Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
sade, att jag inte fick. Och jag måste hålla mig till kattorna. Det var ett stort besvär att få tag i d'sea motatruty iga kattor, och min bror och jag' tillbragte ofta hela dagen med att jaga dem. »tu etuin svarta var jlimturelsevie lättast att fånga. Hon gjorde ett och annat för- sök att komma undan, men så snart hon såg sig genskjuten från två håll, stod hon stilla och fann sig, ynkligt jamande, i mitt u de. Det var mycket mellankoliskt med denna katt; hon var ytterligt mager, pälsen var luggsliten och ögonen brinnande gula. Jag tror inte att det finns någon människa, som har lott den katten se riktigt glad ut. Som• liga trodde, att det var en elak katta. Mete det var det inte. ' Den lilla svarta var hennes unge. Han var mycket vackrare lin sin mamma, och hans ögon voro glada och gröna som unga katton ögon böra vara. lians Ulsklingstill- håll var ibland do tonlina silltunnor, som prydde ett hörn at gården; där plågade han skutta omkring. svängande med sin långa svans. — Somliga saga, att kattor svänga med svansen, när de äro missnöjda; andra påstå, att de liksom hundarna göra det, när do kro vid godt humör; jag har aldrig kan. not komma underfund med, hur det för- håller sig mod detta. Jag tycker luts, att det är någon riktig metod med deras sitt i dön saken, jag fruktar nästan, att de göra Au si och än så. Jag önskar, att någon vill,' skrifva en afhandling om denna fråga och reda ut den riktigt. När vi efter långa hetsjakter lyckade* få tag i den lilla svarta katten, sprattlade han visserligen en stund, mon klöstes aldrig, ty han var en munter och godsinnad katt, som det ej var svårt att komma öfvereni med. Den röda katten bodde inte i Jonssons gård; han uppenbarade sig blott emellanåt, och då strök han alltid omkring i den lilla trädgårdstäppa, som grunnade intill den sten- lagda gården. Han gjorde inga försök att komma undan, når man ville ta honom, han bara stod stilla och sköt rygg och sneglade på en. Det var något lömskt m.d den katten, så att man kunde inte riktigt tycka om honom. lian var stor och fot och hvit under boken mod ryggen strimmigt rödbrun. Jag tyckte, att han såg nästan otäck ut, och jag t-et, att han brukade gå och lura på småfåglar. Den stora grå bodde 1 vedboden; dir gömde hon sig i mörkret bakom vedtrafrarna och fräste, när man nalkades. Det var både !vårt och farligt att få tag i henne, ty hon klilst s duktigt. Jag sade till min bror, att jag trodde den stora grå var at den sort, som kallas vildkattor. Det finns kattor, som inte erkänna någon för sin ägare, som jaga hare, när det faller sig så, och som i allmän- het äro vilda af sig — do kallas fur vildkattor. Min bror trall• också, att den stora gr :1 var af det slaget livad den lilla grå betr►ffar, s! var det inte tu tal om den saken. lian var den st•Ardtkontligeste af dom alla. Han flög omkring som en or. mjuk boll bland vedtrafvarna, och om h.,r. såg, att han ej kunde komma undan, han sig på rygg och sparkade och kr.,:.. af alla krafter. Under hela sommaren hägrade det *r ett mål för våra ärelystna drömmar att er dag ha alla fem kattorna infångade på -•n gång. Do mest spännande hetjakter utG.r des i detta syfte. Men det var t`-urbryllan ,!.• att se, hurusom de olika kattfamiljerna, hi.': ka i allmänhet ej tycktes umgås eller -•: taga minsta notis om hvarandra, hkr.,! nödens stund bistodo bvarann genom :or med de slugaste konstgrepp korsa våra op.•r.r tionsplaner, så att då vi voro nära att t.i. en, hårdes ett plösligt jamande och up- hatade sig på något oväntadt ställe en de andra för att splittra vår uppm..r. samhet. En gång hände likväl det underbara' ti . hade dem fångade alla fem. I en lång hr t pinnsoffa, som stod i barnkammaren, hu•! vi placerat dem i rad. Och vi låga på tr framför dem, öfvervltldigado af våra ksn• Vi ströko dem utefter ryggen ('dr att '. dem att spinna. Den feta röda bigir;., strax högljudt spinna och låtsade, som han Torv utmärkt nöjd med hela till.t., ningen. Men han var falsk och lömsk sinnes, så att man inte kunde lita på. han verkligen menade det. Det kan tn , väl hända, att han hela tiden tänkte. han helst velat vara därute bland krusl.r• buskarna för att lura eft e r ■ n► Afåglar. [)en stora svarta låg där i all sin m.i„. ht't och spann helt sakta. klen jag tr. :ett hon verkligen menade något därur.' Jag tror, att det var något ovanligt flår ! katten att ligga på en soffa och bli emu o ch att hon njöt däraf och kunde det ett ögonblicks tröst i do hemlighetsfull.. kymmer, som tärde henne. Och det ttere gånger efteråt varit mig en 4 i glädje att tänka, att den katten knt.t en stunds tillfredsställelse i sitt dystra. tyngda lif. Den lilla svarta låg och spann hela t.i, muntert och högljudt, så att det snrr., im honom Och den grå familjen var ett ovanligt älskvärd% humör, både mor barn. Den lilla grå kissen leg dar n„ den ljusro la nosen mollan de små hi taasarns, blinkade med sina klara ögon .,• gay allt emellanåt till ett belåtet spinnarr.!. Det hela var en syn, lika anslående sr underbar och ovanlig. 1)it inträdde plötsligt vår mamma i bag kammaren. Hon 'hade alla ingen känsla för det st • artade 1 denna enastående tilldragelse: att ha fem kattor liggande på en gång i pinnsoffa. Hon sade: sHlrarför 1 all världen ha r: dragit ln alla de dir djuren? Tag gena•+ ned dem ut soffan och kur ut dsm!s Det var icke någon lång stund sort, hel.a härligheten varade -- kanske Icke mer io fem minuter. Men jag har dock upplefvat detta: att en gång ha fem kattor liggande i rad 1 en soffa! Jag tror int, det Mr många människor, som varit med om något sådant. Och jag tyckte därför, att jag borde berätta det någon gång. Anna Rooa. quss4sik J~* 1 k 7 trcw r: , . isat ~,, ,q , p..,. ~., .•., ,„ nr„ 8e
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.