Tidrii~.g för Saholm och_ Qmriejd_ Aalt Is 1 Balt Is ::o los 1 -+ tjerdede1s Ix 1E'b~tar.rodet ip. Yfånda en den 24 December Hr. 4: on 5dL 2 ou 1:00 Redaktör och ansvarig utgifvare: THEO LUNDBERG. Åsa.s.syrt. r 10 are pr korp otnd. L* it* aanoairi- .at ar 80 bte. Vid langr. tids aasooNring anda till 80 proc. rabatt Labotm, tryckt bas Theo Lundbira, 1894. — Mamma är död, mitt barn, och Elsa såg betydligt besviken ut- En var nfistan f rargad nfve, alla Wir klockorna,ringa ta JnIen, Ie Han lolord pepparkaka, det vore allt bra litet ofv-er den .sdidna. Ilvem vill nu ingenting mera. 1 94. "Pappa vill nog ha jul, lilla Elsa flytelserikaste mannen vid det serbiska men pappa Ilar Inånga bekymmer för konungahofvet. Hurts ha dessa blad -- a fen mamma ville alltid det bl- det. hon skat fram den lilla mitttnen, bcnnde val bittre+ uppskatta henne au att skaffa otal mat öel► klader, och så försvunnit? De r*berkrinen sill sky,,ingrgtc,r och det var inte långt ifrån, att hon har inte pappa pengar att köpa om ösa sjell? Non var god och Mrstån- sta, sig, ville hon inte det? Äfven om de anklagade $parras ja V't Iwr *tjdew band►, .10 visat, mitt barn. halt- tagit till lipen, dlig och al.kvårtl, iucn mer Yn men- bak lås och bom för helasitt lif, kom- några julklappar". Oc* mörkrets ande med Issmed r - Om fräken inte vill som mam- `Pepparkakan" ss' pappa "den ska' mer dock ett dunkel att hvila öfver niska kunde hon icke vara fhr det. "Har inte pappa pengar?" Sitt MMjer Matig( rider. Nog gals det kvinnor, som kunde va- ma ville, så vill hon ju inte det bl. du inte förakta, lilla Elsa. Nårjag - Elsa såg upp med ett ft ►rvånidt an- denna sak, och man kan ej fria sig va tt liten, då vor vi rysligt glada åt eigte. från tanken, att Cebinatz-processen ra like ålakvarda. Han, som kunde sta. De d år id stillo: est &ud knapp åars -- Det Isur fl rstår du inte, sade våta pepparkakshlt4at•." henne så val, kunde gerna tillstå in- "Pappa har Inte så 41ycket pengar" ånnu oj ar slutspelad, utan att den en l frakten kall och ode; patroue* som förvirrades af barnets i en Elsa ville inte låta trösta sig. sade mamma. vacker dag kanske kommer med ett Blott awwdo►w ew ri*4 akt till dig förs fbr sist sjelf, att bon med sin ytterli- logik. Mamma ar död och nu måste Det er också tnarkvardigt, kvad tennu mera sensationelt efterspel. ga ordningsfullbet varit en smula ste. "Få vi ingen mat då?" Lit kriaå-aisg fria ute dok du lyda fröken 1.,)fviug. barnen nu fair tiden tro bortsktLinda reotyp och "nhjo, det ska' vi val hoppas." - Sten tnautma lcfver tlårmpig, -- kvad ska' roa en sådan der liten Kriget i Ostsalen. lian afbrdt sig sjelf. Irrtitt t,je- ".lag ska' inte lita ttvkoet ska • du ilew lyas! — wo (jrder e% ton, så ren, nar detta resonemang, tiukto han fortsatta barnet, och innan hon dog nåd, då hon blir stor -- ingenting, fk e." Kina VIII fred. Med orre i sil ftJ e: mule hon, att hua alltid skulle tånka ska du få se." skull. förargad. Men det ar folk, t it-ii pappa stod baköm och skYm- Reuters office meddelar från Tient- Det är now b qj as 4 rd►tulssken bien soiu pappa Ilade br'åtltom och i1us lite' smått, och Klet var val heller sin, att kinesiska regeringen efter en Hvartbre lemnat de o& icke i fred? på oss. Raskt årote .Oolå.ar W; Det gör hon helt slkert och måste på kontoret, s` hade han inte icke underligt. Min hustru var god, min hustet Ir längre tids betttnkligheter och mot- med glädje, nar hon ser att du kr tid' att hålla flera förmaningstal. d~i och dArmed punkt. "Nu ska - Elsa gå och pigga slig" stånd andtligen beslutit Mg tbc att Sr st De( ar, 'om doft i Men ju långre det led mot jul, de- sa' mamma. — Nej, vet patron, nu står jag si gu och lydig. , sånda befullmsktigade freåstmderband- Ew sds forMgoa 4sCa, Altonen var inne. Midt på golf- sto mer talade Elsa om den, då hon "(lod natt pappa — Godnattmamma!" lare till Japan. Man vantar en kej- inte ut lingre! 80. om . tt raJszd9 Irae bnvt all ,tt snart Det var hushållerukan, fröken L - vet i stora salen strålade den pr Lk ga vaknade. Sedan gick Elsa in och lade stig i serlig förordning harem en at de når- Uti din !, .r all •*årta ; Nu var det så, att p: ppa hade en sin lilla sång, grnbblasde öfver maten mas te dagar-nr. . ving, som intre dde och med sitt ut- julgranen, och husbonden var syssel- p ~ e husbonden att återtaga satt mod att anvisa tjenarne deras butik vid ... nåja namnet på gatan och hur hon skulle göra. Men bon Senare fbrljt.des ur god kalla, att Boa jjwa drö lr a ~ frön .assen tid ro platser vid det rikt firsedda bordet. gör detsamma. En gammal butik, som var så trött, att hon inte riktigt kunde de direkta fredaanderhandlings ne mel- 2112 4 nw Åtti' sde; Enligt gammal sed tingo tjetiarne på han hade srft af sin far och som var — Har något obehagligt httndt er, sammanhålla sina tankar. laa Kina och Japan nu kommit i gång. 80. om e, uwgrl med Aiw,»ilsk frid. tråg de han. julafton sta vid samma bord som valkants och val kand. Handeln hade Och just, då hon skallo aomns, kom En japanvak flog, som konvojgirar 105 i din sinne ldwde. husbondefolket. Sist af alla tog hus- dock under hela året gått dåligt, och — Det obehagligaste, som kan handa, det en karl med ett sort akägg intill flera transportfartyg, har hamnat Port bonden ajelf prats. han hade knappt haft sina omkostna- en person i min ~talining. Man vag- ~ett. Arthur ' på sydgående. Flottans be- Men Iran hade icke våt satt sig, der betackta. Var k4.L d, s glade ,tyrk~ulfx rar mig tydnaci. Det var jn pappa vet jag. st&mmelseort år obekant. Derfi',r N-ar allt pappa vid dåligt 1 årstid usövl od kals»! - - Tjanart e? 1)e skulle untlen1Å förrän han for upp igen och stirrade Se, den långe skaggige karlen smög I'trikesstatasekreteraren Greebsm 1►apen framför sig. 1•tian,fbr honom humör ibland, men han tröstade sig sig fram till rången och föll på knä i Washington har från Förenta stater- I bra, e öra ri114 ill din psalm, sig..- ar in dr rinjer jwlen ! — Alla titan undantag. Der jat; låg en .sjpa ► fullt broderad skritboni - alltid dermed. att julen skulle komma framför den. alldeles som Ilade det nas sandebud i Peking, mr Denby, D och hjeljha upp allt samman. någon uträtta en sak, så ger han det tuatta och på denna ett bref. arit i en kyrka. mottagit ett telegram, enligt hvilket "Till min alakade make" stad det livad brydde sig EL-a om hatuleln? visserligen, men aldrig såsom jag f - i r,•h Elsa slog armamaomkring lt~l- kinesiska regeringen till fredsunder- mag ut all o.dhka, ni: sjd?M.cki#ot! reskrifvit. "Hon gjorde alltid stå, hon ju tydligt med hans hustntå handstil. Korn hon inte ihåg fC,rra julen, del .«•n på (len ,gamle fulingen och kysste handlare utnamnt Chiang-Jen-Kung och Ring In Messias' rike, Som blott iii olfrawile l,.rlrk ret. sade alltid, titt klet skulle vara så, 1,1,- :liven de r,fri6-a slokos med hnpnad. hott fått den stora .talande dockan. hunuut: då kände lu,n att lial,pa gutt. l'ttao, ln-ilka oförtöf'adt skolabegifva Nu var julveckan hår med allt sitt ras så, onlnns s` heter det rdver- Ingen tycktes hafsa kännedom om, Om kärlek s'ttirn likr! sits till Tokio. huru det markranliga fyndet kommit bråk och släp. Mamma var s utsltt- allt. A--t. på bordet. pad, då jn kom, att hon inte or- Min hu›lru ar död, och jag har Nervöst slet han tipp kuvertet. kudtf mera Pappa var grinig, och på- gitvit er fullmakt f.. dit, som rör hus- "Mottag som on sista ltelsnini,•", la- stod, att, dk tiderna voro så Ity ra, hållet. Ni ..kall for framtiden icke behbfv'a klaga C,fver bristande lydnatt, sk Iran, ''den lilla gåfva, som jag on- hade folk intet öfver ett 1 nf8t jul. tler min sjukdons turfardigat och hvil- klappar fr - julhandeln hade ai- min fröken. S'ttuttnauyviirjlIing n)o• ktin- ken en trossen Uenar.nna lofvat till- drig gått så dåligt Curt. Han tog ett steg mot dörren. Laholm den 24 December. Sk_kom s,tidsgen f',rc jul. 13uti- gen i :;erbien? Ett ttgonblick, om jag far ho, strilla slig nästa julafton. t'ppfyll .tf- kler. ttctse t.r '.~ valk ,l1 r1 herr patron. Jag hoppas, att hr pa- ven en noder., plikter mot klitt och kenma voro öppna under aftonen: liten Ture, korrespoulb,ut i Belgrad af Ristia. tron icke missförstår mik,•. Det ar ju mitt barn och lemna det icke i fraut- de voro nu inte alla fulla. iucn st meddelar, att infyr Gfsrrratteu i Ikl- intim blir utande hander .. ." dåligt var det ju inte. vackert, att tjenare visa en t+1 stur Julafton var inne. grad skall i bot-jan at nasta månad l.atuw oss hvila tankarne några fattron Ek släppte brefvet qch g(,m- man nöjd! Solen sken ovanligt varmt på det tilleifvenhet för sin föna rnatmod~-, till I ohandling upptagas den upp cen- ögonblick vid detta ord! Med vingade sitt almsikte i hatederna. I)en djupa Elsas pappa kom vid ,1-tiden och min klagan har icke sin grund i bändande stiaticket det ut'. De sutå devitekande rflttssaken altgående en steg ha det gamla årets dagar ilat . som rådde stördes endast af Elsa fick vara uppe om-lm halt 1s r- sa mntattsvarjning, linaln antlanukl var fram och hamnat, en efter annan, i stelfrusna bjbrkkvistarne vaknade i något slags afundsjnka från Inin sida, tysttuul husbondens våldsamma eiN- ftniiiKat•. jade trsx att tala med hustrun. biur att lwrtflra a•lr detronLsera den •utge evighetens omåtliga djup. (kb innan ritdrömmar och ratade ut sig ett grand. om jag så må saga, utan i omsorgen Med en min som uttrvrkte ett slags dåligt det hade. gått. I sju julksrtvar, som på symmetriskt om husets ordentliga skt,taude. konung Alexander, till (banka för de sista kro lurrunan, sala vi våra -- Denna furklaring var i,fverflCxlig, utisrttkning lite.. fröken I. , tving tipp ordnade långa stänger voro uppsatta i - Det blir att stangn hela butiken- furst Peter Karageorgevie. Saken tankar kring ett gemensamt föremål, från txndrt och dirk ut. trådgården bakom den stora herre- min fröken. Ni skall blifva åtlydd. kallas Cebinatlaaken efter en mor-are, sluta vi de brådskande sysslor, bvar- sa' han "i år fä vi ingen jul. Darmed bugade han sig hatt far sitt gårdibyggnaden, kampade sparfvar och Ven balrom far och mor strK-ut sig •,.m tar en af bannu. nsvarjningens le- dagslifvet fordrar af osa, dh fördjupa hushållerska och gick ut. os., i minnena från vår reh,'kxsahlras domherrar om våldet. Elsa ut i ft',nnaket och kastade si- tiare. Patron a1 var i sjal och hjerta . Patron k hade med sin tidning l'ulissen hade en längre tid obser- gryningstid. ner i lindstolen och började gråta. Efter årets strid — ty strid ter slagit stig ned i hcudagarnmmet. Allt duktåt förargad. Vid. huse ållerakan., Skalle vi inte få någon jul ? Ingen serat (ebinats, då denie fraktides på soda hustruns död hade dat blivit klagomål erinrade han sig, att afven jul! Ja, men det var ju det:unuma, Itc;xad+ station, utr han stod i be- •lertalet-, lösen — unna vi oas några ett bebo! för honom att ha lif och ro- al de manliga tjenare en och annan I set susar h6, ,tidiigt i skar och på som att det var natt hela dagen orks.. grepp att bestiga ett siailtåy till Wien .lagun; frid a•lr omfatta, malan i i gång tillåtit sig påminna honom om reLe omkring sig. Ljudet af-kom- Itu-hu-Itu! Ingen leksak, intet julbord, för att bege sig till ett samtal mt.l med vördnad lyssna - till ordet om äng, maades och lendes steg, af dörrar, hvad hon sagt i fråga om saker och 1 A himmelen reder en skimrande ingen julgran! t kh ingen julbok i prins Beter Kamgtor^gfylt-. Man fatni Menniskones son, de lifgi firande tankar ting. Var han då icke herre i titt som_ öppnades och st dec, beredde pappas stora respe s. klon visste val, hus honom utom andra aktstycken en hans låts erbjuder oss. Och under lärt„ honom i all dess enformighet ett slaga eget hus ? Eller var lians hustru Så mjukt af flinga på flinga. att det var Fina som var julbock, liten sr,ndert a ad notisbok, som blef våra betraktelser, vid hemmets hård odödlig. i juikvallen, i templet under högtids- omvthling. (ich decfbr trifdee han Dettonar så gallt öfver berg u,-lm dal med hvad gjorde det. )lon var lika n', kela till hemligheten. Då tjenamo vore fi,rsamlade vid '1'.tliika perroner häktades, och i det daknune, tager en fridens ande sin radd ftdå. t ►cl► ingen korg med jul- icke i gatt ty da arbetanun, som furr 1 tiggarens hydda, i tiketuans sal, middagen, passade husbonden på til r.ulikala partiets led fann tuan många bostad i vårt inre, renande oas från klappar. Itu, titt, hu! ¥ar honom st kart. I ►å juleklorkorna ringa. onda och manande oss till goda tankar. Pappa och anamma lCnle ett snyf- kungatlonder. 1 dag kunde tidningen mindre än fället och turskall dem dat orätta i Undersökningen har nu afalutats, och Med det aflagsna minnet af Honom, algsvada flingals hans intresse. ego- deras uppförande. De hade endast att I'r gin kyrkan lintre sången an stark, tande från förmaket. Mamma såg fu- rebråendo på pappa, och ::1 mä6g hon anklagelsen bi-ilar öfver Cebinatz och som bjöd barnen, såsom himmelrikets ner, hvillta en stund utan mål irrat lyda, ingenting annat. Den, som till- lut svag: omkring bland nyheterna för dagen, lat sig något slaga sjel(svåld, skulle "En Son ar ass frdd på denna dag, sig in till sin lilla alsklirg, som låg hans kamrater öyr satomansvarjning i besittare, att komma till sig, förenar - syfte att afsåtta konung Alexander sig det af vår egen barndomstid för der i lindstolen och snyftade. famnade rnsrt,, spalterna helt otit hål- genast bli afakedad. Tjenarno sågo it,rvMade på sin Ett Jesusbarn tir oss gifvet. Obronovic 1 och på tronen uppsatta hvilken julen var inbegreppet allt "Hvarfttr gråter E'sa" ? let och blickade ut t)fher det stamnings- I• hjartan, sorti stelnat af frost oHi su, det basta, som gals densamma. Och prins Peter Karageorgevic. "Ifu-len-bu 1 'Vi fl ingen jul fulla landskapet därute. De njbto af alrangs herre, men ingen sade ett kur Karteken ut ett karlekens frö, Sammanst•arjningen hade ingiItts hus inettan vi fira Jesusbar.,ets födelse, det blir ingen jul" sa' pappa. den lifligs tana af fikande och gående, ord. Förstämda återvände de till si- tioin spirar och mognur ftir filset". - Pappa menade inte på det ti iset. ti y'rkeringaren Atza `lanojovie, utgif- fratnstu mer tydligt fin under hela som landmKgen erbjöd, innan han för- na göromål. Patron Ek var heller icke tillfreds- lilla Elsa; hur kan du tro, att det in- varen af den radikala tidningen "Otl- det gångna året erinringarno om barn- svann vid skogsbrynet, öfverloro for- Du Bothlehen►sstjtnta, som fonlotntid skande den lilla slatten och stannade stålld. Det förekom honom nästan De sökande fbi-de till kårlek och frid, te skulle bli någon jul. Vet du inte, jek". För att förverkliga planen, skulle domens oskuld, lifliga förhoppningar som om han handlat'oratt. Och lik- att ,lesusbarnot - föddes då, julett ar utan satta i gång ett valmalt uppror och fasta tro på Gud och menni kor. vid en kulle 1 fjarran, dar en kyrka Till dig vi hoppfulle vadje: Ett ögonblick blott, blott några da- höjde titt kors bland anrgömda gr-af- val måtto det ju biifva ett slut pl 1,ed karleksfullt lem, sorl på tv- ittet.. hans fest, det vet du ju, alldeles soul öfvor hela landet, olverallt varfva an- det påpekade miiafi,rhållandet. (fortondo Maj år din födelsedag. Det hangare och uppkoptl vapen och am- gar, och sedan skola dessa erinringar, var- Drar dröjde de långe, stig Nåja, tjenarno skulle nog få en munition. som fylde vårt inre med en sillsame menar man med jul. Inte det att Anan Med titta massolens sista. strilar .:i %acklandr, fratu, att de genom diss dansar och får leksaker." Cebinatz och en viss Djakovic hade ren och fridfull stamning, förblekna bada hans hustru hamnat detta jordi. matmor Igen i sinom tid. 1)å, oru Jld finna sin jul~'glädje. "Men det tycker inte jag" sa' lilla tjen.tgjort som budbärare# De utskic- och lifvet med dess bistra kamp, denn oka. Den långvariga lnagsjugiomen, icke förr, skulle allt blifva lika godt' ✓ .... Elsa. "Jesus lian var sa snitll vid bar- kat e, som sandts ut afr•er hela landet, dentLskap, misstänksamhet, a und, få- som till sikt lade henne i rafven, som nar hustrun lefde. livad del nen, Iran, han vise, att de skulle ha en hade sina hemliga igertkinnelseteeken. langa och tusen laster, stots och små, haåe så småningom fårberec:' honom vigrade hushållerskan skulle de isko, 1f Cobinatz' notisbok samt ur bref taga våra tankar och sinnen i an- jul kvart kr. Han menade, att på altILmeaan, hvadsn denna i lef ho. neka frun. rom mindre svår, in han rand. ock. man skulle doppa i grytan på jul- olti telegratis framgår, att Cebinatz, sp råk. Hushållerskan ? Ja, hvarfbr ink ? ~ Måtto nu, då Fridfitratens minne så var det ju godt att veta hezi e vua Fröken I.Ofvinj; skulle nog försvara. Evad lilla Elsa tänkte om afton och att Fina skulle vara jul- enministern Tauächauovlc, den bekante kvitt sitt långs lidande. lian vill, att botxieledrren Ranko Tajsic, prof'esso- firas Giver vida land, och i palats och bock om kvallera. ; sin plats som husmor. Men derpå julen. Len lilla efteriemaa& fiu•ki , der. var god tid att tänka. Nu miste vi ska' tanda julljusen och klåda tenta Itutic och \easdov'ie, d:r Nova- koja gjuter sig en ettamning af djup emot sörjde t östlist. Ek finn det han hjelps sin lilla dotter med grs- Se, hon brorjade egentligen att tala granen, för se, granen den tycker han kovic och Djakovic svurit. att för-gitte helgdagsro och stilla vederkvickande balt naturligt, att dottern ickd kunde nen. om julen i början af November. !-'örat bast om i hela verlden, för att den konungen. Enligt do serbiska grund- hvila, Intrycken dårdi så starkt be- rtsonnera Då samma aaneuie eeh för- — Inte sant, pappa, du gifter dig vid pappa, så vid mamma. Hon bor- ar så vacker, och så ville lian, att lagarne år ett planscadt ' kungamoni röra oss, att vi för det kommande dån ' ett rom han. Dergr hade inte med froken Lbfving ? jade med pappa först, ty han var ju pappa ska' ta på sig uattrorken och detsamma som ett ve katåldt, och der- året äro, rustade,' om ej med brittre it åklagaren det strån- egenskaper an - förut, med allvarlig ;r yrkar allnno hua också beslutat att akag hene Frågan itom si ovantad, att patron al rysligt nacht, tivilket val kom sig att han ska' lagga julklapparue i den fr en ny moder I den bortgår der-af, att han var hemma så aulan stora korgen. For det vill lian! lian ga• to straff pit de haktado.' vilja att nå sådana. atålle Ek studsade. Mari Itviakar om att: ur Cobinatx' no- — aL asart torge~ret gitt lit anda. \'i, som bygga ode bo i s nå sam- — Kilra bara, hur kommer, du på och slapp baant► lilla Eka, di hon var ar min van han. Ucb han liar aldrig -- Dia huttras like kamdu al. en likdan ide ? sagt ifrån, att det inte skalle vara tisbok de två tigtigaste bladen för- hållen, dar vi alla Brr beroende af dyig, sade man honom uupPbr igt. Så 5' nunit, och att på dons stod namnet itY rapps° någon jul". sade tron 'tirad får jag i hvarandra, , börs omfatta byatandra — Gift dig inte medhenne, PaP- drb 1ördlndig, så mild osh Wlt- pa, tör hon vill aldrig som mamma julklapp ?- För denna exegetik stod modern ISA 'n samman svnron bvilken för kort med intrasas; ej för att upptacks tid icdu var den maktigaate och in- "En pepparkaka l• alldeles .vastia. , hvarandraa fel, ölalt bitå domen vill. 1 • Utlandet. Den dödas jfflgäfva. .3'ulal~bämaiszg-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.