Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
omsorgsruin Uarne, plan bvilkaa an. nomströfrade skogen, där den försvunne hittades, halft begrafven i det höga blå blirsrleet. arbete, och 'pa ner gr i. Den sköna sommaren var slut och höstens vemodiga skimmer hvilade öfrer fjärden. Det gamla värdfolket pi » 'käret • rodde hem från bryggan, dit de hjälpt sina hyres- gaster med deras saker. Ångbåten hade försvunnit, men röken steg ännu upp ba- kom holrnarna. Tystnaden varade länge. Slutligen sadt' Sjöberg: .l)et va' riktigt herrskapsfolk!b Och mor Fina svarade: 'Snälla människor ca det, det ä' se kort: Rädda om allting, som om det varit tm det blef rar ställets ont som ett gjorde .0 r det icke I:. Under ik1rets af lullrusaa ömsesidig. tidigt på le komma fast skulle r1,--aii!s Ingen sade ett ord om barnen. Men (lä gubben en stund ,tärefter -- af en ren händelse — kom ner till stranden, där hyresgifsterna brukade sitt: under d4, soliga fiirmiddagarne, såg han anor Finn luta sig ned bakom albuakarne och tag:, upp något från marken. tian frägad,': ten Kl:,ra, tig, Den le bägge ate skaffa j, medan mjölkade ett ungt ut' och PVa' det något, du hittnil,•. ttve för• t genast. I bakom r på de. sju Ar, ra! @:x åtra:: •atdad:g på den log ch hon är just mycke-t rUn d t • Det. ch det Det i* bale • men s ban Hon sota r•rr u: t rr-ad af fleki'Oh t, g hel. fa- n yn med sig. Sjöberg gaf välvilliga an - '- agar pil lämpliga metställen och skrat- U'• i mjugg, då hyrekgåsten kom hem med linan aborrar, stora som löjor. 1%iU' barnen hade fattat tycke för gub- n d,•tia barnsliga tycke, som kommer :an anledning. Då han satt nere vid n och lagade näten, soul gått sim' 'i.'•r under natten, kom den lille gossen och •tålåd@ .,g bredvid honom. Han var myc- krt ncfik'n p3 de många främmande sa- 1 "na, '.h den gamle svarade på allting, elit och långsamt. En dag hade han yjt en liten båt, som han riggat med "el. ti,,.sens förtjusning kände inga :naer tiuhl„n eniåekratta,le åt hans glädje och sade: 'Ikr rl.:r ska' lille herrn leka med! Det ea åp,erikanare, ett stort krigsfartyg, V Ska ut i krig!' Ika l.ii-, såg undrande pl honom: 'Mer 1S ska' han ha kanoner också!. tyst susa Och I,,,n svarade litet förlaget: 'f)OflJ har has under däck, förstår lille t•rra! . Dag - 'dlrpå hade han täljt en båt till, 141412 Ii ,, dre än den förra. !)et var en 'Ptajror• om skulle få stryk af amerika- då den 'lm •'. n lilla flickan gjorde honom för ~~a• ~ r:, hon Ack se honom komma, Fina Ilnkte o nu och slog och till sen, rbe- t(11 dir och ide )ch , [an 'ung 'ii emot honom mldt öfver gr8a- ' 1' 'tel gör ingenting, hon är så 'a (al. ;pilt!s tänkte han — och stack utan T "1're jon hand i hans. Hon gick långa 'i k1•n i, redrid honom, snafrande på den marken, och han kände hennes lilla ''`1 • "nl som en liten varm, mjuk boll • ''. ar r sch skropig som en klippa. ~hh ' Ian for förbi stranden i aln båt, 'kret F,'.r, alltid s1 mycket hon förmådde: IXU ldag '„t,kj 1 s Hennes lilla klara, gälla r "t h'ir'', • långt ut på färden. bf r' u rr, r,r Fina hade blifvlt betagen i I.,,n 1,,r•kade In till sig med jr,rlwntt,:rr u, h unnat glt snart gick d,•n lilla dit af sig sjiflf, och dA hennes tref vande steg hördes pa triitrappan, fick gum man henne forsiktigt in i rummet. M1cd sina grofva arbet.shånder etrok hon barnet öfeer de ljusa lo -kanna, lena som silke, hon kände tyngden af den lilla runda, fasta knip pen och njiit af bert,rin gen med )renar(•@ tak:. armar, alldeles bruna af luft och sol Den lilla Ack leka med allt, röra hon kont ufrer. F:n dag kom hon ner till stranden med en Ii- ten tl(N'km, sona hon fått af Finn Modern tog henne vid handen och gick upp till viirdfolkc t, medan den lilla grift ö!- ver leksaken, som mani ma tagit ifrån henne. Men mor Fina ska• kale på hufvudet. Visst var det meningen, att barnet skulle få behålla dockan. 'ålen hon bara tappar henne 1 vattnet!' sade modern. Mor Fina svarade: af)et gör Ingenting' Dockan flyter, hon Ä' stop- pad med sågephnIs Och ett par gånger under sommaren, då gos- sen försvunnit, råkade hela s8kikets I uppstån- delse. Gubben Sjöberg sprang, så fort som hans gamla ban orkade, ner till bryggan tör att un- dersöka den farliga klip- pan, medan mor Fina, frun och jungfrun ge- Och mor Fina svarade, ovanligt sakta s\ej, det va' just ingenting'. Det aur i sjulfva verket en last en liten kvarglilmrl docka, som han stoppade i Thore Blanche. fickan.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.