; a ra sva yr tf H v skara pojkar rusade ut från H E sockenslugan:” för I dag för läsbarnen, och nu skulle var och en hem till sitt, Och det var slut med hela läs- - ningen för resten: i, dag hade det varit sista gången, på sön-- dag skulle konfirmationen bli. Fyrtio pojkar från alla socknens byar, hade gått lill prästen två ' gånger & veckan hela. vintern och våren, och för de flesta hate ” rade £riheten... ; . - Flocken 'delade snart på sig ute på vägen: ctt par tre avuni- dade -bondsöner hade cyklar, "men alla de andra: hade bara " Apostlahästarna. Och det fanns de som hade mer än milen hem. Två av pojkarna skilde sig från » de. andra — de = sprungo, och kommo. ett .stycke före. Ingen ' "förvånade sig över deras betecn- de; Arvid och Sture hade hållit” - ihop som de förtrognaste vänner under bela läsningen, och alltid . skulle de gå för sig själva | un- der haumnvägen. Done > I dag hade de: : särskilt pratt, ; «innan de blevo för sig själva och kunde tala I fred. De sprungo en . halv', ,fjärdingsväg, - innan de ' stannade, flämtande och röda. De sägo sig cm — nej, ingen : av läskamraterna hade följt ef-. ter. Då. kunde de börja tala om, "det, som uppfyllt deras tankar hela dagen, ja, i flera dagar, De, hade en hemlighet tillsammans, en : stor, förunderlig, tjusande hemlighet, som ingen kunde:ens ! ana sig till. Denna hemlighet. hade börjat bli dem nästan out- , härdigt tung, men.de hade iovat varandra att bevara den ännu "en: dag...» I: morgon, "när de vutfört' sin plan; så skulle alt uppehbaras av sig självt .:. Till dess 'var de, tvungna att tiga, hur svårt det-än' vär, Mi ' De hade hittat en rävlya: I förrgår hade de; strövat omkring i markerna kring Kärraflyet 'på spaning efter: en flock tranor, som skulle. hålla till. där.. De hade; inga tranor 'sett,. men'i stället fått våra med om något betydligt ” märkligare, Längs kärrkanten kom en räv smygan- - .domed en. orrhöna mellan sin käftar: Rödpälcsen: vädrade : dem": > genast och var försvunnen," men. Arvid 'och Sture nöjde sig inte med det. De förstodo ju, "att de "gott on tik, som var på väg med mat åt sina ungar. Räven mäste "ha sitt bo där. i närheten, och icke "langt från kärret "låg en -- sina slidknivar och skar sig i. del stora stenrösen,. väl undan-, gömda inne i tät granskog. Där hade nog tiken sin yanves För- . siktigt klättrade de omkring i av den starka' spänningen, när - de hittade: arrhönans tappade . fjädrar vid ett stort stenblock. Där under blocket skymtade de : "ett svart hål. Här måste lyan vara sw A Harull och avgnagda . , ben talade också: sitt ' tydliga språk. De kikade ned I hålet och: » hörde svaga ljud därinifrån. Nu visste de vad, de behövde veta: "Det var rävungarna, som skre- ” ko därinne. 'A rvid: och Sture 'tog . noga rsärke på stenblocket och det var slut . vägen, varit läng. Men nu häg- - Det fruktansvärda + soni Ii nde vid så ten rävboet stålsatte två. pojkars vän- skap för Livet... oe8ita Och då skulle de vänta vid boet och möta henne med ett skott. Och sedan skulle de sätta i gäng ' och röka ut ungarna "som de” visete att riktiga jägare gjorde. "De hade beslämt sig för att hål- la rävungarna i bur och försöka - tämja dem. Det kunde bli pengår för de tama rävarna, de växt , för hände: det inget? Hur var "det: fatt? . ”der- av"osst. Förklaringen föreföll - naturlig. De kände ju till rävens "fina vädvikorn; -kariske nu ti- ken inte kom tillbaka till lyan, — Virä dumma! viskade han plötsligt. Tiken "har förstås vär " Arvid X till sig... . Sture gick just och. funderäde på hur mycket. pengar. det kun- de bli för tiken, skottpengar och » ekion sammanlagt. .. .”i«.t +» + i Tror du dä kan li. hundra kronor? . Da — I NAR — > inte så möcke, inte, = Jag tänkte vi kunde få femtio” vari... — Tjugotem' var kanske .. Och Arvid visste redan. hur . han 'skulle använda. pengarna. Naturligtvis skulle han köpa sig en bössa. Tjugofem kronor k- te kanske inte, men naturligtvis Yskulle han få det som fattades ' av far. En pojke som skjutit en räv näste naturligtvis därefter ' bära egen bössa i markerna: — Va tänker äu göra mä din del, Sture? Sture hade blåa, öppna ögon. under en röd pannlugg. - Hans 'svar kom litet förläget. ” —- Jag hade tänkt att; dä. räckte.'. En: bössa :..! Och pojkarna sågo på varand- ra och logo. Efter vanligheten hade de. haft samma tanke: Arvids och Stures varma vän-, skap 'hade föregåtts av. hetsig . Ovänskap. I skolan kunde de inte tåla varandra till'att börja med, den starkaste i klassen. De brot- tades och de slogs, men ingen av dem : vann. de kommo underfund "med, att ' de, var” jämnstarka, . Spekt för varandra, Och nu gjor- '. de de som de gamla vikingarna: " de ingingo' fostbrödralag. -: Det: blev, en "riktig ceremoni: ig” « Om Ok RAS oe! : - av lyans invånare. «+ ; De slogos' ständigt! och jämt. — - yt ".var och en. av.dem ville vara Ingendera., var ' starkare än: den andre. ; Och när - ” andra , ordentligt och” fått re- ' "emedan hon luktat sig till män- niskor: i närheten. Om det var så--— Vad skulle -de göra?. — « + Vi letar efter en ingång till, "föreslog Arvid. Di säjer ju, att räven: har flera" ingångar till boet. -- Fe - + Sagt: och "utfört. - De gingo - omkring det. "stora" stenblocket, och det dröjde inte länge: förrän + gäng,” «På en -vass stenskärva satt .små härtussar,' som skavts bort från -rävens päls :— de kunde .vara | " säkra på att- : glinka ut och in. även åt detta räven .. brukade hålles Ae go Ne ani Se - de;i en ekreva hittade ännu en. som" ledde -in «till hålan.' i Bitor denna upptäckt. stod .det i . ju:klart för: pojkarna, att deras " vakthållning varit förgäves. De hade bevakat lyans ena.ingäng, ” "hade lätt kunnat : in : genom den andra. : men. räven komma Vad var nu att göra? Om -de. skulle. röka ut” lyan le de väl åtminstone fånga ung- : arna, ifall de' voro ensamma i boet.. Sture hade tagit. med. sig . .- eldon och fnöske och det gick lätt att samla ihop torrt ris i - skögen,' så att de kunde tända ; eldar, vid båda ingångarna. $Se- dan borde de. väl snart få höra Men plötsligt ljusnade, gtures' -fräkniga ansikte; : : — Jag har'ct. Jag kryper in 1 boet! . : — Dä kan du nte! . utan att skjuta tiken? Då skul- "hinner inte få ett ljud över läp- . parna. Just som han skall tala: Då prasslade det där s borta. Någonting kommer. krypande .. S " Arvid kröker pekfingret om den ' spända hanen. Nu kommer det... ” Något. rödaktigt .skymtar nere. i Han har ” siktet klart. : « Nu skall han "skjuta... se sö ” Men ”vad' är detta? En:'röd pannlugg dyker: upp i hålet . St u ret. — Sture! ” Arvid skriker .vännens. namn, och denne skall också svara och ..ropa något i detsamma: Han har ingenting hittat i ”hålan, räv- ungarna är borta.,. Men Sture så smäller skottet ,.. Arvid be- griper det inte. Han begrep ald- rig det som nu skedde. När han . känner igen” den" röda pannlug-' "gen, .så skall han spänna ned hanen, fruktande att skottet " skall gå'av. Men han har tryckt " för. hårt redan.— bössan. går. . av! "Skottet smäller: och han' a Vi ska se! Om tiken ä där, ä st ir Novella i-blevo de SONEN NNE AN EN NANA ;:vänner.; Nu”hade; de” "prövat :var- andra. ordentligt , och - fått re- ' . skriker till i största fasa: . Ö — Sture! nt . Han bergrep. aldrig - det. som skedde. Men för första gången , och lytte I upp den, Så tog de: "tummen, och under den upplyfta ' " torven möttes deras händer med "blödande tummar. De hade blan- dat blod såsom vikingarna gjör- skrevorna. Deras 'blod »bultade "de, de voro fosterbröder. ' > : - Och socdan dess hade deras vänskap varit obruten. Pojkar- nå voro som en själ, De "vågade anförtro varandra allt, " var hel och ömsesidig, " gryningen lågo Arvid och Stu- re. och vaktade utanför räv-' ” lyan, inkrupna. och dolda inhe i en stor enbuske. Morgonen var kylig. En rå, dimma låg över skogen; och det . kändes som om den krupit poj- karna . inpå bara. kroppen. De fröso, de skulle ha velat ta sig . en ordentlig åkerbrasa, men de ; gick hom. För ingen skulle de måste ligga stilla och vara tysta. tala om "vad de upptäckt. De "skulle vära, alldeles . ensamma om rävlyan.” Alldeles "ensamma skulle de ta tikens ungar där inne. Ingen skulle få veta nägot, ” förrän deras dåd var utfört. Nog "frestade det på — nog hade de" "velat väcka läskamraternas av- und i dag och, säga: Vi vet om ett rävbo! Och: de hade ju inte behövt nämna något om platsen, «> Men de härdade ut och tego.: "Och i morgon skulle det ske.: .— I morron bitti? sade Sture vs "dämpat, SS net .—"Ja, i morron bitti går vi te lyan. .,.. sv — Du tar din fars bössa? >— Var så säker! mente Arvid. — Dä ä bra! mumlade vännen belåtet. Vad de' skull göra var 'noga planlagt. De' skulle skjuta' tiken och fånga hennes ungar levan- de, Men för det förra fordrades det en bössa. Arvids:far hade bössa, men det var inte mycket - lönt att be få låna den. Arvids far var av den "meningen, 'att pojkar och- skjutvapen illa Pbas- sade ihop. Men i kväll skulle han resa. bort — och i morgon bitti 7 da. td en .-I'morgon innan det dagades ” skulle: de: vara på platsen. De > "= antoga att tiken: var ute på matjakt .under natten och att ” hon skulle återvända med bytet : at ungarna frampå morgonen. FIYTITEve som musen. : . Arvid hade smugit, s sig i väg med fars bössa, utan att man varsnat något därhemma., Och . mor skulle väl bli lite. - häpen, när hon upptäckte att han sti- git opp och gått ut så tidigt. ' Och sanningen att säga, så kän- des, det lite ' olustigt att stiga opp före dager och ge sig ut i. skogen, Men så fort han träffa-- de Sture, steg hans humör be- tydligt. Och nu uppslukades”alla "obehag av spänningen. Vilket . ögonblick 'som helst kunde det ' hända något. Pojkarna lågo på magen, all- deles orörliga, och de stirrade . på en punkt några famnar fram- för dem:. ingången” till. hålan. .- Det var gott och väl skjutjust nu. Det var Arvid som hade hand .om bössan; härt och be- slutsamt höll hans nävar om kolvhalsen. Det var en ”baklad« dare, "patroner var instoppade.i - ”påda loppen, allt var-i ordning. Han hade aldrig skjutit på någonting levande förr. Men. i faderns närvaro hade han ävlos-. sat många skott. Han visste hur' det kändes att skjuta — han stöt mot kände till kolvens dryg. Sture var också otålig. ADA FIARAANAADANAANADANSAMAN SA AAANANDDARAR tilliten oläck dagnings-.. axeln, ja han kände sig' égent- ligen som ex gammal van jägar re. .Om nu 'bara' rävtiken vilte visa sig... Väntan”. -började bli, Var- ” sh sk nimer? "jag ut henne; ar sen skjuter dut ch -— Men du kommer. allri int, "detta företag, men Sture var +. Arvid. var inte vidare hågad fi full av: iver: Han skulle. krypa. in.i lyan. Han var smal som en - stör. och :förmådde åla sig in genom ett ganska litet hål. De undersökte. den , först” upptäckta : ingången,. en lång käpp 'stacks in, och de fann att gången vid-” .gades så fort man. kom innan- ' . för själva hålet. Och Sture mät- te noga och kom underfund med ' att han' skulle kunna pressa sig. in genom. detta. . Arvid. var ännu betänksam, s ; men Sture gav sig inte: Nu skul- -.1e. han in i boet, kosta vad det ville... Om han. nu ändrade sig, så kanske vännen troddeatt Han var rädd, och något sådant fick > Arvid inte tänka om den, som han blandat blod med, . Kanske "tiken låg därinne i hålan för-att.: försvara sina ungar, men en räv var 'ju inget farligt rovdjur Och han häde sin; "slidkniv — han fruktade ingenting ..:. H Sture lade. sig på magen, tog slidkniven i handen och sköt sig med arbågarna fram genom Zen. ”månka gången. "Han, var nära att fastna, det såg ut som ' om. han varken kom ut eller in, men . Arvid tog i benen och sköt på. : .— han kom loss, och nästa ögon- blick var han försvunnen inne i "det svarta. Så gick Arvid öch intog sin post vid andra ingången, Några . famnar därifrån lade han sig framstupa bakom en sten, spän- "de hanen på bössan och gjorde - sig beredd. Här skulle rävtiken inte komma ut med livet... ' - Det gick minut efter minut ingenting hände, Inifrån lyan VNördes inte ett ljud. Arvids hjär- "ta bultade hörbart, åter var hans spänning så stark, att den ville "ta andan ifrån honom. Han stir-' " rade i ett ned i hålet... Så fört "ett rävhuvud. stack fram .:. Men ingenting hördes av, och Arvid började "bli ängslig för ” vännen: "Vad hade hänt. honom? ” Om tiken inte fanns, så kunde ” han väl krypa tillbaka samma håll han kommit... : NETFEEFFTTTTIT! öd i sitt liv ;hade han skjutit på = någontin' levande. är årets--läsbarn konfirme- N rades söndagen efter, :.. så saknades, det itvår i: skaran — två av pojkarna. Arvid och Stu-. re.. Och bland de övriga konfir- mänderna rådde: en tryckt stäm- Sture, som icke: var: med,:. blev på så sätt nästan huvudpersoner under denna, konfirmationsdag.. "Det talades och gissades, Man : visste,- att Sture låg på lasaret- tet och att hamn var mycket illa "däran .efter: en -svår 'operdtton, . som han. undergått. Och det sa- des,; att. Arvid låg. sjuk i. sitt hem, .men- ingen -kände "riktigt till, hur det var fatt med honom. ' .T'alla fall så fick, han inte vara med. de andra; kamraterna vid deras första: nåttvardgång." Det” . Viskades om att har inte skulle ha. fått ”gå fram” med de andra. - även om han" varit frisk.. Hän- delsen , vid rfävlyan: var: : alltför förfärande" — "den som föreföll - skyldig till. "olyckan kunde: inte. - vara beredd 4 till Herrens, natt-- vard, . ". Men . a hemma låg - ”Arvid, han läg ; som - bedövad och utan «att lägga märke till. det "som": försiggick , i: hans -omgiv- . ning. Hans mor satt vid sängen, hans far kom och gick i dörren, och hans syskon 1ekte stojände ute på gården, men allt detta . hände liksom i en annan v värld än hans. : «Arvid var knäppast: kropps- ligt sjuk, det var till själen han kände sig liksom förlamad. Om Sture dör. och. han blir mörda-' Te... Om Sture dör och han biir-. mördare... Det är tanken som hamrar i hans'hjärna. Det är den ständigt återkommande tan- ken: Om Sture dör... Än visste man icke hur det skulle gå med honom...r: nos ve sö » Dagar .och. nätter har, detta borrat och hamrat i hans huvud. Och han har- under denna vånda grubblat sig fram till vissheten: Om vännen går bort så mäste han följa homom. Han (kan inte LL Å A PY. VESTVSTYEV Neve "leva efter som .hans mördare: hela livet; .om det nu är förbi med Sture, så är det också förbi med horiom. Om han levde kvar, svika Sture. :. leva ,kvar..: : NI ” : Under . dessa" våfdans” dygn . förvandlades ' Arvid från den . lekfulla, sorglösa pojken till den ””brådmogne ynglingen. ' "Han "greps av grubbel - över själva " skeendets nening, Den tjusande - hemlighetkn ' om ” rävboet, som ” Sture och han: haft' gemensamt, kade utmynnat i den oförklarli- "ge olyckan ::: Fanns det' någon De har ju svurit. att hälla ihop : närmare och, ropar: för om honom. . vhuvudet, som han vän: .'så. hade han jw svikit deras fost-' . är fatt. Vännen känns. inte vid - brödr: alag. Och hän "skulle: inte ” "honom: "ländre — för olycksskot- ' Han skulle: inte »« tet skull; Sture har lidit så myc- mening "däruti, att Han sköt sin ', "bäste vän: av våda? Fanns det skedde" med honom? "Var livet - enbart grymt, härt okänsligt? . Virför skulle det ske, som man minst. av allt önskade och som man sökte avvärja? : » Därinne hänger fars bössa; ur - vilken" skottet kom. Den "korn- . mer. han aldrig mer 'att"röra,' någon fattbar mening 'i det som - Och vad 'som än händer så 'drö- ” jer det nog. länge än, innan han - får bära ' 'egen bössa i märker na. : : an. säger honom. att: Istute hur han befinner sig. Mån säger” honom, att en del av hagelsvär- . men -träffat t honom” i" huvudet; : men ingenting'om skadorna som . mor: något för hönom.; Kanske äriSture död... Man' "törs inte "tala: om det för honom bara... Och :nästan : var natt drömmer ., han att Sture är död: Fosterbro- ”.dern kommer; till honom: «och 'be- .- ”traktar honom med förebråeride "Det var du! - blickar och 'säger: Det: var "ditt fel! Ål bannluggen;: som ;'så gärna: föll” "ned över hans 'ögon .;. Men bäst | det är, så är hans lugg 'förvand- : Jad till ett rävhuvud med' spetsig - -.' ROS och uppåtstående korta öron, "ning. Dé talade knappast öm nå-... got.annat än. om: de båda från- - - varande .kamraterna. Arvid och :' - och: då ' vaknar : Arvid" ayv- för- skräckelse..'..+. - sis Det » Men efter 'ett' par veckor. b "jar han hämta sig. Han går up- "pe; men han går för sig själv, han vill inte tala: med någon. ; > förtvivlan. Han störtar fram till ss i : er EN Det uppstår en längvar ig tät. 7 tet svar. Han går några steg ' rodje > gången, men Sture. låtsar inte had: RS "Arv id blir alldeles "stilla. Det ! varar: flera: +: minuter, så börjar » han tala Igen, glömsk av: att i vännen, är döv: :Det. kan inta < vara sant! :Och är det sant, så sx måste det botastInte kan Stura = förbli döv i alla tider, I hola sitt »Hv, Det är för 'grymt, för mo- . Då börjar Arvid ana hur det - ket för hans skull, att han inte” "längre : vill veta av honom, att ' han inte vill se honom, inté tala » vid/honom. Deras fostbrödralag ” gäller inte längre. Det upphäv- -"dés när olyckskottet smällde; fr Och Arvid fattas'av.en djup ; ”pongar när han blir stor och han "skall gå till någon stor doktor; $om botar honom, Så talar han tills han med,en kommer. ihåg; . att Sture inte har hört; en sta- else av. allt det som han har sagt... Hur skall han då kunna tala med honom? Skall hän al- .drig kunna tala till vännen mer? Avvid funderar lite, Så tar . vännen; griper efter hans hän- . der och kastar sig ned på mar” ken framför honom. ' .—'Du..s? Arvidiis! os - Sturos "röst låter vänskaplig och . lugn som förr. Den röda pannluggen är klippt, men hans : västfickan, lotar reda på on spån ögon skina lika blå 'och öppna och skityor. några ord på spår ' Som förr, och det tycks som om — nen: . - han vore glad att se den andre, w "Är vå fosterbröder än du och En ström av ord konimer'ur jag? ena 2? "”Arvids mun; Det är förtvivlade” «skall rleva söver;- amen inte.” ' uppstått.: Kanske: döljer far: och '., " Gick inte att göra nået åtret! :. Och om -Sture talar han aldrig. , Han törs inte fråga någon, hur” det: står till med Sture. Han är rädd förr vissheten.” Och även om" ', han. frågar, så' kan han: ju:inte våra: säker . på att: mån: säger, .: sanningen» till honom. Bäst att S ingenting. säga. z Mor. här: sagt flera gånger att Sture. nog kommer hem från 'la- 'sarettet ” snart; . Skalléhan: fro -henne?.:När han en gång våga- . de fråga om vännens skador; så fick. han: bara:- ett :undvikande " svar.åv' mor. Hur skall han då - kunna -tro vad hon: säger? mn: "s”Arvid smyger. gärna- kring. . . Stures hem; dock aktar han sig -” noga för att stöta ihop med hans. . föräldrar: "> - :Men :en' dag sér "han en: väl- . känd gestalt” sitta. på "en" sten ute:i hagen ett stycke från hu-, " set: Där är han! En varm blod- våg går igenom”honom, Sture! Han är hemkomrhen, Han lever. "Och Arvid "känner det som om han med ens vaknäde tid ett nytt liv. Sture lever," då behöver han inte dö: Och nu skall han i. smyga sig fram och tala med” honom..." = rn Vännen sitter och solar sig på stenen med ryggen vänd emot monom. Arvid ropar: . : Sture! € Den andre rör sig inte: Han svarar inte. 'Han sitter aldeles stilla, han vänder inte ens på ” & : huvudet... — Sture! . Arvid ropar igen, men får in- PST FTTTSEFETTYSYSTTA : säger efter en ständ;'helt sakta: | : sture' läser på det lilla trä stycket, det kommer ett leende ' kring. hans läppar och han sva- i rar; SRA sars fee i Visst H vi foslerbröder som " förr! Dä tummar vli på! , . Och pojkarnas tummar mötas Het Jag. hör: "ingenting, förstår :; hårt och": trofast, Och ;' Arvid. tänkeriatt han -skall sluta att ord; "han ber”om förlåtelse, han "ber" om förskonihg; han 'vill' off: > "rå vad som helst för vännen för att gottgöra. 'Men Sture svarar i. ingenting" alls på dessa ord. Han -- du: Jag ska all höra någonting J ir, döv, förstår; sär han behöver 'det inte nu, när han "vet att'det finns något som be= står oförändrat iden hårdaste » prövning... lägen över det skedda homd rota om han: rådde för. det” — och så fll ägger : han: es änskapens prövosten för två fosterbröder. . [3 Vg kunne EE. PÄR FLER a NES 22 fager Lung | UP VÄRLDENS! LAGA HYDDOR/> , " FRAM.TILL”MÄNSKOR STORA, SMÅ, » Vs os BORT: TILL FATTIGA OCH RIKA M + VILL ETT BUDSKAP ALLA NÅ ce 0de 0 0 . KLOCKOR I OÄNDLIGT ANTAL na . UTI SKILDA LAND FÖR FOLK «000 oh or RINGA "JULEN IN I TONER. . st ; SKÖNARE GIVS INGEN TOLK. toto . DERAS ROP UR MALM OCH SILvER 2 SJUNGA OSS EN HIMELSK SÄNG: .. .. ; NÄRA NITTON SEKLERS' UNDER, . 2 > KARLEKSVERK TILL VÄRLDEN, VRÅNG: ++ DENNA SANNING DEN HAR VITTNATS - sv UTI ORD, I SÄNG OCH' SPEL, ',; 2 Ad Ms SÅLÄKTLED EFTER 'SLÄKTLED LYSSNAT, . " STÄRKTS, FATT VILA, 'VAR OCH, EN, 2.01 DENNA TRO HAR FÄDER ÖDMJUKT > > LEVAT. PÅ OCH DÖTT OCKSÅ. . 000 oc DEN HAR BURIT DEM I TIDEN, " HARD OCH FATTIG, KALL OCH GRÅ. Lå se DEN HAR STYRKT MILJONER "ARMA, ooh ” SOM AV BÖRDOR DIGNAT NED.;: rn 1 "DEN HAR GIVIT. MOD' ATT LEVA. - HOPP: FÖRTRÖSTAN FÖLJT, . DÄRMED. DEN HAR SIGNATS; DÅ. v FÖDDES, ' " VÄXTE UPP, I' SKOLA: GICK, ee 204; ' DEN HAR FÖLJT OSS' INFÖR PRÄSTEN, SETTS I VARJE KÄRLEKSBLICK: 3 - "DEN HAR TALAT KÄRLEKSBUDET es mt TILL OSS ALLA, EN OCH VAR: och ord DEN, SOM LIVET HELT VILL LEVA - SKALL. TILL GODHET. VARA SNAR.: JULENS BUDSKAP: ”FRID PA JORDEN”, . , KOMMER FÖRST. DÅ FRID VI VILL. ” HAR VI INTE RUM FÖR DENNA - . BLIVER ORDEN BLOTT EN DRILL; SS oe AREN. FLYKTA, UNG BLIR GAMMAL. oc HURU ' MANGA JULAR KVAR? ” oa SLÄKTET GÅR ALLTJÄMT I MÖRKER. ve NÄR. BLIR VÄGEN LJUS OCH KLAR? MA VI JULEN VÄRDIGT FIRA — EJ I LYX OCH ÖVERFLÖD = 'V MED ETT ÖPPET, REDLIGT SINNE, SOM KAN GIVA HJÄLP OCH STÖD. 2 SE I JULEN KÄRLEKSGAVAN, ' SOM VI SJÄLVA — OFÖRTJAÄNT — FINGO SEN DEN GRÅA FORNTID, . SOM DEN STÖRSTA JULPRESENT.. So ' Vv DÅ BLIR JUL, SÅVÄL SOM VARDAG, . ot GLÄDJEFST FÖR STORA, SMÅ. ': . l - OCH. VART GÄSTSPEL UPPA JORDEN an : "FAR EN HÄRLIG UPPGIFT DÅ. "' Ed RÄCK FÖRMENT. OVÄN HANDEN, a ONT FÖRTAL EJ LYSSNA PÅ. <> " . KNYT EN SYSKONRING PÅ JORDEN. Ina ;DAGARNA OCH AREN GA. Doe Leonard Jansson. € € FIVE An ningslöst, Nej, han, skall. tjäna | "han fram en blyertsstump ur” - grubbla över skeendeta mening; Så | blev. olyckan: vid råvbost | MA FUVTTTSNETVG Nolvedag
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.