nat glömma, att har ate fanns någonting bittre ta raeehilstar och eleganta ekipager, att har fanns den varmaste, ömmaste karlek, som lif- set inan skankt honom. Men den sjuka hade fått frid. Hon slöt sina ögon liksom mättade af den kåra synen, och hennes leende ]tippar mumlade halfbugt: >Tack,. för att de kolt! tirad du var soul, min lilla itkade gos--e!s Y1öt.sligt sig hon liksil upp isen med ett återsken af det förra, stela uttryckes och drog Svens hufvud ntlrmare intill isig för att h-.ieka någonting, som aldrig behäfde hriskas, eftersom de voro ensamma i rummet. >För ser du, Sven,> sade hon sannarm hade jag aldrig fått se dig mer. ty jag hade dött, utan att be dig komus,' lltutarna! iliatarna! lian kinde hennes smekande, mild, händer som tyngder på sitt hufrud. Det rar ju oritt- finget gods, alla denna tacksltgeL'er och kårtals' fulla ord. Om han endi hade fått skudda dem ifrån sig genom att falla ned på knä ' ir.i sängen och bekanta, att han altet icke komerit hit för min bfrergifna g'atula farmors skull, utan endast för ett par eliindiga hti,tara» Mon han föcntod, att det kullo lm dödat henne. iu buras ett dri:- >Gud vaisigne herr Sven,> sade han, i det i lnde, tpllt skri kr, han tvärt vände sig om och gick ut. kr1!. långt borta like- >Ja, . Gud löna dig, min gosse,' sade gen, lifbljit af ett kls gamla öfrer•tinnan och strök håret ur sn son' gaode s tf u-it •, som u pl. son.+ vackra panna. >Gud löpe dig, för du rrw några ganger. tänker på din stackars, e:aila, tråkiga farmor. Uet ar spiilkrikar.. Och förlåt mig, för jag trodde, au du inte gjorde det.' Ännu en gång böjde Sven sitt bufvud rå djupt ned, att farmodern icke kunde se honom i ögonen. Men han kysste på samma gång hennes hand, innerligt, ömt och med darrande läppar. tlllustratbr J^a# V>1e m ) ~östlif i skogen. En morgonstudie. Af frans Medbsrg. D en tåts, t.-»kan, wm %ältat in ,d cr olatldet från den ,tuta fjorden drrutanfi.r• har h+;rjat Luna ti sig Air den ostliga vinden. Ännu liceer hön liknit wm ett grönblått skynke öfvcr de aflaganare höjderna, sveper fram som bolmande tååk ufver åkram., på dalbuttnarne, och når ton ati- ger i h,,jdcn fr.tnar en och annan flik i grant.-p Om lian åtniiu,tone kunnat lytta bli att tanka i pS de dir klistarna! Men lian fick dem inte ur hufvudet. Ilvart vänligt ord, htar stuek•ande springa franc i hand tankar. Dc ville icke hinna Men till sist var slet anda jurt dc har talat med rtfverstinnan out hÄstarna. Och jag får låna dem.» Gubben llakberg stirrade på honom med pannan mörk som ett hotande åskmoln, men han hann ingenting sega. >De få springa rågen till stan två gånger om dagen,► fortsatte Sven, >ty så långe farmor ar sjuk, tar jag mitt logis härute.» Den gamle betjnnten ,pirrade upp ögon och mun, sten med detsamma fick han solsken öfeer ltcla sitt breda ansikte, som likväl strax bör- jade rycka på ett underligt via. ., t " , •», cia ..ett% , .rrip,ri lic». diår .1. i: fiirkukt•r nyungs r-i•r,•»art 0i i•»» r t,r(i n .». 1. r erglr dar det ,tigande tia knyt gulmat. Tid ,Rår annan kommer ett tätare lager. tnuttadt af, dunsto-rna från ninbjöar och knirr och drar bort under det solfar hade, och det tir då sunt ., ni ett grått tl..r >kulm,kt dngea frunfGr ett nainando ansikte, byars hvude blick man Per skymta fram Igenom hotet. $pittdelrilfvarne i buaki.rna toppar lysa af mil kiosker sud glittrande dimutanter, och på hcarjo litet Rosstrå blinker en tstrålande pårla i t.. pen och låter gunga sig af do vaknande tldktarne. som kom- ma aaltmättade in ifrån hafvrt. -Nlyntacken under enbuskarne ser sa ljusbron och remkund ut, dir den ligger och bryter af emot grönskan, och de mini, tx.till.antma inhyggarno an, redan ute •Ird sina morgonbestyr. Den tumabreda myrrågen ►r alldeles tull af dem, de flesta inro pk utgående, men mötas lit-vii af en och in' nazi bentvandande,00m tycks tt lor att stanna för att göra reda för sig, medan en nyfiken grupp umlu omn- kring honom. Det ser et att ram ett ganska a.rar- samt förhör, som nattan år' maten undcrka.tas: man { kdnner på honom hår och dar, en stor asyra till och med lyfter på honom, lik» som ftir att känna efter, om han sÄger mindre in 1 går; man slätar och drar i honom an bit Ln di:, men @tutti• garn nUppes han som på set giftet kommando och juryn asylsnar sig. Nu sur han stilla att ögonblick. de små antennerna röts sia at och an; men så trippar bas på saka - tag. tar ett barr flår att se ut, som om han bad* något att utAtta, stöter så på nya mötande, andalirper tack rara barret mad kor. tarv Rörhör, och är Inom kört på vag till stacken. L ut hufradet ur tx,rrhåltt för att >e efter, terad det år för en oförskämd trunssiarare, sim, kummcrwb nycker hederliga trådborrar s ► dalta på dagen - och 5119 år han uppat.n siat hull och hår. filar, >cr på hutvudeta rörelse, att syillkråkan trattar p1 tl.•ru nyfikna, och det dröjer en g o d stund, intian ned det, yftiga .rasurs tattd i kräk Utter ryggen liten tid?> 'Si långe du sill.' stod llagberg i dörren. >llagberg,• sade den unge husbonden > jag reda pi, och dåt.'ör ir bon ute i tid. l*r koutmrr hon med bok' tand, flykt, bon alår sig ned på stammen af en balfhsurkeia fora ock sitter dir rakting medan den rada båt- tan på det avart~ buf- .udet, snor och vrider sig åt alla sidor. Nej, utaskarne tyckas inte rars vakna in; me; spillkråkan vet ' nog : . - rid, bon. BLt söm det :.r, i::.r 1.»» hraw näbben en trumMirf•al trut traJatan,•-1c: - en riktig rut'elj lindi' — så håller hon huf,uJ,t ratt ut och enstav en liten stund. Nej. det isin:» mer ingen» Nk, en ny trumhsirft-el då — ju» act lyckades! Utur konturer en tim,uertuan och stick-r myrlurs manöver. Under tulett har tbrkns•t lnttat allt mera, inb nu l' rr a trådtupparna furws, purpurrå^la af dyn front »rytande solen. Grsnnrna 6afca befriat ,ina kut vridro fris do titta nittndisa.»rtu. (kh de gn ,nriusa Ar.kuttartte glltu>a ► å kådiga i «Lienit In ek orre sitter högt uppe i en af de atilrta grisarna *jtilfva, som gifte honom en bt'friandc idel. >h'annor,> sadu han turf ett ljusnande an- sikte,> ur du mycket rädd om dina vagusbli- star, eller vill du l~rp sig få låna dem på en Scen tog min fartnorm lilla •ilfvcrk-loeku från nattduknbordet sch ringde. 1 uti.sta ögonblick stort rester att hålla •~» ,n ger sig af till ett annat trad fyr att börja . in blielt från den gatula om dem att genast honotu. det stura baekspettec:. sons år ut@ och in apekterar de maskuns tråden. Hon har ett •,ch knaprar på en .lur kuttr. sunt lian dunder mal lan frutitaararne likwm en snurra, medan dt• af bitna tjälen ringla ned till marken, sota rundt fint kring hit full.trvkld med r^lan bruntorkade tester från furrgiendo måltider. Kurr" tycks hafs ritt h.iakiyarter htir; ibland stannar Iran haetitrt i sitt kant tester, bultar m.vl svansen mot trxdNtatnm.m r.•h kartar ama.•kan,le en - tni,stank•atn ,nedblick hi mcrk lnvan,lraren. som kommer ,s h stör honom npi fntktrten. Aten tA tycka han mata afatås lat mellan honom och sig och •tknar vål ut, att har: kan rata lugn, ty han börjar snutve sin kätte itr•" med Ännu raskar,' fart ån förut, `tla,grn börjar duga allt starkare. de friska le' tri.Wingorna utrecklsa under sulatritarnw sa"-»» och b-Ha lungorna med lifvå,.kande•vilg,rr. Fre ruttå na stiger en dafren lukt af multnande tast- 'oh blandar sig med barttrårl«i,tt en. Luften h>' hlifrit klar och höft. • ch murade. grihrita sk' teglo fram i små, latta flockar. 1>0 gå em'»t ' ' den, aåmrt som tina år fallet om )rösten, då :nt•"- vin,sas sn de fikttyngda ture rid marken rA»t. de högre regionerna. Det badar regn, timer ,sr mannen; men nu dir det ingenting, ty hatten flit lanaesedan In, o och klöfeerfallaree tyska '-•e inte illa om en liten rotblöta, Men bråd Sr det som praular d starkt dat borta där etai-tlintan öppnar sig badansen den 1111a sr" ten, och daret fallfärdiga ledet står halfö'pet dan htf en kea ini Är det kanske Mickel rat som ådrar på orrkullen darnere? Nej' nu ser jat ett paf g$gula örun,petaar, som klippa af och ar• och enda såg hit och dit emot vinden. I1et ar som fbniktigt tittar efter, om- det kan rara tt~gs,w 'risk att gifta tig af mldt öfter akesg.rreten till deal nedre kant, dar de maner a.t.arne .t ► — t;
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.