1 säkrade han och frågade fru (Saterman, om bon inte trakt på att låta utbilda den. Men då skrattade fru Usterman och slog tt med banden. Kåra hjärtandes, inte hade de pängar till sI t:t inte Och livad skulle det också fått t;år.a ull — .k, Fina kunde ju bli en andra Kri- eCna Nilsson, en näktergal, och förtjäna päaEar som gräs. IT, — asch, tocke tok — tyckte fra c)ster man. f t'tt f'(. ljus • tt' tt. Borgmästaren försakradr• emellertid, att han menade allvar, rådde fru Österman att tänka öfver, om hon inte kunde göra några utvägar, för att Fina skulle få taga Irktio- . ner och gick slutligen sin väg, utan att hans imponerande hållning det minsta rub- badea al kakpåum i handen. Men när Fina återvände till sitt bak, ha te- hon svårt att hålla tankarne samlarfe s Tänk, om hon kunde bli som Kristina Nilsson! Ja, det förstås, inte så stor, Inb men .'något ditåt, få kom- den innerligt snälla borgmästaren tycktes ju Efter den dagen börjarte hon drömrea vilja vara som en beskyddando fader för alla. så vackra drömmar. lian driimde, att hon Så fick Fina en ny, blikrandig bomulls- skulle få sjunga for prinsen, och att han skulle vara mycket nådig och nicka åt hen- klödning, för hon skulle vara med och Per vers vid invigningsfesten i stadsparken, ne och säga .bra, bra!, Och sA skulle hon få komma upp till Stockholm och sjun- och det kunde ju hända, att hon finge kom ma fram och niga för prinsen. Fru ().'.er- ga fur kungen och drottningen. Och kun- gen skulle nli lika förtjust i henne■ röst, man sade visserligen .asch tocke prat. åt som borgmästaren biet- Och han skulle byar och en, som häntydde på den väntade säga. att med en sådan stumma som hen- niden, men hon tyckte ändå, att man kun- nes bcböf te man då just inte taga några de tara litet beredd. Och Fina sjalf beredde sig på sitt elitt- Men för syns skull fick hon då lrktionor klon sjöng når hon gick, och hon sjöng taga några ändå, och son en dag förde när hon stod, och hon sjöng när hon satt, mini limen in i en stor förgylld sal, dör huu (lik sjunga för många tusen mån niskor, och hon sjöng ifrån morgon till keiill. Och och du klappade alldeles vådligt i hlinder- grannarna ekrattudo och sade till hvarann: na åt henne och kastade I>lomsterkvastar' .Nej, hör bara, så huf, profsjungcr!. till henne. Och hon förtjänade a1 mycket pängar. att hon kunde köpa mor ett svart ndentr g till jul och sig ej.ilf en I IA rips- • Invigningsfesten inföll på en klar och ,. acker junidag, och alla arrangementerna kladning, ft,r en sådan hade hon alltid „tt tycktes lyckade- Stadens sångförening hade Och i den kladning.••i skol,' bin skat seg samlats på ekkullen, Aag;dekorationerna vore praktfulla. blomet4,rgirl;tnderna smakfullt uppsatta och hurraropen väl inöfrade, Men så var det också borgmästaren, som utgjitrdo den ledande viljan i tt,stkotnitstn, och det var ~c'kslh han som vid det hög' ma ut och ana"! se världen tilliga tillfället jämte lands lt ifding,.n uppträdde vid si och slippa te). sitta och viss- na och dö bland kakor- dat, af prinsen. Fina hade trängt sig fram na hår i den' och fick se ta lilla vrå. honom, när han kom midt ibland tie lysande Två dagar i.j:••fter kom herrarne. Men hen var ju alldeles 1,urymltata- r,-n igen, men n må• borg• rdhet. t se.t di•nna gång hade huri sin fru med sig. förändrad, deras viird- i nadsbjudan de borgmä- stare! [leta !r,• skulle ha nja a kakor, r.:rn ,•gentli- Z- skalet till besuket var att liten, tinne och kom med • lerea tablå t att Inte åktet lut- pi ben. l-en +en• l en Ii 1 ■ g- hoo tiden stod han dir med i-.'.'mwtarinnau skulle få del af s:n muns upptäckt och också få hora Fina sjunga. O, h Fina sjöng, nu bättre 1n f',rra gången, ty hon hade blifvit mo• diger,• af bifallet, Och borgmästaren fril- z:u1'- 1,,)ritnäctarinnan, om det inte var vac- kert, • - h borgmäatarlonan var hänförd, ty 'det („ il six nästan alltid e4, att hon hade ► .r.n.., tycke som hennes man. - 1+, det är verkligen en röst, som för- tj•n•' ;turas något at — sade borgmästaren. Men -t finns ju inte något storfolk hår 1 stat. * som har råd att göra något. Hvad mar' 'la, om jag skulle försöka intreeeera prito- ' när han kommer hit till järnvxga- r.tm gui,, gen i nästa månad. 1. det lir en god Idé — tyckte borg- Ian an m;ist.r:nnan. •— Hans kunglig höghot är ju r., ,numkalick, "it hoppade högt l Fina. unga bröst. Var il. + mujligt, att borgmästaren skalle vila 1-aIi med ejilfva prinsen om något st ! :t som om henne? Men borgro~. meten %ar då först&* en så mäktig man, att han kunde vial i det närmaste göra hvad 1.- '1' at Oh gång Fina såg på honom, tyck- hon, att bon mot* lyfta ögonen högre en ide aga ide ch lat kas ud. . LA ranl~jt lir. hatten i hand, bockade och bockade för bvartord som sades, och lian, som an- nars var så gå i slottskyrkan på juldagen och be för borgmästaren och prinsen oclt kungen och mor. Och sedan skulle hon sjunga så vac- kert, att alla människor skulle se p1 byar ann och undra, om Gud skickat ner en oeyn• tig ängel ibland dem, Men ejlllt skulle hon gömma sig i det mörkaste bänkhörnet och ingenting taga åt sig. Gud skulle få all tran, för gåfvan var ju ändå hann. Hennes mor däremot betraktade föret hela saken som ett nonsens. Men ok bör. jade grannfruarna prata. Det sporde@ från flere häll, att borgmästaren fått tag 1, att Fina hade vacker röst, och tänkte alaga det för prinsen, när denne kom till järnvägs• Invigningen. Dessutom kom borgmästaren ejälf In kana ett par gånger, den ena till' ;ammans med en bekant, och lät Fina sjun- ga för sig, och när han gick, nickade han menande och sade: sJa, vi får vii sel Vi får väl sel. Kanske det lind& kunde vara något allvar med det. llorgmästarord var kan- eke inte så mycket sämre än kungsord, och t J sparsam på sina leenden, att han bara drog på en mun- gipa i sender, log itu med hela ansiktet. Men han visste nog, hur han skulle skicka sig inför kungligheten, han, deras borgmä- stare! Allt gick fortfarande bra. Ceremonierna och talen aflöpte väl, hurraropen ljödo för• trä fligt. Det var endast i fråga om sån. gen man kunde ha önskat sig ett bättre re;nitat. Dirigenten, stadens kantor, som var mycket stolt öfvor mitt kör och riktigt velat traktera (lett musikaliska prinsen, hade envlsuta • med att älva ht en hel mängd nummer. Men prinsen, som hittills sett mycket glad och charmerad ut fick ett trött uttryck redan efter andra stycket, och eg fort det blef en liten paus, reste han sig upp och höll ett tal, hvaretter han helt enkelt behagade Ignorera programmet ge- nom att gå omkring och låta preeentatio• nerna börja. Borgmästaren frågade försiktigt en kam- marherre, ont man skulle fortsätta, men
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.