i där talks 'den (tuttat,' i de t,utf. mkantslr rntekrt, aldrig länge. Råda bollo vi at rahattoma och 'Iar näktergalen sjung i tal t} xtrna.0-n, och ingen al o.e brbiitde manga u~it,träden. Jag hade sett den i all dess ord för att känna, att' vi trif.:r. goilt ppigbet, när guldr«Rnsträdeo blommade hvararudraa slUk:.iap. Jag •er icke, niir'tli.r At Jane Gernandt•Clalne tmKlvid ►~•ren*-nta och lx'rtxrisbtu+katn:vn hur jag fått den vanan att gå tvärs ölr~- h► ita sn.tr- var en ljutlig pinuns för lekatud" fatsil, ifrån urs till t'onom, med min t.,t m ta t tt► r itu unge jllgntksturen. su barn; liten i mina upp .%xtai var den ,edun eller (mit{:'t+agdrifvcri. med kanske kom sI.•t dalis• 1)st kr jas en bl~synnerlig svaghet hos styckad i tomter och ligaren, rvtn biet allt sig d:irtf, att det aldrig föll honom in att en skointmiitj►.iska, 1~Å hvilken vänan icke- rikare oh rikare, lutlov flyttat till stadens fråga, livad jag läste Iller brast j g teakt» tycks förmå n.tgut, men jag kan icke se fi;rjlurnitu gata. Endast den gamle trätt pil. 1tw•kvr hade bsn; icke mycken Id.- &,tr.. ett trist dilltes till markl'u, utan att det skilt g:irdsdriitlieu bodde ännu k• ar i det lilla och tysta funderiugat hade han nog a1 i mig. Jag ;sill., hejda sågen, surr bviuer tallfärtliga huset, och htarjr vår s:tb jag sjiuf lk't var en besynnerlig kurre tn.•I , t►ni ungt i sitt ga/mla f srnöjeamms genom vedrfl, yxan. som splittrar grenarna, honord lappa taket litet[ haltnk'lrf►sr och u lj" ylet är *tig,, sam om jag måste hindra eu bv iilimrua de lutande t iiggarua. '1111 %t,rt •måli.-nde och något -:f en skogstjärns st►li.a sptglanOe dunkel i dgat orättfärdighet, in ♦ildebrigd. ett slags mord !t» den Illia hopfat' l'tuu, ett spår af rörelse ser jag ett dött• p:tde halmkåken fått skjt►tet villebråd förblöda vid ntina fötter, sta kvar så längs' has urn en Nubjudig I,jurk. sutit jag finner kull I,;llr, skulle, han icke fgfld på vägin, e-n pul+pul, runt matt hugKit ` ;t ~s j ~}- -f _fi,1 Ia•$iirt mera af trtlru. aåd vid en trrdgårdsmur, virka underliga %likt en dag kota äga- Det ' issnndl' krualur till lit i mitt bast nu och underrättad' '4cet .gör mig onslt. husiont om. at: grunder hvad år de% fr stilla tar %Jld och -tt hu-'t lifsfröjder n,tn ö.teingt, skalle nfva,. Hur h>n hvilkeu ukat►d gllidj-- tog denne un terrutt'•i Öfver tillvaron .sr .:h.' vet ingen. TJI ni- .r• slut fört inxr i dcrha t Itau endast, cet! -t blad, hvilka li+ngsaltut kaet skulle flytta till vii hlekus, och denna anta, litet gårtlsrutn i lt,•t byan et-lier torka lort ,stura huset rid stad,•n• och du'' .. , Uä jag riksst.' gata, sulis triss skickrr en .killa geuum , trthstnaat& m•urå4tdrun%. ett byte. , tånker jag u.•h jag fäste mig knal, a på, cm den rycker hast vid, att han icke (t en .telind.' orren frän plaiterad*' ut sitta bya. hans älskog ell'-r gör e ►j rintlökar det Aret. »en bråd ände 1å barens styra lönnen stod i blom. fursiktiga lefslust. 1),'t och slet var mig n,r: lir icke den krtrtu kr.'ts att oas aftnarna sitta 1a gången af. djurlihrt' det sviktande gungor,' oro, som -a% s.el'litto-r det och låta grönskat: mig under min van- leka sin skinnade 1,1 d,ringe ensamma tim• för mitt öga. --- mar. När jag går fram- n► ot den bleka himrru åt en skogt►siig och ofin len — medan min in_ blick förlorar sig bland dutp fyllde rpmder:~•t su►.► trädstammarna, med-sin suckande, (rå'!-. luftat sig ilf~lv'mitt huf - fulla modhelighet, in-'t vud -- alltid mot .u- alla de [juft omiijlis:, len och rymden --- un- drömtsar, som jag titt ,Irar jag ilfyer tio grön f.irg.ihrs' ville kalla ps ekande trli d, -, som sak - het trädet ville ja.; a" - 1a andas i e' ' j►urt blå• nu ha kvar på iIrn ,;tyr }len, öfeer växtlifvetr la platsen tramf—a r•+'• stilla. lifsgUW je, ocb det hus därhemma pt f•' tycks mig, att det kr till donna stadsgatan i den lilla *ta'''^ ljusa, gröna ro mitt väsen lang- där jag godår som hann ni l .• ^' tar innerst inne, till något så strl- ung, men ditt är längeeeda °t' lando lugnt, något st heiland , dilltå. Och jag Tet, att i inga ögon och injul Så th stiligt som om år och (lagar it'- ►-' läpp& och it.gen ptttnniskaa tankar nliKon- gått förbi med betltändiR ve-:diats, e:i • sin gi.. it mig htal det trädet gal stig, som jag ättntt den t Ihlen man högg ned ! t växte mist emot min farfars gård på tör- för mig • ■ tadugatan i den odla stad, där jag tillbragt Jag kom tillbaka teån en 'vandring s+' tt min baradom oc!! tidigaste ungdom, och markrrna4 trött smf v%rpn sch likväl al som var det förda jag dg, när jag vak- nade om morgr'nes med min fantasi färdig annat dugde han i eke mera, och det va~ yneerl►gt lj.kl+K, tioest etslast den a::rS tönta, ungdamen kan gör t . ea, som liran att fånga intryck och forma dem om till snarare till förtret än ~tU „sltn h an än a dröm. Ont vintorp tecknade det underliga gick omkring och skötte en eller annan eudaat' kan vara, när tåan tycks', sig upl-: I figurer till mig med de mörka linierna at envis tiin► roskvist, som stack upp mellan i rch- tillhöra natutrn, do starkt dott4=+ ,'•• m ' sina grenar, och om vinn stod det fullt at tomternas timmerhögar. Mer än en gång ängarna, d tr vattnet kv;Ut,, , hela det blek gröneka och doftade så, som ännu lutet fann hat sina rosor vattnade med kalk, ler ar lit, ~om rör sig -.okring en - -a, trial har doftat, med mild syrlighet, i svala men han bar sitt öde med ufliNtnderligt längta , sura vill a.«c vmöjllga, det tml,i' friska döden. det 'ar en lönn, Dom hörde jämnmod, och kanske var jag den enda nityls., det knappast Wade liksom jarl till ett litet halntt~iekt, botxlligt hua, äril månmaka, inför hvilken han någonsin Billås Jag ville sittet sett hcila ett ögonni: k kel endast väntade på att bli ned.itvet. I ett ord därom. Det var om attnårua, när på gams rådet under didonen, irnsa jag gi, • det huset bodde en gammal man, hvilken vi huda setlo på gungbräde , ande: lönnen upptill tog; -- den slig koMmid på m+" en gång skött nidgården där bakom -- --- jag med co bok, han nyed en pipa — kon, ack '*g tyckt. det var ett *tyckt, s' At.n stora ttrldgktden, alin barndoms glädje, som han ibland kunde tala, men aldrig mig jItlt, s t. !ag niterkalleligt fWlnra, Den gamla lönnen. D
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.