'--= 7 o, - att jag hade hört orätt, och jag spända' ögonen i honom för att se efter, om han skämtade eller talade allvar, men då jat; inte • kunde märka några ryckningar i sig. En jullu~toria ur de sn;i; Ii!. get. rann sinnet på mig, och jag ämnad. tf Alfhild Agrell. just säga honom, att min skola var en aria försörjde sig med alldeles privat inrättning, och att jag ute. städning, rar omkring 48 slutande var i hrukspatron Dillnerv tjänst år, hade djupa skuggor och att prästerskapet inte hade med mig att göra. men då förekom han mig; han iinIl,'r ögonen, kvicka rörelser lade bort sin åskrädersmin, det glittrade och halsduken så långt fram tia tjufpojksaktigt i hans ögon,och såsa' han: dragen öfrer ögonen, att det ,ålen jag vet en verksamhet, som skulle låg ut, som om hon vandrat i passa fröken Elsa mycket bättre. pet air ett evigt solsken i stället för en plats ledig hemma hos mig i prostgår. att, som hon gjorde, vandra i dom. Skulle ni inte ha lust att komma till en evig skugga. Hon var tal trängd, munvig och gladlynt. Nä milt *om...s han dröjde på ordet. ,som livad dåPs frågade jag, ännu ganska san, såväl som humöret, hade en käck krökning uppåt, och så hade hon min kant. ,Som prostinna,• sa' han, den rysliga märkt, att lät hon bara munnen gå människan, och innan jag visste ordet at, flitigt, så hände det allt, att hon kund»' hade jak; hans lena svarta silkesskägg mot sno sig undan en syssla eller tvll, och i .1. i alleendet var ålarias samvete tänjbart till min kind, och så . i, det oändliga. El*a tystnade och höjde sig djupt ner Värst var det med frun i Ypriraten , efter en vinblirsklaxe. >En sån välsignadt rar människa, men >Och silY, uppropade Fanny nyfiket. Ingen spis fanns i rummet, utan 'skulle ,Och ek voro vi fdrlofvade, z sade Elsa, som var alldeles fnoskig med sitt eviga i det bon lyfte upp hufvudet och visade, dammande, liksom damm, som inte syn• all mat lagas i kakelugnen; bredvid kakel ugnen fanns ett fast bord att fälla ned och att hennes kinder voro nästan lika röda som tes, ens gjorde en katt något för nar!• Hvad herrarne på kontoret angick, så hade i vrån ett alnahögt skåp. Detta var Ma- vinbären och ögonen lika blanka som de. de sina , mandaten, de med! Deras fnos- rias hela 'utrymma,. ,fen jag tror jag är tokig, som sitter här kighet bestod i att fotogenlamporna prompt Ja, ett 'jack, var det — det var säkert! och babblar om allt detta för en vildt fr'im- skulle vara rengjorda hrar dag och att de Nog behöfdes det att man »höll undan', msnde fru" inte tålde damm ua'frr pulpeterna! Ja, herre det var då säkert, så mycket mer som An- '8g mig nu bara en sak till, hvarför gud, kvad människorna äro .onödiga, af na hade den åsikten, att hon på ..in soffa gifte ni er så i vildaste galopp?. sig! De skulle bara pröfra på, livad det ville och på Ain golfbit hade rättighet att ostii»la >Jo, se tant Eckhoff, er svärmor — - stiga att, som hon, ha en ständig >afkom• blast hon ville, och bonar»» lustman alltid nt nu måste vi bestämdt gå till de andra ma, (åkomma) i magen, så! Doktorn kallade ,klet pA» sådan han kom från hryggerirt, fruarna. • det för •magtakarr,, och sa' att hon skulle och då var han inte för Ila minsann! ,\lin svärmor?. 'hålla diet'. Julin var Marias värsta tid, ty då hjälpte ,Ja, hon lämnade aldrig Harald i fred, Nog höll ho,» >diet» alltid, och det sa höarken låta mun gå eller att ,ana sig.. hon trodde inte-, att det var allvar med pass, att hon var alldeles vek i benen. \tlit► niskornl,.r alle ha rent. den där förlotningen, hon försökte pl allt Men sitt eget rum hade hon, och för eld Elon kände sig oftast så utsliten och förbi, ritt framhålla sin dotter Hortense, och från målet lönade det sig nog att svälta sig »ett att hyran de fogligaato kral förelina henne ett visat annat håll fick han oupphörligt litet tag emellanåt. vara de mest himmelsskriande orättvisor. anonyma kärleksverser, så att vi kom öfrer~" Och en så, välsignadt rar inneboende ha- Om ,barnens bara ville sticka åt bennu en ens om att lysa för oss oförtöfvadt livad de hon fått fatt i. En flicka, som var borta slant, A att hon ltsias1ne fick säga ifrån hade vi att vänta på för resten? Min skol- om dagarna, betalade fem kronor i måna- sig 'prinsfen'! Det var hennes dagars tanke termin var ju slut. Och bröllopet stod i den och bara hade est fästman, och den och hennes nätters dröm. Men barnen be kyrkan, och vet ni, hvilka som va' tärnor skulle hon gifta sig med. Milde så mycket sjillfva, de! Itråddes på ,,h markalkar! Jo, alla mina grisungar livad framtiden angick, 8å blef det väl fadern, förstås: han, som supit upp både - ..o- tolf par, i spritt nya kläder, som de alltid någon råd — Marias tros • och tröst- När Marias tankar komma till den punk h.•!' fått af Harald'. Å, han ir ingen artikel. Hundra gånger om dagen kilade ten, slaga de alltid back. m;,nniska, han är en ärkeängel. Koht nu, Maria öfrer gården vid alla sina olika be Att hon inte skämdes knorra nu, när hon -.char ser jag tant F:ckhofs röda sidenkläd' styr, hon .gicks aldrig, hon kilade, eller hade så välsignadt rart! Fri från .gubbkval• ning mellan baskarne.9 också stod boja % id vattenledningen och kat» och bara sid; själf att sörja fair. -- Ja, ,)1►m litet allvarsam lir han allt ändå för stötte upp sina eviga Brita förkllldon, som så länga mun hölls på landet som »likar»', en sådan liten vildbasare som ni?» —! Aten knarret kom sig nog af ya ► f• så portvaktarr•friu► uttryckte sig. ► Allvarsam, hatt? Ja, p:i predikstolen ocht Två passioner hade Maria: en för stora komutans och af hufrudriirken och af hjlirt i' sällskap. M"n ni skulle se honom hemma. krita förklädou med bröstlapp -- .do lyste felet, ty hon hade hjärtfel rusa, hade doktorn Vet ni, hvad vi göra ibland, de vi inte ha upp ett elände •, brukade hon säga — och sagt, och du'! trodde hon vara ett sant ord, något annat upptåg för oss! Jo, då solen så för att ha det som ,folk, omkring sig. ty när man gått igenom firad An,» gått ige skiner in i hela våningen, sätta vi alla tak- lika känslolös %farin -- nog mest af sjlpf- rom, var det inte underligt, om hjärtat blif• kronorna i rörelse som gungor, så att pris• bevarelseinatinkt — var för andra¥ renlig- rit litet skavankigt, minsann. En dag litet morna ragla och de röda, gula och blåa hetskraf, lika fanatiskt snygg var hon, när mer än en vecka före jul det år vi nu tala om, när Maria ledbn ► ten och trött kom hem- 'solAä•karne jaga hvarandra som fjärilar, och det gällde henne s juli och hennes. då springa vi ur rum i rum och jaga hear' 1{ummet, hon hyrde, var stort som en kilande från .gravsten', »lär frun varit andra, vi också, och skratta bom tosingar, låda, tniirkt och fuktigt samt vette ut At så 'oregerlig., att hon till och med velat >n ha kakelugnlackorna skurade, fan och så" — nej, nit går jag, antingen ni vill en gård, dit solen aldrig trängde. fl: l ..Ikr inta•, för det passar alldeles Möblering w► • rar af allra fattigast e sort, till sitt förvåning Anna hemma, st» milt på 1>cstämdt inte för en gammal gift prostinna iucn rar 13- x iibel fanns där: s gan! (Eljes Girmiddageu det var. .Kors, firad Ur det ♦att sitar gomel bakom en vinbärsbuske och en lår, hopslagen af henne syull och klädd mod dig?' sade hon, men kont sig inte för berÄtta sådana galenskaper — adjö!' med en gammal ksttunskjol!) 1 den ■of att fortsätta, ty nu såg hon, att Annas byrå >Nej, vänta litet bara en enda fråga till ...• den Inn,'boen»lo, tjäll låg Maria på en var porla och alt :tutta själf var reskllldrl. • F ilsits»tuilen My sler, som nyss blifrit linka Slen hon var försvunnen, och ett par strykbriida, lagd på två stolar, nued en halm- efter ett trlölgårdsatllxtare, var i ■tudot». minuter dllrefter hittad' Fanny henne i för- slick ofvanpå till bolster. Fri af Marias ljnnigaste, men synbarligen flott hade lohat brodern bröllop till såren, e. -naket, fördjul,ad i en allvarlig diskussion med komtninlsterns dotter Lina om blasta mest oupphinneliga framtidsdrömmar var en otit Anna bara ville komma och vara Iws flyttbar jltrnsäng, så hon skulle slippa ,g& af, hetsto nu (len första ensamma tiden. sättet att sylta ingetäripilron. Nnhtrligtri■ ville Auna; veckan lita Ma i veka ryggen alltjämt, hvitket nu var fallet. (ltlartmttf J4~9 %w.f,ow ) 'Lite' rent ocigtint," 1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.