Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
`0 9 ?. samt för ögonen och började att gråta. Li. tet öfeer 'Julle' och litet därför att gläd. jen måste någon utväg ta. smffnniskorna hade ju varit så vålsignadt snälla!, I källaren hade hon en bel säck med björkved, på soffan låg en tjock schal, >från kontoret!, och för dörren hängde en tjock p2difl emot draget' — från spricaten,, och drs$r(oas hade bon en riktigt vacker slant over till både hyra och mat! Förr om åren hade alltid Alaria slunkit in i en kyrka eller ett bönehus för att snåla åt sig litet helg, men nu hade hon helg själ?. Ljuset töll så vackert öfeer Sskfjällshyllan i hörnet och öfeer nya tobakstaflan — en !ficka i hvit sidenklädning och skära rosor på slit. pet. Ifet kändes ackurat som om hon haft änglar i rummet! \!,n måtte nu bara systern komma snart, medan kaffet var riktigt nykokt och rart! ålaria lyssnade, nu fullt inne i verkligheten igen. Ju, släpande steg hörde* skjuta fram ii?. vet gården! Stackare! Var det ad illa med gikten i fötterna nu! En osäker hand famlade öfeer låset, och a sköta dörren upp, och en stor, tarfligt klädd karl, med tumslång skäggborst och drinkarens rödsvullna ögon, syntes på trö- stcln, kommen liksom ur mörkret. Itrriss ansikte blef krithvitt och ögonen fingo ett bcasst, hårdt uttryck. Med en suck at lättnad sjönk den ny• komne tungt ned på en stol och lätt knöl. påken, han höll i banden, med en skräll Och bokarnas grenar siq böja ~i vt'å dnjeligt solljus! . .t spclar~' ^~ utiifveren solb.Xet vik, pt bojkbla4 ockgråhvlltgcen; 7 a lt.trnes lemmar fördatar `Nr`'; Ur vass strån sig sJnkx och höja vid sorlan.te böljors musik. p g dallrAnAe ullsken. 'vi lossir,sligna ur badet, ' Ock 1~uldtåer4.s mcdrer beskåda' 1a1ifEag på sku Sig strtad, från slrandbånkcn broltartwskk; R de stoja, ock mun~ert 65 114 del ' kjårtinnerligt fröjdar dem 5134, mitt ingca ikampan år vek. pi gungan ,fuktig sastcit c~ kring smidio,t Ess14 kroppar friskt tumla gestalterna hutta, 44t 9lttlrtr ai' pärlande droppar., : / ty i* citi-grusetvilt bila. 1 `w • skådad. Mannen stirrade slött på kaffebordet och sia staken., iGe mig kale,' -- kom det sedan bru- talt 'Nej. • svarade Maria lugnt. 'Sa du nej?> Till svar lyfte Maria kaffepannan af el- den och hällde ut innehållet i slaskhinken. 'Prick nu,> sa hon hårdt. 1>1rpå började hon att blåsa ut ljusen i staken, men läpparna darrade för mycket, Ock möd arwi,usgs ock Skönt,. dt sitta med 4l4ns i sin Mick; med vackra lbjca de Una Y sntå nordmbnrcns t► kinasktcic- ' '~ (all mtd dap ansa act friska, ` sop mu Isar i sommarces dar, då vass-stritn vid ,lråndsrna kvicka ock sjön 1* g~t r blinketnds klar: ' din rinn;! dsf lit' dock s' målar, alar r ~• song fram ur 4 , , = : _1 — • ►,; c ts, som ,in aldrig i raruett %del kåropals en marksels sErici, Maria snodde händerna så hårnit om hear• andra, som om det gällt hålla sig uppe gent mot henne själf — men hon teg. sHcar ii hon, som bor här ?> frågade den nykouwno till sist, med en egendomligt pipanda röst. Hon kommer strax,» svarade Maria utan att röra sig. — 'Både hon och fästman hennes.' rjaNå. Ja, hon har väl byrån med sig .I" Mannens skrockande, bostblandade skratt sade Maria, att hennes lilla list var genom. . ~ "T falla i golftet. också kan jag tro-"> f ~CUnsk sommarbiu,.~ <<1 och alart g 44 drabbande svården block såt<kl +nänhiskors frids de k, som om öbon ej blick! siad asaska au i bramnn, öch umskhetsn aldrig skakat cn dotkstöl hatad inans dt tc,som om fajclen►a U bfoff klimpar, goda ockg141c. r '->Dc skådande ,asaärna glimma: agg strit genom vårldtn g er, vid söncraas fållan ds drmma, uff htmtrtn fi (ydu'er. 2 svinnande sotsk<witimma ('r'' ~1 '..4 kvad ssllkst vid tku g gick vik — ornhma lm ~ kt , c vaddsus g ny dc ~id (inkdrif och b3ljcmu sik, *t;~ dt sol, torn i 6okbladsn spelar, på filfa n skimnrcf t rackar $ T` 1.u.. L "' "..;;,, . ' ✓ .,yes. e r !"Ys. t '' ~,` ... ' --- ` .~y*"'-•j - 'f •` ; : _'. ,i y•::! r – = "'` { / _ ~ ! ''j =rom 1 _ Ä / -bon misslyckades gång på gång. >llcarför gör du så därYs frågade main- nen till sist, nästan ödmjukt. >Ab, lille Julies stake behöfcer inte bryn ca för dig, som sparka honom fördhrfvall 'lilla -- Julles — stake ---! Ja — s1' Mannens röst var hersre och långsal l mara 'än nyss, myrkil hesare och mysk»t långsammare! Maria hade iindtligen lyckats blåsa ut ljusen; rummet var numera endast upplyst 'at den snart nedbrunna brasan. Det blef en lång paus. Slutligen reste mannen sig med svårighet upp, sedan han först famlat åt sig käppen .från golfset. Ett ögonblick stod han orör- lig, stödd mot käppen, och såg sig omkring. Ringat såg han på lilla Julles stake, så mum- lade han något, spottade en stor tobaksfläck ■ j ~. .1,1/, 1 .n, l.1.,np•~.~A~.l
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.