►<. *tre drmi,,.rträtt, som är starkt belyst af ljusen från bordeta två armetakar- »Det Ar en ren komedi,' hvr ► kur Jeun. ► Gre.'ren anar då-ej, att det +r horn?. 4ej. han tror kusinen rara ett barn. Jag !a: låtit honom vara i denna tro och på sv befallning spanat ut, hear hon bott i staden. Men då vi i förgår hörde efter där, sades det, att hon rest hit, och nu inbillar reften sig, att öfveratinnan antingen skic- W bort barnet eller gömt trenne undan tis af fruktan fur hans misshag. Vet frö- ' _ af, att portrånet nu blifeit hitfly- ttadt. ► 'Nej, det skulle hon aldrig tillåtit. Alla v spela i kt:.11 komedi med hvarandra. ► Difirren, Nom från matsalen torde in till 14 salongen, öppnas af Lena, som djupt ni- pråde drager mig undan för öfc,•rst-anan och grefeen, hvilka arm i arm intr.id.► r det ratkl upplysta rummet Berglund och Jean ELla på att ordna apelbordet; ljusskenet danfrån faller starkt på porträttet, di be- t;interna flytta fram armatakarne. Grefre Otto blir varse portrattot, rycker sig brådt lös från tant Ulla och skyndar fram till taftan. ► llv~em lir hon? Ciol, hvil• ken likhet! — Eller head betyder detta?► rporjer han ifrigt och lyfter upp ljusen Mot porträttel Lena har intrldt i salongen. ► 3fitf por- trå!V Det Yr svekligt handladt bakom min rygg, tant Ulla!» utbrister hon med harm. Grefren vänder ajg hastigt om och får se Lena med vredgad uppsyn framför ötver- . Men la tan- Dm min t barn- hade tomma vig hit- din af' ► tinnan. ► Tab;cau eivant,s brinkar Jean till gamle J!. r!und, i det de draga sig bort i salongen It Jean ek att, aldrig ra per- lyr;rund. ► lö,crrdiens tredje akt börjas nu, och den ka var bofret k'mmer nog att sluta nå, som öfreratinnan ah jag önska. Nådig grufven tir redan krtjnat i den lilla,» småskrattar Berglund a=1i g.ir ut med Jean. '!la 'h.-re cousino, jag lir förtjust, char- nerad •,fxcr eder når•arola börjar grefve r" .to a:,ot furlligen. »Jag tänkte — jag -- jag visste ej —.► 'Att j.ig rar annat än en tolfårig unge, lottorn måste hettan, a, och air, nådig lm ett bota bet:I f(le sattas i pension, ► infaller Uu- ris. »Jag ber er tro, att jag ej skulle h:► satt min fot inom ruin faden forna slott, om jag kunnat ana, att den nye slotisher• ren redan hållit sitt intåg här.► ► Ctel! Ilvilket väsen för en pannkaka! Fursonon eder, barn, och litern oas så få oårt lilla parti!» föreslår tant Ulla och ta ger plats vid spelbordet. ► lfun Dieu, barn, gläntnien ej att det ilr julafton!» ► F'orlåter ni mig, skina kusin, att jag hittills s1 skamligt negligerat eder!» priskar grefre Otto och fattar kusinen& hand. .Oh, matt kysser ej en kammarjungfru på hand -- -. ► »Utan på munnen, menar du,» inpassar han raskt. ► GA och gör toalett , barn, eller glömmer le bewu papillon, att han nu ej befinner sig bland drifhusb!ommor?a skrattar tant Ulla. 'Men klad fort om dig, jag förgås af lang- Ian efter de fyra konungarna. sällskap ► En dams toalett gjordes dock på den ti- den ej i en handvändning, men tant Ulla begagnade sig af den unga damens frånvaro till att glfea grefve Otto en utförlig skild- ring af kusinens briljanta uppfostran, hen- nes snille och ömma hjärta; och när så frö- ken Doris inträdde, klädd i stor toalett, blil- aade henne kusinen, som om bon varit sjalf• va skönhetens gudinna, i puder, styfkortel och anibblif. hA biirj:uice itndtligen det lilla apelpartiet, och tant Ulla var jämt dan vinnande par- ten. Doris och den unge elottaherrn blof- vo för hvarje gifning allt mer och mer tank- spridda. Slutet af den lilla komediens tredje akt utgjordes at en tablå annandag jul, då den unge slottsherrn och hans sköna kusin pro- senterarle sig inför en krets inbjudna gäster som ett nyflirlofvadt par. Den fina pastell, som ännu finnes i slot- tets tafeelsal, blef samma vinter målad af okänd konstnär och framställer det unga paret i en ski,nhetoglane, som endast en o gr,imlad kärlekslycka kan föritlna dödliga Eva {{-lydrum (Are). människor. n:..,..►,, ar. r.»».r. Fem kattor» sir jag var i ett 1 två fira . dern, } f.ir,r. jag mig — eft, r hvad man sagt »ing i ett »randigt, i an.eendo till bänder och ansikte, sunderkliist tillstånd, beroende »lär- på att jag inte kunde so en hund eller en katt, utan att genast ritsa på honom och öfverhopa honom med mina ömhetabetygel ser, heilka tydligen nuro för föremålen mind- re behagliga, eftersom de atvärjdes med lån der och klor. Dessa upprepade motgångar afhullo mig icke från att alltjämt med anm ma ifver erbjuda uren vänskap At hvarje mötan(lo individ af hund- eller kattalilktvi Mina känslor för detta slags varel.er ■ val- naåo icke mycket med åren — om jag än lärde mig att uttrycka dem på ett tåår veder- börande mindre oangenämt satt an genom att draga dem i bron och svans — och till min barndoms ljutvaste minnen raknar jag hågkomsten af fem kattor, ironi jag gjorda be kantakap ined, när jag var nio Ar gammal, och hvilka hade sitt tillhåll i handlanden Jonason» gård, som vi bebodde, då vi en sommar voro vid västkusten. 1'i uppsökte alla fem, min yngste bror och jag, samma dag vi anlände. • Jag stod och hängd& ut genom Bristrot och såg ned på gården, som var på ett he-m trofligt sätt omgifvun af vedbodar och sill tunnor. .I)lir kilar en stor svart katt öfeer gård,». (i,,.ta.' utropade jag med ifver och gl.,,lj. .Och tiar en liten svart katt också' •kr.. (lusta en stund efteråt, 'han slank unkla~. bakom l n stora silltunnan, ► Ett pur sckuu,lcr därefter vro vi nuro p1 gärden, stadiht p1 upptii ktsfiirder. ►ILJld,s utbrast Gösta, ► <lär var en gr1 katt, som smet iu i vodl"len.► »Och där en stor röd katt,► utropade jag ett ögonblick efteråt, full af upphetsning och turtjusning ölvar denna öfvenvallando katt rike,l rn. ► Han g.r och Turar bland krisa bllrabuskarna. -- - Och se, en liten grå kisse med I lunta, det fleet)» ton kattor blir i går• den!► • med-' l)et Tar med vild hllnförelse jag konst► terade detta öfvermäldigande faktum. tredje Nu vill jag inte söka förneka, att hundar allmänhet äro långt bättre varelser Uri >alare. k.utor: de ha en noblare och öppnare karak ~goch tar mattat kunna räcka vacker tass, hvllket kattor aldrig kunna lära sig. blott det ro- liga med kattor lår att utan kan gå och hålråt och» kinka på dem. — Alltifrån den första dagen vi bodde i handlanden Jonssons gård var det min sträfvan att ingå ett vänskaps• förbund mod de fem kattorna. Jag kan Inte sägs, att do visade någon synnerlig litet för sakers. Do krifpo vanligen undan bakom vedbodar och skjul och silltunnor, så snart do flngo sikta på mig, samt visade ett all• rullut misstroende mot mina alsikter, sota gick mig till hjärtat. f gården bredvid oss fann@ en familj, som hade en hop småbarn. Uem kunde man också gå och lätes pA; de minsta voro all. delve lagom till det. Och de vore tamare Sin kattorna och Illto taga sig helt besked ligt. Ont enan dom en karamell att stiga på, så kunde man ffi gå och bära dem så länge som helst. Då de ej föreföllo att ha något sllrskildt emot det, och jag var glad At det, så tycker jag, att jag kunde ha fått hållas. Men de stora lade sig 1 saken och tids- örstår Ig fri• .t åt byar tt det er att tiu- paket ;t ljus Lena. n ks- mab-, och tutel- a del t ett a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.