flickan, var så förskräckligt förtjust i söt- saker, efter jag kunde ta den där saken så tragiskt, men då mit jag honom, att det inte var mina karameller, sa jag, det var mina skolbarns karameller, och de va' alltid vana titt få hvar sin mest för hvarenda dag, och tänk om karninellorna trillat i sjön, då hade jag varit utan en hel vecka, för jag var jtj, bara ledig att fara in till stan *ont hr' (lagarna, och han kunde gärna ha varit litet försiktigare med sina armbågar, en annan gång kunde han kanske stilla till linnu värre spektakel, lian bad mig åter. Igen om ursäkt, pien jag såg nog på honort titt han tyckte alltihop var on struntrak, och det retade mig in i själen, och under hela vägen frän staden satt han och såg pil mig tvärsöfver däcket, det kände jag nog, fart jag vände bort hnfvudet, och om jag någon gång råkade titta på honorm, såg nu var, och att till sist under katekestim• men var det en et de allra minsta gris- ungarna, som frågade helt oskyldigt, hvem Gud var gift med, efter det talan så mycket om Guds barn, och då vardt (fet ett skratt i hela #kolsalen, så att det klingade i fön- sterrutorna, och se'n biet det vill inte längre någon styrsel på mina ungar den dagen, tänkte jag, så att vi satte osa till att lita karameller en stund, och sen bad ungarna mig, att jag skulle härma djur. Se, det var min lilla specialitet på den tiden, isyn- nerhet spltdkalfvar och (ölungar och tuppar kunde Jag härma alldeles vådligt sty ft. Nå, jag stod där uppklifvcn i katedern och här- made det ena djuret efter det andra, och barnen skockade sig i en stor ring runrit på en skolbänk framför mig, och så t-;rj:,,l,. han göra mig en hel hop frågor, hur mal jag var, hur länge jag varit läruu;r ;, hvarför jag hade blifvit det, hva,l , r,;, föräldrar va' för slags folk, och d., h L it hörde, att jag stod alldeles ensam i t-wr;,:~•n var det som om han blifvit litet vän! .'r,. och sedan tog han reda på, hvad jag halp för metod med barnen, och då jag sa' sota sanningen var, att jag just inte hade någon metod, utan bara vänlighet, och att jag alltid försökte tals till dem, som om de varit mina tyst och funderade en stund och bara såg på mig, som om han velat se tvärs igenom mig. Och sir reste han sig och tog mig i hand och så, att jag ;ar mycket för ung och oerfaren att vara lärarinna, och att han fick lof att öfvervaka min Skola rik- tigt noga; han ämnade på det hela taget ägna mycken upp- märknamhet åt alla folkskolorna i socknen, men aärakildt min, hvita skillmaktiga leendet inne i det svarta skägget, och så klippte han så lifvadt ened siva stora, blanka bruna ögon. Men när vi kom till lilimsta brygga, s:► gick han af ångbåten, och vi fick ligga där i en halftimme bara för hans flyttsaker, och då be- grep ja} , att det var vår nya prost, liten jag Tänkte nog, att han skulle vilja säga adjö till (nig, och därför gömde jag mig i rostauratrisens hytt, sa att han för han trodde inte, att kurke. lika och karameller var någon riktigt brametod, och han skulle mg komma på inspektion till mig en gång i veckan, och det var besynnerligt, när han sa' eget, så blef jag inte rädd alla', 'Nå, kom han sedan en gång hittade mig inte, fast jag såg genom gardinspringan, att han var t qro i Salongen ,K•h tittade efter (nig. Ja, det var första maj, rlet. Sen gick det väl ett par veckor, men jag hade inte kommit mig veckan och inspekterade er? - för att gå i•kyrktn. Alla mina 'Nej, han kom tvi Och för ar gång dröjde han allt längre ~—h talade med mig om allt möj- ligt, både allvarligt och skämt- samt, mest minst om skolsak.-r, och alltid var han så vänlig mot bekanta uppe vid bruket frä- •gnde, om jag inte var nyfiken pa att hörå den nytt prosten predika, men jag slingrado tri,, undan; jag vet rakt inte, hur det kom sig, men det var pre- cis som om *jag varit rädd för satt han skulle få se mig och känna igen den där dumma fick- mina barn, och en gång hade ungen, som grät för sina kara- meller. Men så var det en man dagsmorgon -- d,t var ändå den 17:de maj, det glömmer jag aldrig sa länge jag lefver som mina barn hade varit alldeles ovanligt snälla, och jag var i ett lynne, så att jag ville+ ta hela världen i famn. 8;1 där var det alltid om n%Än(lagsmorgnarna, ila hade jag suttit och haft tråkigt hela söndagen och längtat efter unna ungar, för utan dem rar det ju Mu ensligt öch tyst och liflöst där Uppe i min skog, dit ingen kom. Men den här m;3ndaksmorgonen var det liksom någonting siirakildt. Jag tyckts,, att allting skrattade omkring mig, solstrålarna, sparf%arna i takfoten, pien ute i körsbärs- blommen, ja, sjiilfva luften, som dallrade iifver min nvsatddu trädgardstäppa. Mina grisungar på första bänken hade ritat sådana roliga ko i sina skrifböcker, så jag tyckte de sdgo ut som en hel hop liftade pojkar som sprattlade med armar och ben, och först skrittade vi :it det en stund, sedan han mig sitta ner, och sjltlf satte tian siR små syskon allihopa, blef han Jag alltjämt det där röda och' • ryckte i skägget pa tionu► n, 0( 11 ,,, spelade så där klipskt, nitstan mora pa A na. biten, och jag tror bestimdt, att han tar ansträngde sig att se barsk ut. 1>,•t h;r.ta han gjorde var att ge barnen lof, oh sedan de hade försvunnit helt tyst och stilla, had omkring mig och tjöto af förtjusning — och just sova jag var som häst i tagen teed att kr rna Ytlig och flaxa m,d ving arna och gala kuckeliku-u-u' i hirnleus skr — så stod var det ett af rid större barnen sons ava- nya prosten rnidt framför mig i rutrtmet och sa', att han hade kommit•för att in- spektera skolan'. , ,Alla helgon!, utbrast Fanny skrattande. ,Jag kan linnu i denna stund inte be- gripa, hur han hade kommit in, ut:ut att jag sett honyta. Jag biet s:1 förskräckt, så jag trodde jag skulle ramla ner fras kate- dern, och när jag väl kont ner pl golfvet, skulle jag helst ha velat kila förbi honom och in i mitt rum och regla dörren om mig, men jag kund.' inte, mina fötter vore fast- växta vid golftiljorna. Och för resten, när jag såg riktigt p:l honom, sR tyckte jag ru►le något bakvlindt i geografien, hvad ylet :ett han inte så riktigt ond ut: nej, det han med sig en stor påse med knäck, som han hade låtit sin hushållerska koka enkom åt mi• ua griauugar, och då vardt jag s.l glad så jag brast i gråt, och frän den stunden visste jag; att jag var så kär i den man- nen, att jag kunde ha gått ge- nom eld och vatten för honom, om han hade befallt mig I't, och det fast han var min pr„rt och tjugu år äldre än jag, och fast jag bara ta: en fattig skollärarinna., , Nå, uren frieriet då, hur gick det till?, >Jo, ni' ,skall få höra. En dag, jurt som mina barn hade gått och jag stod i mitt kök och skulle laga till litet middai åt mig, Såg jag hans hufvud skymta förh, fönstret. Jag till att torka mig om hän- derna och kila in i skolsalen, och där stod han redan — allvarsam som det värsta åskmoln och aled händerna på ryggen. han- tog mig inte i hand som vanligt, han häl- sade knappast, och utan den minsta för beredelse sa' han åt mig, att han nu efter nog ann pröfning och flitig inspektering hade kommit till det resultatet, att jag öa.' alls dugde till skollärarinna, och att jag yrin och aled terminens slut kunde betrakta mig sunt skild frän min plats. .Tag trodde först,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.