—: 13 }. •dör löldmanadt aurrakea sitter, något af mitt inre jag, som man dödat Öch maktlöst laiaode med vistron INlrlagt. Limlav jutegam, ..,ni fhwat • Hvem har gjort det? • frågade jag den på en ri.rtd l is pning.kntd• .. . Ha arbetarna, sim ska' rifea stril gasalt. Men för en 60 ar sedan, eller mer, var yuset, redan varit här?, Men han wag upp med en cg ndot*lig det till närmare bill svenskt ynglingamod och t-lu•k -- samma blick, som man ibland kan idel dådlystnad ekade sig, till de fih, dir för' mota hos en ensam fågel inne i *koxattw. tryckta eller för sin nationella rjalhttladigbct Jag har Bort det,' sade han. 'De, vom kltrapaade folk ... greker, polacker. belgier .. . ska rif a ner huset, komma inte fortlin höjde frihetdanaa. 1 frisk glass kr innu berattelacn om dc fyra t asergun bittida, men, ser han, jag kunde likawm inte tåla, att de skulle bugga ned komake ynglingar, bvilka 1831 ilade till de v- alplatscr, dir 1K,lackarne bjödo spetsen åt sina treidet för mig. Då ty cktc jag, att jag var förtryckare, för att biaprinKa dem, Ernst von urinnarr till att göra det själs Sehantr med sin sabel, ltenknla, Stille och Bergh Och då jag ingenting sade, fortfur han: sht var likadant med Passopp, hunden, med förband. Yicn bleknadt år däremot min- -om vaktat stållet här i fjorton kr. 1)c net af en annan svensk kämpe från denna tid, hade dömt lifeet ur honom, och mkst iren hvilken lefvat anda in i den senaste tiden, +a, att jag skulle ledan till veterinärers, alldeles bortglömd, han likasom hans bragder, men Passopp och jag, vi hade hitllit för och detta desto naturligare rom de sistnämnda ling.• ihop, för att jagenkulle kunna gåt och egentligen aldrig upptecknats, utan, ehuru verk - Is' folk ta död på'n. Jag skulle aldrig tålt, ligt upplefda, dock endast hägrade i en för• :ätt de tagit honom ut med sig och kommit eirrad hjärnan fantastiskt fladdrande erinringar. igen och sagt: ,Nu är det gjordt.s Jag t ille inte höra talas om'et Aldrig, Per han. Det skulle vara, -om om det aldrig ha- dr• varit. Och därför tog jag och sköt ho- nom sjklf. Men jag P-mög mig inte på ho. tom. Jag löste hans kedja och gick rakt emot honom och jag tånkte: Om det finns nagon rättvisa i detta lifvet, så förstår han, livad det lir jag gör. !)ebwmmu kom på mig, när jag stod och filide lönnen. 17et tog tag i bröstet, jag tyckte rakt, att jag nonhe vid nå(911lef- r ande. Ett träd - 0lo•t blommar och vis»- nar, det glir en glädj.- N'ch bekymmer. Hoar for skulle man inte ► :wm kunna in- .Ila sig, att det är .,,cn en annan, att ,1.-t också känner... I..~ sitt atillfflnliga Det ile åratal, sedan do orden för lltid (ute sig i mitt sinne. Kanske lir det där- hr, att jag icke kunnat glömma dem, 1010 jag aldrig kan se ett kullfäldt träd igga 11-i vitgen, utan att underliga strängar allra snitt bröst.. tt:wtrat., lit., .1..h,. ) På villande stig. 1t► ruftttts':tat. .-wtala.l af Buaer Scböldatröm. A fs, nt>relust har alltid, stf från förf+dren och vikingarnas tid, legat i svenskt yng- :'isvablod. 1 vara dagar tager denna lust sig .uryck genom färder, an till de tropiska lån' ,;, r, der under en glödhet sola strUariviii- ""<< ' en röker bryta sia väg, kn till de nejder, Den, utom besökt trakterna af ltiseberga, tiar troligen haft tillfälle att på vågar och stigar Möta en man med ännu klara och milda blic- kar ur ett öppet och ädelt ansikte, omgjordadt med ett långt svart skägg, så att man skulle tro att det vore sjtlfve Kulneff, kosacksn- föraren, vikt bekant genom Finrik Ståls sltgner, man hkr hade för sig. Detta år alldeles tillräckligt att vicka en %iss uppmärksamhet, mitt älven kostymen bar någonting ovanligt och häntyder på ett slags originalitet, tillkommen af nödvändighet. En lång utsliten rock, sammansatt af lappar i flera uibkkta kulörer, en läderväska öiver vkns ta sidan, sats inneslutande en bok, samt träskor höra till den vanliga munderingen. Sr ut och år in vandrar lenne matt i ena- handa habit från den ena byn i orten till den andra, icke för att bettla, ty han ber aldrig om något, ehuru han bos hvarjo bonde ar valb kant och bjudes hoar han kommer alväl förtäring som hurberge, när sådant behöfves. Ödmjuk, tyst och anspråkslös, visar han tig som en barnens van och vinner oaktadt sin skaggig ' bild alltid dc Ickandeu förtroende. Till dem talar han d vanligt och 'milds, och nar s/ann äldre person ger sig i samtal mott honom, d finner utan genast af hans Ana skrik (och bana vettighet, att han icke blifvit upp född' i trasornas värld. langa timmar kan han, sålunda sitta, och sommartiden slår han sig ofta engast ned i någon vacker skuggnejd fur att lisa t vidii Tristier, icke i öfveraittning, utan på origioal- språket, hvilks utgör hans käraste lektyr, ur bvilken han kan Långa stycken utantill. 1:a man i denna dräkt lana Ocidii Tristier, hvilken ödets förunderliga ironi! Nian skulle kunna tro, att det vore själfve romarskalden i sin lands lykt. personligen förvandlad till en elegi. Men det var dock branten Kuloef eller t)vidiva, utan sden förryckte studentens, surr bönderna kalla honom. Eljest tsr l'uu! 1 ris- berg hans namn. På ufvanstående sätt skildrar en för detta !tudcntkamrat, Nils I.ilja, i tidningen Malms Allehanda, nu för 12 år sedan, eller 1'.;5, e• vandringsman, tom på den tiden var kand af Kammat och ung i vida trakter af Skåne. ~-andringamanncn hette, som sagtit, Paul Forssberg. lian var född i Itiaeberga d. :1 februari 11+09; fadern var regemente-stockmas kare. Vid 19 års ålder blef han student i Lund och utmärkta sig där inom kamratkretsen bi- dc för flit och gult kamrattinne samt kfvmt för sin ovanliga krotils- styrka och vighet, man åfeen för cu excentriskt väsen och iregiriga drömmar. Han ville tillkämpa sig ett an. fullt namn, mindre kao- ske som en veteoaka- in s härförare an gata en hjälte i det praktis åka lifeet och i strider. ara för manakligheteas frihet; full at poetisk hänförelse och ungtu- mens öfvcrspanuing, hade han den afsikten att weil svärdet i ena handen och lyran i den andra liksom en ny Theodor Körner ställa Mig i do katuisan les leder för att vinna lagrar ooh ara, skrifver en gammal lundensare oru honom. 1)1 polska frihetskriget 1830 bröt ut, lämnade Forsaberg den lilla universitetsstaden och begaf sig Ofver liamburg till polska hålren, dir han ställde sig som man i ledet. Om haut del• tagande 1 ni anda krig vet man ej mer an att han utmärkte sig för tapperhet, så att ban be- fordrades till officer, samt att han hörde till någon af de polska armskårer, heilka efter m- volutioncns undertryckande kastades öfeer prc w,- sika gransen och af prcnssarne afvipnadee natt internerades. Paul Foresberg fördes till en fästning i ulr. hoten af l'otadaua. Hans egenskap af svensk student blef för svenske ministern i Iterlin in- berättad, denne senare aatto sig i förbindelse med akademiska konsistoriet i lund, och se, efter någon skrife4atsling de svenska och preus- siska myndigheterna emellan, löagafs Forssberg
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.