•-O 6 C-- Reliker. Jult>erttttelrtc it! WIIma Llndhé. +1 et hade nedan många år tillbaka rankt `C...-by- tK,arnee undran, att icke saga f^rtrvtel"c. att det Ieflrs så enkelt orig aneprik elnat has Wen. krås, soul Mule r41 att Ofverglanna alla andra. .Itet blir val annat af. nar gamle Jan Erik ,Irer mig tillbaka och lämnar clofoplatren Iii .kepp■ varfwet åt sonen, arm sauterat yrket på' ut a;el.k botten och anta¢Iigen både motat och ► ett sig om i variden,• tänkte litet hvar med hemlig eka-triladle. des en mangd detaljarbeten Inomhus i snickare- verkstider, skjul och smedjor, såsom fartyg, Inredningar, gallionsbilder, block, tiljor och myr ket annat; men har roligt det an rar att se därpå för en stund, blef ungdomen snart mitt 1d nöjet och återvånde skyndsamt till kan- och skri+tekobanor, kalklackar och anefar.tningar, för Inilket allt fanns godt om plats på det under- bara varfotomten. t+nart togo skolgång och ?tior ttet-meota af tid 4K•h tankar: men Ingen klagade darbtver, ty an någonsin, men ingen Ack ordet Of ner sina kumm ■ fram i rlrlden. t-nnt om aftnarna, +U åstorn voro lista, lytt ett +frigt. 'Farfar, snälla farfar, beretts om din skn:tid — och allt annat!. lappar. Brasan var matan utbrunnen och ekyn.n~n gen började &repa allt i mitt dunkel; men i ett Hahhatrtvetna t hvilade efter ekeppevartvet. Sågar, hrfar, hammare och andra verktyg vore upphantpia eller undanlagJa. Nere i den stora 'tipp får alltid., som han uttryckte mig. Sonett Jan !?enrik rar då nara fyrtio år och gift me+{. matsalen, i chefabwtadeo, med de glada gum- en flicka ar hutru-tatadene finare tuttar. 'En mal laCo tapeterna och ep~Rellampetterna på vag dirka med pretentioner, och d1 vet man sedan prisa, stod julgranen kladd med tina fitta gren- gammalt hur det kan gå,• hviekadee man orb ljus, som bruket varit d långt någon kunde man emellan numer Kantan på att ct>e ebodtadtnl minnu tillbaka. .kulle randas upp och ner, bytrea. om eller modet' -Nej, barn, ni få inte komma på långe ännu.. ••i,ueras och framfur allt helt igenom ommnhleraa. Uppretade modern som evar pd otåligt knack - Visst blef det fnrandrinlrar, dA den gamle fyt- tn.te upp l ett par vindsrum mul utsikt nfrer stoden och tog en del at .ina tillhörigheter med men det nya som kom i stallet utmärkte mist mera för smak, soliditet och betrimlighet an fur lyx och elegans. l,efaads•attet blef också det samma, och hade ringa frun pretentioner. blefro de. att döma et- ter det friska leende ansiktet, synbarligen till- fre leetal:+fa. livilka barliga lekplatser för barnen på den stora, inhignule tomten med mina många skjyl, timmerhögar och plankstaplar, hvilka Omsevis tj:lmtKjAnle Dom gömställen, fästningar och daty- t.anor. i å outtörnlig& mycket att as på också! De under byggnad ratande fartygen, hvilka. relbene-_ lika spant reste Dig ett efter ett för att snitt därpå, under nronåofvande buller, klarfas in af kopparforhydningen, eller de sotit antingen al' lydev upp på slipen eller rcpareralee och kol- liatadea 1 nkepp.doekan, insvepta i bnmgula, Iw,l 'hem vet, om ene dag blir tång — min kan i alla handeleer inte bli det — och jag v1 -e helst, att ni borde det fria min mun,' åter,.' gubben allrarlitt. ingenting svirare an att gifta afkall på life. den tänkt på att se gamle varf,a-hefeu .lagga dag. Kanske ar det anno ett tecken (III att afbrnt Dig tfrn Karnis och stirrade in 1 elden. •lieruna, bertttal. bolo barnafRoaen, ifngare så hade far och farfar också pluggat för att För en ritt kraftig. arbetaringlig människa ar uppgiften, och staden Ock ranta längre an 'Det ar aligare au gifta an taga. Jag eku!1e kunna beritta om en julafton. di jag stal .i fattig någon manniak■ kan rara..... 'Du farfar). briakade Jan Magnus häpen. me l 1 dan samma undrande, skygga fri" Lite. Erikas kloka, mörkbruna ögon. 'Jag har letvat om det i tankarna alla Ic:- attnar nedan deo: men aldrig tydltlrare an 1 flimrar utanför den reglade dörren. .11,•t ar el lknr*atnt b nu flammade elden upp och belyste mul ekart-a koncentrerade strålar ett fruntimmer-portratt 1 oljig inom en smal guldram [ht var som hemta de märka, ?alliga ögon..orn såga ner från ytben, med magnetok kraft dr. gåt blickar och tankar till sig. -Ni veta alis, hvem hoa Sr. Det finna rntr rl korn at er, som inta lurt det si gott s nu frk;, vaggan — eller hur, barn?. .Farfars mor,' INklo svaren om hvarandra ..om var al vacker och tirad,' utbröt Frk, svarmiekt. .Vackertb list kan mer an en vars, men .Ta er något före.. ►\'i kan inte för bara lan=tan tilller maröra 'Det ar gom om hon Iehie och kon-te tara far d lang*.• lit var ett råd att taga fasta pit, och etter trad ni Mga,. återtog flickan hn,skande .. ' blickade till hälften hat-ande upp mot plurtru: tet, tt hrilket det spelande eldakenet lånade .+' reta glana och friskhet. Det wirrka,Ofver pannan banade håret rar c:•: tinningarna uppsatt l sluta bubblor eller •kan••+ en kort Otverlagg-ning skaute den bosatte trap- lockar. och på ttjaaaan sirligt vinalt knnw rr på att duka julborden?. .Jat 'Få vi hjälpa till?' ► I>et vet ni att ni Inte får. Gr! upp till far. han af glada roster och brådskande steg. .Sofver du, farter?. högt uppstående, genombruten ek61.I1,ML1. ►.r Uen svarta, djupt urringade aarnmetek:alnit,. •, Det var den trettonfirma Erika, al sta Mn dottern — gubben@ alvklans — som försiktigt *tack hufrudet inom dörren, då intet snar kom allt pi hennes upprepade knackningar. med sitt korta lit, aammanbunlls lit asvar midja at ji rlagraffer. Öfeer den blotta+le t,.: tufeen och de fasta skuldrorna döper ute sig r 1- mjuk långsjal at blommigt silke.Aor. .Sofverl Nej!. ► Sådan sig hon ut den ut hon kala im Ilen gamle spratt upp, dar han matt framtur eldlnasan, ltvilken kantade Aamrnande reflexer telena drottning. Det ar dock amter and- f. - nfrer go lf och tak, som Koro nustan lika )&vila, hållanden jag helt rutön. henne.. Myrfog jul arr, Från brunpendylen borta på byrån -- en Mrer ylen rakkarmade med rdlrutigt 1>xmullatyg akta konstverk, prytt inett en vidden otrala.lr Ofverdragna soffan, med gina tillhörande stolar, sprinttaren lotta jad klauppa — I1ö.L fei. samt ötver den mayaingabeelagna kupiga byron och bronspendylen darpl. ► Få vi komma in?, ljöt det i chorus. och salvor at hammarslag danade, i korta mal• Aldrig anno hade det kommit ett nej på den lanskor, dl kilarna •fogar undan. (Agt var ett frågan och svaret afraktadee ej heller. slott ögonblick för de unga, nar den siats loea•. •Tsq plats kring brasan, bast ni kan,' sade made, stöttorna folio bort och fartyget, nie] ett tjansttolket ledigt,. sade Eriks, glOmman.le ..1 langlais i itrern att få böra något men o+rr fa' monde rökmoln från den brinnande tjuran. För att Inte tala ont, nar ett far,ligbyw,lt fartyg skulle gå af stapeln — otallningarna rundi om Koro bort tagna, endast smarta pitprul.e strklde ekrofret kaskan;e ljud, gled utför den ,Apade bädden, • ömler det fadern ljudslut utrol $ lu glima namn. Ej heller var det mindre roligt att nere vid stolstranden natta egna skepp 1 alen, helot då farfar atoll och alg på, get ett och annat råd eller beruUade, huru han lekt amma lek, på •amma pluta. Just detta au far, farfar och farfars far varit I.arn på detta amma *talte, var ad sagolikt och fnrunJnt nvartlt, att det blot grundtemat 1 lek och eamlal, liksom i tankar och framtider r er. .Fartsyl snatta farfar, berätta, berittals var +len ständiga bönen från I>arnaögon'och barna. läppar, o.•h hunn mycket som an förtaldes rar ämnet lika nytt och outslitligt, Under mi lrintern, di sjöfarten rar så goda otro alstannarl och kölden mom ,tamast utfor- den gamle och makar], åt sig. .Nej, du *kall sitta dar du sitter, fanåar,. era• ruls Erika och slog alg ned på ett pall vid linne fötter, • Jan Illasnus, den äldste at goeaarne, datt. sig h uig tidligt på en stol, tior tsklång på golfrot och lilfi klin på sin farorit ta 1 farfaderns ku l r tleratta 1 Betitta 1► l det som td många jud etl(verklsra islag. .Föret om en timma ar mamma fant:; ..' tam mor, efter hrilken hon fatt sitt namn .• gom hon piatode likna- »Ni ska få höra,► började den gamle •'! lolya då också alt Inte glamma.. — sAtt 'jat var ende sonen vet ni, hk,srn, •'1 min far, den hedersmannen, dog i slöa '•-' Ar. Flade han fått tolva anno några Ar ' ^ jag trolipo varit vuxen chefpoeten har 14 , . vet, vom jag mottog rid hane d-'t — n : ' jag det inte. Kanak* hade det gatt tira , ' - gånger torrt, men den gamle eau åbr unken i fall, om .. , Ja, det förstår .ingen af er, mr tankar och tyckte@ ej bort. .Vi ffi inte komma in till mamma och jul- gr~nen pil länge, ?ange,► klagade Elin, eklon livad tiar du dar, farfar?► frågSde utrita plowig► och drog fram ett gammaldag., med her till historien och nuåate berattaa ,hag gift mig — emot loraldrarttrs villa. D,.t ; •• jag teer an tal, ehuru ingen at lent matt s,' • " rtrtisL Det ar så lott att efteråt, nar t• ln 1 xv trögt i ?.borna, kritisen vitt eget tr,, " och, låtande. Då tuakt. jag endast Id att pirlemorintåggnlitpr prytt skrin, eou Rubben stillt bredvid ds t tanatolen. Aleliter — rör inte vid det!. ettetiken. Ingen at barnen tömod ratt or- data betydelae. men det var något i fartaåerne rott som förbjöd alla frågor. hank, och uppfylla hrarje hennes m.n.ta ö,. . hon rar bortakamel och fordrande, men lm, .! allt tån och ömtålig, och redan innan itu "1 toa akeppevarhret, hade jas gjort ben,liga .k. der. as anklagar luts lunne och har tel .Ingen dag pil hela Aret ar så Mag ro soas jul' ursukr ingentin1 lönat att saga, ab att Jag • afton,' jämrade sig Per. ollen Ingen ar heller å rolig,. infOli Erika med ett lyckligt leende, 1 det bon reste sig upp och gick trim till fnoetr"t, ekade henne. Ja; beltltr inte att ni ska finmas lfyfallen snö bredde sig ofrer atratxlatottnln• gsa, kajen och fartrgltt, som [att upp för Ha. ekrumpaa hand, komma boeom att pprllta Ii tecttrilan, liksom eniver hustaken på des mot- matte han: '$keppsbygaerl,t drots då i mindre ska!• ► satta, tattbe nidan af Aodea, hrilten tal. late fram still och mörk, hetackt at tunt issörja, 'Farfar du, det synes att det år bel gi!igea ftoo, tel Anna knappast ett fönster, dar det late V'ser,► Jublade Fika. .Ilela varlden frojdaa lletran,s sade den gamle akta. , •Vet ar el godt att tanka,► fortsatte, flickan rant, 'att det åtminstone Anne m da; ,på Aret, då alla ara matta och glada.. sOi,datl Är de saker på detta •Nar inte de och tonskårarna W~dt gåS vag rit om till alla behohaada, och gdra. Iw måns, pA samma fatt?► I det nu. Framdeles, nar Jag tango öman ar t.,rr och ni ejaltra protvat lifvet, Ini ni tiaa tig Etikas vanna lappar, tryckta mot a„ti-,,. )Jed denna samsa Mad p► bena. huf u.! f,•rt na, det vet ni, likaorta att dockan tillk,•+i"". tönt på evoarr, år. Det fanbo nog att skuta 1 ~,' .• fall; men jag var aldrig riktigt moll t J lien, ty hear e Ogonhlick jag rar skild fr+n n. tu .Ini syntes mig tnrlorad6 — SÅ tar ajaaut karlekes mista, har den inte ar at ratta sort'" Mina tertWrar bobod~ in `åkel trabygm■ som langeaedan at rita. }'Or mig — e M̀ai l -rtt l fuskade — tratt hin iale god r, p& stor fet mich darför ept•i des det har Suset, utta en sussa allt for enk , t tör rår stallning. men .0 kom folk att ,kaka I I hatnidet och spi at t jsg på något Lanek. bads Inte en allmaa eko — det ar au jämt Jas bad. tri e kunde inte skaffa 1 betalaiosnr. Föret tydes?. sett vara hortak rad* Jan Magnos 1 'Ja, alin r,aw, kopp om att kunst eaaNa, vill jag bot alrån ... min hast r tam och gjorde is oelh varat at allt mors formnaenhet villande. flon, norr igenom och Mars det varit att dela a åt andra, agte ibd kunde ka:'•a att. Hoa bot]. inom i det gamla tumma Jat risat upp od vuxit fant, så at1Pid liksom att nfra o anta me.l n,ten att e därifrån. Or miste hon gå fri samman.. lamna jfr brarenda •m4ak lika kart genom ta* tiga minnen.• 'Tag det inte ed' talfar,. tröstade Fril ar ja mat Lange salt • ålade det han hundis år eedan,sk minna, det lika lit? 'Mat, det blot t tjat ptt det blef bet satte Enlo och kas meeua.de bli •k på p*ad v ten och det .&rir.oe►ieL .Ja, det biet det •I.t var hennes ffi II,-t r.r logarns olyckan kom Ofrrri det bidrog nog al det dubbelt hittar har alltid vant M var familj att g~ tknf och. hö Ilie aJnp som möfli f a,,..t för barnen. Min far var sfrai -.årstå utomhus a telef durfur J go alleeamyrsnde inom matt' Jag Per tenn eon hade det vari' est ayekelknippa bispel oeh eo liten duk u ~ det w b~tst,i Mndkemma Legaiw ugs un Irrit 4enua, att hon hl som bala huset oc~t rar Vett 4oeta, a dat dar~► a ide in al rik e Lade des i allt by gjorde Underlist ve att dat ej stod alt byk boa passads mina trumagas ?'.sul o ta framom alla sa nMe tllraick sig r ögoaLlkl sur assufi 'ett stigos maoaial V I bitis e all ra bar klaoade at sias ml [töa talade al,trie Iii'!. ter osa alla - aBom eår mamm@ ,bet bu du rått stä 1110114 ar dalt baiw 'x& har Imilla del tsa=rs jnikk .xl ska 1 l W~ och ute glekl .7tIl5 tankar.•
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.