a= jag Snar bekaat och son jag tills atl, tade bot och påstod, att ingen bada ritt att t dza hane klada al som hon finne 6tr godt. e ena din manf frågade jag, som frun det 'sa mia plikt att erinra henne om mannen, rtttlgheter. Nej, kåre Jakob, late ens da, sed. Ut, Jag foreatallde henne helt allarqm t, huru skult @kratta åt mannen, om kastan ginge e:►atpel I reformdrtkt, men då skrattade hon rii ofmr mina grundade farhågor. for ofrigt u det 1'fr ►aula rummet Inte fråga om kladerna, tillide ton lasten en kvinna val kan med skal torrfri, iit hon sjalf får beatamma om den taken, tåa nl kont mannen Merotver slit sitt, att kluta dg... und ar det di 1 frimuta rummet fruga om, ryonle jag, och at tonen I mitt sjia remål bord. hm ha funnit, att jag Inte imnarfe tillÅta henna Ntn grjensklper. I)at a►, sade dum, utan att inl q ck al min lutarm ) a likllnin ,,fr ~ ont w. mall Iranollbomi ll , , , Als, nwie ~y to, am wr dl IundU t►1 crmai malt aln sota din magi h,.r kK g+ xlt tllfåla? Ja, svarade jag tanke► Lind a millast som mlt/ samvete bjudit Di jag matt. henne, att mannen at buaWn samvete, 't'rt:araåe hop att hon fordrad, tull trlh.t för ett prsbde ort låtande, naturllgtrb, tillade bon, a gtknserna at den trohet och tilIgltrenhet, e"m vi aro skyldiga hvarsndra, samt dp henne. u:.lanq~r inte streds mot .ullighet beh sam• .\l, evad nufe magistern då?. f 'Jag b► ate hennce uppmarksambet p4, att det :u mrerbara fraser, som man numera ir e brydde cc om.. De hörde till den gamla kvinnoemanci. 'u: föråldrade rustkammare. Hvad nu lit .e1n: rankildt betro fade, så ville jag. att bon #kalle ktada sig så, att jag hade nöje af det, och •l att }olket. skulle magas att magister Starks Mg ratt natt ut. Jag skulle nog ge henne ; --ru ftl kupa klader för. Men dl. lat bon •'" 't. art pengar skulle hon skaffa sig r}alf med n t ankfe. livad for arbete? frågade jag. Med i.-.t .4 det jag Ian, svarade hoa pet ville jag u: rö ris inte böra talas om. Hved kan en k`iona iTE bladkomma? Och skall min hustru t~nrja (istrea i mannens yr ken? Kara Ellen, "ar a* ll4w distor och *Ag karls fullt, men bekym- p * 'ärjarinnor. * '0n► etui beter El.'., den andra harr Greta, och ulltjur t-di de reta sitt argeradlla cdlde Ofrer mig; 1d i',jrr nig ett Mrekri, sch Elsa och G►rrn ad. åtta små feta P,ram irlliga prinaeaeor därtill, de lagga stig plats [ide .sed krig. k,w fria och JDrritdade jrdn läxorna skolka. på getan dansa scottisk och Anpso adla pulka kring mig, som prblufud står- .till. Ty Greta hoa Åar tyoe, loni nnr7a och ligga. Sea blåser det till antian och klappas och #meka (ilpariga, Digga aj akdlsukhet och n/ /ud bu ko►~ mkt, att jag dr en rdldig n►iljjeadr, de komma ad. jbrarlana som rildn sn 4'trrkenrr, de kd►?n mig, de kajro mig gorr goter ock, nlnner, och lerpar sos bestdndigt rlZja gsatbas orA retas, dat JLwes lago lappar ed listiga söts Galna, de aseralaa sig, de fatas så Ledd. och nypes och leker, evar äger alla pengar i Ack Europa, de gadda sig tillsammans, de skrika nilihopo: •Ha trddgdrdsmddar Lind J{nne del broås p1- henne, det gör mig onds att finna, dn do fria stigens dig från den sanna kvinnlig - L n• 'Jag trodde, att du var uppfostrad till r-åh åh mor, det vill saga, fått undervisning i matiaping o«h huslig ekonomi, det som tyck tanm«rs anses som fornamsta villkoret far ''0$ kritas. Allt Girigt bor o* man till.• "L. bred svarade tastmen på den !nvandnin. Ist?' • 'lit d[ på nig med ögon, Dom jag aldrig " i &suu, fasan det förargar stig, att ja g 'tf rar kvinnoögon intaga en aldia plats 1 'ökoms t, Och så f rågade hon mig,. om jag, d'k vore en bildad karl, inte bale något JYT' Ifrinnligt Mead. — Högre! Kai man tanka 09 44~ frsntimawrwpkhitti — Matlagning och re'Iinnorsl skulle hon nog eknta, forsakrade o mta åkt vore kanske Inte nog, tillade hon. prVre inspråk hon etallde på sig hjalt och också val borde stilla på en hustru.' 'x~ tern,kte val ofverbevisa henne om, rnkgi■ tern fann allt det dar?. +*1 hult det tjanat till? Jag hade dock ' rt 'r, +lt den nya tiden trih gt igenom r,lyer allt, ' 'u~i l. n++► n nu höll. troget fast rid p ro~a mmet eanru kvinnan ! matlagning och husäg '►•.nr, ?t 1 lin då ja g fann, att nyin egen filmro "+ifånxen i ett förflutet årtionde. ficka tio- " '4 koinnan, tele jag ingenting i min be ''',fisk Med fruntimmer kan man aldrig ra 'IP? 1)r !u ingen logik.. 911 `. 1 tq•,rde magistern dra?. K' Me Opp forlvfning.n och var glad dfver 84 h+'' "l'l'tt ifrån ett aktenakap, du hustrun 46 t41,. %@rit mana kvinna.. ni tyskt. ja om er fiatmö?• tt tgonle Jag det. Min seger val darfer 5ytket etsset, Att hon var kar i mig, vet Oeh isa kon har ögon, troskyldipn, sten, sors aldrig förlora sin eetuld och att bakdoebegdr,(, och ldpparne, de prata, erl nqra►ya►nrno, si►y,►, de tala ad berisande sant, rår de ljuga aj lår en efter dppin► och W. Och bIgye Le de fötter och ben, och talat och hoppa ased gratis i atraaspor och @Ler, peJoyrr oeh hånet på i darr, ad det uringir och ord/ror, och höggs ha'and arga och enteksamm4 ad/rar och naglar 0 att nypa ned sent klor. Jk kl/lo mig, de håna mig, de k, id de kikna, och vackert de likna gud Anton kladd i byxtoe~jo1, och dn de alarts, dr det natta sund alaner, och dra ds orkaner, dr det lätta *må orkaaer i wnypalwJl och skinande sol. (kil #dr jag och fruleror på galan i staden, det now 'sig i raden, det rycker stig i sonårs aled dt. dit tamfar ad besynnerligt /3ewl f kring asin jute, j0►►arped får jag fatt i en hand «f at Jlieka, d^ 'sMata och råparits jag rett Jag kämpar som en 1 jälte. men alarmera rinna, de skratta och Jörevipna rid hörnet sons en hrir,/tande vind nedi lämna mig f*ronnaXych ske.lad orh slagess och skynda sig att dta sig jerddrjrade i magen vaj Wrsb+tr dua tn+idgdrda+ndster Lind. Gcll ligger jag ock drar varig ddrhea►ma pi ehödanprn, då taxar det i ydnges, jag lyMwar och jag undrar, Anod det dr, och dörren springer upp, jag dr Nurad och fången, jag lårpar och jag brgttas, nw s ingen kåller stången mot Arla alarmans Adr. 1), krq a och de klattra, de hålla enig förlamad och nupen och kra►nrnt och pinad på etrdckfönlren stnlckt, tills pengar komma fram, så att Orrtn och Elsa och alla deras trupper få ~Båtåra sin hålla km tycke bogar Smitt pi ko►1/ekt. &) går det enig Åror dag, och Asin kasa Malur tryta ty slantarna ytyta ur pwyen min i sångö böcker hwd, och ekrar jag att gi ea, otal edsdi ► jag dm ryggen, då racka de lång råas dt den eetdendlr atyyjea och Mlysa mig ord släppa mig och gå. Men tror literathren, att ben kom örn tillgatt? Tank inte det. Hennes plikt 11 verit att Ödm juka sig och lofes lagga 'an ' etern.. I)et hade ens sang kvinna gjort. ► 'h, 41rrti 161ef rna gi.feen ogift,, mule jag, och 1 i!►l k« något diklagande i tonen. så. rede m rgta ters, sackade och rr4rmodlgt 1 punecli g diset. 'hg 9r Inte den ende,• tillade han Ukaom för I4 lekta sig t'IMW arr. ) Men lalla de sig undan, så att fred mig bereda, då ligger jag och ledes rid bdckernne l{Aöas ord, slå tdaker jag sud genlod på ,fridin de Acta, då ldagtor jag fämoset (ter Els. och Greta ock Mia ikon wa Aad. Ru.Maur: r. assen) Gustaf 7rddtag. • r Ctab Lgadla. 61
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.