mula meil de halftndnande bladen. Det Sr tit dem han vill, och den rörliga nuan rynku och • c!rar. men r4 lönar det också mödan, nar man val är här! och ,sedan han kastat en hastig blick på ormetåken, Anno ett par alalper att besegra — och där ligger Det var &vettigt och tungt att klättra hit upp, som med sitt ängsliga skrik seglar fram bfver $ks.gs L,pparne, rkurnpar han af in ttenum ledet ortmi.tt öiver Ekern. Men ett Ilsket late hejdar horro helt plötsligt ~- han dyker af ner diket sira gi midt nu skuggin under våra fötter, och den %:Jasto ut sikt öppnar sig för blicken. Det är on bruten, vågig, glänsande karta af vatten och land som 1 mjuka, in starka, list förtonande linler utbtvucr mig 'k långt ögat kan ni. Närrnut under fötterna träd toppar och stelhillar, längre bort glimtar af åkrar och ångar, prunkande 1 hö ris dunkelgröns, brand gula och brunröds fkrgtuneF, har och dir stupande ner mot en liten inij,i, som sulas allt firad den kan komma it af lummiga strånder och strömoln kran+al himmel. Si återigen mörka skogsdungar — en och annan hvitmenad eller rödmålad gård, omi~, ing hvilken de gullgula halmdösarne glansa i noten — d• återigen de uddiga lintema at en skog er h slutligen de stnrw fj.,niarno dar långs ute! De •t.,n fjkrdarne hilka kringsluta hals tätan med ett bredt, högblitt band, vsttrult af vindkruset och öfver åkern, och jag ner de grågula örnnspe4sarne klippa fram och tillbaka mellan alggttMt ortvide boukaree dtrnlKe. )ten d ar han klart mig, firad det mr som skrirnde honom: det va4 nöt• skrikorna, som hällo morfnmkorum nere. IasseI buskasse -- och som han Inte tanker bry 'Ic om att knf •ka några nötur med dem. el gersig af Igen drh tar det Återstående af vrrtrn l &Kra duktiga språng, till delta han finninner bland alparns. Nötahrikorna fortsåtu sin rssorg,,nunderhå1ning. hviikett eaart urartar till ett formligt gul, rckrr nian. fen det år nog inte ai fattigt: det £Zjd.f15 eåit att utizyeka sig, och de hoppa och stzuIa helt vinlist otn hnrandra 1 basseltopparne. tseduysotea solatrllarne. då och dl, kastar ett hastigt ljus öteer de rödruna brösten , och man ser de blårattrnde ringspe(tarne blanka• till rid den hastig Rykten. Yen, oroliga som da are. halva de snart genomsökt ba4elbsa skarve. , del Srtta og nu bort till andra skohull, och sela det snattrande mall.kaprt Ibrnvunnit blir det tyst och stilla som f5rut. Endast en e • blådtfvi hörs kuttra lAnale bort 1 storskugei4 och tid efter' annan skymtar koltrutens gula nå14 och svarta hal~ud med de kloka. Tidiga ög..nen fram ur ett snår, och rör man på sig det all nsta, `skyndar ban sig undan i de tätaste buskacne med ett gäckande .tjo tsotjo t, ocks, på hvilket 1lJljf r en • klar hviae',ing, alldeles inom om han helt poj titt 'iii e Np; sy-et! tåek du tag 1 mig,. /l.taavindeo har emellertid friskat 1, och nA den • atåteis pustar fram mellan träden, för dar m41 sig ert filt! Karm, af fis Ju f itfiar, som lekande 64ddrs omkring kvalt edra, böja*, slinks sig, jaga hv n. • in 'ringla nedåt, som om de ville lagga sig till ro på den daggfriska m»anan, in flyga högt Öfyrrs oge. gapgam*. Fjärilar at sent pi hösten och vnan de middagwolen hunnit gaass på den skr mala, gömt sig undan nattkylan? Nej, nu ser jaga Det ar inga filsälar, det Nr den nordiska ekogens käk u:sfrbin, det år tistelna ringade framtidsbud 'm .pr4ia st vinden. lies, hur de dansa om • ing, dessa amt, mörka groddcellen, omgifna at sina' vit- stråliga Lirare, på brukas titta vingar de e åtra (ren fbr att aluUigen , N,nka sig, Tro och fat rast kvar de kunna tralla på en handfull mull! Det •,4ndllgt stora i det si ofantligt lilla! En rada Eten detalj af den aldrig hvliande naturens viga hushållning; men hur sinnrik och hur strå de ter' Det år no j sant, att det år ett oggle, som på detta sitt iii, ett ograa sam utgör ktndtm ena tilrargeI&e, når det .träeker sitt rödblommiga huf. -d upp ar sådesåkern, ett <Rrai ja -- M vår synpunkt' )ten fråga bien, sent ur blommorna ugn sin bodung — fråga fäglams, som alas af day frön — ja, fly hit banden sjalf'rh vina ho • . den luslWga f)iril.dartsea i d•n tysta hretrnorgonens Åtta ch frieka luft -- och kanske glömmer . de många argt ymppar det kostat M,nom all fl bort ngriset ur .asas åk.char' Men kikande röster narra vandraren allt gte m i skrxre, dir de stora kartett breda ut he vid der af tutior, rå hriika en bet beitglkmmande körd sf &nids asch fliken vaxR, Och emilia tuf •'era då de vackra akvapz.asbuakarne m • sina h artgul , kritande grenar och gira yfvign barr, och laftrn d*rinne it muud af de starka ån !rån de latlltnrkade fruktklaaarse. On och rik bar blonds sina tsar'-otyka iarr+r med lukten, och lias , • lisa' RLLnea si Inbjudande röda +e1W► ra<+enena. Nar hafva ekog.1 sssst si rika sotbod, nnb når 'en murken kvist britter und van. • drameei fast, lyfter en orrhöna, med klappande ting. slå( 5114de/ invid hane tbtlgr. Lit pi • ' , lite det klarande pipet lockar på de fullvuxna ungacne, bv åka dock ännu hålla sig i moderns fotspår. Tid efter annan börs, ett atlågset olag — det år någon orre iller tjäder, som lyfter och söker trådtopparne efter morgunvuden. Långs efter grenen på en halftorr Rna ligger nattikårran utsträckt, alldeles lika grilprtcklig som barken på trädet, och inge man. inte slumpvis syn på det öppna, klibbiga ger pet, si skulle man tro, att bon vore en utväxt på frenea. Med ljudlösa vingslag flyttar hon sig ett tyske längre bort, ock når hon att mig på nytt, spi } ner bon ett halft slag på sin rock. ?ler. rl &fäalnar hjulet och surrandet tystnar för att icke vidare höras, för-dn skymningen faller pL. På vågen från kärrmarkerna till de mera hdg- IYrulta trakterna i skogen prålar den rikaste svamp- anra. Firtirkan står i tita i.e•kar, hslfgllmd af mossan, och fingersvampen lyser rastgul i solen. Kantarellerna stf vid gångstigen i bramtgula mbs sor, som om de ville bli sedda och skövlade framför alla andra, ich bär och där sticker en fjillakiöing stolt upp sitt hvita hufvud med de starta niuN•herna och spann,. ut sitt vackra 1Mraidy. Maskarna (nosa pta Nirs.,pparne, ,,rh den falska riskan står och arr ini oskyldig ut, att man kunde tro'benne vars Akta. Flugevamp,en prålar i sin hvita och röda drikt, kan ot han vore nysa lickersd af en japansk mästare, u, t blomkilsivampen sticker upp sina ljusgula syret unr mellan llr.gonriaet. Det ur ett ufc•er116d af fyr- mar och ('Arg, gom skulle utgöra en målarea' fler• tjusning, om han kunde härma dem från sin palett. Men Ifrån ktrret med sina tuiver och sina fbrril• diska gropar går vägen s► småningom uppåt..•ch ett stycke längre fram byter naturen plötsligt ram uttrys'Ä. Den gröna, saftiga morsan (travinner allt mars och i stallet blir marken allt mera grå oe Js torr, och det s r ut som om en forntida jätte gitt har en• morgonstund och sitt ut stora och små sten- block under martallar och jordkrypande enbuskar. Och allt efter armt han kommit högre och )öltre, har han gått allt mera sten, till dess han piöWikt tröttnat och lagt sig att sots'& — men då har hans hustru tagit vid. 'Ty när vi komma upp på skop. platån krön, al breder ljungen ut sina yhiga bu• Och öfeer sk,,g.fu1t .s h ångar och sjdar, (iver människnboningar och öde bygd, högt uppe I den blåa rymden, från hvilken nu alla töcken försvunnit, drager Ayttfkglarnes triangelf -rniiga finek under hög% skrik lu,rtemot alklor, ut mot don stora fjär den,' b',rtont hvilken hafset vinkar. De styrs ont d,•t , inton gattet därute, dltr synranden knyter sig sandman mr<I luften. list dr vägen som för ut Ull fanorna, men ock&& till hefric-loen från köld och snö' Triangelns spets pekar stadigt dit utåt, Acwken blir mindre och mindre, roten höras, allt mera aläg set — nit ser triangeln ut som ett lått mulnstreck bort,. vid hoti.,,nts'n! Snart försvinner den alldeles. solen stiger allt högre, dagsarbetet börjar därnere på bygden, och • bdetllfvet I skogen tystas af bullret från tröskmaskinerna nere vid gårdarna och plöjer neo manande n,p till ozarne nere 1å fälten. Med en suck af saknad stiger vandraren ned Igen. Ännu några rnorg.xistunder far has kanske lyssna till pulslagen från naturens varma hjärta. lossas- hans öra trötdu af bullret från den stora mentalt kan staden, diin rinakliahetana hjärna arbetar ut. der feber.vailningarnrs högtryck, medan naturer. härute tyst, stilla och oemr>v4ndllgt tlebender ss nya vit. ltt..snl s linalt MJv es r ekar med de aktra blomkaipp,rna. från hvllka hals skaror af insekter lyfta sig med brinande surr, och hårupp. har endast en jättekrians kunnat så blam mor på gråberget. En och annan steg ligger bar wc; men dem har hen vål kastat d:t, tir att bann* Tankekorn. strfnge herro. inte skulle skötta hennes regimgärd. För ötrigt it det triidlöet och kalt på Tatj• den: endast en och annan vindvriden vingtall bar klamrat sig fast i skrefvorna dar berget brustit, och kampar dar en ettyls och energisk strid för Handla endast lugnt, så blir d.g lått att ►given Jrun /åul• paradlä ritttsinnigt, tillearoa• Jag ville fira bit en af de. dir als god a samvetet åtar år fridens moder; och blott i tir s dl oejt dta från loss* kan längre 1 s dar eekeialutamanniakoraa, som gripa till revolvern minsta agentlag, och risa hottom, bur ersatt kom flumsyn akylldar de långbent& vadarna 7r' oelti' k'om'na besök; --- det år morkulla& Wler en • .. bre. Vallan ett par klyftor har litet regnvatten sam- kuinen, son med *ina långa nibt► leaar 1 • m °a!"r*,a saellan tuerorna och som @mol med ,fal ~~~ • • ~.~~ Arbetsamhet år det goda samvetet& meder. det frid spirar den jordiska liekan ömtåliga planta. P'cuchterfkbt-n. vetre öfeer motigheter! lat si; I en tragg batyatg, och bredvid den har någon förblfarande tågel tappat ett rönnbär; kar- narr har grott, och nu står dar en liten envis, kno- tig rönn och försöker resa upp hufvudet• Att döma at eterleken ar hon agg ett per, tre somrar gam• Såsom hafvet sina killar 4lkert bar på stilla våg. Så, o Herre, dina bördorlbfiras må mmjuk h , Tag din boning dir med !rid, saktmod lår mig all min tel mal, och knutarna på den spltda stammen tyda pi, att nordanvinden klippt af hättan ett par gånger, antagligen därför att bon varit för rak och 1 ung' domllgt öfvermod velat kika fram öiver ►14nviggen och ut 1 den vida, vide världen, som alltid lockar ungdomens håg. Men skadan gör vis, heter det - oni nu har hon lärt vishet! Nu fugas bon ear 4 det oundvikliga — ne kröker bon six 1 stallet ut' efter bergviggsn och söker att på detta sitt nå sitt mit — men toppen pekar uppils — kunde alla b,p ,d r ,1 Var icke ett i dag, I går, Och något annat om ett 1r. Det, som du ar, var fullt och helt Och icke styckevit och dalt. H. leen Den, som förstår sid mjllf, har likt Kolerabus funnit ett nytt land, en värld I sitt eget kan. 11 P. Hetsin e
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.