-: l•! o-4 i i och fördes mellan två geusdarmcr till Stralnund, Hur vi väntade, att mamma dhrifrin han på akademiens bekostas d återfördes till Lund. lian hade di i två år varit utom- Skulle låmna dorrn på glant, Sedan hon, med bog i hjärtat. lands. licmkonrnen lämnade han eftrr blott en ter- Ljusen i vår julgran tlndt! min åter boken, för att taga till sabeln. klan ingick som volontär vid Vendex artilleri. klär Och hur högt i tak stod fröjden. tjänade han ett års tid, var omtyckt af hade När paketen, stora, små, befäl och kamrater fti• hitt hurtigs YLacu och Kastades omkring på goltvet. tidiga håg för vapnet, men h i.x ~ruvrntri- citet — ytterligare utvecklad genom antingen Med små nätta julrim på! ett under kriget i hufvudct cr!dllet hugg eller ock, såsom man äfren ville veta, i följd af att han en gin q under studenttiden tal I.unda. Aren komma, åren bingo. gård räkats af en sten i kannan --- önit ut i förvärrad fornt: han trodde sig 'ara Napoleon, Barnen växte upp - och se. och di han en dag fur ett lindi-jet "ulxonlina- Julens stjärna syntes innu tionnfel ti!lrattavi,caties af ett öfrerurdaad, slag Klart som fordom mot dem le. han denne till marken. loomen löd naturl:gtvia den tiden pi döa.- Unga röster med de gamle 'traT. Forsberg var nydan utförd till co öppen plats utanför Kristianstad, plutonco, sotö +kulår Höjde kraftigt sångens ljud: - och god vilje gifva eld pi din dödsdömde, redan uppställd öFrid på jorden Och denne redan bunden vid en su ►l, då han Ära åra vare (',ud!' började högljudt skratta. <lärjåu► tc uttalande sin Åsikt, att kamraterna icke kypd.' skjuta rätt Idl honom. Ett sddanl uppförande i en dda„ aren Bingo, stund tydde •alltför uppenbarligt på 'vansinne. Aren kommo &wh exekutionen upp kötas. lian underkastaiea V ock snart i taget bo en noggrann lukareundcraökning, hvaraf !öljulen blef hans benådt ing till lifvet, men naturligt- Gladdes med de `små, som lekte vis också ut.t.y'kning ur regementets rullor. Vid vår hård i menlös tro. .tttt'rigen begof han sig utrikes och rar Barnens anglar, hvilka skåda borta i fire är. Uå Iran hemkom igen, för- virrad och utblottad. lira bevarade' bevis ut- Herrens anlet, följde dem visat, hur han med utmärkelse tjänat i hollånd- Såsom österlandets vise ska armsen, men äfvcn dllrifrfn blifrit entle- digad 1 följd af ett abnormt upyförande mot Till d:t gömda Bctlehem. lifverbefälr Det var från denna andra återkomst till fustcrlandet han, en irrande hemlös vandringa- Nu har dock vår lilla skara n►an, böryade sina ströftig, hvilka, på sätt l85 bcskref,s, ännu i 37 år fortsattes. Någon egent- Längesedan flugit ut, lig nöd behöfdc han dock aldrig lida, val mot- Lämnande oss båda gamle tagen sota den blide, ty..te mannen alltid var hus den välvilliga skånska allmogen och därtill Har i ensamhet till slut; städse otuj'huldad af ilaktingar, når han någon Dock, vi äro ej allena --- vång tydde till dem. Det var också hos on Barnet uti Betlehem anförvant, d F'orssby nära Klippan, Paul Forsa. berg annandag påsk lya'.) fann 'uist.t målet på Kastar an i sena kvällen min villande tetig. Solljus ofver hus och hem. Man vore frestad kalla hans sista „tunder för en hjälten död, ehuruväl hata frejdade brorson icke tagit honom till rardl5ll. t killuatratur: J. .~y.#...t J lie gamle vid julgranen. ren fly - och åter kommer Julen med sin stilla ro; Var välkommen, barnens högtid, Äfven till de gamles bo! Var välkommen med din julgran (kh ditt ljus till lagsta tjall, Väck tig lif de dyra minnen Från en fjarran juleksall! oh ► malde> och mulbttudes och sig ut, rota bian h%vrken unnat isig ejälf eller sin nästa ra glad dag. Och därför fick han allt ifrån hr haben många vedernamn: han blef kallad fr Grirtentidda9, Stire-Sasaer, Onåilep,»on ,Kh Jåntnterdakn. Till gist blef det vid Sta-rnyn. det fick han heta af gammal och ung, när h,n hörde det eller var frånvarande. klant föräldrar Boro rika, så där gick .h itpcen nöd på honom under uppväxten. MI.•n alltid gnölade han och glodde illa. Alltid tyckt. hala, att syskonen (intro dc bästa bitarna; alltid. att hans egen var minst. Alltid lipa'! Isin wh xncd ,'Yrrönn, så att 1. turo röd. 'et' alumpnas, och u►ungipt'rna drog» sig allttu,r neråt. Gubben Gumma meutr ,+å, att lxojk,,u sig ut ampla 'Jerusalems jämn erliga för'talriiiz K»mmah kallade honom för 'Jaramins Tirr- dil•, ocl>, når hon, klagade öfeer, att en wj li- banke ;unnat alldeles för tidigt, i ast,mlo •vsk.s ula: att Satser hade sett t~► dan. ' I skolan skrek ,► alla kamraterna bääa ..Ii b ov, så snart i'a.' ► cr virade mig. Flere gaugvr on► dalern bölade han, ihop teed I.'jkarnc flit ban inta vara -- de kallade tulaggs fr l q; +fllat och ataniatllen, och tt rna gjorde narr L Ock vi tanda därför gärna Så som barn vår julgran in, Skida fram, ej blott tillbaka, Framåt, om och om igen. Framåt, mot den stora juldag, Som af ingen afton vet, Då vår sång skall högre klinga Till Guds lof i evighet! . L. 8. 4'u 4 "Suringen". Illyort.tr. k,,-. NNu uiutlig,en hette han Sannar, Satser (iutu- a► wron, Men alltifrån det han inte rar ► Större an on tuounaände — som man 1 'ger — glodde han alltid surt, gick af honom och bunda förklåden pi hoaon, ril hkklaprpr. Det gärde. •!: med tiden hlrf i ii hård och skygg för alla, och tiär han rt,'l ki-rkogulftet och alla de andra läsbann—s'I intenn tal togs' till äggman, var han den and. , Mm inte Rrrit: — .Tn,11 dansa aldrig atom otid!► sa'-haut, stor pi eftermidd3ten. ► J.: tycker jag Kar fått ovett nog för tuätt l 1or:'l - - det år riset galet hur jaa r' ~.•~ r Och så. satte han till att tjat.,. Det tar vinet sista gången hal& Iii-ad -- i stället tog han sig för att avta for jämnat,. — allti.l lagen kunde göra j►onom till <xa murrade och mulbande>r han. lian Hal aaruu om nig att vara socknen,, vänta kaltcl'Yxa. Når föräldramö satte sig på undai►taa 4.1 han tog liemmanel, hade Satser durfur svårt ffi tjänare, och sällan telef någ,m ht's mar ' än halfårct ut. Redan då vorn do tn, eudels rent utledsna p4 både Saxler och 1:.1.► världen, ja, någon sknjfrirk själ wstod, att •!. t ' tog en hel månad, innan de kunde Lira tia skratta igen: munnen hade blifvit ige,,L H Ii dem hos Suringen och d,• hade blihir .'• surmulna abm han. Så co dag då Kurintern km Leta fr:m •t. i lika butter, trumpen ,kh nykter son ► a;': i•I. Ack han veta, att hand mor atadt en tly hi.,. Hatt blef glad, ty det var i elfte timmän, 1+11 utan piga kunde han ju inte vara, men låts. i ilate om, dat, utan sporde bara, bveut det v., Juo, det var • en at bana läskamrater, t,.f' l makaren. Karva, frisk sch frodig, rask ,- l+ rifvandes, duktig både uti, och inne, tidig ,-e1, munter. flättre kunde han inte få, men, - m,xlren. ålan teox Orm vanligt. . Första dagen banta trädda i tjäu.t, ► .,r Sagser borta och kakan inte Lekr ts t.: kv► llrkrixtert, h! hade Klorna s ridit ua,•1,'1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.