1'Q Runö harlo tdo kött en udde, som str►ck rätt ut i fjärilen, byggkon stuga och Dockan. agnat sig Åt flske. [)et var en udde for M, r>istan en hol- me, mycket liten, mycket herglg. tutt be- 1 t ► at mång:► 'er ,.'dan skeppar tji h,•r; tala sin hustru flyttade' till Rund. 1t1- kontmo från de allra yttersta skuren, där stranrlen stupar tvltrbrunt ner i sjön och dur klipporna diro runda, blanka, nilatan polerade at vattnet l egenskap af dl»l ägare i en skuta, som han själf förde, hade han därute förtjänat några tusen riksdaler, aren en star sorg hade drabbat dens. Irl• ras enda barn, en låten flicka på fyra kr, hade' drunknat. Under några minuter länt nad ut:► u tillsyn, harlo den lilla likt vill strandin, och det enda spår, man funnit efter henne, hade utgjorts af en liten do/•ka, stoppad ined sågspån. som låg och flöt under klipporna. Kort däreft.'r .Alle Sjöberg sin andel i fartyget och affl.vttado från trakten. Ilar, hade tröttnat p1 det besvlirliga lifcot på sjön, på do långa frakterna anod ved och sand, på de mörka hiSntkviillarne, då reg• nit strönunade ner öiver de våta seglen, på det vilda lifvet i hamn. Och hon for sin del b.'gsrde ingenting annat ån att få komma durifran, att slippa ha den klippa ständigt för ögonen, där hennes barn lekt för sista mången och försvunnit. c.ixt med löftrld, ty den låg på södra sidan af ön. he hade en ko, som ein somrarna gick och betade på ett par små bolmar tnidt i fjärilen och om vintorn stod inne i ladugården, hvilken utgjorde ett underligt mellanting mellan Iauugård och sjöbod, de hade en r,-ris, som do uppfödde från det han var liten, pysslade med, som om han varit ett barn, och de fiskade, lade ut nut och krakar ml, såld,' sitt' byte till ,t-aoll'u. 1le började blif a iildre. bugg.' tv 1, tnagr.t, krokiga af det ständiga tutandet åt%/'r årorna, sega som luder. 1'1 sin lilla uddi I/'de (le mest för sig ■jalfva, utan behuf af säll skap. Hon hade alltid varit en sträng drdnings' människa, finnande sin största ptladjr' t att skura, blanka, sopa, ha allting rent och skinande omkring sig Med aren telef det en sjukdom hos henne, en ynkdoru, sent gjorde henne beryktad på ön, och som hon var stolt öiver. Och han, den forne skeppa' ren, som numera mycket sällan kom i till fälle att dricka et$ glas, och som icke heller hade bohot af det, smittades af hennes ifver. De hade icke stort annat att göra lin titt hålla det flat omkring; sig, het var också efter tåligt dröjsmål och stor tvekan, som de fullo offer för frost.',' sen att uppföra on liten v*aartad byggnad, afsedd till uthyrning undkr sommaren ålen då de sago. att grannarna kund. fa ända till tusen kronor fur sina stugor, en- dast do byggde till dom med en tersude, blot frestelsen för stor, och sea r 5 t reste sig midt på udden, inbäddad i björkar. en Ii ten byggnad, som ■ tyrmannen på ångbåten erhöll i uppdrag att hyra ut till någvn .äldre, familjs.. Ty bägge hyste en verklig förskräckelse -• t för barn, som skulle iisa den uts •r.::' krattade sanden upp p1 gri►srallarn,•. plurr dra de bng,y jordgubbslanden, hvilka• a:; läggande kostat dem s6 otroligt arbete, som, främst af allt, skn!lr' trampa ner gr., set ---- kons vinterfoder - dunan det t :••' slaget Och Num .Skäret. — det var »ta namn — var +a, kert beligrt, rent »• :c dockskåp. och d•' bägge gamla gjord.' ytterst respektabelt intryck, var dr- svårt att få lampliga hyresgitsts'r. l tiere somrar å rad beboddes sSkar.•t , en alttre :► nk/'fru med tvliauo fulle diittr:rr, och be'latenhoG•n var lims. •: i Gubben Sjöberg skrot till henne' tida våren och frågade, om hon skall.• k, •-n:: och fick svar Ined omizåendl- L'..•: -u hon komma trilbika Men en vår svarade li ii r.. r. • ... den yngsta dottern, skulle g:ft.l dagen beef bekymmerwam for de h.._• gamla ute på .Skuret', sota titt mulsil,' i.".1 en ny hyresgliat. En vacker söndag i slutet af maj. ni' - Fina var öiver till holmen och tn ' t . kon, fick .Skäret. besök. Det var ett par från htth-ndstaden, som tar ut,' Ile blefro' hörde efter sommarnöje tjusta i sSkärets och ville hyr:► det gcn.1.. Aten gubben Sjöberg klialn, sig huk , 1!. örat och kastade tveksannnn bltl•kar pa 1, var mycket road af ) miljen mad sig- "l°t, Visningar på lämpliga tade i mjaj g, då hyn•+ ras lille gosse, en pys på ses ä sju som räckte franc handen es h t.,~ .0! mössan och därefter sprang med t:. •. den- ett dussin aborrar, st, Den unga frutå, som med en fort.' Bägge barnen hade kvinnas akarirblick genast gifvtt akt 11.1 ötverdrifna ordentlighetett på stället, 11•; •Vi ha har,► en liten flicka till, och h .. ben, detta barnslig' utan anledning.' l)A bryggan och lagad.' der tinder natten, ko' ställde sig tumdrill ho hat nyfiken 115 de n kerna, och. ttru gav utförligt och lAugsantl Ur ännu mindres sade hon. 'Det ur fur barnens skull, som vi tycka så tn~ om ert stuille Jag har gått strandris r och det Ur långgrttndt öiver allt! Den gxntly skepparen nickade: 'Jäst s,1, ja' [)et ä' hu's4 det U flpns bara' en i ht, som 11' farlig, u, I: I I• ' i ► klipprat där aero viii bryggan täljt en liten båt, ,1 Degel. Gosstens firtj gränser. Gybben småskratta- något ovanligt hitt ute i skirgårflen' IH Fina kom tillbaka från holmen. :$6 side; å,• främmande redan gått sin väg. i r»; Sberg tog förlaget fram en tia, sona / y Dem där ska' 1.14e en amerikanare, Lått på hand 14 hyran. sota ska' ut i krig • Mor Fina skakade på hufvudet. II 1l, lille såg undra rar allvarligt bekymrad och trots., - salen då ska' han matett med oro. Hyresgästerna voro utflyttade - mor 1- hade skurat och Mättat, si att allting bli.'.' och sanden var nykrattad — de sutto i stan hela dagarna ture vid stranden, .~ hon undrade öiver, att det tar s4 ty -! [ton sig den unga frun sitta på ou st.•i rited ett arbete i handen, medan do hitäga. barnen lekte omkring henne. Då och dd.a hiinte hon ljudet at deras skratt -- din !Illa flickan skrek at förtjusning ich slog :uhd gina bara armar i luften — d0 och 'lA Rpraag jungfntn amåt,,nolande ner till K :allaren, Och då den ■ytliga vinden låg pA udden, begae sig don lilla familjen till den narMri tagna skogen och kosa icke igen förrän till ntiudagen, åror Fina såg etter dem, dar do gingo utför den steniga backen och tyckt^ att det var m/rkvirdigt tomt, då de 1/+ försvunnit. litrattahöfdingon kom ut på löslagen och stanntule vanligen öh'er måndagtn Han Och gubben svåra,! a 'Dom har han nu herrn!, [tagen didi$ hade Isnu mindre in de apatujo,, atom skulle tsarin, alen den lilla flick 1ijrn. Da hon tick Sprang emot ho planen L. _ s det t'tr liten och lättis tänkte sin sagd lek vid stycken bredvid horve ejltmua marken, och rands hand som en i sin, stor och skrotdi Och då han for fö skrek bod alltid så a todäaa, t36bi4I s He 'öst bkdes långt ut ''t"omorFlaa I flickan, bom hon lo t
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.