Y H k Tidning föx 2.,aholm och omri~jd_ j%:o 149 A. gelt izPtwe.raa~aeta*.p,.1Kr. ,i: 90 Halit ar ,, 270 F Pooetarvodet inbeyLkn4t," 1: 60 mv1Aa(+a~mar4r. månde~ » ~n 49«r ooA 8tr jaha rloga. YIåndage,, de, 23 December Redaktör och Inavarig titglfvare: THED LUNDBERG. fe edat7ar. omgifvet af en itr&leglorla men hans bja rta igenklade syi,tern bland ming- n . Systern. enget dröjde ntra etjarnans 10 8» pr korVid la Laarta sasoos Vid las~e tids atsovaer~ anda till 80 prne. rakU. set as 80 bre. L4.wrr>raMsr ö ö... Laholm, tryckt hos Theo Lundberg. 1806. = Ö k1Z8lZ_ lipdeklåder, hvilket en dal till hela hednisk bruk ginge , igen l kristen- klarat sig till förmån för presidentens verlden skall saga det ord vi vin- beten. politik. ta på? Åttonde dagen (octatlo) blot i 8:ts I ledande bankkretsar i Newyork (Ur Julros r.)- Den .pirituelle franske krönikören Han dom kom i tidens begynnelse, och 7:då århundradet om tkirelseoa stiger det, att Clwelands hasdMngmitt izag*ng oh sade till anföraren tör dem, Nu blir det sA kallt, odh f}Arran Dom bringat skaran dit: "År min bro- Huguea Le Rota vistades förliden vin- talade lör enkla mennWtor, sådana som fest, som - i motsats till det hedniska ter femte sin familj i en aiiegseo lands- I, för de drommarla, som bodde inom ' . och när frlaaandet heligbolla med fasta. Två haft ett högst ogrosamt In 7 ode pL der med%" och han sade: "Nej-. Då and a i Algier. Det var en ödemark, JeruuJetna murar, .inom de bulta bu- hundra år direfter gjorde man den afTk omL Pleti finansiella fbritag det skymmer till vinternatten, bon ,twi i begrepp att förhoppnings- och hoppet på sommarens minnen t'ullt atÅgana sig, utetrackte gosse. dir en del européer anlagt en koloni. sen .på Zionr berg. lian ktnde ej till nyårsdag. Julen bestod ursprung- hatta måst upphöra. De tbrloitsr, tian idkade f~iralvel och såldo får åt våra stader, befolkade som aigrundon. ligen likgom alla de kristna bogtiderna l~orenta staderna lidit, råtross .radas tar sina armar och ropade. ,Syster, bar och suckar till ljuset sA långt det tir ar jag; tag mig!" och da vande hoa inlOdingarno å högslätterna. llan lefde djr elilens trollmakt, kedjad vid vatt, at sjglfva helgdagsrno och deras oktav i millioner. oc1tillsolöfverekA1tandevatten!-- mot honom sina strålande ögon —och det har ett enkelt naturlif, hviticot han net, dagligen stjäl brödet från menni- eller åttondedag. Judarnas trenne stora 1 ett tal vid en bankett t Bristol sedan skildrat i en på franska utgit- skors barn. Ifatt har hårt oss, huru Då klingar ett ljud i natten. var natt, och atjiroan sken in uti kam. ten bok: "Jag blir kolonist". Vi låna man ?tlydruger orättvisan, icke huru högtider ålade namligen den egendom- i fredags betecknade flnsatmiobtern att de varade i åtta dagar, lighetettt situationen t anledning af Venezuela- manen, skadande långa strålar ned mc därur följande kapitel, Jarl författaren man spjtlrnar emot den samrba. ltao honom emedsu lan skadade heunei ge- med ett egendomlig poesi skildrar sina har lemnat sin hjord, banden åt var- hvarat den lorata och sista var vik- frågan som allvarlig. Det vore dock tigast. Den Illdda kristna kyrkan orätt att afrerdrifra sitaatiooeo allvar. Först dltmpadt och svagt som en nom tårar. garnes klor. kttnslot- under en jul i öknen. upptog denna sed. Hvarje bogtid susning 1 lund Samfbt%•antakapet mellan engelatin Sålunda kom gesseu att betrakta Jag kommer åter till tarmen. Jag fick sin åttondedag (dies octavo)- Alla och amerikanare gjorde ett !r i dela af aningens hviakande andar, etjårnan d .som det hem, dit han skulle träder in i den spanske arrendatorns Jag har ingen smak för dessa gatu- de mellanliggande dagarna firades då då ljusnar ett drag om den bitit'aste gå, dn bana# tid vore inne. . ester, darr folk tränga injul 1► taran- kok för att langa upp min sadel och med gutist jinst och till en del med emellan icke o.fl pr, mes boa trodde mund; lian vlite upp och blek en yngling tlra Gir utt fa ae. I dessa larmande mitt betsel på unggen. Framler huset hvila från arbete, så att man egentlig- icde att man i Amcg•ika önskade krig. med klockornas ljud sig blandar lian hoppades, att resultatet at kon- och var tiltig vid boken, da ear gång tillställningar ltmriorar man sill vilja, leka barnen med or,► nger. De blåsa i en hade sju hbgtidadagar och dttref- en sång af hugsvalande andar. en gammal trotjluare kom till bonos, sina iustiukter. Man blir en del al de trumpeter, som tunn tagit ned åt ter oktaven. `'id reformationen in- dikten skalle blilva &rotull: och fred- ligt fur båda parterna, och sade: "Diu moder år ej mer. Jag hopen. ,jatå. Det finnes ej något mera dem ur julgranen. En liten brasa af skrS.nkte titan dessa dagar till fyra, medior hennes valtiguel»e åt henne. trMOdmjultaude ån dessa skeppsbrott i Wrne brinner i den stora spiselit. Sit- sedan till två, och detta ar anlednin- Vi kunna ej Kriga bvartbr — al hvad Olat ilskade soa°. Anuu en gång sig ett m.nniakolif. Den oförmåga jag tande pi sl~iselkanten lager Qu'cos gen till att Tl on halva tie första och grund — han under natten ■tjirnan och hela det k$nner tias mig att kunna simma emot hustru vid det tlddrande skenet. I'å ►rjitmte bibehOh l men vi kAnna att tonerna bringa förra aiilakepet, och ännu en griug den anonyma ms,}eritten blandar all- latin och 'spanska stafvar hon högt sin andra bogtidsdag. D ett budskap af stilla frid i den stund, made han.. systers sugel till anföraren: tid au-,xlan i u:et nöje jag tiar på tea- jnlb )n. hon aktar ej Låsin sist Inddo, man såsom nyss nsttxies j+urens oktav nvårs'(la,,en. då hjärtat blir vekt i sin hårdaste 'Ar win broder medl" och han sa¢e: torn het rurefaller mig vara ett sota ur hennes brr,st dricker hennes grund; ` Din maler'. Ett väldigt jubelrop stalle, der man vfldtOr isig p!1 enig. uttömda kratt. Lkh&m 'den 23 December. det gr bamdomenx bud, som klinga, skallade från etjarnan, emedan modern Då mitt yrke ej fordrar det, går jag Hon Fpjårnar icke emot, och fnr medan julens klockor ringa. var ► tertorenad med sitt barn. Och icke d.t. henne :Ir Skriften nog. En god skådespelare. ban strickt.s ut sims armar och ropa- Men easau,be'ren tiar åtven bina si- 1)en. franske advokaten Lasttand de: ''0, moder och syster, hkr Sr jag; lor. Data vacker oro genom sitt stln- var ryktbar för sin ovanliga skådo- teg mig:" Och de svarade honom: liga kral på ett beslut. Att bryta Julen ikr inne. Blott några tim- spelaretalaug som mingen skådespelare "Icke innu,- och stjärnan eken in i kanslot- uas och de personliga tankar. till yrket atundades 'h000m. Bland mar till, och nånniskorna, Boas nyss kammaren. ues kemij,t, det ikr att lefvamde g3 in %'„r "tiwlhalland" af J. många anekdoter om honom må har bullrade och ängsligt vrede sig klan Yiizte och blef en man, hvars i döden. lian får i tonanleten en Fast vinter-stormen hvioer besattas en: lockar köllo p ► bland ett kaos af sysslor, tillhöra att gråna. Dk han en tillvaro som en flinpost i talt och up- Al Charles Dickcni. Kring mos k och nattlig rymd, lian- hade åtagit ab att Inför jury- med ens "die stilla i landens`, ej gång aa!t 1 sin Urnstol vid brassim, pehullcs tndast af vissheten, att ens (llfvers►ttning för I-Sydballaud,) domstolen försvara ett mördare, mot Fast ingen stjärna skiner tyngd at möda och sorg, öppnid8 mig uygghut herros P1 ocu }aks:twhet. 1)et livilken bevisen voro nfvervaldigande. endast till likt yttre utan sven till och himlen blilvit skymil, Det var en gång et liten pilt, ocb stjirnan innu 9n gång. 'Ar min bro- r en uppgift, som j:räfver tued, men ritt Inre. De •tiga i stora skaror Då alla hans gripapde ord och tårar sitt Du under vaodringalolipet han småtak omkring öfverallt ocb tank- der med' frågade systerns angot' -Nej, raden trvttas daraf. Det kommer en --sådans hade hoa alltid till hands till templet, de sitta där med hysa- Bland jordens kil a-tt ettid te pi mångahanda ting. Han bads en sade anfiraren, mimen hans noga dotter stund, då man når ;;runsen flor sin In- inför Aandtliga jurumin — visade si nande öron och undrande ögon, aIl- sista, som också var ett barn, och Och mannen, som varit pilten, såg li%idnetla förmlga, den sociala instink- Likfil ar glad i hoppet ( ► m Julens helga frid. vars fruktlos., tog han sin tillakt hasa' etandlgs sillsirap. Dessa tvenne sin dotter, som nyligen gått bort, bland ten vaknar: vårt bebof al andra fram- delea som i bårnaåreal de sitta t till ett oförsynt knep. små plägade gi och undra dagen i IIn- dem, so cp ban Ihakade, och han sade: trluiet i ett klart ljus, och det kom- lian blrjade gestikulera ifrigt oeb ro i sina hem, samlade kling har- da. De fbrcit rads alg Ofiror blommor- "Min dotter. hufvnd hvilar vid min mor os att fasta vigt tid tio mest Från morgonlilveta höjder besvor i do mest valtaliga ordalag den, delande barnens jnlghldje, allt Uu mins eå vek l håg. nas fIgring, * de förundrade sig Ofver systers barm, och hennes arm omsling- ► konstlade sedvänjor. juryn nnen att visa sig som mftnakligt under det, bilder från dåras egen ålur .Inlons alla frojder det blåa bimlahvalfvet, de fbrnndrade rar min moders hals, och jak Lull Det var d►rä r sota vi, kolonister, varelser och icke döda en stackars barndomstid, fln glada Sa sorgsna, I rosenskimmer låg. sig öfver det klara vattnets djup, och böra förlusten af benne, Gud vare pri- isoierafle i denna vrå bland bergen, man, övass_ hjärta var rent som ny- Du mins bur barnaskaran oka kuskan sago ds. andr»do upp mot sad , Och stj¢rnen skon in i kam- långe hatt vårs jrlickar riktade på jn- draga förbi deras inre ögon. fallen snö. . Kring granen avlagde om etjlreorna. maren. lens ;skona buötid. Vi ville ha den Julen, det Ar årets stora hvilo- Mera i stallet för att bevekas och (Ich mina den stora faran Det fana en klart lysande etjsrne, Barnet varda gubbe. Hans ansigte mycket glänsande. Den boms upp- rusas af hans ord började juryminen dag, och för otaliga, betungade Når — juleboc:ken kom. stbrrs och skitsårs, tyckte de, an alla var skrynkligt, han# gång stapplande vi4.Ya alla minnen från våm barnaår, nu furst nervöst bita sig i ltlppes mttnniskor Ar den välkommen för da öfriga, och hvarje afton bidade de och svag och hans rygg böjd. Och en från de många olika platser, dar vi och brusto slutligen at i allmdnt den vålbehöfliga ro; de efter ett l)u mina hur ögat blank-te hand i hand vid fönsterrutan, bennee afton, da han låg : uti sin sing och vuxit upp från vaterriko, Italien, Spi- gapskratt. på gossen, som led nt»I, ankoaut. Den, som först blef henne hans barn atodo kripg tuans lager, ro- iucn. Frankrike, Schweiz, England, nu- Förklaringen var den, att advokaten årslångt strätvande erhålla under 1)å dn åt honom skänkte versa, utropade: "Jag ner st;►råan 1° pade han, såsom han ropat för så lån- tior det vi allra hade ett minne gemen- under sitt' svangando med armarna densamma. Den bereder tiar tijLl Al eget julebrad; Och ofta ► utbrwto de så pk samma ge sedan: "Jag ser etjarnan!" amt., minnet af ringdanson kring gra- hade -- ofrivilligt, trodde de — doppust och kropp gld jeätnnen, hvilka laka alur eget hjärta rördes gkng, d► de 'si vii visat*, nar den De hviskade till bvarandra: 'Han uen. ett par ringras i ett stort bläckhorn, månget sår, tillfogade at kampen Och tåren kom till slut; skulle viaa sig och hvareet. Innan de hyller på att dö". Och han sade: "Ja, Ty farmen llaouclmn-bua-Ara skulle och då han sedan strök sig blver tör tillvaron. Det oroliga simtet litar tacksamt yviltret h rley i iogo till sangs, ekidade de etpndigt min ålders dagar afiaigger jag som ett l,å den dagen halva sin jtilgmn. För pannan, som om lian «illa borttorka 1)å kim-Ivan sattes lit. ut intro en gI g för att sen algs god dtagt, och som ett barro rör jag mig flere veckor seda i i ul.plaekte.i i en ångestsvett, frampitssk i af fÖrtriflan lugnas, artålens hårdt anlitade kraf- natt, cch då de vande sig ota för att mot stjlrnan. Och nu fader, tackar bergsklyfta en gt'3n, den enda i sitt „iver den anklagades stundande ode, ter samla aig.Ater och tillegas sig Då s1 du stilla tanker aofva, brukade de saga: 'Kind algras jag dig, att han s► otta öppnat sig fdr ilag, en liten pinin från Italien, hit- blickade han torskrtickliirt ned sig; nya ideer, som under det kom- tPpå den tikl som flytt, atjtrn►n l- att mottaga de kara, som vants mig• fOrd af någon vindst,it, upl,cuxen i och sedan ritade han lutaga biacktaror de året sitta frukt. Ditt matta raga ,flanker Mea &eau balt ung, började systern och stjärnan sken in i kammaren, och skydd far siroccon Dttvm(l tivergpalmer ned Stver• sina kinder, då han låtsades (.)eh du blir bart p1 nytt; Det breder sig ett blidare drag och nerier. Man lirade Ititsigtigt falt tyna .f, och blef s► svag, att hon. ej hon skiner på hans graf. torka bort sina tårar. Dit deltar nti f:Ojdon des, lemnando ett skott kvar fr nästa lags. kunde stå vid fönstret. D► ak►- Men juryminens &kratt var just öfver människornas anleten, om Som i din b.ttudomstii - år. En liten boricka hade skipat upp dade pilten sorgset ut ensam, och då livad den sluge advokaten hade van'- hjartat eljest ar rent och ej mörka (;ud års uti höjden, den ända till vår terass. Se, nu ,;tår han såg atjirnan, vande han sig om 0 lat på. I en ton at den djupaste gerningtsrs minne sgnker sin dys'a i ► rh ul,p► jorden frid! tradet i vårt sWrsta rum, med sina och sals till det tåliga, bleka anaigtet bara utbrast han: — Ni skola nu skymning därinne, och krist adb- Iarrando ljusbålten. Barnen 'gå,i ring pt ömgattet: "Jag eer atiarnan". D► algOta, huruvida en at edra medmM- kring, Asas fot, sjungande: brakade ett leende upplysa aosigkt, niskbr skall genom en grym död mens stort sanningar, på hvffksa För '`JydluullunN at Sir. 0, dn sfackra gran .. och ea litsa spad atåmma saga: "Ond utplånas från de, letvaodes antal — grund samhällen byggts upp, Ida (Ich bakom dem som knappast nå valrigns min broder och atiåruan". Och Julhögtlden. och i ett sådant ögonblick finna ni och utvecklas, trånga djupare in i Än glimma tuson stjärnor till (fot andra grenhvarfvet, stil vi som at, kom den tid, blott alltför snart, dl det passande att hgngit a er åt tank- tnttnujakornas ajlllitr och stamma Minnet at .tean födelse förenades i klttdtagranen, titndt ljusen, 1►angt tipp i arla morgontid pilten en skådade ut, och d► det den alddta kristna Isyrkan med flora lost och obarmhärtigt fatskratt ! Sr dem ' till böjelse för ikila handltn- leksaker och frukter, vi, som kanna fana en liten grafkufe 1 nuhaten, som och tyst naturen hvilar hemligheten tued all denna strålande andra kristliga minnen i epifanio- eller detta en lämpligt sinnesstamning far gar och rena syftemål. ej funnits öar förgt, och d► stjärnan f stilla högti(tsfrid. glädje, vi rota leta, att på jorden en. heliga tre konungars test, hos om mun, som ämna falla en ul dsdom? Bilden at honom, om bvilkens aande linga etshar g.d mot pilten, .me. I1etta skäl tog akruf. De skama ni last arbete och klarlek kunna grra kallad trettondarren, den 6 januari. den ban skådade henne gettom tårar. lbdelse julens evangelium berättar, den anklagade. frik►nde 1)o första spåren af den kristna julen underverk. Dessa strålarr -voro så klam ock de träder fram i vexlande skepnad, Då börem öfver nejden -- -- — Mot slutet at dagen tiar förekomma i atom litet efter år 850. tycktes blida en •► skinande vag från mött dock såsom den arom' sade: utbredde den sig hastigt åt 11i0-ifrån jag gått ut en timma for att se ilen de vigda klq.kors gång, jorden till himlen, att d► pilten gick "1.dttr barnsov ko,.wa till ..i9 och f&. klara julsolen gå ned bakom bergen. alla sidor. Med hvilken barnslig glid- till sitt ensamma lager, drömde han ►u- som förr för markerar} herd Det ► r ett landskap från de ovan- je hälsades Icke den eviga solen i meeer de,e icke, ty iddesu hötres Mrni. om at ,µrnaa ; han drömde, att han från geliska tiderna. Sådant ha vi sett det sin uppgång! Det ar som om tunn Guds englans: jubelsång. sin U14 badd såg en folklicara, som u,elrv'ktt till" samt • Utan 1 ourdade. långtat och nu gndtilgen tunnit. IM i de drömmar, som den heliga Skrifts ledsagades pi denna gnistrande vag af t:drr och rurdeei sdsoae bara, iw*wew ljuda julen till mate Ambrosia psalm }•:nl;land—Amerika. blad vlekte hos osa, dk vi vore barn. englas. Och d► etjarean Öppnade nig, 1 icie fako*aua i k4UsU*I1Ihd. Och Och kyrkolöustren stråla. Ljuset år tu y stiskt, himlen klar. Dar- °Veni rodemptor gendum" Och Iller- isade hon b om en hel värld 1 ljus Från Berlin telagraferaa till Ii. '1.: onymit tacka betraktelse i cellen i vi förstå, att om vi )tigga bott vår nere vakta herdarna sina får, oaame Lvarest många fler ^dana anglar vao- så h9rliga 1 ljus, Den et tge tak-amecikanaka frågan om draga en plog, några kameler lyfta, i lietlebem. tade att mottaga den. Några leasade Venezuela uppfattas bar som en , val- löruumstip varidaklokhet och med och bloss tålån allä kanter Vintersolståndet, till hvilket julhel. manöver at Cleveland. llvarje tanke baravtåg tillitatullhet öppna våra närheten af ett mubametauakt kapell, de lata lad i bullåra de stodo, folio mina underliga h«h•uden upp mot oli- gen ?orladea, hade firats ' med en rad på en eventuell krigskooftikt tillbaka- ses nhrma sig Guds hus. frtmliagara5 om halsen, kyske dem amt hjartsm tbc religionsas ssnabtg5r, hedniska fester, ialartealirrwa, (ill min- vetralens (verk. - och OOrds dem bort genom alléer Ff visas som en rott fantasibild. så följa vi den riktigs rtgeu till Var det hur do tre vise mannen no af den förlorade gyllene åldern med Till "flen " telegraferas från ljus och voro öfverlycktiga 1 deras stora ggntabud, vill hvilka slatten satt ev ighetl;muet; Snart skall ear sång der tona hötio rast? sällskap. Newyork: Mot hvilken bergsklyfta ettallen I i bogestet l aln herres drågt; riyilturi- Julett tued' sin hvUa, som gifter Neo talaga anglar gingo ej bort med rå telegrafisk fbi- frågan tios gitter- ur tusenst&mtnig orund edra steg, I bsterlitndsko tulyra? t arm rma och t -iue linrea, då templet strå- dam, oolt bland dessa fasa en, som noterna i 28 stator angående (love- oss tid till betraktelser, -- ft.tveu lade at ljus och barnen tingo bilder och stiga upp och prisa jag följde edra gångare, skullen I då Lan k><ade. Det t►äga aalatat, nota trim mig att tillbedja ett litet barn i och vaxdockor. Flera dessa romersk hands budskap 4 alla atom två för vi kMrupe Ig ,i arbetahuagtlge Af Alger Osthots*, t Af Iluyau Le Itomcr. Hallagds län.- Tu11 Vid Juletid. BenvI,3 dröi]i o 1 s jBruaa lotta- Utlandet •1 glag brast p► bufvudkaddw var e den Msköaa morgonatund".
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.