YA rv rv rr EV . rersYvevYvv | ge saga v YTeverevr VETE YSTYTVE ST VVFY TEN VT VV VY VU VFV De hände långt innan tid- ningarna hade den sprid- ningen, att de -nådde ut. till varje stuga i landet. Blott ett ” fåtal av Tångas innevånare höll gig med tidning. Det war hand- laren bort: i' vägkrysset och så tulluppsyningsmannen, som alltid sågs- med 'oblida ögon. Öm, de "andra byborna hade : ” tillfrågats, warför inte de. höll sig med en tidning, "skulle de inte svara som sanningen var; att deras ekonomi inte tillät det. Utan" de skulle bortför- "klara det hela med, att nyhets- förmedling hade de mer än nog av i Mor Greta, änkan efter mästerlotsen, eller: ”Tångapos- ten”. "= för och:som: sålde nyheter. för en kopp kaffe där och en kopp kaffe här. fe NHs te oc > Allt" fick liksom en officiell prågel;' bara det kunde' hän= visas till henne: vs: fs ' Men så en dag fick Truls, skomakaren : besök : av '”tunn- sbindaren, Jysse, som .-han kal. - | lades för man: och man emel- lan. as som annars stod an- tecknäd i kyrkböckerna för det " gamla" hederliga" refternaimnet: . Jönsson; KrleslaH q "Du förstår, tidning > måste X vi . skaffa. oss." " Måste liksom följa med: tiden. : ” Mor”Greta'ti all. ära; men hon” fäcker inte” till överallt." SL Och "någon" måste Hasom "bli den förste här .uté, tillade han, ”Ahj"'så sär :de de förstår "' "du, Truls, att de finns en sån , hövla bra följetong i tidningen. Hörde hur de pratade "om :den framme hos handlarens - i går - kväll > "Han såg på. Tyäls, som om- han ville utläsa 4 hans ansikte hur hans ord hade fallit, Och” hela tiden plirade han'så där " underfundigt med de vattenblå ögonen, så sätt kom Jönstidningen : å Pp till Tånga. Allt tack vare en ' nyfiken 'tunnbindare : och "; en händelserik löljetong: : de" flesta: stadsbesöken;. hade ' "verkställt prenumerationen. Det" » hade 'warit” med pondus och med en viss känsla" av själv- - säkerhet han hade sagt sitt namh inne på tidningskontoret. ' 23 Skomakare Persson, (Tånga hade' han : sagt och + liksom smasksugit på det sagda. Ne ; » Han hade rätat ut den krum-. a "krökta ryggen. Sträckt på" sig : "och fick något i blicken såsom: "on Här ser ni: mannen som” vil följa med sin tid! ' "Så: "kom då äntligen tid-"" ningen, Brevbäraren kom med den. Han ” "väskan Det var med en viss undran 1 rösten han: sa, om det 'verkligen war Truls, som skulle ha tidningen. — Jojomen, hade denne sva- rat med munnen full av pligg." Och gloskisade på honom över 7 de spräckta glasögonen.” Han "satte tummarna 1 ärm- hålorna. Sträckte på sig, Acku- rat ' som "handlaren : brukade göra, Dymedelst 'bevisande,' att + ” det fanns fler karlar i byn, än handlaren och den efterhängs- he tullaren, som liksom wille följa med vad: som skedde ute i' den stora. världen; Tunnbindaren Jysse glömde sina laggar och kärl, när han såg brevbäraren kliva in” till skomakaren. Hals över huvud. gav han sig iväg som han stod och: gick. Det smutsgrå för- skinnet hann han inte kasta av sig, -Gav de bara en sid- "knuff, så att det inte skulle. hindra benrörelserna, : " Det stod som ett snipsegel efter . honom, - där hän halv- "springande kastade sig över pilhäcken, som gick som skilje mellan de båda hantverkarna. ' oc Tidningen har kommit, skrek Truls, då tunnbindaren visade. sig i dörren. . Glömmande allt; utnötta skor, halvkistna laggkärl och upp--' fläkta stövlar, kastade de sig över de trycksvärtsdoftande -tidningssidorna, |. De slukläste. Sida upp och sida ner, allt medan skomaka- rens ' krokiga och becktråds- färgade pekfinger följde rader- na, För att så slutligen komma till följetongen. Skomakaren läste med hög som hon även kallades: la Z Zz "sa han, en -, «Ja, grävde djupt: i." något. av församlingsprostens mässande över sig. På er pall vid sidan om satt "tunnbindaren och lyddes: Ögos nen, spelade i huvudet på ho något andaktsmättad röst. Fick . Så helt plötsligt hände nå- got. . — Nähä, de ska jag säja dej, Jysse, utbrast skomakaren mitt. "under. diskussionen 'angående . följetongens vidare. händelse- ' nom, Med små huvudnick- "förlopp. Jag tror ; att greven. ningar underströk, han det” - lästa. Och när tidningsnumrets - avsnitt var slut och skomaka-” ren avslutade högläsningen med” att säga: fra : — Fortsättning följer" i näst. . kommande nummer; slog Jysse - sig på knäna och utbrast: > — Ja, jag säjer då” de, att den där grevuschlingen han får nog sitt straff vad de lider, ska” du få 58, "Truls! D: båda : ; gubbarna glömde > allting "för -tidningen : och ; följetongen. När de träffades, och detta blev liksom en ”dags-, wanaj-: diskuterade. de + följe- tongens: händelser och vidare utveckling. Sin följetongshunger ” fick de inte mättat mer än två Tånger 1 veckan; Länstidningen kom: Kn ut varje: onsdag och ” ningen lördag. Och snellantiden. blev en 'gissningstid.-.och ett framför fidengående: Där de :kommen=". terade..-och ' spanni--vidare och nästan -gjorde:'.sig : en. egen: följetong: utanför den verkliga. / TAN "fler! "halvsulningsvän- «. tande" skor. :samlades:- på - hög. Låg och gapade med sina upp-. fläckta - sulbottnar : som; stora”. torkgap, « + + Och borta hos funnbindarer stod ' saltkaren. och :sillfjärding- '' arna + halvfärdiga "> och: torr-> sprack," Fiskarna, som” skulle haft dem till att.salta ned: svin= > ', tertorsken i; gick. omkring och - . halvsvor: över: ”tunnemagaren”. Och ”skobegaren” fick sig ock- så en 'släng av svordomssleven : för uteblivna halvsuleleveran- ser, | "Att: skol "och växte och att inga saltkar blev färdiga och att laggvirket låg ute på huggbacken och vred” sig +-som -'korkskruvsspiraler,..... : märkte inte de båda gubbarna. le "Skomakaren, som alltid hade . N med den nattsvarte som war ondskan själv. I hjärtbankande' händelser och '' "skräcktfylldå upplevelser i i mör 7” . ka källarprång, ct till "och med. "fätterna . "upptogs fav. denna ”skenvärld. : Mitt under: nen "kunde de rusa” upp 7 med” vilt” stirrande - : ropa så att; kär- ögon. och : ringarna och de wettskrämda ungarna for upp mur sängarna och" pininsofforna, mon AN Gestikulerande med: armarna - och skrika:" . At Nu mördar han hönne! / eller: "— Oh, lilla hennes 2åd, låt mig hjälpa Eder! 'Gubbarnas respektive kär- ringar "såg hur arbetet i de! båda verkstäderna låg nere, .: Hur tystheten gripit omkring sig på dagarna, På samma gång som deras nattsömn blev oros- Ewald Danielsson etan sm ÅR ne TN | fylld. Men det var nog inte det . värsta, En förpinad svartsjuka mot den bleka, undersköna följetongshjältinnan, växte upp : inom dem, En svartsjuka som födde. tjat och stickord, Och gjorde” att de båda kumpaner- na framlevde dagarna under ett ständigt 'tjatgnatande, ' När ' gnatet växte sig för stort, tog gubbarna sin tidning och gick ned till stranden. Slog sig ned i lä bakom någon, sanddyn, Och kit så på nytt sig ryckas in i följetongsvärl-. den, N en dagarna rann undan och följetongen närmade sig sitt slut. Båda skalv av spän- ning inför vad som skedde och vad som eventuellt kunde komma att ske i. nästkomman- .de numer, stövelhögen : t Dföljetongsvärlden..i med den . ” sköna grevinnan. och den ädel: ädgårdsmästaren, I - ” tunnbindareverkstaden : Bjort” hos granngumman.- BUNAU ; bättrar. sej. ” a Nu pråtar du skit, sko- begare, skrek tunnbindaren till. Gc "därmed tillkänna, . att hån inté” åde” stor tilltro till sko- i makaréhs intellekt. , enl Je : Det war':då' det skedde. : : Sprang liksom fram ut intet. Helt plötsligt fann sig tunn-. bindaren. liggande i skomaka- "rens blösbalja, där sedan flera veckor läder legat i blöt och. | avgav en frän garvsyrad stänk.” .. ;Vattnet skvätte. Rann ut över ; det; smutsiga »:verkstadsgolwet. Bildade :små. sjöar. och floder . Och rann så småningom ut un- der tröskeln. vat l "I Jysse fräste och spottade sc som en: gammelsäl...:Var. blöt från ryggslutet och vända suppici nacken;«i vn lsket, träsande . i nr — Förbannade skobegare där! "vusade”; han: hem; till.:verksta-" den: Där. den :sorgligt försum- ”mader laggkärlstillverkningen återkom igång. it. ; " Skomakaren; ugnade ned sig sedan Jönsson ".och. lans. för-' skinn .försvunnit:; ut; genom - dörren; : "Fans blick + klarnade, Det:var som of "fjäll: föll" från hans ögon.Såg högeli äv. trasi ga skor: och: :snedgångna stöv- Jar, Vilka "låg. där:ssom » tyst, . vältalig 'anklagelse mot de sista ' fjörton :-dagarnas utflykter” dö följ etongens förtrollande” "sken: I Småsvor lite” för sig sj Slog ” "sig "ned ' vid tavlan och snart -ekade 'taktfasta. hammar- En kustepisod. ån den. bb did då” seklet var ungt : och var fritt från våra . moderna :kommunika- : : tionsmedel: radio och slag ut från : verkstaden. För- | hans: gumma, som ”Fjuden från : hade: Mz, "borta i sin verkstad satt Jönsson och tänkte på det . skedda. Såg liksom i andånom : hur en bitter" fiendskap växte sig... stor... 'emellän dem, ' En 5 fiendskap som kanske skulle” breda ut.sig. Förtätas och för- djupas. Inplanteras hos barnen för att kanske så 'småningom bli en. släkttradition, :- . 2 Och borta hos skomakarens gick tankarna i samma banor” med liknande framtidsperspek- " tiv. ; Mlu one ->Truls rev sig i håret. Plirade / med "de mörkgrå ögonen över de spruckna glasögonen. Tyckte sig se hur hans Per och Jysses Greta,' som” så ' smått: börjat " dwällsgå' med: varandra, helt ' plötsligt började gå var och en" sina vägar. - oo " Nähä; . de duger inte, muttråde han för sig själv och slängde iväg en brun tobaks- "stråle bort mot en hög av gammalt” läderavfall. " Dagen hade vunnit bort: "Natten "låg tung över Tånga, ' Allt låg insvept i ett grått töcken." Från havet steg ett sakta brus, då bränningarna slog emot: de skrovliga klipp- hällarna. Ett rofyllt, sövande sus stez "upp över sanddyner och” kryptallsskog. Men . borta hos . .tunnbinda- . rens fanns ingen ro. Visserli- gen var det släckt i huset Alla sov utom Jysse själv. Hari låg och orovred sig i gemen- samhetssängen, . Ångestkänslor och skräcksyner steg fram ur. nattmörkret, .Han låg och lyssnade på gummans jämna <andedrag. Smått avundandes henne 'den goda, sömnen, - Hörde - hur det Pep och astmavisslade i det gamla bröstet. .- "Ett sakta skrapljud borta från västerfönstret gjorde ho- - tryckte Se enligt. vilken det sannolikt kan ' nom helt klarvaken. Han klev.” upp ur tvåmanssängen. Asade” sig upp utan: att väcka gum- " man. "Gick bort till fönstret. Drog undan gardinen och såg, hur" skomakaren stod där ute med det, rynkiga och småpli- rande ansiktet Aryckt mot ru- tani u— Du, du, Jysse, viskade "hån. Kom ut. ett tag! ;Tunnbindaren. drog på sig” 2 byxorna. Klev ut på stentrap- pan, där skoriakaren stod och som. "en förskrämd hare. - - Me ."— De var allt: bra dumt de där, du! De är ju i alla fall. bara påhitt allt: de där i följe- tongen! Nv S msn JO, jo, viskade tunnbin- . daren "till "svar. oe sara - Åsså är de de, att vi inte ar läst.:de sista 'stöcket.: Tid- " ningen: kom . lie ettter- de' du Petter Jönsson alias Jensa Petter å Rubricerade "person torde många, särskilt något äldre personer i: södra Halland och norra Skåne, minnas. Född 'i Hizhults : församling, där för-' . äldrarna häde ett mindre jord- buk, blev: Jönsson :. genom olyckshändelse skadad I för r hela sitt liv. ; - Vid ett tillfälle skulle e en ung flicka-ha tillsyn över gossen. Ute. på gården: var det. dans och lekar, och 'den tillfälliga " vårdarionan lade det lilla bar- net ifrån sig på ett bord, för , att en liten stund få själv del- ”tagd'i den allmänna glädjen och lekarna därute, ; Då flickan. efter "en ' liten stund kom in för att se om sin hade rusat hem. Åh jag tänkte + skyddsling; låg denne på gol- som. så- att... att... Ja, om du : vell följa mä: mej hem, så skulle vt" liasom konna fort- ör Tk Dp: > båda "kumpanerna : gick > bort:till skomakarens werk- Fåd” där 'snart en' svagt lysande . fotogenlampa spred sitt trolska' sken över. gamla skor; stövlar, -- hemmagjorda . läster : fyllda. av. . oräkneliga söm — och sylstick.« (Med ; allvarlig "och" en- något mässande" röst; läste så "Truls ' "det sista avsnittet. Då och då ävbruten :.av:t tunni indarens ? konimentarer, ' : ir Jaha, sa skomakaren, när läsningen. var avslutad Nu va. de-roliga' sluts "sa Truls: oh sana "De 'var en hörrans | : gärning att. de geck så 'väl för fleckstackaren till - slut.” Hon; st , töckte - ju- änna” om greven i ; ” alla fall. . -— Jo du, pep Wonbindaren. med. sin tunna "röst. Det, är '” ackurat som, me ongarna våra.” Greta: och "Per jag menar. : = a de blir. kanske : för- | Tornio Hl påska. Och så Do ERAN När,.de -$nusat upp sig or-' :dentligt. «ur: Jysses näverdosa : en erikstadens” innehåll! vet och grät högljutt. Vid fal- let från bordet hade dez lille illa .skadat sitt högra ben och knä. Troligen” erhöll "barnet, på . i grund av föräldrarnas ' stora — fattigdom, inte den läkarhjälp som :' var av: nöden, och som" " skadorna var" omfattande. blev gossen invalid, redan från sina första. levnadsår.” v " Fot -och' ben; strax nedanför " Knäleden, blev : hortamputerat, "och ett "träben och en krycka 5 fick 'bliva de' hjälpmedel,: som den 'unge -'världsmedborgaren blivande sjuttioåriga levnad. "Ganska: liten och klen till - handeh, vet mt I huvudsak bestod donna i: " hemtillverkad -: träslöjd ' såsom - slevar, äskor, snurrebus- ”"" sar, och diverse leksaker, som han sålde under sina vandrin- | gar. till Båstad, Bjäre härad, : " Höganäs, Kullaby ygdea och bad i; fl : platser. "Vår: man". hade rolltid 7 sin” Killa "försäljning, ' och "var sor, : orterna". Arild,” Mölle" m; . förtroligt på axeln. » Den':lilla åttalinjers lampan blåstes! ut. ; Nattmörkret lade ig .gråtunj över skamakar- "De gick ut; Ställde" sig "och såg bort: mot osthållet, där en svag "erynibgsstrimma "låg och tryckte "på » Och" ville uppåt | Ochs var och en gick" tin sitt: fick klara sig med, under. sin. växten ' orkade : han efterhand : inte att-utföra tyngre: arbete, . . varför: han : började : så 'små-. - : ningom att ambulera. med lite se . DN stugorna, vid sina årligen åteb-" - "sig gråtungt över skomakare mot den örka förvårshimlen.. alltid välkommen, - enär han var gladlynt, ärlig och god- hjärtad." Han trivdes häst, då han var ute på vandring, och han hade. humor, och gjorde sig lätt bekant med den stora. allmänheten. ”Här. kommer '”Jensa Pet- ter”, vissångare, positivhalare och handelsman”, var det kor- ta introduktionstalet han bru- -kade : upprepa, då han trädde in i de 'många gårdarna och kommande besök. . Under bad-= sä a "NE | RNE av”år: bland bä gäs- ongen:. vistades han under i N ”. terna. särskilt i: Båstad,- Arild "och:Mölle, där han alltid gjor": genom Hallandsåsens'- nog så vanskliga vägar, vilket allt kunde väcka munterhet och även förvåning. må Mat, kaffe och husrum : er- höll -han överallt gratis. Sovplatsen reddes under som- marmånaderna. ibland i stället eller i höladan, men båda dessa ställen voro fullt acceptabla. En av de större händelserna” Petter varlt med om var; då kejsar Wilhelm av Tyskland en gång besökt Sverige, att de bå- da hade 'sammanträffat, det var tydligen i Mölle. Kejsaren ".hade då personligen, och mye- ., "ket välvilligt, gjort sig undér- ' Tättad ' om > hans person, hur han bodde, levde och hade sin utkomst, och ' därefter genom ' sin. adjutant låtit överlämna fyra riksdaler till den ”sympar » tiske vandraren”. » En annan gång hade Petter av .en ”mycket snäll badfru i " Mölle” erhållit tio hela riksda- ler, som en liten uppmuntran » på ”sin väg genom "levnadsskär ren”, v . De gåvor, som goda mänhi- ' 'skor ofta skänkte Petter Jöns- '£on, torde i penningar betyd- : ligt överstiga den vinst som "handeln inbringade. Vår gläd- jespridare kände även sjunga både. sånger och visor, och hans repertoar var ganska om- : fattande. och hördes och app- " låderades gärna. I mina första ungdomsår "hörde och. såg jag "ofta '”Jensa' Petter” "på . His- - hults torgdag, och var det ofta >. både . gamla och unga, ; samlades omkring honom. - som , ring. bodde han under måhga ;år. hos lantbr. Elof Karlsson, " Stubbhult. ' Då han inte var ute på vand- | I sin ackordering -' «' därstädes åtnjöt han god vård - och tillsyn, . och stannade 'där till sin bortgång, nittonhundra- | ven . tjugofem. - CVäl vär din lott båd tung och Dock "sällen klagan hördes. - Du tog dig genom alla år, Och .månget hjärta rördes. . Din 'väna blick, de muntra: ord de. goda: affärer och':dessutom ;' De bjödo dig ett dukat bord, I erhöll ' ganska betydande kon- :-tanta belopp. Vår” härndelsmar'” "skon en” bistä-dag- ur slut ' hade alltid mycket att berätta vad han sett och hört och själv. . : hade : varit med Om: på . sina" "färder, och: det” var ibland > ganska lustiga poänger, : ibland: " spännande” nog, då han drog En bädd för nattens vila. För trött och grånad broder.” Ett stoft till vila bäres mt >” Till jorden, allas moder.” . Vad ödet här ifrån dig tog ' Du ödmjukt bar och allt Tördrog. så vilja vi i dig minnas. - sörsakande: samma” undran : hög 7 rätfande uppkomsten av ordet jul' finns det 'en teori härledas "från den förnsvenska . symboliken för året : som . ett ”hjul”. Och härvid uppfattades ' detta. som bestående av' två "halvor, vilka :slöts. tillsammans . wid ' vintersolståndet . . och det alltså blev -”jul”. Vidare torde . den? fornnordiska : symboliken : för solen som ett fyrekigt hjul ha spelat :in :vid':- namngiv- ! ningen för. denna fest; Detta . så mycket mer som midvinter- : festen .utom . årsfest ;för- god årsväxt' och fred" även stadie var en fest till den åter- vändande solens ära. + nu: > Samtidigt ingick härtill ett moment för dyrkan av för-' "fädernas andar i-denna årets största högtid. Redan 'från början” anrikades alltså julen med ' flera innehållsmoment, "vilka - under skilda tidsepoker mer eller mindre kunde domi- nera detta "festfirande i den gamla: bondekulturen. Men . djupare sett bars alltsammans upp äv" tanken ;på. åringsmak- ten, som det gällde att stå wäl med samt vid denna tidpunkt rituellt vidare överföra till det : nya äringsåret, Och "härvid kom . uttrycket: ”Til års, til fridår!” att stå som det motto under vilket julhelgen firades fordomdags i Norden. Att för-' fädernas andar indrogs i detta trossystem kan antas ha berott .på att dessa som enligt primi- tivt åskådningssätt om en till. varosform bakom naturens för- låt, stod i närmare och mera påtaglig kontakt 'med den o- synliga, . världen och sålunda troddes ha möjlighet : till ett starkare inflytande på ärings- makten i önskvärd riktoing. [Föreställningen om om en ”ärings-. makt var: den genomgående centrala. tanken 'i de fornnor- diska +: bondereligionerna - allt ifrån början. Och detta: primi- tiva" tankesystem, som tog sig. Uttryck i cereminiella riter och offerhandlingar' var en intres- sant för-panteism, men : av uteslutande praktisk Karaktär, . vii; Frigga. Tor "och Oden enkelt -tidigare ' jordiska över hövdingar --eller småkonungar :innan de efter döden blev upp- : höjda till himmelska 'gudar och härvid : tilldelade solgudomlig glans och makt, Och än i dag : minner. konungakronhan,. spiran och riksäpplet , om frossyntes "OR NN Ono | Av ERIC "BRÅNBERG tidigt antropologt mvecklinge BK ENAT FN Och liksom i den äldre folk- tron :forntidens - alla' religioner finnes. avlagrade, så "avspeglar ” de gamla folksederna och bru- ken. dessas" agtarsakrala riter. - kaste "uttrycket" för sitt -inriec Härvid framstår det som om allt tänkande" och : handlande tidigast var magiskt-sakralt el- ler för-religiöst färgat; > Och den föreställda' näringsmakten - var än så länge opersonifierad, ' Sedan tillkom soltron och den- : na förknippades” så småningom med ' den "abstrakta - tron på fruktbarhetsmakten varvid en början blev gjord för en .Se- nare" fullt . personifierad ”gu- domsmakt. Genom de widare under .-. utvecklingsförloppet - framträdande större 'hövdinga- gestalterna" och i' samband .med uppkomsten . av tron på ett fortsatt liv efter döden kom- binerades alltså. den tu. halvt, sen -mellan” jordisk hövding och himmelsk gudomsmakt.' > äringsreligionen det star- håll. Och munder -solsymbolens mäktiga skydds.” och frukt- barhetstecken firades. 'denna förkristna ” jul, "Ty> som den ” goda äringsmaktens,. motpol föreställde man. sig mörkrets ' makter,” en tanke. som .återför + »sig till till: den allra, äldsta mänskliga tron ' på demoner, Härledande sig från okända : och övermäktiga' naturkrafters - spel, Och wid jul, . liksom vid alla "andra mera särpräglade tillfällen, anfogs de' onda ande- -makternas hela anhang utöva en alldeles särskild aktivitet, .som det alltså gällde att av- ”värja eller i varje fall neutra-' förkropps ligade; heliga 'natur-' tisera. Hårvid"torde offertan- makten med. den opoteosifie-. rade hövdingen. Och . genom denna intressanta syntesisering uppstår den första gudagestal- ten; till sina grundkonturer. Därför. var” gudomspersoner ken ha -uppkommit på grund av att urtidsmänniskan upp” ” fattade ' naturkrafterna sem personliga väsen, vilka i ana- Jogi härmed "kunde 'antas' bli ”välvilligf stämda genom gåvor sådana som — exempelvis Frö, av olika" slag, som .de alltså alt - | Ue midvinterfésten' tog sig” troddes ha' andvändning för i likhet med människorna själva. Människan torde således till en början ha ägnat den negativa makten sina offer vilket ock så ett ord sådant som ”guds- fruktan "get. en direkt anty-” dan om. Senare antog man. att själva. symbolen - för ärings- makten, eller den positiva ' fruktsamheten, hade inneboen-'' de magiska krafter nog både för ett avvärjande av det onda och ett widare överförande av. det goda i bondetillvaron;, "Och som här förut har an- tytts var" solsymbolen det do- minerande tfruktbarhetstecknet inte endast. vid den ifråga- varande ljusfesten wtan:även vid andra årsfester, särskilt då midsommar ' samt dessutom ständigt omvänd som skydds- tecken på bostäder, husgeråd, "verktyg" och wapen, och slut-, ligen även på gravurnorna un- der "bronsåldern. :Den nyaste forskningen på området har ” kunnat fastslå detta med över. tygande bevisföring från lösa såväl som fasta fornlämningar. är "det härvid kan sägas att Ni det ursprungliga jultecknet . . först och främst war sölsymbo- liken, så kan julbålet eller den festliga julbrasan på härden, det husliga altarét, anges :som en tidigare offereld wilken där- : vid uppfattades som' ett levan- de. väsen och ställföreträdde solens högre gudomsväsende, Och som sådan torde juleld | haft = helighetskaraktär .självt varit föremål. för dyr- "kan och offerriter. Den forn- tida julen var liksom den sentida en kjusets Stora test, men : forntidens jul var allt- så detta "inte endast (Forts, å sid, 3) Samt I till
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.