-3 lU t—. c ett eller annat fall. Något förståndigt s3, ser du, att vi alls komma att sakna rad kudde jag ju i allmänhet ej gifta, men vi diskuterade de uppställda spörsmålen, och under tiden klantade min niors åsikter, till I, gas dr fullt stadgade uttr:wlde ur diskusnio- .lig m}•eket, men nddsiirtdigbeten fordrar, att vm Än ytter: rare inskränka oss, och jag kisa ej si, att öet kan : • för sig på annat sätt, än :'att vi få reda oss utan tjänarinna.' Kajah var alldeles -stum och nöp blott ihop sina tunna läppar, så att de hildasis• en smal struntin under den bvassa'näan Mamma sydde nervöst — och jag si¢, hur tårante började att sippra fram under hennes ögonlock. Till slut måste hon taga fram sin näsduk för att torka bort dem 'Det lir rakt inte vänt att frun gråter,► n••ns Inhyrin:. I dpg kom det emellertid ej till >;ågon förbeipdande öfverlliggning. Si snart min mor fick ögoten på j mig, •ade !ton med sorgset tonfall: 11,'t här går inte i långden, Vil!y-- vi m;iete göra ytterligare inskränkningarik Men, mamma. . ► f ).et ges inga men — det wolM skf,. ► lisen slog energiskt ihop hnshllllshoken •is lade ner den i en skrifhordslåda. Har du mycket brldtoml'. frågade hon. Icke så förfärligt, men ... • ,Jag ser ingen annan utväg, än att vi ttllkäni,a, :ett -i.•n h]ifcit klippt ur en ärm ringram,;. Hur room do -- för mist At nr ustone. Den IIll.•a t}'ghiten hade bland andr.s lappar fbljt i;ed från mitt gamla )lent och fntmkallade i t fiir mitt stinne en liten serie att bilder ur d t förg.i1gna, som jag, hur oskickligt jag :i därvid kan komma att tara mig at, nit c 1 fästa p:1 papperet • \lin mor hlef tidigt linka, och som min sar sj cfti•rhirnnauh• näsgen nämnvärd fiir iniip s ahi t, lindi' hon endast räntorna af 't• helt litet kapital sauna sin pension att lefva inf. Dit biet därför af nöden att söka in skränin sig p3 alla vis för att få inkomster stelt utgifter att R:1 ihop, och som min mor uckKå var ytterst samrctsgrann, ansåg hon ,leti som en hederssak att göra alla minni •k~r rätt. lan liten skuld hos en bagare ,'llsp' slaktare sknlli' säkert ha hindrat henne frihy att vefen goda, och det kom heller aldrig s i fråga att glira en slidan. Jag och Inin syster Mom var ett par ur engarn än Jag skalls' också titnjutn "il ! nppfostrnn, somra satt' oss i stånd si tt en uuMR i framtiden sjalhat (älvtjurar vårtf hröd, s b ) +•ar och en vet, till hvllka summor •kglnfgifter, böcker ock dylikt ~, alla an si ni nbdvllndlgn utgifter uheräknmle. Nålända hade vi kunnat Inskränka oss kisat sard nfsnnndc vår bostad, ty vi i en trvflg'stadsdel och hynda där tyr ruin och kaik, men flit min mor Itade sls' varit en stor uppnäring sitt stänga in slyö tid radgen milåk hnkgntn, rn h hon satt» en Uns i att alltid hålla h►'nunet i nätt och prt(v11igt skick, men så hade hos också an sällsynt förmåga att med de enklaste an orcjttingar åstadkomma de mest Li , fverraskan de verkningar och Ripa det Ida en på samma gång tr,Alg och komfortabel prägel. n dag, då jag koin hem från skolan, fa jag henne lutad älvvy sin bushålisbok mhi att mer lin vanligt tankfullt utseende. biflätor vero i allmänhet hennes :tfsky, men i tina hade do tydligen mera lin elfes an Rri~it hennes nerver. Vid den tiden var jag endast fjorton år, me p hade Ändå redan ett visat privilegium på ,ratt vara min mors förtrogna och tråg. dee Ibland till rids, när hon kände sig ostl=er om, huru bon skulle valilla det bitet j sade Kajsa torr:, 'ty jag tänker minsann inte flytta.' Mamma steg upp och räckte henne han den. 5Ja1 lir s!1 ledsen däröfcer,s sade hon saktag Binom aQ*djande. 'Du har varit mera en vän än en tjänarinna för oss, och det blir så tomt efter dig både rör Alkorna och mig, iucn vi ha ej längre råd att af löns något biträde, utan måste hjälp os, det förutan. Du förstår ju nu, att det en afskeda vår gamla Kajsa och slita alt hjålpa oss utan jungfru. I)rt blir svårt, mrs det måste gå . Detta måste ljust så energiskt, att jag knappast vågade att opponera mig. . ilen hvad skall Kajsa säga, mamman — dant beror diirnå'=s vågade jag mig slutligen fram med — ►och Kajsa hade torkat af sina händer på hur skola vi kunna reda oss henne för- kjolen och tagit mammas framräckta hand titan?' 'Och de här händerna skulle sopa och >Ja, se det är just den stors frågan. Nog skura,' sade hon och såg på den hrita inser jag , m1 du tro, att det blir svårt tunna hand, som hon höll sluten i sin. Hon tunna-► gängers men nödet. har ingen lfg. s släppte den åter och gaf till en liten, halft Kajsa hade varit i vårt hus, alltsedan far föraktlig fnysning. och mor gifte 'ig, och hade då följt med 'Då ville jag just se, hur det skulle se ut i kökel och annorstädes, när jag kom min mor - - hrilken var prästdotter —ut ifrån landet. Undre' alla de åren hade hon och hälsade på,. tillade hon. ensam bestridt de göromål, som falla på en tjänares lott, och ville ej höra talas om — ej ens då jag och min syster vore små-- ritt dela regementet mest någon annan. Med rätta säger jag sreget..tntsjt•, ty undfallttn- 'Ja, inte blir det ett sådant mönsterkök som nu, men det kan ej hjälpas,s sade min mor och drog en djup Mack. 'Kan det ej hjälpas? J~, det kan det Se, jag tänker ej flytta, iåfven om frun sitt ter polisen på mig.. Mimaga sjönk maktlös ner på en .to' och såg sig rådvill omkring t rummet. 'Oden, Kajsa — når jag irae... 'Har rid att betala mig nigon lön do orh god som min mor var till sin nattur, fick hon ofta gifta vika fair Kajsans mera utpräglade åsikter, men Kvad som ibland trift i respekten hade man till fullo igen i den plikttrohet 'och tillgifvenhet, hvarnted hon • slöt sig till oss i alls lifcets skiftningar, ja, se det behöfs då inte heller. Ib m j.: och vi kände, att vi i henne hade ej endltst aldrag tyckt om granna hattar och k jola- '•n ' god tjänarinna, utan liften en pålit$ig och teeke där bjäfs, så kr Jag inte *rads så barskrapad; att jalo inte kan reda mil vifn. n*grn Ar titan de usla •trharns. Ä t~..n,' Oh från h. i. en skulle vi nu skiljas! I'A nftcoyc-n, sedan lampan var tända cjeh maten beträffar, så tror jag bestämda, a' l vi sutto samla lee kring det runda htsnl,•k i Jag ont" liter mer än hyst frun skull" vår salong, tullade msmtrn in Kajsa. We smita till, om hon ,gjonle uppköpen ,juli Knös varit nyuwlsaft mid skurning utF 1 Des är min tro oro kak►•n, och därvid ht köket och kort nu i dörren med kJolattne Jet allt till . ttlspfåstsde och det linfurgtute håret i oogd• Kajsa gjorde en hastig vändning, im'," ning. i fttrhifsrtim af Ibrrrdet, som Kulvit It' ,.1r .fet något som frun villt. fr#dttde fuktigt ut hennes hand, och stenulv öårs hon näsö d~'t bondska 1 gittat, som hitt rilttigt säkert efter sig, som om hon stärun") aldrig hlifvlt kvitt, sJag por jetset inte ut,aä velat sägs: lått Jag klan visa mig för folk.' $e •A, nu bari'ikaderar jag om mig, Dich ,Ilar du slutat att skura, så släpp ytler det Mr inte ridare ränta att söka rubba nu, kJolarne och kom in. - u- fläcken. fiör stod hon nu innanför dörren i lantp Och därvid biet det älven. Kajsa dyk skenet, men som hon aldrig kunde va stanna, och dyk ångrade vi aldrig. sysslolös, så höjde hon sig ner qcb slrits4le ut ett veck på mattan. Jag väntade i den bögsta spänning Qå Kvad som nu skulle komma, och jag säg, Nkr julen nalkades ocn det biet frdgi att min mor biet helt blek, om julklappar, komme vi yttevens om - 'Kajsa,' härjads' hon slutligen --- m}d mamma och vi flickor, sona unge vara me'l milda pressande fram orden, hcilks komrio om rådplägningen — att vi först skulle bitaksi stötvi■ -- 'Jag har något ledsamt att säga på att ge vår Kajsa •r Kaderäg present. <leg, men, snurra det gör mig onda -- nu, då hon tjänade o.s för inteet. Visst ket ondt —s j j f suckade mor tjtet vid tanken på, att Son Kajsa apr<ndo ut siras stora ljusblå ömjas skojis bli &hdaaksd att ännu .•n gång ~va 11 och såg stramt på min mor. ner kjolen pk min skolkIJid.ung och vända sillya det inte dÄ, sade bon lakoniskt. syster Alma. titt att få dem preeentabia slag twds.,s evsrad' min mor. 9Det a~ tå* nästat termin igen, men s.1 Mende vi is
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.