din ryktbart& gästen, och väntade sig ett utsökt nöje. Dr satte upp stora ögon och bestörta miner, ,då hon helt plötsligt och utan alla förberedelser efter måltiden meddelade sitt beslut. .Men, min söta flicka, bur skall jag för- stå. ., började hennes nåd. Hedråg af- bröt henne genast, lugnt och bestämdt: .Jag vill hem..' .Jag kan ej tro, att ni menar allvarligt, *redrik von l.indow var sekreterare i utrikcwdei>.trtententet och kavaljer ut i finger. .lstsarne. Den täcka lilla »urskogskusinen', sign hän ak.lmteamt kallade Hedvig, hade han visat en ögonskenlig uppmärksamhet enart sagdt från första dagen af hennes .tockholmovint<•loe. Han var outtröttlig i .att . uppfinna nöjen för hennes räkning och hvad ni säger, vackra kusin, invände .tt föra henne omkring på allt hvad huf. Fredrik, helt röd af ifver, gatt nu rysa ifrån l udstaden ägde sevÅrdt. Och bon njöt af alla julens nöjen, att så grymt öfverge oss elet , som bjöds henne, med en ursprunglig och vårt skidparti och våra baler och våra ochOförställd förtjusning, som högeligen middagar och allt! Det har ni inte bjärta roade honom. Han kände sitt blaserade till. Säg, att hi inte har hjärta till det. hjärta riktigt en smula värmdt inför denna' Och er far har ju formlige å bs faUl er att stanna kvar, och i går gladde ni er s$ dir• förtjusande naivitet. Hedvig ! sin sida kunde ej annat än öiver.. hysa de tacksammaste känslor för all vän- lighet, den elegante kusinen bevisade henne. Uh•n uågoot riktigt stor och hel beundrat% för h:ens kavaljersmeasighet och alla utmärkta , grunkaix,r i öfrigt, hvilka hans mor och 'star bittida och sent förhärligade, kunde lutt märkligt nog aldrig få att rotas inom • t;, trots alla ärliga bemödanden. Det fanns till och med ögonblick, när hon fann honom riktigt komisk med sin cirklade konversa. .-'n, sin glimmande monode,l Sgonvrån och dn lilla bara cirkelrunda flkk n 1 hjrrsan. 1 kvÄll uppbjöd den unge diplomaten all ••ii eröfrarkonst på Hedvig. hanken han 'gan mer lin vanligt •pikant•. Det låg i 7•~a; 1,n slöja af något dämpande vemodigt er henne* annars så uppsluppna glädtig. !t•t, som förlänade henne ett nytt, distin- . urradt behag, och hennes blåa ögon fingo •randtals ett.inåtvltndt och drömmande ut- t nit, där hinlutade sig tillbaka i logens I-Itrlmrröda fåtölj, ett uttryck, som han al• , '•vig upptäckt i dem förut, och hvilket han t åknia till sin egen favör. Han anade ej, !'+it fjärran den vackra kusinens tankar • •,ro hans egna, dir han allt ifrigare öf- -b, sin konversationstalang under mellan. • rna. F'ra.•llaalt ryckte Hedvig upp sig till sin ,•• ,a muuterbet, men det var något fe- It , klangen af hennes skratt, och något ;^ntlytt nöje hade ' ~ion ej af syl afton. h-t var, som sutte en tagg innerst inne, 'ritt hvilken hon alltjämt kände en doft enande ■ mÄrta tvära igenom sorlet, ,krat- n-n, musiken och konversationen omkring henne, och hon var glad, nL det ändtiigen par slut och hon e lrå kupéns mjuka siden- '1)•lur tick gunga hem till nattens hylla .Jag vill hem...' 'Ja, Inte för jag kan förstå, hvad det kan vara för nöje att go sig i väg tig den ditt förskräckliga urskogen nu midt i vinter- kylan, • Inpassade kusin btephanlo med on visa skärpa t tonen, amen landtlifvet har väl sina lockelser för Hedvig, kan jag tro, och Inte kunna vi vill tvinga henne att stanna mot henne. vilja, bästa Fredrik, om hon nu ledsnat på oss,. »Jag viii hen ... s 1'A mosters alla skäl, på Fredriks en- visa öf"erWaingtdörsök och på Stephanles pikar hade hon ej mer An ett enda svar, detta envisa, entonigt upprepade, men be- stämda: Jag vill hem, jag vill hem...' Och icke kunde man tvinga hemae —. Men nu — hvilken ötverraskning det skulle bli för de kåra .gubbarite• därhemma! Deras flicka var pi väg, deras solstrAlo skulle komma och lysa mLlt ibland dem -- och de tinade det ej... 'Nog blir det tomt...' st, hade de skrif-- vit Du Älskade, dumma pappa, kände dra verkligen din dotter så illa .. . dndtli,gen var hon då lyckligt framme och instufrad i damkupéen. Medgifva måste hon, att kusin Fredrik var beundransvärd in i det sista Strax som de kommit in på perrongen, kom han störtande efter dem, andfådd ocb varm, med en jättebukett af gula, härliga Nizzaroeor, under hvilken han nästan dignade. Och hvilka utsökta blom - mor sedan, och hur berusande do doftade! Och en sidan massa vid denna tid på året I)e miste ha kostat honom en hel liten förmögenhet! • DA ort beslut att lämna oss, kära kusin, hr si orubbligt,. sade han, i det han räckte henne buketten, 'så måste jag redan i dag lägga dessa enkla blommor för edra fötter. Do ålro odra jidroaor, och de åtföijns af mina varmaste lyckönskningar.' Det fastnade honom så nit i halsen, det. lilla talet, och Hedvig kände sig helt rörd. Hennes blåa ögon blefvo klara, når hon hjärtligt tryckte hans hand, och aldrig förr in nu hade hon sett, att det verkligen kunde tindra så varmt bakom hans lustiga dubbelfönster till monocle. • naturligtvis! Men Fredriks dyrbara rosor vore ömtåliga drifhusblommor, sor- mist sitt rätta fäste Och så begaf det sig, att morgonen därpå och nu sutto uppgillrade på ståltråd och det eleganta Llndowska ekipaget på lätta icke tålde vid den minsta lilla pust från en medar gled ned mot Centralstationen med svensk norrlandsvinter. Förhvarje mil, moster - Louise och Hedvig på framsätet som Hedvigs resa skred fram, blefvo de och Stophanie på baksätet midt emot. Ku- allt bedröfligare att åse; de skrumpnade sin Fredrik både måst försvinna i förväg i ; ocbvissnade, och do genomskinligt fina något viktigt ärende, m»»n han skulle möta bladen blefvo frostbri nda och bruna. Af- vid stationen, tir att ända till det sista reen den hilrögt berusantlo doft, som till ,betyga sin iedsnadöfvcr kusin Hedvigs en början hade utströmmat ifrån dem, gick snart sin " kos. För hvarje gång Hedvig 9 grymma beslut.. Det var dagen före julafton, en gnist- sänkte sin lilla näs* ned i buketten, fann bon rande solklar vinterdag, genom hvare. skära dess lukt allt faddare och faddare, och till ljus de ståtliga atorstadagatorna tevide sig sist biet den riktigt infam, så att hon plöt• i loc:tande elegans. Ifrigt böljade männi- eligt slungade de stackare rosorna långt skoskaror efter alla trottoarer, beuadrande ifrån sig på slitet inne i knpbeu. Och det var förunderligt! • På samma sätt jättefönstrens luzoösa julespoeitiouer; släci bjällrors klank och glad& rösters sorl bildade som rosorna förlorade sin friskhot och tig. ring för den kitrtva vinterluften, så gick därtill ett eggande aekompagnement. — 1i ensamhet. Men Hedvig, som under den senaste det ock mod de kort brokiga taflor, min- tiden så otaligt många gånger gladt sig (it nen och Intryck, som de sistas veckornas s do 1ac~ra perspektiv, hvilka Stockholm, glada hufvudstadslif tecknat in i hennes byar hon gick fram, öppnade för hennes sinne. Hur lockande sagolikt hade icke a116 Ii, allt vadan pappas beef kom i går ögon, hade i dag knappt en blick därför. detta — den stora stadens, den stora värl. • !'lag, hade Hedvig ekrit i ett inre upp- Dir hon satt insvept i sin dyrbara kappa dens lysande f jitri alek — en gång hägrat tör r• Yen nu, nu var det öfeer, striden var af blÅritf — tant Louises julklapp, som nöd- henne i dröm och fantasi, innan hon Ännu .KkiLmpad, och bon kÄnde sig på nytt helt tvunget krupit fram en dag i förtid just sJÄll skådat dess härlighet. Och hur beru- • za oeh glöd. Det var tig och med en nu p& morgonen, innan Hedvig skulle bryta sande ljuft hade icke dess hvirtvel gripit ..nkildt underbar, ny slags glädje, som upp — var hon i aadanom redan långt på t enve och ryckt henne med under data :3ed ers hade uppfyllt henne, tyckte hon, våg, långt borta öiver snöslätterna.. bortom snart förgångna ögonblick. Men när hon •, ytan hon fattat mitt beslut Fan springande skogarna och bergen, på våg till det fjÄrrsn nu i slå erinring helt nyktert' lit dem pas. sera revy, var det, som tölie med ens Tjall h intensiv glildje, som riktigt bultade l ensamma hemmet. Har nÄra hade bon icke varit att svi ca Ifrån hennes ögon. Det blot ett nytt, skarpt • 'oas pulsar, något bnrti" • bon AUL icke It motevarigbet ondes de senaste veckor- sin plikt! I dag förmådde bon ej ens fatta, och pinsamt ljus öiver dem, i hvilket dera@ alla höjearQu vÄxlingar. allem, hem, • har ett enda ögonblick den tanken kunde ha teatergrannlåt tog sig rätt så oäkta ut; stim' .ing det inom henne, medan hon hastigt behärskat henne, att amna pappa och Karl, ningar och känslor, som för endast några j'rde sin morgontoalett; 'hem, hem,' ro- den snälla trofaste, kusin Karl, att ensamma dagar sedan helt hade hänfört henne, en röst oaflåtligt i hennes öra, n hr hon fira Julen. Vid det minnet kä'ade hon en tedde sig med ena så haltva och tomma; '-'tt mellan mostern ocb fltephanie vid blygsehis blodvåg skjuta upp ir?om sig. Det ord och, fraser, som gnistrat och sprakat 'rukostAord^ 'Hon ville resa, bon m" var icke ensamt den charmanta blirutven, för hennes ögon som lysande stjärnskott som gjorde hennes kind så glödide varm. pi den 'fria' tankens himmel, slocknade ' •a, rasa i dmnna dag!
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.