I samma a nejd voro då n några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. . Då stod en Herrens ängel fram- för dem. och Herrens härlighet kringstrålade dem. Luk. 2: 8, 9, I de välbekanta orden ur det gamla julevangeliet få :vi möta de människor, som utvalts att :. bli de första vittnena om und- ,xet 'i Betlehem. När berättel- sen för in herdarna 'på scenen, har: det stora undret skett. » Barnet är fött och' vilar i 'sin » manfoga händelserna som län- ' har han låtit oss” följa Josef" . som 'så många nätter förr, . Detta. är 'det: betydelsefulla " icke' så starkt ha förnummit : > när det kringstrålade dem. Om: , med denna - vaka, . Den hade alls icke någon and. krubba, Men evangelisten är” julnatten, att han "alldeles skyndar julaftonen förbi. Han vet, att Gud utför sina gärnin- - gar i historien genom att sam- kar till-en kedja, att ingenting ' år i. fullbordan utan att: ha - haft ”sin förberedelse, Därför och. Maria under deras långa sökande efter. ett. härbärge. ” Och därför 'få vi höra, hur herdarna, när skymningen. föll. på befunno sig ute i 'markerna' och började sin långa. vaka ”De höllo, vakt om natten”; som evangeli t har. att..beri a; dets söm vär fö utsättningeri, - för att dessa, namnlösa 'herdar + skulle. bli” mottagare av” julens ' budskap. > Om : det : icke varit ” natt "omkring 'dem, "skulle de” ljuset "från: Herrens - härlighet, : de icke vakat, skulle den him-', melska besökelsen ha' gått dem : förbi, 7. so Det var ju intet t märkvärdigt E Herdarna fullgjorde bara sin enkla plikt."3, - männen ” lyckades nyfödde judakonungen, dessa . - som ' ägnat . många och långa nätter åt att forska efter teck--. net på himmelen och som viss-"" na som i den gamlå E Hanna fick sin: Messiaslängtan uppfylld, : hon som tjänade Gud med fas- .. tor och. böner natt och dag i helgedomen, eller "ätt de vise finna den te"vad de sökte, ' Men Gud vare ' tack, att Han 5 ". man icke vara en andligen so--' -vande människa. Det är väl icke frågade efter någon vär: dighet, när Han ville göra ju- "Jens under känt för : världen, icke så ivrig att hinna fram till >". : rade hérdarna : på + som. hölle” vakt” på natten.: Den tilltro, som. de ge- -nast ; satte. till budskapet från . himmelen, den glädje och tack- samhet, som fyllde. deras hjär- tan, vid anblicken av barnet i ” krubban, deras iver att berät- i ta. för: andra om vad de hört . ochssett — allt detta' vittnar. : lig innebörd..De skulle ha sina - om "att de voro beredda att mottaga :den nåd, som: herren ', ögon på hjorden-som de blivit satta "att ' vakta. Nej; i deras” " syssla "fanns icke något som gör det' begripligt, . varför just de 'skulle benådas med en stor upplevelse, Mycket bättre kun- »'na vi förstå, att en from kvin- . vill skänka alla sina barn. Men det visar "också 'vad som krä- ves av en människa, om hon skall kunna helt 'och fullt upp- leva julens under. : ”De. höllo vakt om natten”. - alla människor i varje tid. Och . nu. är det vi, som kallas att ” Natten är herden, som övernattade ute på marken, var mörkret: fyllt av lurande - faror. mande verklighet i hans till-, varo. Där kunde han bli med-': veten om mörkret också i hans ' eget, inre och störtas i själens.” ångest. Men de höllo : - vakt! Därför att han har något oro: och jordiskt att vaka över, behöver tvärtom så, att just ansvaret " för. det som blivit oss anför- trott och känslan av vår egen maktlöshet. inför allt som ho- "tar mer än något annat tvingar (oss att söka. en Starkares hjälp i vaksam bön och förbidan. Herdarna, som'”i långa vaknät-- . "ter spanade. efter; de”. första : tecknen till gryning, "måste väl, om några, ha förstått. profeti- - ”. ans löften och delat sitt folks och :-Messias- . :Messiasväntan =. - hopp. > Dn us Den första julen ligger långt bakom oss i tiden, Men det som :då hände sträcker. sina verk- [ningar ” gamla budskapet om : att en > YFrälsare blivit född till värl- genom ', seklerna. Det "den! blir”för varje år, levande hytt." Det har sitt ärende till genomleva' detta. oförgängliga stycke av der heliga historien ' ännu en gång. fag tror; att vi "göra .väl i att icke skynda för - fort. Vi behövs innan högtiden . rycker oss med sig, få dröja i stillhet med herdarna "ute på : marken, medan de ännu ' hålla vakt om natten över sin hjord. "Det bli vi icke äro rätt beredda att mottaga den himmelska gåvan. : Vi begå ett gruvligl misstag, vär icke en bild. För Där mötte ho- . nom det onda' som en skräm- ingen riktig jul, om” om vi försöka glömma allt an=. - nat för att bara vinna julens glädje ich ljus. Den skatt, som vi med giriga fingrar gripa om, mister sin glans. Förgäves sko- la. vi anstränga oss att vara glada och göra oss glada. Falsk . ES 2 Ca ENN SS 3. med djur och s, & -Djupare mild 23 än kvsdj ljors. blick: en 'spegelsti Ar Zö( söker jag igen,o omdop ortdÅ fre. arter i nattoch storm 3 punkt av tidlöshet och frid ts sana n värld, som gom ständigt byter form! | Gå -Di och minns ett tryggt I fdenna (ll/sallyktan,« osande a FT fotögenN ä svängde i svart och rå decem som riste kronorna i i lindallén / I och vrålade och bet i i kand och kind. 4 Men ladugåi den varen tillflyktsort” ipiltor och med et har jag aldri ZI vind, > krubbo bors hö.; — = + och overklig blir dea feststäm- : ning, som skapas med "konst." lade medel. :De' lämnar: hjärtat » tomt och kallt. Nej, den 'sanna ; "julglädjen ; ärt:en” gåva” från” ovan, som kräver beredda sin nen... Vilja vi: fås se julens strålan- na om natten, som: omger Oss. Mörkret" är i nu som. förr en « verklighet'i den värld, där vi leva vårt liv. Sorgen och pröv= ningen ” har " känske ” gästat i vårt eget hem, och de kunna -: ej drivas 'ut” med våld. Runt . omkring. oss leva medmänni-'' skor, som hemsöktg av nöd och bekymmer, dem .vi icke med våra små futtiga ord eller gå- "vor förmå att boittaga. Hela : världen genomlever 'en ond tid . med. jäsande: oro och ångbst-. ; full ofrid.' Natten omkring 'oss, "det är den hårda verkligheten. Och mörkret blir icke mindre, därför att vi blunda. Men ha våra ögon vant sig vid det, - måste de börja spana efter ljus. -- Känna vi' hur' djupt det är, . måste vi sträcka oss efter den räddande handen: Då '. Frälsaren finna oss beredda att : mottaga julens glädjebudskap. Vilja vi få se julens strålan-. de ljus, måste vi också hålla vakt i natten, Ati försöka ska- ka avs sig ansvaret och visa ' ifrån.sig alla allvarstankar och inbilla sig' att. lyckan är en vinst, som skall falla oss till," är' en väg, som bara Jeder till besvikelser. Vi ha rätt att gå in i julen med en stor förvän- - tan. Men är: det från Herren, -som vi vänta ljus, i mörklet, ; måste” vår förbidan; förvandlas | .1 hjärtats: ivriga bön, Det, är "till dem: Han finner” vakande och beredda,-som julens Herre kommer med hela fullheten av » sin nåds rikedom. Så vilja. vi samla alla våra önskningar och behov inför den högtid, som nu stundar i en samfälld bön till Herren vår Gud, att Han måtte förunna Oss att i våra församlingar och våra hem fira en' verkligt goå och välsignad jul, då. budska- . pet om Frälsarens födelse till jorden ' får lysa fram. som ett, ljus i det mörker, som omger oss, en jul som skänker våra hjärtan den glädje, vilken in- tet kan taga ifrån oss och som kan bära oss genom tiden till evigheten, un de. ljus, måste vi vara medvet-' - "skall . : sina et som. dominerar bat! pe nu är kastanjerna och blodboken. De stora. trä-' den har tagit herraväldet över » . trädgården där förkrympta äp-. pelträd står behängda med flor av lavar. En 'snåtig hagtorns-"" > häck spretar vilt åt alla håll” och - gör ett avskräckande in. ” ch nes stora träskor klampat ö över. tryck, . I trädens skugga ligger res! terna av gården. Husen är halvt ' nerfallna, taken har störtat in, fönsterhålen '; gapar tomma . och frånstötande. "Men: ännu kan | man'se att det är en gård; en-'" gammal kringbyggd gård, med halmtak ' och gårdsplanen, -Snart skall dock husen "definitivt: störta samman,. kommande " höstars : dimma skall fortsätta sitt för- störelseverk, trädens löv. skall- . lägga sig på bjälkverk och brä der. En ruin skall bli kvar där « mjölkört och hallon frodas, em - É roligt. att. prata ”ined oss barn. .- ruin som skall minna om de som en gång levde i gården under de susande träden: Janne i Lax- hult och hans syster Hilda. : Jag minns Janne i Laxhul som en vidunderlig gubbe; som man skrämde oss barn med. Vid provianteringsturer = till Knäred bar han alltid en slags "korg, flätad av trädstickor. 1. den korgen samlade Janne in al-: i la olydiga barnungar, . Jannes utseende, hans vild: - ' vuxna helskägg som” dolde an- siktet, den stora grå överrocken, > nästan fotsid; mössan som £jönk ” ner över det långa ovärdade hå- ret. Allt det där räckte till för. . att injaga skräck" i oss barn. . Dock godtog vi hotet om barnen i spånkorgen utan att reflektera - över hur i all världen Janne” kunde få in någon i den. Kvickt gömde vi oss då Jan- ne ' nalkades, Bakom träd och buskar tryckte vi som harar, försiktigt framtittande då han sakta gick förbi. | Janne och hans syster Hilda' brukade då fortfarande gården" i Laxhult. Vi fick höra mycket talas'om de två, om Jannes kör- ning med sina stutar, om hur .; där såg ut i gården, om det pri- mitiva liv syskonen levde, Så småningom blev nyfiken-, heten övermäktig och vi gjorde « försiktiga strövtåg runt gården. inkörsport ' till. hä N - det inte varit så konstigt. Vem : regn och . . , Ng m vi nån gång fick syn på. - (ära gick vi dock fram. om - - hon skulle hämta vatten i. vi var mycket. nyfikna vå "om hur långt vi kunde komma. Den: "tyckte Janné var. slösert i allra djärvaste, av oss smög ända” " fram till porten och gluttade in: - På gårdsplanen. Men vid minsta". : "ljud: dör. inifrån störtade 'den; "djärve tillbaka med andan i hal- den djärve hade hört hur Jan-: gärdsplahen. telik -myt ddare,'- som sen, Jodå, Janne var där inne, - Man sa att: Janne ägde” en. li original "Hilda kostäde: på älg? vanlig en= kel husmanskost ' och 8e detta högsta grad, : Vårt stora mål var att försöka komma in I bonigshuset. Och se .hur tär såg ut. Folk som varit ' där berättade de mest underliga, : saker, I köket skulle finnas sten-' golv”. med en: öppen eldstad. D& vi. nu nån: gång ställde våra strövtåg åt Jannes och Hildas, sade vi på då vi trodde att "han inte drog sig för att använ-, da mot fridstörare: ” i Och 'fridstörare 'var vi i ant: vårt oförstånd. Om så -Janne' hade använt sig av vapnet hade' + vill inte vara ifred i sitt. hem. den lilla källan ett stycke från, gården, Hilda , tyckte det var: På våren plockade hon snödrop-. enn Nn er ; Av : : Sven Martinson = ÖNA par och gav oss. Hela trädgår-. den, var då översållad med dessa blommor. På höstarna fick vi plommon 'och äpplen av henne. Åren gick och de två Ssysko-: nen blev:oförmögna att längre, driva något jordbruk. En dag sa man att Janne sålt gården. Köparen förvärvade inte fastig- heten med tanke på något jord-' . brukande utan fastmer på' den Vackra skog som fanns. Köpet skedde innan jordfö trätt i kraft och tyvärr fick inte skogsbehövande grannar det till-" e£kott av. ksog som så väl be- hövts. ” Janne och Hilda bodde emel- tertia kvar i de förfallna husen. Hushållade gjorde de var för sig. Janne tyckte inte om Hildas lite" mer — som han sade — slösak- tiga vanor. Den enda kost Jan-' ne bestod.sig var bröd,. kaffe, . Potatis och fläsk i Qlika former. cv ryvslagen . Hilda .Var ensam" hemma;' På "så 'sätt skulle vi kanske få tilla > fälle att komma in 1 boningshu= et: Men Hilda "visade salg vara - "omutlig. "VI fick aldrig tillfälle bese deras böstad medan de äns nu var I livet. - , 'v? Husen förföll alltmer och det var. ett under att det murkna trävirket" inte störtade över de två gamla. Det trotsade. erivist mörkret och kylan år efter år. . De klarade emellertid sig själv. Men - Hildas - rygg blev alltmer böjd då hon gick för att handla " i Knäred -eller då hon om gön- . dagarna finklädd gick till kyr- kan. Jannes' steg blev alltmer d stapplande och” axlarna ner- "tryckta. + Nu hade barnaflocken sking-= rats. ” Inga ' strövtåg . gjordes ” kring gården; Arbete och vidare : . "skolgång drog” iväg 088 från barnaårens upptåg: " Xx ? y nder Jannes sista lev- . Ua blev jag mänga : gånger i tillfälle att pra- ta med honom; Länge förde han ' en skottkärra framför sig då han provianterade i Knäred, Allt som oftast var han tvungen att vila sig på vägkanten. Nu fanng' ingen rädsla kvår för den vidunderlige gubben, Baköm det stretiga helskägget - blickade ett par pigga blå ögon. Janne var glad då man pratade med honom. Han berättade gär- na om gamla tider, om hur man gick till Laholm på marknader, om hur han till och ”med nån gång gått hela den" långa vägen till Halmstad, ” Toland förde man kanske med- "vetet — det skall erkännas — in samtalet på jakt och jägare. Då sken Janne upp. Då -berättade han 'de mest underliga jakthi+ 3 > > (Fortsvå sid, 4)” a Ösnse SYFTET ENN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.