af en = kyekltag och bjöd pi hbnafrikasad bordet sar täckt med en duk och bott h4de tigit ram knif, gaffel och assietter. Saxar glodde förs- på bordet och se 'a pi Karga, men inte hilssrie han eller sa' ett 4rd ti,l -åtkomma. \'sotas bar frimmaade?s sa' han till sbat. .Il,arför så?s så bon, förvånad. 'Ilar ha vi inte Rille.bruk i hvardagr !s r t has till. sllikibi! llahaha! Du ser ja mitt sju I ka kilin d „,ra förr i vinden! lilhlhil• lkb w skrattade has getxim hela skala Ian Pds'f blod4nde röd i flinten. lian ck :ntc frua ett ord, så ond var han. 'Dir jag har. tjant frirot, har det inte a- r:t brukligt att bjuda busbonden sill och k Ila t Lustis, nar han varit i stan och gått och si lit ~hcta dan. Men bara mig ifrån, har dn vill ha . .det för dukningen} så slitas inte k if. 4" .kr 1 . %1r och gafflar så fasligt — det Sr jats, om dikar dem. Alen. ska' har lefcas som i en • t..rl.tutp, va msg till bara: mig gör det ia 'n- ting det är jag van vid från barndum .s I►umed gick hoa ut $ köket. Sir hon m • n stund kom in igen, hade han fått rön - n llädrrna af och natt i hvardagodrikt och åt. It., is-lit" hon ut i köket och skratta igen Sir lian reste sig, sa' han — ovanligt mi • t: • Ilar du itit kvttllxmat?s sJa, samman mejl de andra. Det vår te .tt mig jag gjorde gilla.' (kh med ett fnittrande Mig hin ut. SI ringt, trw< dagar eller fyra. Alltid ar -lyr lik; tyst i trtugan. Men en morgon blef det henne flår kv ft. I1'n L„rjadc prata an med en, an med en '.lusan af tuedtianarno och arbctisfolket. :n• 'tafrira eller inga svar ock hon. 1 ►3 vi de I, •n sig till Samer sjalf. , ilar dn hört, att klockarens Kam asa la' ha eten nya länsmannen?s .a' hon. .Nrj,'s rvarte )lan torrt. >Och lnte.rör et var det tyst en halftiatnu•. 'tur da, Nasser! /t ni alltid så dir •., sch tyatlltna hår'. Il.n vale .).p och skiftade färg. Fn ska' låta maten tippa munnen!' >Äls. en ritar inte fatt man- f; rp för -a- tin.,okull. Tri tjy-tringcn fair tntmpea tn- ni,korr, son, liera gå doch gu i surt. Jag iii Isa lite muntant, mulan jag Icfver --- de år inte axmalt att e'i•ta, har ödurs hundra år en ,r Iirga i mullen och hålla tunn. Orh te i it lag rar Vearv har når himmel for d., ` .~ ' l► i ss ta g s tug a jag. . ilvad k alle has ' jr i r. töed låmm, i y. 'awr blef I-lok af rnvh , reste sig och 'k , :t Ile andra följde e:esuplet. Alett i dö • I ryktaren: :tutingen år Jro kika eller gör - hua 'o- ll valen. Aljets ruter i'na' ar det! s fana skrattade katt 'mora vanligt. 11ch sir M..n stud ute vid hnmpen och tvitt$tde ..'.1nipur, sjöng Mm, al det gaf eko i trå Xl. inta Till jag gå ork stråna Illa, Vin is.w lilla, min åleka 1111.1 Wir. #tagla uagdout vin jag lade still. — jag vill sjunga och vara gtul.s 'Hihihi! Hahaha! Dir sa du ett' sant ord. Nej, jag skulle varit född med den blir gården om haben: jag skulle gifta mig, vara glad sjalf och göra andra glada! Hlhlhlls lian försökte behärska sig. 'Jas mente, att har i hast gå vi inte och Aina från morgon till kvill!► 'Nej, det vore end att asgal llihihils 'Jag år rådd, att du inte I►uv har.' s I)et sr jag med! l låhlhku ! Hon höll förklidet för ansiktet. s Dct år därför d gods att sluta strax. l.rms'n ska' du få för halfva •året — då är jag inte njugg, det vet jan.' Mcal ett skatt var bon af våfven och midt på golfcet. sSknlle jag gå! Jag:S! Nej du! Den tröjan blir det inga byxor af, du! Jag går inte nr tjinsten i olaga tid, da! Skicka du efter lan.s- man, -om du vill! Få ,v, om han kan söka opp nånstans i tjin.tebjonsstadea eller katekes, att en ung tös inte får skratta. liahaha! Nej ,tri! Ilar sitter jan — sitter här halHrct ut, du!' ()h vipa var hon uppe i väfstolen. Han fick inte fram ett ord, utan gick. lialfåret gick också. Kanna var alltid mun- ter, sprakade med de öfriga, vande mig någon gång !trea till Saiuser, syntes lika glad, om hon fick svar eilkr ej, men bemötte honom alltid akt- ningsfullt. ll synnciligt nog blef han mindre gnatig mot folket, och den, som fick spisars hans dåliga lynne, var Körna. Därför intrÄ- fade ock det märkvärdiga, att ingen af tjönarne sade ullp nig. Och det var åran glad for, ty alla rasro dc dugliga. Men den 21:de kom Kanna och ma': >Ja; dl eka' jag be att få min lön och så få min kista hemskickad till }'ors, om här är tid. (ich så f.vviil och tack för den här e' tiden!' Sanngen mod alldeles perplex. ,liva-hva? Skao` dn sly--flytta? Ingen af de andra har sagt mig oppl (Ich inte du heller det jag vet.' slag, nej! Men jag bkj uppsagd hör första veckan, och jag Yr inte af dem,. som lita såga opp sig teer ån en gång, du!' 'Det trolde jag vår -- ear glömdt. I)et var i hetsighets s Ilet blir din sak ! s sa hon. Det skulle låta likgiltigt, men det frestado nog på henne åndå.' Och han stod rent råd• lo.. »Inte har jag stadt nån annan heller. .lag fr ju rent "pet har backe — au i råmus dar. DM har gått så bra denne vintern: folket hat sant nöjda, och jåg har tyckt att det har varit riktigt trefigt hemma. ,, sliabaha! Jag kan inte låta bli att skratta. Iliir'ii! Du? Dn har inte dragit pi smilbandet en sekund — det har jag sett'.' E~ 's};n rår inte för sitt humör — och annars har jag inte farit stygg mitt dig?' , Jaa, till påsa kan di vill ingen göra dig? Men rent u:an beböfvcr du vit inte bli: min gamla moster har ldifvit anka och ville norr givna f en plats. tet Ity den Suraste' och argaste kåräng jag act — monterman pinfe bott di linet af, fast han var d se`, d han stod emot i aderton &r — den, hon vlader d! jnte opp och ned på basa med sing och*iii' som Liter guidetagen, sum dopp 'lika tyrs tom jag gjorde.• flau sa ingenting. Men vemodig såg han :ärt, stannade han Inne en stund. Ilon lit- mM Ingenting, tog af bordet, satte ss i ut, nar de skildes. .Skicka bit moster dia -- ltminatone tills l,ra, sjöng och trallade d smått för vig jag kats böra mig för efter någon apnav. s 1 ]Isa tinade lr hetta* bak tidai Ha månad senare tråfadarr de vid kyrkan. lin öar ting inte kommit på rått plats, lina 'Hur står det till med 'hg'?' sa han vanligt. an, slutligen me-il m.'rk laplmyn.) Y Mår alltid lika bra och ar alltid lika glad.. 'litar tjiaar dn?• slag ar hemtas — och d gir jag på dags- verken.' 'Men kvarför flyttade du dl? Jag bu verkligen ledtre efter dig. s s l lahaha I Är iate moster bittro i dia smak'.' Det ar ingen Jltiaerniday!s 'Tala inte om henne! Jag blir kdse1, nar jag ser henne bara. I'acb! Inte var jag så fulig att se pi 1 s sllihihi! )Mycket värre! Du år den rr•li gute jag sett! ge dig i spegeln baral. lisn Ilade nustan kommit att så/le lit¢ filen ansiktet rar inte vandt till det. '-Kan da inte komma igen till oktober?' llon stod en stund. Så påg hon på honom med en skalmaktig blick och svarade långsamt: 'Inte som piga -- det jag tror!' Isch så gick hon med en liten knix. Naturligtvis gick ht a före honom efter guds - tjanstens slut ner åt gången Id ky-rkogården, så att han måste gå förbi henne. a Ii31"a heat till din mors sa hon. 'Titta in en 'dag — morgon till exempel - på eftermiddagen — vi kunna ju talan tid lite. Jag saknar dig allt Ändå.' 'Jaså, gör dn det? liahåh4! ! Itu har be atamdt fått gladare ruin, ren dn flirt af med mig — du ser riktigt mild ut i dag! a 1►alren därpå gick hon dit. Dl Ism gick here, vom de öfvercns att gifta sig. >l'ast jag tror du snart tråkar lifvet af mig!> sa lugn. 'Men kan du dl inte skratta —en gång? I•lirsiik, nå ska du tt ca kys.sls Ilen var ohjälplig. glan måste skratta. Men att ta kyrscn blef han inte flirdig. (Ii, så r,sl ban blef i ,jt nrn, när tillit gaf hornosts alen. Så ldcfvo ck- gifta. Itri>llol>4dsgen asa han: silen jag vill visst inte h-tfva, satt jag inte ibland kotntner att gnata lite — slet lir min naturlä slit 141, du!s sa hon. slag skrattar ..- få se, hvem som kan hålla i längst. s Det där murranilt-t hingdc verkligen i ho- nom, hur glad han var r!d henne. Till och med nÄr ,deras första töur var född, sa han: 'Kunde du inte tanka d 'långt,- att jag helst ville haft en pojke!' >IiåhlhA!, skrattade hon, så hon fick tå. rar i ötonen. .Kan du inte `'agnläs, att est mor har en präktig hjälp a' når lwjkarae komma sen?, första tösen, .Du taaker då alltid Ungs wn jag! ss han. (Ich dess gången skrattade han riktigt. Men Saxringen Ack han hota i alls, sina dar, och han+ enin blef aldrig mer in Iså sin höjs) mt'w«ur. Eller .urs'st möjligen. Henrik Wrandr. (1tt..t+a4 vlv.. Jrdn.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.