ltanse man rtban $örf 8fåtftrAfang, 5rtsRa, grsnenanbt värker stå t1efnn $nita gatbintr, BRting gfånser oc$ s&intr, fioarf ån 8ficitarna oäntas må, snart man fluffigt Piff 8oifa gått 1Jnber bet fåga fatet, 3ufen frett ur 8varje vrå. 3unagsmorgonefl är bet 8råbf. Granen står bår så frist o4 grön, (Prpbb af vånfiga $ånber, Sjusen båri man fänber, 4)c$ biff orgeln en psafm så stön gjuter $årfigf som jufe$ön. (_Ute år bet gnistranbe $aff tlårnfjustt gfinbrar oc8 banar. inön unber fötterna Knarrar, fäfält på sfåbt vib $prRan gir Saft. Olåfrorna fifinga så gfabt öfrcratTt. å tomma afappar bitf mor oc$ far ifrån ötro fitfSaRa (tjim, som isfana sig "safta", t$ära 6foft gåf nan mera rar, (pacRa en gfåbjt unber6ar. (Ej finnes en noja, bår icfle ett frus 7n i safen ui'b oånfig arm 3uftns stiga 8tfiga fria Sörts ben frusna gästen f anAtr sig se'n i Rnåtfen .. . €nRfa fanbtfiga fjåftn Jetö en prågef så lugn, så 8fib, OSr jag äfsfar t jufens teö. 3uftns Bubsfap bing korbens run: gjuter i morgonoåfiten @får bär oc$ fpss utåt gåratf, Sortare bitåt går bet, gamfa (Påtfe, som säffan sprang, 17isar i fleåfi, att $an $ar "fafang". ?Tu äräfcr vågen, oc$ 6isfert Ratf Q$ifer btctmotruinben, (len bår $orka år grinben, Gårbuarn säjer sitt Ränba siaff, Kåkfe frustar mot trefort statt. ljus i fånseten oc$ bärren opp, (3öster, som ropa oc$ (arma, Igfic#ar ur &gon varma, 15asfigf ur efäben meb rasta $opp isfår jag mitt i ben gfaha tropp, ~ibigf bota suset år oafef, gram utaf gamft pråsttn, QQrasan sprafar i spisefkarm. ut med handen Kära h jiärtanp'.. ' taffef boffar från aåRct gott, tbc$ ,å t)åf lomnanbe stön oc$ varm säkrade han och fr bon inte tänkt i •• Men då skratt., :, • grott ur faga fönster. ecflnar på brifoan sitt mönster. Tfodorna ringa, Ot$ Ftrrtns ltut ~itråfar och månar meb orgeftrue. sl'nt inte. U' gins till — A. Fina k ... ,tina Nilson, ••n n Mom $Z!> " — ► sch, tunt" to man. lo'fg m+u.tafcti .., han m ,•nade all..,r, r, tänka öiver om '. r... utvägar, (,r att ner och izick .* hans tmltiw ra bades. af kekl• Men når F:::. , hon svårt tt (Ut öfotr jorbcns sfåftcn, u Tank. it- ålson det föret.&-. inte så at•r. sen .'nig,.. ditåt, få kilts gången stiger ur 8lärfats grunt "'ar $åfsab, bu däna morgonstun: rna ut nit si, värld"- - '•h alipl•a Stgrt' i r'lun ' (Snc'rrci. sutta och c:s' 111.0m14 at h . v 1 tia och it , ) bland kakor- ta båt i ,ten- tia lilla vrå. Borgmästarens skyddsling. borgmuta- ' `ktr at Anne WeA1eMD4'1q illkilping var ingen ansenlig stad, men den hade en ansenlig borgmtstare. lian sig minst ut att vara landshöfding, så högrest och bredbröstad och vidtblickande och imponerande skred han fram utefter Storgatan, teår han var ute på promenad. Hans första anblick inga( vördnad, men s1 fort han talade med en, intogs man också- ut det mest obegritnsade förtroende. Via. serligen sade han inte, att han hade makt till att upplyfta en till hinkselen, om han så velat, men hur det var, så trodde man honom om det ändlä. Man lyckönskade sig till )ijåns boknntekap, som om man gjort en god affär, och sedan man lämnat honom, drömde man hela påföljsade natt orgl,fram• gång i litvot. En dag då han tagit sig motion utom tullen, föll det honom in att attika från sin gamla vana att gå Storgatan hem, och i stället tog han at in på en af smågator na, där kullerstenarna IAgo glesa, gräset vil:te ymnigt och satt trildgårdstsppor om- gåtvo de grå eller gulmålade envånings- husen. Som han gick där, Ack han böra sing. Det var en klar kvinnoetämma, som tralla- de på en visa. Ibland dämpade* den till ett gnolande, ibland strömmade den fram helt och kallt. Sångerskan sjöng tydligen för sig ejälf, höll kanske på med något ar- bete, som då och då upptog henne på ett sirsklldt satt, såt att bon mera misa tänka på bred bon hade för hinder ta på sån' gsa. Borgmästaren stannade, lyssnade och tyck. te det lita vackert. litar ett par ögon- blick hade han tagit ruda på, hrarifråo to. nerna kommo. Det var friin ett litet gult hus innanför ett grått spjälstaket. Otran• för dörren satt en skylt med påskriften 'Emilia Östermans Anbagcris och tyc'tw anvisa ingången till en bod, Qutön fönster- oas hvita långgardiner något motsade det. Borgmästaren, som fått lust att se s3n- gorskan,• lust. upp,, grinden och steg in butiken, som verkligen mest liknade ett snyggt litet rum, ty det fann■ intet hud' innanrede, utan korgarna med kakorna stodo uppradade på skänken, fönsterbordet och Och fru Österman skrattade, på h,-:. i ste hålla i sig i sängstolpen. Mun å . •. mästaren ökade ännu mera sitt alskr..r,' - ' Han behagade komma ihåg, att hin • ' hennes Fina en gång, när hon var I:r och nu hade han ]not att tå se F..: igen. Det biet rop i dörren, teviskningar , tisseltassel, och efter ett par minuter t'- Fina ut med en nypdtngen kofta, men t,,' , litet mjöldam ännu på kjolen, tender, glödande af bakugnsvsrmen och de Itu•1 byrån. Hvarken sångerskan eller någon annan fanns likväl därinne. Sten kallad af dörr ,klockans ihärdiga pinglande, visnde sig snart en rundlagd gammal fru, som blot idel sol- ögonen irrande at blyghet. Hon sig ut vara en sjutton, aderton år och var sken vid åsynen af sin gäst och neg Anda ner till golfrot. Några vidlyftiga svar get hon inte borgmästarens frågor, och det var t vacker, Men det Anhylta, fracha au'.: - hadle en behaglig rundning och ett go,1t trick. Var det verkligen möjligt att borgmästa- ren sjilt ville komma och smaka på hen- neo mor, som Ack komplettera de tysta }.t och nejen, tala om att musiken var h- nes kakor? Jo, det var nog möjligt det, och borg• nea lit, och att bon tog ut melodier p.1 mästaren gjorde sig till och mod så gemen, att han villa veta, om det var hon sjillt som bakade dem. Och ag miste hon då tala om, att det Inte var stort hon bakade, för bon mate ju se till kunderna, men att hon hade sin yngsta dotter Fina, som hjälpte henne och gom var duktig till att ställa om med degarna. — Ja, det går vitt bra att baka, när man sjunger takten till det — sade borg. mltaarsn, gom trots sin värdighet Inte drog sig tör att vara spirituel, nar så passade aig. Maj, tank, att borgmästaren hade hört åsål Ja, se den Ftna, bon var då precis dom en ovala, kunde aldrig vara tyst. i Tvål dagar fasetter kom gammal orgel, som hennes far en gåt,,: tiden tillverkat åt sig. Men tik borg" . staren bad henne sjunga något, ear ätits omöjlig, utan drog Åstad mod en I.t. visa, fastän föret&* haltt bortvänd o•,ct: smula dam► nde på rösten. Borgmästaren var förtjust. Han t: passion för au göra upptäckter och 1' dem till allmänheten& kännedom. Han t., redan upptäckt en källa, en sandgrop an köksa, som kunde laga mat, för Avel► allt hua skördat mycket beröm, och ärat att ha upptäckt en sångerska med värld. rykte ~Jigrade genast för hans inbilln',;i Fina hade en stor och fyllig sopran, st en alldeles utmärkt vacker fitrgklang, f. r 1' reh igen, men denna gång hade han sin ` fru med sig. 1)e skulle ha _ nya kakor, men egentlr ga skälet till besök' borgmäatariunan sku at sin mans upptäckt få böra Fina. sjunga Och Fina sjöng. än förra gången, tv digare af bifallet. gade borgmsstartnna kart, och borgmxauu det föll sig nästan I samma tycke som b — Ja, det Kr vor tjänar göras något al Men det Anns , ju in staden, som har roi alget dn, om jag el prinsen, när hatt ko invigningen i nästa — A, det år en mtatarinnait. - • 11 ju så musikalisk. Ujitrat hoppade Var det möjligt. a våga tala med sjukt obetydligt som om staren var då först alt han kunde väl i han ville, Och asstek gång 1 a boa, att hon m tn vanligt.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.