Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
i dem i den gröna granperuken. Hon miste riktigt skratta. Jo jo men, de kariarrr. när de skulle reda sig sjiilfva .. . s Nu föll dagens första solglimt in gepun; de isiga fönstren/ Fr..mfiir det midterst. står Hedvig i andaktsfull tystnad. Där ut•• li&cr den gamla kära tallan framför henne, sig lik som n ulltid, hennes stolta n.ö;rka skog På hvars väldiga p,'latetammar dock nu t-t svagt rosiumskitnmer fladdrar från den 1tpp gående sol 'n. Och see där =— hvad g1änrcr och blixtrar så trolskt för • hennes d:' Iket är frostblommorna blott, som vint.•re, Det starka lunga andats ut isfur fönsterrut;nm, så oändligt fina, så fulliindacit sköna i hvarj•• den minsta kristall, som vore de mejslad« af den st&stc' konstturs händer. De bilda en hel bukett — en bukett af jubosor, slår det plötsligt Hedvig som mcd en inspiration, och bon ser på deras glads, till dess hennes ögon tårmas. Ja. Biår has r hon dem, di, rätta julresorna: De voro icke för henne, dessa parfymeradt reka drifhusl►aru. som icke tålde den kalla rittterdagens ande dräkt. Men dessa blommur, dem nordens egen mäktiga ande föddes' talade till herm.' ett sntat. ett hemvatfdt sprak -- om st>; och is och järnhård pliktuppfyllelses maxis, det var sunt, men ock om renhat och friska h jifrtltus värmt,. Och som den röda niorgond:sgeru nu lt•tr uppil -de➢i. kour det något af äd,'lrtenens tlumm:utdle djup uti dem, dia de brunnu i uförklitrIi4* skönhet på hems;ets laga fönstrr- ruta. Nu hör hon steg bakom sig, Karls stor roande steg. , Hon vänder sig icke om, tn'ri :isar hon känner hatts aritt öiver sin nacke, sjunker hon mot hava bröett, så rom d"ei ,. trötta f lgrhtngeu efter den första dykte•«., sargande Uflan sjunker till hvila i boet" som simpla fyrverkerieldar mot den stora Hon märkte icke, att Fredriks rosor bad,," duniga hägn, och tued en suck fäller lei tysta vinternatten, som utanför kup(vns fallit ned på kuplgolfvet, och att det var samman mina ögonlock under hans båfvan',. svarta rutor rundt om omsvepte henne. dem bennee fötter trampade och slunto pd, kyssar. En beklämning, en förakrckelae för henne när hon med ett språng skyndade ut er Amen, sis •r lwl w i dörren; si km sjlilf grep henne med oemotståndlig Altgest. waggonen. Det var en grå, tidig julaftops- jadå vila julängel, du Karl, när vi mimt Månne hon då s jltlf kunde vara denaaatlma, morgon. Pappa ,stod lut perrongve, holt samma renhjärtade, sanna och enkla flicka, rödtim i kylan och med sin slitna flagga det trodde.' .4..y jrr•-.. som när bon för endast teinne månader under armen. Hon tyckte, att han .stg sedan lämnade tadershemme4, då bon nu ovanligt grå och bister och gammal ut, vände åter efter att ha upplefvat, ha sand- stackars pappa, på denna härliga grynin1ie` dat vid så mycket? Hade icke något af timma af sgLädjeua stora fests. Ja, si hie4e detta glittrande damm, atom hvarje steg halat ja sjiilf kallat julen. hvirf inlo upp i 'världens' ljumma salonger, Men livad nu, hvad kommer väl åt ckr► måst fästa sig vid hennes jungfruliga lem• kliro gubben! Hau rycker till, en blixt flor mar? Och i en känsla nYrtan som af fysisk öteer hans ansikte, han tar ett steg framtet. urenhet strök bon med handen Ofver sina och hatt stannar åter. Han vill tala, 1»u kinder och sitt penna... vill ropa något, men nu Ur det för sent, ty Dock nej — detta var för galet! Hon nu har han tvit starka flickarmar inom titt spratt upp vid att kupbdörreu rycktes Ifrån, skrutstiid om sin hals, och en bois af en kall pust slog in och konduktöretm is• riff kittlar 'satts frusna nissa, medan att pir skäggiga ansikte helt jovislis►ct tittade upp vunna röda läppar kyssa isbarken ur hit r till henne. i murtnec•hi'r. Den blåritfven, den blArittv4u%, 'Nu, lilla fröken, Uro vi )inart hemtrea. får don inte riktiga t{crar att rinna ur hattis Endast tre stationer till, och ha vi Skogs• gamlas ögon! bygget. • sTytt — ints' ett ord! s En htutd ,ituer Ack ja! Snara var hon ju lntmma! Hvarji' hans mun. Karl är där inne på expeditionen sekund förde henne närmare hamnen, det i full . färd mix! konduktören och har 8giu efterlängtade målet. Allt blot så Kodi, så intet sett, anar intet. lyckligt och tryggt vid denna tanke, och på }råa gafrelvägen kommer hon trappan nytt började henne* bjärta bulta at denna upp, in i salen. En julgran hu de eurklijrn sällsamma känsla, hvilken än som trosskall skaffat sig i ensamheten, men ack, hvMd rysning, än som feberaktig fröj d, jagat den var flirdlös till toalettam! Vaxstap1. genom hennes ådror dessa tvänne sista 'atumpsrne hängde som talgaga tårar bale dagar snedt och vindt, och bomulliapparne sutto, som 1m en hvirfvelvind bad. rufsat kring ... - i L
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.