Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
denne afböjdo det med en artighet, och rundt omkring började man hciska, att prin sen skulle ha fällt yttrandet '1 Lillkbping äro alla människor behagliga, utom de mu- sikal inka. 9 Det blot därför ingen sång vidare- Men prinsen var vid ett briljant lynne och un. derhöll sig lifligt med de kruug.tående. Då han hörde, att det skulle bli en allmän traktering. och att det serverades kaffe i den bredvid liggande stadsparken, var han till och ritad så älskvärd, att han ,ville (ipp- na Älven denna festlighet genom att för störa sin middag med 'itt sjiilf dricka den första koppen. Fina stod just på sin plats vid det stora, dukade h!iatakobordi,t. då hon sig prinsen med svit närma sig. Än blef hon röd, och ån blot hon blek. Hon miste stöda sig mot bordet, så dar- radn hon, medan hon iuvittado det stora ögonhlicket i mitt lit. Borgmästaren var där, tätt intill prinsen. Skulle, han be henne sjunga nu inför alla dessa människor? Tänk ont hon inte kun de få fram en ton? — Ä, Gud vare mig nådig - bad hon för sig sjilt. — Låt det gå bra! Låt det gå bra, så ska jag bli en god inäntåuka t alla mina dar! No stod prinsen framme vid bordet, men han sig Annie Inte åt henne, och det gjor- de inte borgmtlitarr'n heller Borgmästarin' nan gak henne emellertid ett tecken att bära fram den stora kaffepannan, tog datt ur henne• .klllfvande händer och hållie i en kopp, som hon nigande räckte den höge gästen, 1'A andra minan om denne •stod borgmästaren, som tagit ett af faten och bjöd bugrutdo på kakorna. Prinsen tog en kaka och åt med god smak. -- HA utmärkta kakor — sade han och förledde sig med örnnu en. - Äro de gjorda blir I Lillköping? — Jaa. Och har står den lilla beger. skall — sade borgmästarett, I det han drog Fina 1 armen. Nu skulle det komma. Flnd stod r,.d upp till öronen och höll ögonen på jnarken. medan hon väntade på, att borgmästaren skulle säga: sOch hon kan minsann mer än det. hon sjunger som Kristina Nils mun. , Men det kom inte. Borgmästaren sade Ulls ingenting. Det var bara prinsen, som yttrade några vänliga och ekimtaamma ord. lian påstod, att han aldrig ätit så goda ka- kor förr, och gjorde beställning på en hel låda, som skulle skickas till Stockholm, för qtt man där skulle få lära sig, hur kakor skola bakas. , — Gratulerar, fröken hofkakebakerska- spde någon af de fina hei•rarne och gjorde en reverens. Ja visst, den titeln ska' hon ha di plom på, utbrast prinsen leende. Hunds omkring skrattade man, men grin' sen hvickade något åt en af uppvaktnin• gen. som bugade sig till tecken, att han förstått. r Fina hade knappt följt med, hvad de sade och gjorde. Hon bara väntade och väntade. Men efter ett par ögonblick afliigs .nalle sig do höga herrskaparna, utan att prut sen fått veta, hvad han skulle fått "tas, och det biet tomt omkring henne. 1)4 tänkte hon, att borgm'llstaren kanske afvaktade ett lämpligare tillfälle, när han skulle bli mera ensam med prinsen. Hon behötde ju kanske inte vara närvarande. Tiden led under dessa funderingar. Yrt' moll reste, de glada festskarorna omringade borden och gingo därifrån igen. Hön Pjätt tog sina korgar på nrmrvt och begat sig ben,. Nej, Ingenting hördes det af på den kvällen Men nänts förmiddag kom borgmästared In l boden, såg strilande ut och höll ett stort, hvltt kuvert i handen. Fina, sota blltvit utkallad, stannade vid dörren och förmådde knappast taga ett steg längre filt bara hjärtklappning. Det hade således blifvit af ändå! Borgmästaren log och gat henne kut.•rt.•. Då hon öppnade det, måg hon ett aurt dul. $elviket papper, hvarpä något stal sk-:!te med en prydlig stil. Hon %Ax: sitt namn, men sedan dansade bokstafverna !rarn!. henne. livad var det' Jo, nu bon! Det var utnämningen till ho!kaketa- kerska. Mekaniskt undersukte hon darpå "tt ritin dra kuvert, som jismte papperet le::rt to ute det större. Det inneholl tv.i tiar w•h en femma samt rekvisition på en !ijda kakor. Den unga flickan stod tyst a it t., .. pappt,ren, som om hon nuckan.! _1 •-.st Linna något mera. -- Hvad, tir du out.' glad I>orgmå,rt,jrren, men tJlado ha',( han plotaligt förstått, hvad ht. •.rcca.l.• — ,la, om din rant kunde jag inte namna något. klans kungl. höghet tak. it.. !..r intresset tor musik, lian t}, tt.• iit.- en :.rtii ltu har val iiii" om aångfiireningena sing gått och gjort dig nilgra dumm.r !..rh',';' ningar heller? (sch han alg så strang ut hem om har ulltid tillhållit henne att akta sig for •t.•r betsvatisinne, och bon sig •.1.skrld,. ut. •• :_ cm han gripit herms på bar garning Så förstod hon, att hon måste' tacka ., t' visa sig glad. Pet var ju :►ndå något g..' som kommit henne till dcl genom borgro., starens välvilja. fastan hon innu inte ra, tigt kunde uppskatta det. Och henn,•s ni' hjälpte henne o"•h redde sig betydligt med tarkaä4olo, rna Att hon Men dit borgmllstareu gått, fick hon hArrlt drag kring munnen och sliingl.' plomet ifrån sig, så att det for långt ur golfrot.. - Hvad gör du — skrek modern, 1. skriirkt som öbror ett illdått. Fina svarade inte. Hon rulad„ :t; runt, kastade sig mod armarna öfv,•r bura. och begruf ansiktet i händerna, hon h. talls slet klär palbperet, det dar fina till.; mot: Det var• svaret 1 hennes tysta böner. hitt-- vackp drömmar. hjort la.,!- fått skriftligt på, att t inte passade till något ,c list än att baka kakor Men ,tyänuti i txxl~tt t.1d e fru sterman viont ii,l.l• Ö fullt ut papperet, satt.' ~ glas och ram och h:urg, r. , :pp det på väggen, så .r .sila människor stutletkur .,n det. Och hela staden vill.' ilat och trakten untkrin„ rited. Och alla skulle forstÅa .maka på kakoros, soul l.rinsen tt't'kt otu. Och Fina fick så mycket bentallnin- gar, att hott elit., längre hade tid att, sjunga . nn•.lan hon hakade. Men det behöfd.•s ju urte heller. Kakorna hlcfv lika goda ända.. 111—~ rat at b'. i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.