.1j 5_a 7 o--• ro, me hofeu tet och ap& olycka. Den kom också, utan att jag på något watt mutat mig att mota den. Kanske bad. j ag också slagit mig Igenom, om inta en allmän ekonomisk kria samtidigt inträffat ekan brackllgare an ett sviktande rd. Döden voro Ofver mig hela dagen, liksom de varit, nar lates 1 — det Sr nu jamt fyrtio år sedan. syntet mig enda etttet att komma ifrån min Ila Ju1- Jag hade tri ston klipperskepp på stapeln. kunde inte skaffa pengar och uAate installs tvina betalningar. Förstår någon at er bred det be att inte kunna göra ratt för mig. Jag var för- mateo nog att vilja gripa in i Guds rådslag och tyder?. gan slut på lifret — hans barllgaate gifta - darter att det inte lang» behagufa mig. Mldt i julen kunde det ej oka — ed mänga minnen@ helgd hade jag ej bjärta att besatta.. Jag be• slöt att etrervinna mig sjal£ och viola -- eke @kulle det i alla handelser.> .Var hon också förtviflad? Ferebredrle hon ekarea .Att rara bortakyldig mer an man Igen,. era sade Jan Magnos raskt. •Ja, min Roeee, och oftast mer an man har hopp om att kunna skaffa igen. Hade jag varit ensam, vill las hoppas att jag burit det hattre, em ... min hustru var inte van vid motgån• ren och gjorde inte något farorik att tian dcn Och varat at allt — hvarenda etytver af min mon fermngonhet strök med genom mitt för. vållande. hon, som varit san vid Tallstånd Iifcct urenom och hvara glt.tje jag Dom baryt gjort något ondt. Jag matt har uppe pi mitt rum I mörkret_. 'Alldeles som vi nu.. inföll Elin. •Ja — men jag vintade mig sannerligen ingen gladje, hvarken di, eller någonsin i litvet. Pletr ligt spratt jag till vid att min mor tog upp jul psalmen dir nere 1 matsalen — klarare och starkare an någonsin — ni komne► till den: telu i det rart att dela mcii teist f skulle stod ad ie an i len. lrigare tf sina in kan ` ville h.►tog rmnin- 1 ett 1, bom 't dra ite nå r från 11 In Erika böra t och inrit Ii lit ,Du farfar? Nejl. .Jo, Jan Magnus, Anta det inte stal 1 viljan, inte ritt tro ocb förtröstan till Gud, Sr mannl. Lustras klagan oob förebråelser och *kammen dig?. frågade Eriks skyggt och pekade upp mot talan. Id va en sidan hopp]Mhetene, förtvitlana dag — aldrig aA förlora herravalrlet Ofver er .jttlh-a! .Min mor alg jag inte till: men hennes egon .Se natten tyr får dagens fröjd. .Och anttlarn rået från himlen* höjd 'Del hud till fromma herdar har, .Att fn.1,1 dyn gole herden Sr.. .Jag undvek henne, ty jag var rådd får all• .1 det samma knarkade slet på dörren, otåligt ver ,•e i I nare. G;' e, coli det f,srrfoll ini: gom och bullersamt eutn si bruka- Det var Jan Ienrik..... .Pappol 1. it andra, agde intet hon kunde kalla allt. If om bodde anan kvar .Ja, och de andra också — Martha. Hugo och Ebba.. ► Skynda dig, far, det ar t det gamla hemaret, dar bara på dig vi viola,. ropade de. och jag kunde Jag vuxit a p p och bon r azit fast, så att det nr liksom att rit va upp en panta med roten att skilja Kenne darifrmn. Och dock roteter hon gå från allt• inte motstå den kan kal- ]eliten eller de små han. denna, som förtroendefullt .rongo sig in i mina, utan aroman., lämna ifrån sia hg som jag var. Jag vet Innu idag inte, fnilde meml,fattigoch olyck. hvarenda småsak — allt lika kart genom tusen van hur leror har Iii åt för att aga minnen.. 'Tag det Inta nå hålögt få det lika jullikt som all. titel. het stark mig öeke*t mindre an hennes eget farfar,. troutad* F•rika, .det tr vid *non ig en tt adje.trilande ansikte. 1<lelf matt jag .om en friin ting eller likgiltig åskådare (si sig på, tsar tron dan ar ju sk unge sedan.. •Ilade det handt for uraln år ~lan, akalle jag skam igen. S-mas. det lika tidigt.• höta ut Erika orh kastade •n sal e ringpolskan med barn «-h tjallare och uppmun' tra~le ruin stackars hustru wed okamta~ma ord och allen det biet bra, jag ve: att det b!ef bra,• fort- ig en c.r,wrte blu-k pk byrån. och för v n fl arttet. .Ja, det blev det =- och ben. •t-, ear henne. tMtjan.t. ett flade i,-+ tsr dagame före jul o 'kan kom Ofver oss, och it l i.lrog noll att göra dit duhhelt bittert. Det ror alltid varit Siri Inom lrernlen. Y-,.Iylea och det 'antika fem och dn tar och det rada testo uret, i handkammare, kok, b%mlltuYa or•h kAI;,.rr. ~ att Jats wl. rart va: alt' mot Idel rost. ana tas.' 1lOr lyse. ka4 Oja ap , at' Ile 'me n:t• In nit dta Isel da fra w Id. IS, 'Is Dr. SI' på gasis tillit att ae min mora rynlf(wilargktling och ator- nn flit 7 .fart biet julklappar I sir familj att göra julen r=..l orts högudd{ för så .Anors sors. möjligt och •r.,•t för barnen. WI~r far var stramt rys —l-a1t utomhus och mor kyl ryamor d gott mom a+na•ryrande inom lem- Jat .er henne ennu. boyl. det varit i går, mil nyckelknippan vid 'tet r■ h en liten silk~ slak ► ,tre► det glan amle men . Några julklappar blir det and4 inte.• tankte jag u e l en via. •kadexlalje. Klen ni tro nålgot ad.lant, horn, nona att det föra,' alla fall?. •F-armora g åtvor hade alttl~l varit ile mest kar koruna och Eilat uttänkta och nu rar det hon enrarn son, get, ehuru bon var för finkanalig att låtsa om det. Till en början 4lg jag alltsamman. med Ilen.Illi. get ögon, men fingbla,led enart, mot min vilja, aM hennes geniala upptre ning.fMniåga. .Friat vindar och skrub- bar föraktet det mig allt' Det var det umlerlilta ni~'~l botni. ■ tt tum fyllde lik k.•' a h armett öeka 1 t r k I. e aanar.rte, alren r11 )".n 1141 drygt lorta. Kanteke samman.. Jag kände nog. t d.t därför att 1 ✓m hd. •n så rik sjal och den i allt livad tein Onde Un•lerligt varorkad s ( ' Rle~~1 ~~` ^ l ta, plymbeaatta hkrklad• ett det ej slaf att algen hv k•,r, paaeaM Last, i risa hnu .lag ► r aslo► eller i en salong. dar hon syn ftW.r,—,m alla asåra. Hon var litlig. ja hattig, mes fo.,K rk sig aldrig och förlorad@ inte ett 4'oskli, k sin mealtiwl,tavardighet. Jag har aldrig • tt nds,n tr,anniaka ha aldan respekt mest sig. Yl barn tyrkta nog att hon var strong ort, af- "le• an.ira barn, bom blefro smekta och bort- klema"' af .ina rnndrer. Vi fbntodo inte balt,.. Hon v'a.l, al'lrig om hvad hon kunde, bara 1 Nde f%r ' +e alla — 1 stort som I smått.. hur mamma gör,. infbll Jan Magnus tidigt .Itet tsar da ritt 1. klon liknar min salig mor stå dr-t ar det hasta vitsordag kan ge hanne.. '1fk hur blot det den dar julafton? Ek" Inta ystres Julklappar — faga alts?. fritsade .t hora. Jag hade förlorat all betin 44 t o.h umgicks — ond förlåt* mig — med a.dl ga tankar.. aalnt Igen det. At fört*. garle flum- och gilkea.jalar, t,aljettarade och gulnhro- Jerade sypåsar at atlas och sammet, gulnade alrot. sar och band och urb!ek. om hon vuxit Nu som alltid ordarts hon Mes om sina kan.lor, men ett par dagar före jul kom hon In till mig, dar jag =tt i ►opfallen, 610 och likgiltig för allt Jag tycker mig ennu als hett' natt bleka, afallna ansikte, i hvllket 011onen ly. ate varma och bmlutaamma-b .l► u lemmar val Inte att det ter jul,. sade hon, 'och att dina barn inte tå gå miau, om min julgitiljel• Ifinnee roat darrade märkbart, men jag Dig roslast på henne med Iunnfullt förakt tifver att hon kunde tanka pil sådana smLaker, hest nu. alar hade hon förfärdigat hela dockgarderober, eon, ~hte stormande förtjusning tiootta, kaawade dockaangar hide fått nya bolstrar och tacken. förelitna l,lllerböcker plåsterlappar har och ilar samt pärmar af guld- och allkeepapper. Aldrig hade farmor gifvit d mycket och så vackert) .Och dolsk kom det baala till alert l Soldaterna, mina korsele leksaker sedan hamtioinotiden - aom kastat, undan, vari• tilltygade och maesa. kreraile an om de fallit för tiendakulor — hade hon gömt som reliker från den tid j ag Inte visste något balen I earldan an banns och boa ennu hoppades allt al mlg.a .Var det tertnaoklatar f. tripde Per med ellvad ha vi att ge — inte en skilling som Is vLrt.-rvarade jag hårdt. .Vi ha kårlek och det tår vara nöt•• .Jag låt henne gå utan ett vanligt ord, fast jag vita och kand. att her~ bel,ötde det. Inta gjorde jag heller talsot fal—4 att ratta mig efter epandt Intrava. 'Nej, dockor med glpshulvnd.m. lemmar som helst bon '.r. 'Så krom jglattones. Måtte el aldrig t1 upp' Jag koode lera dito Glimma~ och minde. kulndte boja, och uniformerr som Bingo att taga at och på. Der fanns+ detertfkare, aoaver, nye star och framför allt Xad den tolftes bnnar.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.