RR > J ulbonaderna var onckligen ett bildmaterial, där i äldre tider både stärmming och ett visst re- Hgiöst irslag gjorde sig påmin- ” da, Det dåtida enkla byggnads- sättet. med sina s. k; ”bålastu- . « gor” och ryzgåstugor fick med åren en patinerad färg av" sol. och rök. På 1800-talet kom en ny typ, benämnd ”höstuga”; där taket ' nedsänktes och bildade plant tak. Dessa underhölls ge- nom att man för julen skurade dem med vit sand och gamman- - flätade halmviskor. Detta gav fpanska bra resultat, Efter detta mödssamma arbete på de nakna båleväggarna och sredtaken, " npphburna av kraftiga takåsar, kunde stugan få ett åtskilligt fördelaktigare utseende. För att huset ännu mer högt!dsbetonat — om man hade räd till det -— brukade allmegemålarnas alster tazas upp ur kistorna och häng- as på de sluttande taksidorna och på gavelröstena. «oo oc Där kom på bonaderna Öster- Jandets konungar ridande. med kronor på huvudena och skänk- te alna gåvor åt den nyfödde Frälsaren. Där fanns andra bil- der med allmogens''alldagliga klädsel. Särskilt framställdes kvinnorna, och där gavs bely-- sande exempel på deras klädeel. , Även vävda rödlakansräckor la- des .:på:' väggfasta : soffor..och hänkar. Vita, vackra flätnings- arbeten, utförda av kvinnorna och benämnda ”trär”, uppsattes på takåsar och hyllor och för- . höjde ytterHgar, julstämningen. Man skulle kunna säga, att bo- naderna var julhögtidens fest- kalender 1 färg. ' : . Den tidens allmoge kunde”för- färdiga sådana :' alster, Bom se- dan gentida ättlingar har beund- rat, Låt vara alt de var av en- . ganska enkel beskaffenhet. | [B onadsmålertet har på senare MM år vitekt, ett allmänt. intres- se, I ”Arsbok för. Kulturen 1 Lund. 1955" behandlade Sven" T. Kellberg.och'Johannes. Lind- blom ämnet om bibelns betydel- « Bo för detta måleri Därtill är > boken fullspäckad med olika bo: - nadsbllder, gom har insatts med anpassning till bibelordens för- klarIng. Det är ej någon histo-.: ria om bonadsmålerict utan om bibeln 1 dess helhet. Det är ett rikligt material bonader som an-' vänts, däribland flera kända: från . Halland, Det finns inte. många alster kvar 1 de trakter, - där , bönadsmålarna, haft aln verksamhet! Numera har: musé- + . nader. erna runt om 1 landet fått ver- ken.l1 sina ägor. Den nya gene- . rationen satto inte så stort vär do på dossa intressanta målning- ar. Nya bostidstyper med ”läg- re till tak” och en innan stil på a möblerna har gjort att dessa: bonader inte passat In 1 miljön. :: . hämna någon av de äldre, som levda fram till: sekelskiftet, hur de höll mycket av sina bonader, Bom de. haft, under årens lopp: - De ville into slumpa bort. dem -, medan (de lovde, Så var det med : - " ”Gumna Annika” i Högaholma, ' Se: Hishult.: Hon kallades så, ty: honnes :fador hade hetat :Gud- ' byn. Stugan var uppförd av . plankväggar med bjälkar 1' ta- kot och hado ganska små fön- storgluggar, Invändigt . fanns : inga tapeter eller andra ”nymo- dighoter”. Däromot var stugan fullspäckad med — pållstrade pappersbonador; var utförda 4 Småland, De lär ha haft större värde län hela stugan, En okänd person från Halmstad ville köpa hela stu- gan vid sekelskiftet för att till- --skansa sig bonaderna från väg- sarna. De mycket dekorativa bilderna var komponerade efter bibliska förobllder. Något köp = Blixten snuddade vid flickans 058 Åt bonadsmåleriet. | ! ( som troligen ' fick sitta kvar till dess Annika dog år 1912. Alla Ge vackra målningarna gick till förgängel- ' sen, när hennes stuga revs. Det enda, som kunde räddas, var en bonad på c:a 20 cm bredd och . 10 m längd, som satt överst vid taket. Den var ej fastsatt utan kunde -tagas lös och såldes se- dan på auktion för 6 kr. I andra hand köptes den av muséet i - Kristianstad för 18 kr. Så be- rättar Adolf holma. Svensson i Höga-. "kom dock ej till stånd, och allt ' fot, slog i väggen och strax var allt övertänt. Sonen Sander för- . sökte förgäves släcka elden med : vatten, Endast' ett par kistor kunde , räddas, allt annat blev lågornas ' rov. Denna ryggåsa- . ”stackarebjälken” hade inskurit stuga med häbbare ' scm:' på” årtalet 1777 var av ganska' god : kvalitet, omtalade sonen. Med de: vackra och värdefulla bona-: derna: — med t. ex. Jesu intåg långa” räckor av:'”träar”, som " fanns i deras i Jerusalem söm motiv — och . hem, gjordes en” nadsteknink med något själv- . ständigt. i sitt utförande. Om "man studerar den stora samling ” ' bonader,. som är till påseende - a - på Halmstads museum, lägger - man märke till att sonens alster ger ett" mera individuellt liv öch är naturlistiskt återgivna. :' An-' tiktena" på benadsfigurerna "är: mindre. schematiskt framställda och ej'så runda som förut varit” fallet. De: är också mera ut-- tryckstulla och levande med de- ' taljerade' karaktärsdrag. Detta - utförande "uppnådde han dock” ög ' Albertina Johannesson f, Jo- " hansson, född 1869 i Norr Össjö ” "nir 5'och bosatt i: Hälsingborg : "berättar om . Ingvar : Nilssons. ryggåsastuga i n:r 2 Kornhult som låg på d. sg. k.' Bolet, där flera gårdar låg” tillsamman äldre' tid.” Hon” yttrade: .: Jag >. minng så väl hur denna stuga " var. prydd med flera. vackra bo-- . Bfter: mätningen ' 1881"! Bo . | blev "bland annat Ingvar ålagd"'" kistörna, som blev räddad.” Vid «+ : olyckan var. det redan bestämt,” att 'vtflytfa och "därmed för- ” svann. både ryggåsastugan och bonaderna, Även, Sven Persson i samma by ägde en bonad må- lad på väv med många stora ' mörkklädda figurer. Denna följ-'. och fanns kvar till 1906 då den "efter båda makarnas död såldes”: åp auktion. . fådana bonader fanns, ' säkerligen. på sin tid i de, flesta allmogehemmen, men f har, gått till förgängel- nnorlunda var det när eldsvå- da brutit ut öch härjat rygg-." byggnaderna många. värdefulla ' bonader gått upp 1 rök. En:så- dan förlust förekom 1 angrän- sande by, Källstorpsbygget vid ' smålandsgränsen. På förmidda- : - gen 'den.7T augusti: 1897 hade" -Bengt Andersson och hans hust- ' ru. Elna Jönsdotter varit. upp- tagna av att bärga råg: Maken skulle scnare på dagen på be-” gravning efter skräddamästare Sven Froedsson 1 Trånget. Un- der hans bortovaro inträffade något ödesdigert, åskan slog ned '1 deras tyggåsabyggnad.. Endast hustrun och en son och en 9-årig flicka — Jenny — var inne [3 Detta .anses vara. Per Svenssons i Duvhult. bösta. alster. -! rande häbbare, Om den ej brun- stor Dock ' bevarades en "profan karaktär, dekorativ, 50X örlust i kulturhänseende. bonad av. : 400 cm å storlek och utförd på . papper. Beträffande' färgen 'do- : minerar blått och rött. Boriaden . var uppdelad. i smårutor med - plommon 'och stjärnliknande bil- ' der samt ' avdelad med två' , längsgående : bårder i- mitten. Bonaden låg troligen "i. en av - att. eh mera tidsenlig byggnad skulle uppföras, men den gamla "byggnaden skulle få stå kvar. Även' här hade: dykt upp en halmstadsbo med' stort intresse I detta sammanhang skall jag .. de dock med när han utflyttade :' för. stugan. Han hade till och med uppgjort en ritning över ryggåsastugan med därtill. hör, mna nm SL nit 'ner "hade den med säkerhet, blivit flyttad till'annan plats. En. .': månad efter eldsvådan, » den 7 seot., fick Bengt Anders- - son tillstånd av-Hishults brand- + ss a . från C. Holts målning över läk- stodsbolag att uppbära 1.333 kr: och. 30 öre för sina nerbrunna ""gårdsbyggnader, . : Bonadernas : värde var väl ålls inte medräk- Sonat ros os - So "Flera sådana olyckor om åsk- nedslag inträffade, men dessa Vv stämningsbilder åt den tidens ilka är då förebilder till dessa "ät de mera uppburna borgerliga: stånden? Det framgår, att den. « SoM spred bonadsmåleriet till ten Nils Lindberg, som skulle " vara född i Vittsjö i Skåne 1719, (enligt N. Strömbom) men efter "..soldattiden bosatt i Södra ”Un- . målare cmkring 1740. Denne ket ute som vandrande gesäll. Hans vägar sträckte sig genom” . Givetvis har han efterlämnat bonader i den sydliga delen av i ;'Hallad och även i Örkelljunga. - I Grytåsa fanns en bonad från år 1765, som hembygdsförenin, en har förvärvat. Det kan mö: Det ger en antydan om, att han skulle fått en efterträdare i Knäreds socken någon gång på Däremat. är det mera säkert att Lindbergs maner upptogs av Nils Svensson i Gyltige. Hän är , en föregångare till den s. k.' ”Gyltige-skolan”, och hans verk daterar: sig mellan 1758 och "1750. . SoA " Nils var en framstående bo-, nadsmålare och arbetade sig fråm till en ledig och självstän- dig stil med större variationer. Tomrummen på bilderna utfy!l- des-t. ex. med olika blommor. Han efterträdare blev sonen Jo hannes Nilsson, som fadern ut- bildat och som sulan blev en av de mest framstående b 1 "motiv på sina dukar, t; ex. natt- inte förrän 1'slutet 'av 1700-ta- let. Så skriver Albert iSandklev och Nils Sandberg i Vår Bygd 19820 0 le oa mens Johannes ' Nilsson ” började kring 1820 få allvarligare. bild- varden och dödsriket. ' Livsin- ställningen hade blivit föränd- rad. — mera religiös. Efter den- . na tid lämnar han den rörliga... ,; AMNåe Arnette Nsa senere TL TTR IV. ”konstig” efteråt och aldrig wil- |: : - ER le ta, upp några beställningar mund, Hennes stuga låg 1 en -' äsastugorna. Då har förutom” Zander Jacobsson | Nn lycka I don östligaste delen av .. » deltagit i rivningen av denna i Sn » kyrka och fann en slående lik- - het. mellan" dess målningar och - han person har berättat något likartat. Det ger alltså en an «. Anders Pålsson skall vi lämna och i stället ägna ' " färg och komposition, . Likaså a arbetet, -bildverk, som gav religiösa ' . södra 'Halland, var förre solda- : j . naryd i Småland som bonads- - »Lindberg skulle ha: varit myc- ' södra Halland ner till Skåne.. allmogefolk eller kanske mest -.' fläkten över” sina figurer:” En ' mera stel och. dekorativ 'ut-' smyckning blir framträdande i ildernav ci om on. . Sigurd Erixons, ”Liv ' och » folkkultur i Breared i Halland” skriver Nils Strömbom att, en- . ligt muntliga traditioner, som delgivits Nordiska muséet, skul- le en Alexander Jönsson ha sålt en. bonad med helvetesscener till muséet och därvid berättat, att målaren, som utfört den, blev Han ansåg även, att målaren till förebild . för. dessa scener haft målningarna” i Hishults gamla kyrka. Själv hade sagesmannen bonadens figurer." Även en an- tydan om, att Johannes Nilssor skulle ha hämtat detta motiv taren i Hishults gamla kyrka. ' En av Johannes Nilssons lär- ljungar' eller efterföljare var i ”Frönninge,' som troligen gått i skola i Gyi- tige. Avståndet mellan orterna var något mer än.2 mil. Pålsson saknade det säkra sinnet för var han ej noggrann med detalj- penseliföringen gjorde hans figurer något stela. Även om han var sin mästare under- lägsen, kunde han på bilden ge mycket . tydliga upplysningar om den. tidens klädsel: På ett särskilt sätt hade han förmåga att: kunna framställa .hantver- kets olika grenar; en framställ- hing, som har ett historiskt vär- de. I Fataburen 1956 skriver Anders Lindblom, att ”denne hallänning haft tillräcklig konstnärlig fantasi att själv- ständigt 'skapa verklig konst”. (G yltigemåleriet eller denna ”skola” hade även en lär- ljunge från Femsjö socken i: Småland. Det var Per Svensson i Duvhult, som levde åren 1787 ' -——1862. Dennes målningar bär - påfallande spår efter Johannes ligen vara ett av Nils” arbeten. :' 1770-talet, men vem är denre? ' Nilsson, som troligen har varit hans lärare. Likställighet med sin täromästare uppnådde han åcck aldrig. Däremot var han kunnigare än sin samtida An- ders Pålsson i Trönninge. För att övergå till Per Svenssons produktion, har en av hans du- kar funnit vägen till Hishults 'socken. Den föreställer bröllop- pet i Kanan och är en scensam- mansättning. fördelad på två Plan med stående format 70X 100. Över det översta fältet finns en ovanligt vacker textning med " tyska bekstärer: .”om Brölopp. I Cana, skäll mit hiär(t)a. Är 1841.”. Därunder finns Jesus och hans moder, brudparet, prästen och riddaren, eller svärfadern. Det är en noggrant och skick- ligt genomförd komposition över denna stämmningsfulla tilldra- "konstnärerna. Hans levnad sträckte sig mellan 1736—1827. Med honom började en ny bo- gelse. Variaticnen är ganska riklig med sammansättning av klädesdräkter och färger i tal- skiftningar: sa, röd, terracottä, mörk- - rika brunro: blå,- lj fältet. so lydelse: narena, na om winet. Som däd ar wit.” Det är en mycket fantasi- rik, bild söm föreställer. kyrkan, två tjänare vilka draga upp med brunnsvepan vatten, till att fyl- i Ja till brädden” de. söx .stenkru-. . korna. I likhet med sin läro-- mästare Johannes Nilsson,' ut- : fyllde han tomrummen med den stilleserade, ”gyltigeblomman”. Även . ansiktsprofiler och 'ögo- ' nens blick äro påfallande lika han” läromästares figurer. på "denna bonad. Om den är målad som årtalet anger är, inte sä- kert.' Den kan möjligen vara . målad som minnestavla över ett , bröllop. Denna bonad kan anse; vara en av de,bästa som Per' Svensson åstadkom med sin > pensel, vilken han handterade : med stadig hand på ligt sätt, E n: annan grupp "av bonader, som utfördes i olika byar, har sammanförts till en skola som - kallades för ”Sunperboskolan”. ett mäster- Eonaden är troligen målad kri ng mitten av 1800-talet av ”Målare Annan”. : : : bonad har den inte alls changserats i färgtonen. Detta därför att den var mest livaktig och betydande i 5. Sun- nerbo i Småland. De yngre bo- nadsmålarna därifrån använde. i regel det lättaste och minst arbetskrävande metoden genom att måla sina bibliska motiv på kraftigt papper. Måhända- var det därför, att de hade ett pap- persoruk i den trakten. Detta ' material har givetvis inte den styrka och smidighet som tyg, men här finns dock bonader som äro ganska väl bibehållna ge- " num åren. Det går bra att klist- ra väv på baksidan, då blir de lika frächa och får samma smi- dighet som tygbonaderna. Ett par sådana bonader: har funnit vägen till Hishults kocken, som prydnader. De ge en antydar om att vara målade av den kvinna som kallades för ”Målare Annan”, i Sken. Hon skulle även vara besläktad med - gyltigemålarna, vilket förutsät- ter att hen har haft bra påbrå. Hon var ganska produktiv. Sär- skilt när julen: nalkades, var hon mycket upptagen. (Enligt F, Lundahl i Asljunga gom här- stammar därifrån). Hon räknas ingalunda till någon av toppfi- gurerna på detta område, men han arbetade sig målmedvetet uppåt. En benad som troligen är av hennes tidigare arbeten, - är ganska lång och smal. 26x ' 363 em. Molivet är den stora nattvarden i Lukas 14 kap. v. 16.0ch 17. Båda .dessa verser mörkbrun, ljusblå, 'grön, svart och vit ' samt eh lysande gul färg” sär- skilt .i den översta texbården, . för övrigt är färgerna i dämpa-:. de "tongångar. I nedersta bild-" E återger . ”förvatd- - ar texten följande . =D s. med: talrika skiftningar. ' Detta bonadsmotiv är - a sällsynt och har följande saml mansättning: I mitten sitter ko. nungen med gyllene kläder med krona på huvudet. På den högra halvan av bonaden visas, hur Han sänder ut sin svartklädde upptagas i tre olika avdelning-. ar, Dessa hade emellertid för- par 'oxar, den andre hade köpt dé tagit sig en, hustru: Bilderna der-och illustrerar deras förhin- '- der. Texten i det' första fältet. berättar hur tjänaren äterkom-, .mer till. sin konung och säger: " "Ack. Herre de willa icke kom- - ma”, Till de tre övriga bilderna lyder texten: ”Jag är sänd aw ” min Härra”. ”Allting är nu re- dö”, och Kommer till bröllop”. "På den andra halvan av bo- naden, är de samlade som äro « inbjudna från vägar och grän- der. Kvinnorna med sina färg- " rika. klädnader, ' stående med "svarta hattar som huvudbonad. Däremot männen har tagit storlekar av bröd. Bonaden har troligen : tillkommit ' omkring 1840-talet, vilket anges. av de klädesdräkter som användes av " allmogen under den tiden. . en andra bonaden som tydli- gen är från en senare tid vi- - €ar de betydande framsteg som -de textning . och penselföring ” och anger en säkrare hand. , Motivet är däremot mer van- . ligt, den behandlar de tre vise männens väg till Betlehem och har. ett format av 52X235 cm. > vilket får anses'vara rätt kraf. tigt för att vara av detta. ma- . terial. Färgernas. sammansätt- ning är densamma som i den föregående med 'varma . toner : Röd- - brunt dominerar men komplet- . teras av blått, gult, violett samt klädesdräkt förekommer ganska riklig variation i färger. De bär långa rockar, som bonden hade . vidhögtidliga tillfällen, samt har svarta hattar på huvudet... . A kraftiga. Över deras trav och . galopp är inget svep. Bättre är : "färgerna med skimmelteckning 1 märkbrunt, ljusbrunt och gult, : Tomrummen äro utfyllda med - ett dekorativ. chattering i' blått + på vitt, likartad som i den före- . "gående bonaden," Dessutom ut- fylles med stora kraftiga stili- > serade blommor:" Denna -'. scen . med ryttare är i ett enda fält. så när som i det. övre högra ; hörnet, där Herodes, . boven i "detta sammanhang, . sticker " fram sitt huvud, I fältet där in- - till är de tre konungarna, som angives varar- komna från Öster- landet” "uppställda . med sina : kronor på huvudet, har i högra . handen de skänker, de skola "överlämna til det lindade Je- " gusbarnet som Maria har i sitt "knä. Emellan henne och Josef är en rund vriden pelare med stjärnan ovanför som symboli- serar den männen hava följt på sin väg. | i Det utmärkande för dessa bo- nader från Sunnerbo är att de är utfyllda mellan bilderna med - blåvita chatteringar i den övre « delen och nederet med diagonala smärutor, ett småmaskigt rut- nät, med varannan tråd blå, varannan brun, men även helt brun. Dessa rutnät når icke hög- . Te upp än i nivå med figurernas axlar, som kliché 2 visar. E n mera profan pappersbonad : finns också. Detta slags må- « leri kan :'också ha sitt intrisse och är ett inslag på det dekora- tiva området. Den är troligen också utförd 1 Småland, där brukade allmogen sins emellan ! säga. ”Sot och krita gör målar- , na rika”. Men där fick mer till - för att få fram färger. På den översta delen står en påfågel. Givetvis har inte måla- ren varit I stånd att helt kunna beskriva den färgskala som en levande påfågel har. Den övriga delen, består av ganska krafti- ga "stiliserade yviga blommor i = övervägande röd färgton, Denna komposition har sin mjuka sfil. En ljum fläkt ligger över de av- tonade lätta. färgerna, som är « dominerande på denna bonad. : Formatet är stående 50X85 cm. » Förutom. vad här har nämnts, [1 tjänare. med" hatten i handen : med inbjudan till personer som - hinder, "den: ene håde köpt ett - > ett. jordagods och den tredje ha- .' äro "avdelade' med ståeride' bår- ' plats vid ett långbord med olika. ' :, (könstmålarinnan har gjori i bä. svart och vitt, m. fl. I männens « Hästarnas -proportioner' äro ' har andra privatpersoner bona- N der av' Anders Svensson i. ön, ” Knäreds s:n.' Hans figurer har, ? genomgående judisk -karaktär' . därför : att han kopierat :eller, - OM män så will, komponerat éf- ter enn illustrerad bibel. 'I regel . framställde han = bildschemat. . rektangulära fält. Han utförde sina "motiv, som vanligen upp- gingo till sex på en duk uppde- lade genom bärder. Han var av 1800-talet, Dessa bonader, av ' vilka några finns bevarade även .- inom Hishults s:n. äro av mind- re format. En framställer. två "avsnitt, . nämligen — ”Jophta” kommer från striden (Domare- boken 11 kap.) och är den döds- sjuke Hiskia åter blir frisk, återges från Andra Konunga- boken, '20 kap. På en annan är det konung Salomo med sin tem pelbyggnad, där drottningen av "Saba kommer med följe. En häst är röd, en annan blå. (2 Kröni- Med olika scenerna inpassade i kebok 9 kap.). Det tredje mo- : tovet är från Lukas:16 om den ' » orättfärdige fogden. Tydligen har dessa bildverk . tillhört en ' större bonadsduk med fyra'rek- ” tangulära scener: Endast halva bården finns kvar på någon, måhända har .bonaden delats .» upp emellan syskonen. | Al l816) tillhör också. en bland de siste som utövade sin bonads- konst under benämning ”knä- väsentlig grad från de övriga . bonadsmålarna, .. Karaktäriska . judeprofiler äro genomgående i : hans bildschema, vilket han fick > från en illustrerad bibel. Hans - färgsammansättning var gan- : ska riklig med olika måtta to- . ner. Över de mörka och dystra färgerna som han använde,'wvi- lar inte något starkare lyster, ” men det var hans teknik! . På ett annat ställe i Hishults nders Svensson i Ön, (1798— - redskolan 2”. Han skiljer sig 1.. « by finns några bonader med re- : » ligiösa motiv, utförda av okänd " målare på papper 'men tyvärr > något defekta och sönderklippta. I det hem. där de funnits en gång, hade husets lilla dotter - fått dem att leka med och då C. G., som var en kulturintres- serad person, oförmodat kom på besök. satt flickan och klippte hög. Den besökande köpte. de ut figurerna och lade dom i en . skamfilade bonaderna och räd- . dade därmed något av dem till -« ' eftervärlden även om de. genom särskilda : omständigheter - att hamna hos någon annan än den, som köovpt och räddat dem. « " "Dessa + bonager ha , trollgen >" kom . kommit från prästgården, AV” vissa bevarade fragment fram- går att bonader på juteväv och », linne av stora format har fun= -. nits i prästgården. Dessa för- ” svann ifrån nämnda plats när :- kyrkoherde B, Sellen inflyttade ' omkring 1911. Deras tillkomst och mästare är obekant. =. En. liknande historia hände omkring sekelskiftet I Göstorps- hult då Ohnristian Bengtssons bonader klipptes sönder och för- stördes av dennes barnbarn, Sä- kert har genom dylika åtgöran-. "den massor av dessa stugorna julprydnader förstörts, sedan människorna ' tappat Intresset för dem och inte förstod deras kulturella och museala värde,; Vad som nämnts om mästar- na bonadskonstens område, ger bekräftelse på hur samma ma- ner och tekniker har fortsatt : genom olika generationer, Här skall vi knyta kontakt med en annan mästare i den sydliga de- len av Halland, som också har varit en begåvad representant för denna- konst, "Han uppges' vara en bland de äldsta av dem som räknas till första Knäreds- skolan och anses vara en av de mest avacerade från denna lanésdel, Det, som finns på olt-. ka museer, kan visa vad som åstadkommits av denna mästa- re på området. . . Per Svensson har enligt Kyr- koboken sin härstamning från Hishults sn, där man kan följa hans släkt bakåt I tiden. Hans farfar, Pär Sifvedsson, var född omkring 1683 och bodde med " sin hustru Anna Svensdotter i Havshult. Denna by, som i for- na dagar var upptagen tiv 34 mantal och hade samröre 'med «säteriet Sjöboholm, hr troligen gått upp: I Hishult nr 4. Där föddes nämligen den 26 januari : 1731'åt makarna en son — Sven, ' t (Forts, å nästa sida) ' / ganska produktiv under mitten —”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.