[ -JULLÄSNING Un Tie i de halländska skogs- markerna hittar vandraren ofta stenrös och murrester av gamla torpstugor. Kanske några gamla aplar också minner om att här bodde en gång för länge . sedan människor, här sprang barfota barn: och lekte, här. surrade spinnrocken och slog wävstolen under mörka vinter- - dagar. Här: bodde och levde | fattigdom och nöd, Ett ungt par, oftast en dräng .eller piga, slog sig ned i ljung- marken, brände, röjde, odlade. Byggde i enklaste slag ett bo- ningshus och ett skjul för dju- ren, : Men de flesta dagarna fingo de arbeta hos bönderna ute på slittbygden. De hade sina dagsverken och dessutom måste de ha pengar till så mycket som skulle till. Torpar- klassen har. många : heroiska livsöden — blott få äro kända. Detta ' är ' historien 'om en sydhalländsk torpare som läm- nat ett minne efter sig i byg- Pe Pålsson var född i Södra Rörum, Skåne, år 1829, I' unga år ”emigrerade” han till Halland och tjänade dräng på Andersfälts ” gård, Eldsberga. Här träffade han en ung små- landstös, som vandrat ned till Halland för att söka tjänst och > försörjning. Flon hette Matilda > och var från vAngelstad. Det vars ic blev bra som det. heter mellan de unga tu och så gällde det att gilta sig och sätta bo. Båda ägde "mycket. litet. av jordiska " ägödelar. Knappast mer än en god vilja, gott humör" och wana att arbeta: Nu ville: det sig att ett-'ledigt'torp stod -till :buds på ”Brostorps ” gård," Veinge. Brostorp: ägdes. den tiden. (det början. 1860-talet av häradshövding Fri edrik 'Tonnér- hjelm, smålänning” till börden i och: tillhörig Ljungby domsaga. Hans namn - har: kommit att. "fortleva : som" "upptäckare". VJav. Sd ,; , Kristina Nilsson, den världs=' berömda - små dska - sånger- Per" doh. Tilda "voro! iver liga” ”arbetsmänniskor men man var den > tiden: "ytterst - orglig” när sö kl ”obemedlade 'utsocknes in den bygd; Någon fällde ytt- randet:; "Har: vi-inte:tillräck- ligt med tiggare i Veinge, utan. vi.:ska' ta in en: ny”. Det låter” hårt och frånstötande för våra" öron. Någon ”tiggare” blev, san- nerligen inte Per Pålsson. Han var wisserligen” liten till väx- ten men fast och 'seg och ut- rustad "med en enastående att rothugga träd, röja, odla, gräva upp: och . transportera stenbumlingar 'var Per något. av en specialist, Det blev också . hans ' stora livsintresse. ' hå: 1880-talet bodde här en kapten Bonglin,, som: också var: livligt intresserad :av od- lingsarbetet. på gården, d.v.s. han: begränsade sig till passiv” åskådare. . Men han följde ibland "odlaren Per , Pålsson varje dag och: stund, så att denne till sist blev alldeles ut- tröttad ' av. karlens prat och kommenterande, Han wvisste till ' slut' ingen annan: råd än att kasta "jordskoporna mot. den envise 'följeslagaren.' Då änt- ligen avlägsnade sig kaptenen, - Brostorps lilla herrgård (åker. - jorden omfattade på den tiden 200 -tunnland) bytte rätt: ofta" ägare, Under tre år (1876—79) hette gårdens ägare också Per Pålsson, liksom wår vilket” ibland kunde orsaka lustiga 'poänger.. Efter patro- nen-namnen kom 'én Berg von Linde: Han 'war av tysk börd och på. sitt sätt en ideellt lagd man — han war varmt religiös soch därtill nykterhetsivrare och såsom "sådan prenumerant på och propagandist för ”Arbeta- rens vän”, en tidning” som mt- gavs av predikanten €. 0. Berg och hade till motto: Nykterhet, sedlighet, gudsfruktan, . | Berg won Linde fruktade den underliga rörelse.som kommit in ivlandet och kallades socia- lism, den ville ju göra arbets-- . folket ' upproriska ' mot sina husbönder. En gång när: han war och hälsade .på Per på torpet fick han se ett numer "av iStockholms-Tidningen som han misstänkte vara -rådikal. ev och rabulistisk, ega Er "> hålla " omväxlande eller kanske wvi ska "säga ihärdighet. När det gällde - torpare, . ”Jagså”, sa han ”du håller dig med den” rackartidningen. Den - ska du inte'ha. Du ska i stället” ha Arbetarens vän”. Per var en lugn och sansad människa, mycket måttlig med brännvi- net, så gott som absolutist. von Linde ansåg Per vara en man efter sitt sinne och en glädje för fäderneslandet. När nu Per inte ville eller hade råd att ”Arbetarens ' vän” fick han till skänks både denna och annan lämplig litteratur. Han visste: att hans torpare var' glad för läsning. | D" var mycket gårdsarbete — man levde ju också före maskinernas tid. När. skörde- "tiden kom syntes sju par ute på. sädstyckena för att meja och ta upp. Det kunde vara besvärligt med bärgningen, År 1868 var en våt, sur höst, Äga- ren fick då idén att torka säden inne på logen medelst eld. Men det blev eldsvåda och ' uthusen brunno ner. " Per fortsatte oförtrutet sin . odlargärning, När han på 1860-' talet övertog' torpet var åkern : bara en plätt omkring husen. Backarna omkring bar ljung "med = busksnår, men i dalsänkan fanns kärr — " odlingsbar men vattensjulk jord. ”Fly” | kallade man det. Det ena - tunnlandet! åker lades 'till det andra; Bostad, stall: och ' lada var, inrymt .i ett" hus. Huset ' såg gammalt och" en: smula "ruggigt ut. Bostaden bestod av ' kök, stuga "och kammare. Gol- wet var av kullersten. En: gam-' " mal s. kö uteliggare av" gjutjärn fanns ”i;) stugan, I köket hade man. öppen eldstad," Vardagen var: slitsam ”och' kosthållet: i enklaste laget. Potatis" "och ' sill, . mjölk och mjölgrö , var" vars dagsmat,. Sillen" köptes ;valvis : (1 val = 80. stycken).::>- Kaffe vankades bara” om ”söndagarna. "Per "och. Tilda ” hade" fem . bärn:! August, "Gustav, ' Maria, Fritiof "och ' Karl. Barn med. gott gry och vana att reda sig : själv, födda : med.” arbetshåg.. När de' gått; fram för! prästen 7 tog-de plats ute' på slätten och reste sedan till det stora fram: tidslandet .” «väster. Det' war: i den'., stora / torparfattigdomens och amerikafeberns dagar, Den . yngste Karl, war den ende. som . blev hemlandet trogen som: det brukade heta sålde : -torpjorden och” den in -sydhalländsk torpare [3 exempel. De arbetade och slet på byggen, i skogar, på farmar 4 det vidsträckta fjärran lan- det, Men de satt sällan eler aldrig på ”saloonerna”, de spa- rade och planerade och tänkte på sina fattiga föräldar hemma i Sverige. Som de slitit och kämpat i en ond och wrång värld var ' det en skam att inte "sörja för-att de gamla fick. en "trygg ålderdom. Det ena : pengabrevet ” följde det andra — de visste här väl far och "mor behövde varje krona. Det blev också allt bättre ställt på det nya torpet. Alla som 242422 Denna artikel om en syd- halländsk torpares liv bygger skild- ringar av dennes barn Karl på ' anteckningar och och Maria Persson. Maria dog nära 91 år gammal i i fjol. .Tor- fparens närmaste släktingar nug. är syskonbarn bosatta i USA samt. kusiner till barnen bo- satta i Hamhadar | "nen Nos kom . dit "såg beundrande på Per: . Pålssons + odlings- och stenbrytargärning. Ja, nog var / . här: sten alltid. Hundratals lass som blev gärden och"rös. Men här fanns också bärande mylla: vildmarken wäxte ” För varje år växte tegarna. "Men Tilda, Pers hästru,: också ett "frintimmer av ”bästa småländska" virke:- -Hön>spann, - stickade och "framför. allt väv- d Å ävde de väckraste. golv mattor - för att inte tala om allt: annat. . Kanske tog hon "det litet: häftigt -—- hon” ;var: mer temperamentsfull "till "sin tur 'än maken; ; Kalle, yngste" sonen, för atte ' att: 'bo hemma hos: föräldrarna. Han: var "duktig i arbetet (samt ' skojfrisk) - "och livligt efterfrå- gad” inte bara. i .bygden också . " ”längdan” ifrån” "och 'håde fullt Dessemellan såg han till :.hem- met; Han fick-med" tiden -: stå helt för. det; Den: gamle Per. brydde: sig ';allt mindre” om sådd "och 'skörd, han gick helt upp :å : sin. odlargärning.: Om sommarmorgnarna"': var : han ; uppe tidigt med: "solen och Pr fick en: husbonde som ns : öt sten och grävde ANN RN Av CHARLES: BANAN NAN NT NA nye ögaren drog. in denna för eget' bruk, Detta' hände" 1892. Per fick nu flytta ett stycke längre bort & vildmarken, byg- ga samt börja "odla ett nytt torp. Han war nu 63 år, men " trots åldern 'och sslitet :späns- tig som en ungdom. De "yngsta pojkarna 7” hjälpte honom ' att resa de nya husen, liksom att röja till ny åker. Omkring den” nya 'torpstugan var det bara fäladsmark med tuvor och mo- :: ras, - undantagandes "en liten : gräsplätt, Nu var Per torpare under Östergård och öringebo. Bröderna Lars och Per'sa: Vi har jord tillräckligt som vi har, här kan du bo och odla som du vill mot att du gör några dagsverken om året' när 'det är som värst brått. Per. Påls- son, kände till Öringe bönder förut. De hade sin fäladsmark' "strax intill. :Till en början var den” allmänning. De hade sina” kor och får häruppe och her- dar "som 'vallade dem. Her- : darna (”hyrarna”) voro pojkar - eller flickor i skolåldern. De' voro mästare i att blåsa i lur. ”Det var ett 'sådant tutande utåt igenom”, berättas det. Sen blev det laga skifte, läntmäta- ren kom och Per var med i tre veckor och” satte gräns- källror. Han var så duktig på sådant, tyckte mani co. - | S "gick åren. Alla barnen utom ' Karl, : den yngste hade rest över ”pölen” och med vilja och eneret .som 'de förde med från det gamla lan- det, slog de sig fram bra. Per levde enkelt och sunt. Pojkarna hade följt faderns Ur den: "kallaste årstiden - och : vid: regnväder 'snodde han' ihop potatiskorgar av en. Korgarna fick ' en", strykande åtgång. Han fyllde 70; 80 "och 90 år — alltjämt i den'trägna odlingens tjänst. Han var också" : socknens mest. berömde man, . den. lille" anspråkslöse och nå- got tystlåtne torparen. : Folk kom dit och tittade på åkern" han: skapat — de för- undrades och beundrade. Själv tyckte. Per att det inte var så märkvärdigt. På söndagarna - satt. han som en bild av stilla andakt och 'söndaggfrid och läste bibeln eller annan upp- byggelsebok. Han talade inga tungomål, gjorde inga utlägg- ningar, förde ingen teologi till tals, men han var en - stilla,, försynt och djupt religiös man. Hela sitt liv hade han warit | glad: för läsning." Kalle köpte. fav hem böcker från bokauktioner uppe i kommunalrummet. Per läste det han tyckte var något med.” "Tidningen. Svensk-Ame- rikanaren kom punktligt och lika intresserat läste han vad landsmännen därute hade att förtälja, antingen det var ny- heter eller berättelser. Ludvig Jönsson, : kommunalordföran- den, ordnade så att Per. fick pris från Hallands läns hus- hållningssällskap för odlings- lit, Och "så kom . han i' tid- ningarna när han fyllde: sina år. Vid det laget var pojkarna i Amerika välbesatta karlar. . : M= då håd hans trogna ITA maka: vilat från” sitt verk sedan tre år, tillbaka. Mitt un- der brinnande krig hade hon slutat: sina dagar. I Maria hade de haft en god dotter. När modern hade blivit sämre : till hälsan -hade hon ” offrat. förtjänstmöjligheterna i | Torparen Per Pålsson. dollarlandet och sin plikt | lik- mätigt rest hem till de gamla föräldrarna för att vara dem till hjälp på ålder domen. Åren rullade hän och Per fortsatte "att odla, Folk häpnade - — det var järn Vä den "gubben 9 "år och stod i med järnstång, spade och slägga: Men så var det en stor och tung sten "han , skulle” flytta bort i en stor jordhåla. Han tog väl i litet för. hårt 'deén gången — trots att han alltid varit lugn och aldrig förivrat sig, Hur som' helst hans järn- hälsa var förbi sen dess — han blev aldrig i riktig kondi- tion igen." Någon fysisk skada kunde -inte : konstateras, men magen - krånglade 'och' annat” ” stötte tilll Folket trodde fort- farande att han; socknens ål derman skulle bli 100 år. Ännu: gick. några år. Men -den yåren då Per var på väg mol sitt "97:e "år försämrades han 'och snart stöd det klart för Maria och Kalle att fadern inte hade » långt igen, att' hans, livs långa. dagsverke war slut: = > "Så gick Per Pålsson, som brutit upp så" mycket mark, byns främste och sisté odlare och torpare ur'tiden, Lugnt och stilla. som han levat och verkat, .— Man skrev år 1925, > Torpet tUriköptes.' Kalle; so= ”nénr som blivit hemma i Sve- rige, övertog ' det helt. . Han slutade sina dagar där 1952, 74-årig, '” Dessförinnan ” hade bröderna i Amerika ' gått ur tiden, och i-fjol avled Marla, ' den 'sista 'av. : syskonskaran, nära 91 år gammal, Såväl Kalle som Maria voro, ogifta. ) Snön I föll i täta flingor. "Nor. - danvinden tjöt. i knutarna, Men | ändock - tyckte. Curt: Waldemar i julen: inte var som förr. Vis- serligen. var. hemmet,, sig: likt. Julgranen stod på, plats och bå- rån'den och" ljusen-på: bordét lysté et på gamma sätt som det gjort: varje” jä. "Men. "mitt; i, det demår hade” blivit: "änkeman 'oc: detta vär hans: första" "ensamma 7 jul. Hans "kära Solveig, vär "bör: tå. "Hon: somi varit: hans: allt i åren som gått. Då Curt och Sol veg. inte haft "några barn hade - de blivit så mycket. mera bero- ”endé”. av. varandra. och den kär- 7 lek, som band dem, samman, Men ”nu'var hon borta. Det” var detta . ödesdigra fäkta som "gjorde" ätt Curt. inte. längre med: ;samma förväntan: kunde se "fråm mot Trogna vänner som på allt” sätt sökte” förljuva. livet för den en. samme "mannen. ' Inte ens "denna : . julafton" hade de glömt honom. Curt var. nämligen. nyss ”"hem- kommen ' från " len "mindre. angenäm: Curt War Visserligen” häde Curt vänner. | :glädjens högt "När Curt Å "kläderna" hade han” "alla ljusen ' och "satt sig 1'en'av fatöljerna .' trots den”,sena, timmen. Han" :kom, sig inte. för att : gå. till: sängs... Oupphörligt.. sökte... sig - häns tankar at til kyrkogärden : där häng. Solvieg "sov sin, sista : sön ovetande: om rum och tid, vetande om att just a nu genom- led: hennes Curt en av de. mänga ' : svåra stunder, som: ingen annan 1 "utan Solveig. blev, / julaftonsfesten - hos "Agne och. Märta. "Det hade | varlt hur angenämt som helst. Mat: och dryck "hade "han "fått, både god och riklig. Till och med julklappar hade han : förärats, Men när han” nu' kommit hem till sin ensamma” lägenhet och sett Solveigs. stora” porträtt på pianot omgärdat av deras ge- mensamma bröllopskort, jä, då hade Curt inte långt till tårar | (Forts fr. sid. n. "var "enastående naktpäliggande och drygt. Den kokades i stora brygghusgrytan, / och till 'att "passa den, vid en fotogenlam= pas sken, lita nog Mor bäst på sej själv.. Det hände nog att. vi ungar förpassade oss ditut när vi tyckte" den' kunde vara fär- dig, för. att få en smakbit om det turade sej, och de” "var mims de”. Til julmattn hörde ost, men, den köptes inte, den skulle vara av eget fabrikat . och. gjord/ på " hösten. medan : korna ännu gingo på bete. När vetebröd och kakor bakats, och drickat bryggts, då var det väl inte långt till julafton, när man skulle julbada. Det gick till så som en gubbe i Radion sa” ny- ligen, att hela familjen, en ef- ter en bada.'i bykekaret i brygghuset,; ”antingen det be- hövdes eller inte”. Och så var det julafton, ibland med jul- gran, och lampan tänd och sprakande brasa i stugan, och doft av god ' ibland utan, "med . ”än:ihan själv. kunde begripa, om : Han” nu gjorde « di n medan: han nu nalvlåg i fåtöljen upptagen. av. sina egna funderingar om. allt .som varit: men inte vär kom” trött- ar "heten" och" lade” sin» befriande "hand över. den ensamme ; man- ” nen: Mot den' hade han ingen ND Men . » makt. Han” slumrade” till; någon riktig & sömn blev "det inte. Hjärnan hade inte hunnit. kopp” Jar av alla: enerverande -tankar. Den tycktes arbeta I även rd söm- nen: "Det var då han- ryckte” till 'ptan att vakna: Som av en osyn- lig” hand öpphades tamburdör- - ren: Svetten pärlade: i panrian . "på Curt. "Vem kunde så omärk-. ” ligt öppna ytterdörren; som han .- bestämt visste med sig att han låst?" Det: verkade obegripligt, " för att inte säga övernaturligt. : Men dörren öppnades och stäng- - des»och en kvinnogestalt" blev 2 synlig... Curt. såg "förvånat på” so den: -inträdande som stannade” högtidlig känsla av att vära ' ren och helgdagsklädd. Några ' " julklappar vankades i egentlig mening: ej hemma när vi var små, 'förr . än". störstsyskonen "varit borta "och till: julafton kommo hem, med någon liten” överraskning i väskan, åt så- "väl stora som” små.. Far läsan- " de julevangeliet, och Mor vid ” spisen ' röfande i. gröten, . och mitt i dörröpningen till rummet. | där han -satt.' . : > Plötsligt hörde Curt en "öst. En-"röst” som lät bekant” men som han ändock inte hört på bra länge. . tlf : + — Känner. du” inte” igen n mig? frågade : kvinhogestalten;" med ett tonfall som" "musik för hans "bron, så mjuk, innerlig och” nära. >. Curt gnuggade' teonen. Tog sig omedvetet för pannan. Såg och såg, men visste inte om det sång och orgelmusik. Sådan var ' han såg var dröm eller verk- julaftonen. Och juldagen ibland . hela familjen åkande till jnlot- tan: Kanske inte fina, men väl. klädda, och när det var som turligast 'ackompangerade. -av bjällerkläng,. bjällerklang väl nerpackade i fäll o. filtar, och med snön från träd o. gre- "nar yrande om, både åkande, och om små I raska pållar. mat och dryck från köket. Em. =. 000 oc ons lighet. Men hans "reaktion var brinnande. (ti 0 sel ” — Du här... hos mig... Sol- > veig, min kära... men du är ,ju död, stammande han. . — Är jag? För världen kan- ske, men. inte för dig, hoppas jag, svarade gestalten Som var en direkt avbild av hans egen Solveig. a — Du har rätt! "För världen >... för alla människor... men AAA MA MAAKAADASAAMAAKSNASAMMADAAS AAA AAAMASANADLANMARARAA. förr om åren, inte för mig! Du kan ALDRIG gö från mig! Välkommen Sol-- veig, och god jul, kära du, sade Curt och hans ögon lyste av inre glädje, -för nu visste han att det var jul, verklig JUL som ”stund.. ÅSAMMAR KARA DKA Mboblt RAAMADAMARDDA - du inte” Ze mig: :en kyss? fortsatte” Solvälg? >rmedan hon fortfarande stod kvar i dörr- Dnr vanan in | länga steg: vär. hån; över golvet ; joch frammé hos. -Solvelg.. Kär- " leksfullt ' slog ' han” "sina? ”arniar om' hennes Uv: "kysste henne: lika innerligt” som nyglfta. blott "kan > "vc göra: Och 1i'den' stunden visste +. Curt att det verkligen” var: Sol- velg nan "hade 1 sin” fram; Att för att som fört. fira jul med en plötsligt stod "han ensam” med händerna 1 fria luften : : "som Ii ett famntag, Det blev, för mycket, för. Curt. Som” en. beru- sad raglade han tillbaka tik sin : "Fåtölj. Där satt han förstummad och slagen" med häpnad en Jång — Solveig; var: "är: du? > Solveig, ropade, han i ensamhe- « tens vånda, — Här är jag! Ser du mig. inte? undrade rösten; Då såg Curt igen: att han såg. Såg Solveig i "köket, rörande sig -lika .hemvant ' som . förr..: stirrade på henne utan ord, — Vi "I" ska väl fira jul "gemensamt, inte ' . sant? sade Solveig, — och vad vore julen utan mat? Sitt du nu: . kvar, så gör jag i ordning. öch så äter, vi tillsammans precis på samma plats som förr. 'öm åren, Du tycker ju om: mat, » eller gör du inte? — Jag tycker om dig och” då tycker. jag om - v din mat också. "Oo, Solvéig : om du visste vad glad jag är för att du kom, mumlade Curt" från . > sin fåtölj. : :'=- Sedan minns han ingenting på -en "lång stund.” Men julbordet . ”såg han-och rätterna åt han, även om han inte kunde begripa varifrån mat och dryck kom. — Det smakar bra kära du, men var har du fätt maten från? Jag hade ingenting köpt hem. Jag vart ju bjuden bort till Agne . och Mätha. — Just 'det älskling, . ” och när du var där handlade jag -hem, svarade Solveig hur natur- ligt som helst. Men Curt begrep ingenting. Affärerna var absolut stängda, tänkte han. Men vad betydde den frågan nu. Han hade ju allt både jul, mat och fest, en fest . 6om bara Solvelg kunde ge hor nom. — stannar du kvar hos "mig nu? frågade Curt när han efter en god stund, mätt och lycklig äter tog plats i fåtöljen. ; - — Jag är alltid hos dig, käre Curt, var du än är. Jag är. alltid 1 "vid "din sida precis som - förr, AAMMAA ans' döda. maka. kommit; dgen : : Han ' : minnen så glada och kära.” : Jag vet att Jag måsto vara det. Men" du sor: mig. Ante. Det tr bara I-kväll; nu på julafton, du ser "mig. Meh” Jag är altla” Hoa : "dig kå länge du villi,.', ba , — Jag VILL. alltid, svärode N Curt, Det: finns: bara du för. måg, . dét harjag sagt, "och ' säger: ull" oa 'som' vill, hörg TREE 0, nien. då. är mu, ant jra, | ligen kan: ag: intd dö så du lever, Har, du inte 0 det, käre Curt 7” "DA förstod Curt ät var ensam, Alt han älärig kuna” 2 dö bil. ensam, Med ett Ibendö tog han hennes hand I sin. > ns Du” är. min; bara” al: och våd, Du kan aldrig. bill någon annans, . viskade, han; i det”. ett. leende dysto, upp hans: bleka ansikte.» Fr — Du har rätt. Cart, tänk på "dét 4 dina avåra stunder så går. ” allt så. mycket: lättare. Men nu' "mäste du söva. Natten är redan : längt! "Udden; el nge t'på — 'Sent,; vad gör det när au är.hös mig, förresten är det bara : julafton .en gång, om (trot; vis-, kade Curt:! so "Utanför , fönstret. tindradeé : "stjärnorna: "Snöfallet ” Bade; Upp: | hört. Wtormen "hade. bedarrat. På "bordet hos Curt hade "Hjusen brunnit ner och. slocknat, av sig i "själv. De sista. glöden 1 den öpp- : » nå spisen hade falnat. Julaftons- natten sänkte en frid över” rum: met där Curt: :förtfärande' satt "kvar, 1 sin fåtölj "ock. sov. Men : "nu var sömnen "lugn och djup. En 'atilla” frid: "lyste > från” hans ' ansikte: i Julaftonen.. hade. blivit vad han önskat, procia som så: många gånger förr.: tr Vår julhögtid är åter här : med gran och tända ljus. ” Den frid och glädje till oss "bär : till varje hem och hus. ” $: Betlehems. stjärna 1yser än «ot kastar sitt ljus över världen för varje jul den tänds igen" ;; leder oss alla på färden, Ull Jesusbarnet pv krubbans halm .. är julens höge gäst. [IG Och tempelklockors helga malm. de kalla oss till fest. Störst” julens glädje är är ändå , för den som endast anar - för liten fot som böjs på tå för barnablick' "som spanar. . Julkyällen våra” tankar far I minnena komma nära. Barndomshemmet med mor och far När juleljusen brunnit ner. och tystnaden sig sänker ': du knäpper händer stilla ber Tack -Gud för allt Du skänker.” :- ” Mimmie Bergh-Johansson, | FREGE FETETETTEFCEETFTTYTTTET AMDARA.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.