Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
DL brista isar, då ljummas ,ägor, Och fisken leker i spegelsund. Då väcks vid brinnande solskenslågor livar domnad puls ur sin vinterblund. Och ulfven betar hos kalt och kid. Och giftfri orts ringlar,, fram därvid, Och uf och fink synas lika trygga Sitt bo bland spirande grenar bygg. Når midnattsklockan sitt tolfslag ringer, Slår allt i dårande blomning u(. Men ingen tagg bakom rosen stinger, Och l~tstgårdsparken har int'•t slut. Naturen strilar i fägring from, Och grenen bär hide frukt och blom. blott vällukt strömmar i vinilens fläktar, Och gaddlust• bi dricker solgul nektar. (iIIudntkr: JOUSi Vp.Ires ) julr"osorna. En I'ertttelr+' af Johan Nordling. Då ser man lönen för odlarns möda Uti ett skinande öfversvall. Högt fälten bölja af gyllne gröda, Och yppig • blossar byar klöfvervall. kletaliblå sjåndor mot [åstets glans Sig sakta svinga i rytmisk dans, klen all naturen i andakt tiger, blott tufvans rökverk mot höjden stiger. Yen en timme senare, när Hedvig lo nytt ILte om pappas beef i Ditt koketta lilla rum med utsikten Mm Humlegirdt•n• froethvtta )inilar, hvilka just gnistrade i drtt korta vinterdagens finta solstrimma, medan då och då muntra rop från kJUkbacksung, domen på ► Floras kulle> trängde ända hitin — när hon då låste det på nytt, var tlrt med en helt annan känsla. Det stack plo't• Men enda-4 denn — bäres sagan hviska, ligt till sk underligt i hennes hjärta. o' Ii efter detta var det at hela det långa bn•f »Som iger barnatrons skårå skatt. vete innehål endast en .enda rad, som h.'n 'yckte sig höra, åter och åter omigen, (sln Får se englimt af den ljufva, friska den fta sidan till den sista... 'nog blir det tomt att sakna vår solrtr.il.• ... mto Förklarin r'unden i julenatt. blir det tomt...' Blott den, soul litar pi löftets ord Och med ens såg hon dit torftiga h-•+u met ditr uppe så tydligt inför sig. Hon såg Ont ljusets seger och frid på jord. den lilla stationsbyggnaden midt i en i~6• Kan se, tinr skapelsens länkar glimma bygd, den bvita kalla snön i milsvidt frus,., vågor däromkring, . den svarta furnakogen. Uti Förlossarena födslotimnia. n som hån berg*sidan trängde ända in p.' tröskl.trne likt en hotfull här at rij., Anna K,. ftson. jättar. Hon ,tåg den gamle fadren etter dag''' öfver jultk,lgen?, — ekref pappa. .Hur tjänstgöring trött Pjunka ned i gnngst.l. kan du frltga si[. Jag är allt för tacksam, i den låga salens' hörn. Han bil.' nr.. för att mitt lilla skogsfågel ändtligen engång expedierat det sista af dagens ts t tag, Ist har fått flyga ut att sola sig en stund i sista fläkten at den stora värl,l.•n„'>kif den stora] ljusa världen och för all vänlig. tande lif, som nådde upp till d,•nua afkrok. het, som inroster Louise och hennes familj hade susat förbi, med lokomotivet. gnir , bevisa dig, för att med en enda dag vilja lande pistongslag, ett kort ögonblick af förkorta dket sällsynta nöjet. Tids nog kom• buller, rörelse och jilktand: ifcrr - - u• h mer du åter till den märka buren här uppe nu var allt åter stilla, märkt och tr}•t•kåt wl,• mellan N rrlandefnrorna och till den enfor- dödt, medan vinternat!rn från ekogen va!- miga ensajuheten mellan mig och kusin Karl. trade pitt mörker ned öteer ilen lilla 't. Att icke vi .gubbar ► alltid kunna vara det tionen. Nu • hördes kusin Karta steg knarr i trefligaste sällskapet för en ung yrhätta som du, furst4r jag så väl. Ja, ty du vet ju, trapptro- Karl v►r pappas elide mångir._ att älven Karl anser sig vara en riktig piedhlidpare i tjänsten förutom den mlf gubbe, träta sina unga trettio år. Det kom• sssatioarkarlen, som bodde i vaktstugan ' + mer af skogen och den tunga naturen, så• godsnugasinet. Han hade nu eifKändt t.•:• ger han. , Man åldras fort blir uppe --- och grammet till närmaste station, och dag''- plikt vore fyllda. T; •st slog han sig n• d han har bog rött ' Men just därför fröjda vi oss också a3, att du bredvid fat i soffhörnet, och deras bh, ► - nu får sulkana om i det glada hufvudstada- miittes. Men de sade intet. hinga m +• litvet, 'olat når vi veta, att det sker under ter slipade sig fram i ansatts tystnad. en så trjgg protektion. Nog blir det litet de två männen sutto i Pina stumm., tomt stf sakna vår solstråle under jul• kar tirad kunde- dr väl också haft dagarne, .men du icke endast (Jr, både Karl tala (mm Y Allt• detta såg nu Hedvig sil tydligt- fr och jag ,be(alJa dig att stanna och riktigt, riktigt eda dig. Guds vllsignelso vare med för sig, och ett underligt vemod kom "4%' henne., Borde icke hon haha sin p!.,' dig, bard, under glädjens stora fest ... • Den s, 11Jla, rara pappa! Hon blef så bredvid dun, att med sin ljusa blitt, tn•-' glad åt !het ett^-rläno mte brefvet, att hon sitt klara skratt bringa litet färg ort. klar_ kysste dog eftertryckligt på alla fyra sidorna, dir peppar stadiga ■krifvarhand vandrat fram i ■lutr lika snörruta \som jJ.rnviigs- skenorna_ p hans station. lid rusade hon in till moster och kusin Atepnanie i selot ►• Ren, uvltngande papperahladet i triumf högt öfver sitt hutvud. .Jag får stanna! Jag får stanna! ► ju%. A åan'daBen äro vi bjudna till Rejdenbjelmw, det blir .:idpsrti först och så stor dikt middag, och tred jedage n ha vi Nt jIni kronas bal. • in i deras enformiga arbetströtthet” Sktil hon tm vara dem så fjärran under jul. stora stundande högti't, i sjllfvink tankl•-- het fladdrande mellan hufvudstadenn bn"kt. nöjes, medan de ensamma drömni.' llt sedan pappas bref kom i går mid- lltngjade . , .i dag, hade Hedvig varit i tett underligt inre uppror. Egentligen var det obegripligt, e huru de kära raderna från hemmet kunde, 5 väcka en aådanehop af stridiga känslor inom lade hott. henne, så snWlt och resigneradt som pappa Hennes nåd log ett blekt leende åt det Na ljöd middagklodmn, och Britt na ukref. Alldeles det svar för ötrigt, som hon unga naturbarnets entusiäsm: måstte hastigt s'.u► sig upp ur sina tankar hade funtat at honom? Hon kände min• >Ja, t7+•t kunde jag vill täaka mig, att Och .läretter blsf det icke någon tid till sann sin gamla pappa till botten och visste, inte din far skulle ha något emot. Ntations- enaatmma öfeerläggninxar rt hela dagen att Intet offer var honom tör stort, om han inspekt~rt förstår nog, att det endast kan ,teax efter måltiden bröt man upp .ill el" därmed kunde bereda sia Ricka ett nöje. göra dit godt att ännu en tid H komma ratt; kusin Fredrik hade redan i torg" 'Om du får anta moster Lobieee vänliga ut en •mula har i vira societetakretnar. uppvaktat sin mor, Hedvig och Rtephan~'' inbjudning att stahna kvar 1 Wnrkholm Och roligt skall dn få under julen. INI me4 biljetter •- men skulle hörn Mefl'.t. r AN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.