•-4 5 ,>-,' olseratinuau .tog tunn. Men då den gamle «trntjanarcn sköt undan portieren till sajpngen f,,r att lita deu iuträdan'le passera, sade han tt•t, men br.tatn.lt: Anna Wahlenbertr - Dat kan.ke eor' bb .~, herr Sven, uttt ni \fester+ju lirrrgtrd satt gamla .•ftcrstiu• ville IAta bli att tala om ha-tarva. nan och lade hjartewrtt Sven gaf burtum en högdragen blick och ett 11•,n hide hemvit af detta onda f,:rut, tv .,,tt svar. Rådet furnt:rma'le honom, ty ,han ,ni kar:, b,.kade man och sin son, Ditt enda förstod, att det dolde en f,irrbrlelse. Men han barn, hade hon fiiljt till kyrkogården. Men vis-te ung ban, hur han skulle sköta farmors• denna gång var det icke de Adla, motse .trAckte guwtnaa, utan att någon bchtifde säga honuw upp sina kallnade händer ur grafven och mar det. terade hennes stackars hamla bjirta. Det var Iii ban kota in oih dg det vaableka, for' a lefvande, som kom det au. lida. llcu var åndrade gamlasiktet 1,1 de hvita kuddarna, beonea ende sona enda barn. studoade bon rmellertid. lian kände sig helt Den ange studenten hade glömt min gamla boklåmd. hett tärda varel'en där i sången farmor. •l •niTerpitets.taden låg endast en halt var inte alls han., forna, gl.kligta lilla farmor, mil fria Weatersjö, men under hela vintern vag ler och frisk, truts skrynklorna. Och till både byn endast be►rikt henne teL gånecr, och mc i hennes uttryck var furåndradt, [lon en novemberdag, då llagbrry, hennes trotjå- strålade icke lupp son► förr, då han kom. Ett nare, skickat bud på honom, darfur att han trott leende drag visserligen öfver den stela ag !tamide nrilj srr,t rJren.n lårka varit mer tio vanligt klen, och sk naturligtvis munnen, men det gjorde henne endast tunna under julhelgen, som dc allti'l brukat; fira till fri, mera olik sig sjalf. fik ly/ta tiuganu1 och ytlina dur samman., sedan deras nfrmasle trått hurt ifrau Aled en watt rörelse ,isade hon pi linstolen dem. llarcfter hade glan ena , månaden gått vid hufvudgi► nlen, och mrd en likaledes watt röst den efter den andra utan andra underrättelser från bad hinn honom mätta nig. tet an där ute i den rida /jörden. unge herr Sven an dem, son. komwo genom ork ajr+tnlangt tiukrli j nar ram furbi. )len farmor, lilla farmor, du ar vril inte fra mande personcrs munnar. Det sades, att allcar•atut sjuk.. . s frågade sonsonen oroligt, i harg lelde gladt där inne i staden. det han lutade rits öfver henne. PJ akti rdåek jag stod, rr+ep \ nyin plåd, Men for hear dag &uw gick fick den gamla llennes ögon öppnade sig först nu helt Ich ' ock tog fartsäl af stenhus hela raden, (ifverstinnan ett skarpare drag kring min infallna hållet, llun nig fur kand(, och stadigt hel Sven: ur nsorgo dimman blankis sloffsjasaden, mun ock en tröturc blick i mina vattenblå, Pilar inte llagbcrg skrift it till åig,» frågade ock dagget gnartrade bland snitsa tråd. ildersljuaa ögon. Allt mera villan nåmnde hor. hua tillbaka. Svens namn, och allt tydligare och tydligare sNej, late ett ord.» 71j det tar tår. 1 Djurgårdsskogen ren såg hon, att hennes lille gosse, som hon dyrkat 'och ingett har sagt dig, att jag var bärlä sippan fram bland bruna höj (rån lwslh+ och krupit för på sina knän, allt sedan han sjuk? xh talsame med ri! fvergrdtt på brösten blef född, att han, fair byars skull de fina 'Ingen,, de aIs'ubo yå11t i rnorgonsolenr sken. stilstickorna ännu i dag Höga omkring mellan 'Dn kuw siledes af dig ..jalf, bara för att hennes skrumpna fingrar, att han, kring heilken klina på mig?» I'id kajerna mr allting Ii[ och lust - henne@ tankar rörde sig från morgon till kväll, »Ja,' eudc Sven. lian kunde verkligen inte >,rmt jartyguksoj vor ifrån vauengdngen att han icke lingre kom ihåg, att hon fanteg såga något om. l► 3+tartia. •d fint och jejadt upp till högsta stången, till i varlden. Farmodern betraktade huuom ännu. Och ju iskoom. det gällt en lusttur — ej en dust En sidan bjsrtesorg suger lifskraft och last mera oron tr4ddc fram i hans ansikte, de,s att lefva, och en morgon orksie hon icke mera mera steg lifsvtermen i henne. Och ner hat, ,stal ytsid och ratten hela sommarn om, hamna sin sting. made ,itt sja ► , var f,irgaugel.4eun pragel song r,ied starka byar, och spad svåra sjöar Men då hon märkte det, ringde han på gub- bortblk.•t från den sjukas gulbleka drag. Dc ben !lagberg. l)et var någonting hon ville Ramla ögonen vtrilade filea innerligt som förr, 1-i öppna ha ftel och bland skr och öur, sågs honom. Och att det rar a!, onting viktigt, Och trögbiten fvr,vanu ur den skrumpna han- ,ear !osten sedan sned twrdosten kom. det såg han genast tif hennes ugua, som sökte den, så att den kunde hoja sig och smeka hang honom redan då han stud i darren. Så sträng kipd. )fen nu rar brisen riktigt tdrligt fin --- hade hon icke sett ut på den dag tian utindes. den strök på iitkulaasnr öfrer jjlirdtn 1 Min gosse, Witt kara, älskade 'barn,' sade .tlör ou, !lagberg,. sade hon, +hur Innge lana. . itu k-Pw .äl,dde' alldeles af dig sjalf:' och sålls leks nc+ds ror allt t världen jag an ligger har, sh inte ett ord till herr Itu .taukte .ula l.hct i s din 'tackar,, ensam. .er något rasta /tjäla en gardin, j Sven, förrän jag sjulf sagor till. Så a eket han f)en kysste vårens första späda blad, den nnelde knopP'Qrna på lind och Jsawl, den milt flnbarna på bomulLbasael yrt tJ a bo af nåra idog stod. Ja, det ra? tårevas Ihrsta varma /likt, 'om blåser nso och dådlust Gjrer landet och klader allä, så bra som ingen kon des, i kap,uets underbara gröna dräkt. . '',s o jtxr däcket vidare den gled, 1 1 +o+rn4r+t1 suntrilt höräv talt dat klappa, rh ptwoni /$raalon~rn+ trånga trappa d' ► blåste tårlie t ibland tvestos red. Men ccÅJsolm somra raid sbu furu jämna slag vh sttreptea in i stens irrik oår: dimma -- dct yo,nJa Ymrkolnu ~w om on ömnys t hz U stig t.ok+tade ma aöyble dog. Daniel Fallström. 1 t1"uate,r: t•Ytrr Å uca, vet det.' och huta sade inta till. Ikon var inte van att tigga om niqunting, den ¢aula ufcerstinuau, och allra mint ville liva tig gs► utta kärlek. Framåt ,lutet på en dag i mara hördes emellertid bjullror p1 WI'csteVsjö rård. Vid trappan stannade et► , altide, och ur dec sprang unge herr Sven. Hagberg kom emot honom i den varma en- trCen och kosppte af hans dan-ukcr, medan kammarjungfrun skakade den snöiga pilsen och mössan. >N1 }Isgberg,s sade utge herrn, >'hur är det med bistarna hkr ute?, De måtte est vars friska, för farmor*gumuwan får allt slippa ett dem i morgon. Jag skall ha slidparti, och i helg stan finns det inga snygga ekipager att uprdrifva. s sJa, bastarm vro nog friska. Min öfv:ritmassa . , ,. Men sÄr bois skral l dag Igen jag får val i alla fall komma in?s !lagberg gick för att anmtlla be- sök. och kom tillbaka med star, att ila farmor?' »aha !asnior .... Scen l,4tj.l.' tltupare ned list hufeud, ty han kt:u l., ina" tiois henne, blick, sHåstar.► a hlå'tarna' s livarGir hade han` inte ki,►n. g►it förr° litar hade han kuse- ;; han•', r'.n
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.