”. Men som han själv sa: Vvar:go. so oc : chiropraktiker: Och så korn pa- -tienterna. De kunde sedan be-.: ” rätta att hela läkekonsten' be- "knegten "stor i ”doktorns” tryckningar på «+ 7” : ';-någon ryggkota. En del påstod ” sig ha- blivit bättre för. sina .-.” "krämpor, andra att metoden in- >. ' te gjort den minsta nytta. ”Kot- "> .xnackaren” blev snart stämd.av . . :. stadens :läkare,. det kunde be- i bifte Janne (då i 70-årsåldern) om''sig. Den nya hustrun var "ett' mastigt fruntimmer "i 50-- " årsåldern — f. d. ungmö. Det" vänslades rätt bra före giftet, "men sedan visade sig' den ny- > blivna makan inte särskilt huld och”nådig och Janne hade det rätt "besvärligt med henne. > -: Han blev faktiskt «glad, så åt. Ä ge var kanske bäst det, för den där Anna Stina ä nock en riktig högfärdsblåra, 'Jag A får väl höra mej för på flera - + A . gån Var de Jå fint att Mäns håll. Töser linns det gott lom, ot kladda "stolar och soffor, tav- | mt så. Ä alla töj ser "+ ->.lor.-på väggarna och mycket ; 4 - en orgel och på det vitskurade . : hanna Icke heller overksam, ändå sätta en minnessten över "illa idet. kunde se ut, när hon . helt' oförmodat. lämnade jäm- visas att den nye doktorn be- merdalen. Folk påstod att han ändakastat kistan "med gural man. ”Ut ska du — du har son fann för gott-att avdunsta, ligt fosterland. Tillhaka till dat. drivit kvacksalveri. Mr Johns- ' "från ett otacksamt, dförståe- - ”här vilar. sofett”, aldrig vatt till någon trevnad i detta huset”, sa han. Han lät sin livsledsagerska, men av nå- gon " anledning blev inskriften felaktig och i folkmun blev det ; Jame hade det inte lätt sen han : blev" fruntimmersios heller, Det var inte så Jar att : ; "sköta renhållning och: öd ag - Ning, Isak ville nu ha med sin gamle far till staterna. Gubben följde, mer än 80-årig men Pigg . Som en, abborre, . gärna med. « Nyfiken på Amerika och amerl- - - kanerna; kan veta.: Men ;efter " "ett par år återkom han. Han > "språket heller, 'Det första han » gjorde när han åter. trampade "en mycket kort tid, . hade i höga tonarter ber "son som läkare och alldeles un- "ingenting, Nu var han förbajad » hans skicklige son. Pet var ock > "- . Janne .tog nog. det hela rätt gj orde sitt. land där man blir ”doktor” på | Det var synd om Jano, Han - mt sin .. derkänt de svenska. De kunde på doktorerna i star och myn- digheterna '— d2 villa äta ut så en smälek att jämt få h . hur det var med Isa's doktors- ' praktik "och rmellarhavandana" med kollegerna." . : Många år gick och ingantiig hördes mer om dr Isak, förrän tidningarna en dag förmälde att han slutat sina dagar Cärboria i Amerika. SS | na bygdeaffärer och visade tyd- liga tecken på psykiska skaven- Skänk oss en enda stund av tyst begrundan, ". gär höga graner i högtidlig stillhet står, / ach det mondänt förvridna inte når. > Låt oss ännu en enda gång få köra det 'vildas viskning i balsamisk atmosfär, trivdes inte rikti d det nya in karskhet.' Ålder ; AN få tro att intet kan förstöra när ban så fick böra att Cr- >. den kloka såg genast iktigt me år 4 n karskhet, ern so . tsa - åt oss få ; ”kontrit" = han kunde ju inte ; hårt, trofé Han måste Jämna si- där livet inte Gyr och hetsar undan män a MR rn krom ob den kloka sås art " det ögonblick som evigheten" bär, golvet: låg mattor som var så fina 'att + Måns inte vågade "> tranpa på Cem utan steg för- » siktigt utanför” dem då han . gick -omkring för att ta fclket i hand och tacka för sist” — De ä granns vär vi har nu .:om dagarna. började Måns, se- dan khan satt sig. . '.—-Ja, sade Bengt Erlands- | "sen, men 'G2t skulle nog inte "skada med en Ktea dugg. . — Från . väderleken gled > ”gamtalet osökt in 'på skörde- "> utsikterna" och om' en stund satte sig Anna S'ina, en nä- pen och frimodig tös på ett par och tjugo, till orgeln och be- gynte spela? Hon' körjad? med psalmer och slutade med en gammal vals. Måns Jönssone lyssnåde; förtjust till spelet. Sån mudk.:ska vi ha var söndag när hon gift sej meda s Johan Petter, tänkte han. Men b'ev han betinkeern så kom det fram kaffe och Måns bör- Först tänkte hon efter om! or- saken - till att Johan Petter inte blev gift kunde bero på: något men. Men det var!inte gärna mölligt. ty hen hade noga vaktat sig för att slicka rå' nån visn få hon bar på honom, och Öå han föddes ha- de han tagits upp $ en :särk för att få. tösatycke. Ju mer han funderade på saken, fu . starkare. blev hon övetvsad . om att det var någat trolltyg i vägen. Johan" Petter måste ha" blivit :förgford eller 'ner- gatt av någon elaker männi- ska, och sådant kunde endast en klok föra bort, Därför tog mor Johanna. en dag en äv Johan Petters avlagda skfjor- Anr i ett knyte och gick den + långa vägen till Pipe-Kittan, den kloka käöringen, för att fråga om råd. . ter var förgjord.: Men det var . inte värre än det kunde bo- s j - - 2 sa gig över sitt och M Arg >” hemsocknens jord, var. att sö- > han. är tckig, sa folk. . På kan" vi se med barnasinnen åter, jade breda gra för tas. Först skulle han rökas tre |: :ka.reda på sin; gamla kärra, ker fom till älderdornshermniet,, och finna livet meningsfullt som då, . ten "glla = upp Johan: Petter så -föndagsmornar med blanda 3 > och så började han sin handel Han blev så våldsam att man med likedom och tröst för dem som gråter, Sot on Ia "UPP möjligt = = > "d(Forter& nästa sida)” , cd Lå FR '. me . 3 s er 1 pre nns a zom V kh | Men ER "go stikna, . måste spärra när Za mal ” . liksom i sagans värld då vi var + ” De el | os var nyfikna, närmare : . Nea snil : tyckte inte Janne om — d. v. s. .- ban es toa Na ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.