också till stjärnorna däruppe i det mörka bli en hälsning hinna och berätta för mo- dern. att nu firade hennes gosse sin törsta verkliga jul på mycket länge, ty nu var lan lycklig, och till barnabelgen hör hjf ►rte• lycka. — Tjänare, Alex, mjuka tjänare, tog s värfadern emot honom redan i tamburen, hur st.Ar det till med hälsan och kärleken? Tar sig, inte sant? hd t var något plumpt och sökt öfeer hela f. d. grosshandlar Borgs uppträdande, ett slags utsliten agentkvickhet i alla hans yttranden. .— Välkommen, Alexander, hälsade frun, rad och med o* st stekt gädda omkring s ig. Hon kom tydligen direkt från köket. —. God afton, svåger, god jul för resten! Det Tar kontoristen, som vänskapligt slog honom på axeln. — Hvar är Naima? frågade Alexander . litet trått, så snart han kom in i det präk- tigt upplysta förmaket. -- Hon hade några julklappar att lacka, men hon kommer nog snart, så att ni få' en liten stund, Innan de andra komma, sade frun välvilligt. Alexander satte sig och lät svärfadern konversera. — Nåt, allting är all right hos dig? — Ja, jag hade beef från förvaltaren i går- - Utmärkt! lian smackade med tungan som förval- taren varit en läckerbit, hcilken med första . skulle konsumeras. Kontoristen tände ljusen i granen och ordnade julklapparne därute i salen, där den officiella delen af festen skulle försiggå. — Tusan, horad du slagit på stort, Alexl ropade han in. Öfver hälften af julklap 1 parne ä' ju från dig. Ja, ä' det inte det till 4koven, fäste behändigt upp juteräfsdra- jag alltid har sagt, att rikedomen å' en periet, så att ljuset från förmakskronan lyste välsignelse, fast det vete sjutton, om jag in hit, och satte sig sedan i soffan. fyrär- skulle vräka mig s3 där, om jag också hade fadern gick ut i salen tö .'J draga upp vinet. Kolt om schaber. — Jag hade en julklapp åt ,dig, Naima, -- Du lir inte kär än, min gosse lilla, som jag ville ge dig så här i stället för inföll fadern med ett bredt skratt, i det bland rilla de andra. Jag har köpt den han slog Alexander på knäet, det är en med så många underliga tankar, det ligger annan sak du, inte sant? in hel biift'ande lyckosaga gifm<I i •<len. Ändtligen kom Naima in. - lion s:ig blek Ilar tog fram etuiet, tryckte på fjädern och trött ut, troligen hade hon suttit uppe och gocket sprang upp. 1 den svaga t elys do sista nätterna och handarbetat. ningen syntes oti'narne matta och färglösa, -- God jul, Alexander, och tack för men Naima, som tagit etuiet l handen, blommorna jag fick i morse. behöfde endast lyfta det, så att skenet föll Med minen hos ett lydigt barn, som är klart pi diamaete rna, för att dessa genast vant att låta sig smekas, gick hon fram skulle gnistrt i de praktfullaste regnbf ►gs- till honom. färger! — God jul, älskade lilla taima, en rik- — Äkta stenar! utropade hon Riktigt tigt god juli äkta eteuar. Han tog hennes späda, kalla händ. r i hela hennes fina gestalt gälfdo nervöst sina och drog henne intill sig, icke för ritt under intrycket . af det rikedomens insig• kyssa henne, iucn för att se djupt in i di' nium hon häll i handen -- och rået rar hen• mörka, barnsligt Öppna ögonen. Naima var rivs, den lilla fattiga Naimas! endast aderton år, hade varit mycket klen - Jt► , ile äro äkta, uplrrep:ulo han u:ist:ur och därför hållits utanför familjens livar- högtidl1igt, så äkta som ritin karlek t111 dit;. dagaintressen. hon var som en hr'mntete .lag sursto, att itu skulle bli glatt att t;G, detta, ömtåligaste skatt, och det kom ett rörande och jag njöt i tankarne af din fröjd. Jag uttryck af aktsamhet öfeer hela den grof- tänkte på, hur jag skulle be dig genast lemmade omgifningen, när den slöt sig bura dem som ett tecken på vår kärlek, omkring henne. Hon var deras ädelsten, men sft -- ja, så blet det plötsligt så bit• som de ej kunde infatta nog vial. Förra tert ovisst inom mig. Jag visste ju icke, sommaren hade hon och Alexander träffats om du verkligen höll af mig, eller om det i tn prästgård på landet; prosten hade var min rikedom, min stallning, som lockat varit Alexanders informator, och när hösten dig. Jag kunde ha kastat halsbandet från kom, gjorde doktor Tanderjälm visit i hen- mig 'vm Ii gråtit som ett tröstlöst barn den ne. hem. Han friade snart och fick oför• gfngese, mi-n jag gjprde det icke. liar sorti driijligen ja, men ont hon tyckte om honom helst krislur inan icke bort iirllat ,tonar. eller endast handlat som en lydig dotter, .lag lade iu ile in Iii-It lugnt med (lett fasta visets han icke än. föresatsen att i stallet handla Nuni ,'n stan, Non hade nu gått ifrun honost ,,,h ställt Iivilken vill och ► uriste bära @titt ötlee. För- sig att se på julgranen. 'tar du iii ijj.,,,_\nima, och ► kria dn Iröra inin — ålrad jag tycker om julen, Made hem, g;ifva, den Vackraste och bästa min kurlek 0, slå mycket ljus, bara det är be?g. Ja, kunnat uttänka id dig? Naitnas händer hade sjunkit ned i kuilt. julklappar också är roligt att ffi, liten .. . Men? frågade Alexander. flott knäppte sakta igen locket och på det Jag ville så gärnaha lika mycket att ge. mörka lädret fullo klara tårar. Ilou grät - Är du så stolt, lilla Naima? frågade icke h:irdt eller häftigt, det kunde icke lian skimtnamt. lätta att gråta så där. — I)u håller inte af mig? frfgade han. — Nej, det tir inte stolthet, tror jag. -- Jo, så mycket, Alex, så mycket, men livad är det då? Det kan jag inte förklara nu. kanske inte s:isum du vill. Jag tror inte Min kära lilla Naima, låt jag riktigt förstår kärlek än. 1)u skall veta, enig r:1' om dig en liten stund titt jag mest hela mitt lit varit instllugd i :rlluleles eas:uu (lär i vår ett sjukruna, och när jag kont ut därifrån, vrå, innan kusterna var du nustan den förste, som tniilte mig. k-,rrrma, vill <lu det? Jag håller tncrk<'t af dig, tm'n det lir tnrvl (;:irrin, Alex- dr-t noter minut jtilklapparuo: jag kurr gee sA 1 tur. litet och då klinas det så svårt ratt ful allt f Ian gick fört' Invad nuaga önskat sig. Ilar såg på det rena, barnsligt► ansiktet, honom d<. få sta• sutu ti;rtroenrleftlllt Vändes elnot honom. 1)et var så ett ängsligt unrin ►nde litet g.' n s•iiseu såg upp till sin beskyddlare. , Var tIen lyckan iikta? [lan visste det icke. %Ii'u det var som hide det plötsligt tandis '-tt stort, skimrande julljus i h:uts inre, ett fridras stilla, lugnt brinnande ljus, sort lyste för barnasinnets helg i rnauncns bröst, Dorn bjöd nlh i lid,•lsens iiusktiinutir jett vinna for julvas blitt, runår. Atil<It, niistan farlr'rligt, hade han hnls- Irnndi't t om Kajmas hals,. kttlllrlrt<l ihuli <lo h,låa sint► gul<lhiintl<?nttt i låset och sadu sekt: Itu lir ett barn, därför kan du bära irktu Mtcnar, ålan kysste heute pl pannan och gick film h<'nue ut i fiirtnaket, diår de andra gästerna börjat komma. (ul,,.rrator
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.