i -2- — s86nz1• seller det, och han stamler och håller andan. Han star på en bo! tufea: ofrsa. om den ha snåren makat At ag och öppna ett långt perspektiv in 1 stammarnas w pr hall. Och då ha r han åtar samma 4od dar' uppifrån — Stina, Det Sr val bl?tt hans egna tankar, sam treett ut i tp'rtnaden och fatt gestalt af henna och et suga honom till metes, eamtnantrangda i detta enda ord — Sfinxl Men som tanksn- blir ord, blir ordet, kropp, och han tycker sig se henne darinne I kkuggan, marmorsfinsen med djurkroppen och ened de littosa, stirrande ögatten. klon ligger dar i snön, under brelt- vet af en ut gran, helt som snön ar hon, oeh henne# stenkropp Sr orörlig som stillhetta och kölden rundt omkring. Dean döda mgasb~ rad, baltten kvinna, kilfeen djur — Sr hm densamma sota mmmarnatternas sotö ade jungfru, Sr det hon som har skogens tystnad till sjal och skogen. 1ä till vasen, bon sea skall vakna med skogen vårens förta teodör och med skogen åter somna höstens elan krill? - Johannei tankar spörja och frieka., Men dir Sr ingen som svarar. 8jt'nxens litlnd, i+aade ögon surrs på honom oatvandt. lian krnner det, som om allt hade ögon och lika oafrandt stirrade mot honom, de gamla granarna, de un- ga tallarna Det Sr ironiska, gackande blickar Mt' de draga som magneter, de suga Höoxe till mig som mörkret 1 en sittrund. Eran, kom raga de. Dn rufvar som vi öteer li(eeta frikor., du grubblat som ui efter Nykana gåta. Dina tankar gå vilse, och du skall aldrig bita fram till talfet, dar svaret bor i glans. Ty du ar en manniaka. Men kom till oa. Låt dig sjunka i Sfinx. [En Cellsaga. At Karl Erik Forsslund. 1. et Sr en djup dal uppe i tjallbygden, träng och smal er den, och blicken ateuges ötver- i allt al skog och berg. Tutt under fjallet, i la för snöstormar och nonlanvindar, ligger kyrkan i skotet at en rild xt park af gran och björk, dch,rundt kria den något gårdar och stugor, som tyr kan krypa tillsamman för att skydda sig mot kölden. Ensam, ett stycke haktre bort, skym tar en större, rödfärgad byggnad bland tre• den: Det ar praatgården. Priston tiar en son, han. beter Johannes. klan tiar l juagult, rikt har och en smart, vek gestalt, lian har stora, kraftiga ön som mörkna, nar hart, som ibland handen, faster% blicken på någon punkt i tomma rymden och drar samman ögonbrynen, så att den skarpa rynkan mellan #lem framtrtder, djup atoni ett arr. Dock ter' 'het ej åldern, som plöjt den fåren. Han er endast tji år, num folk kallar honot>] en drutnmarer och ner hälft skyggt halft medlidsamt ettor honom, nar han !r förbi. DA er det vii ar.a mörk <m undLer dun långa vintern, nar ltifrotna ligga mp as ljuf.a och träden alla dagar stå kla~l'ia i helgdags dyakt af rimfrost och snö. n morgon nwd blandande sol ofver brita marker och isklar, högblå luft öfrer fjällen. D (i maller i knu Konorna blixtra tarva som festsaldter, och gnistra som ljuskronor i en balaaL Och lrolskenet vallyr genom dalen som en Bod af Kullgalt vin. Johannes står på stora trappan och låter ögo- nen flyga öfeer dalen. I dag har bann penna ingen rynka, den ar klar och ting, och mnl vid. driftan, lit dig domna i tystnaden — - Faster min, stolt emot himmcicus höjd gir berget i solskenet. stromz4r. Du hake mig ålteet och tanka as fröjd, iucn hungra du lat mina drömhar. Moder, farval — din kyss ar kall, upp n mun dricker han dess enlfyllda l u ftens och grånade ar dina lockars svall. friska, kyliga vin. SA ser bön upp innot tjillet, Till ep fullare bann min längtan står, letar fram skidorna och aplöner på sig dem. Nar allt Sr klart och han gtip r stakvaras för 1tt str1 ► h9i uppför brunton, öppnas porten och hans mnrv.tig"r,ut på trappan. 'ålvart ekar du?' lager hon. iTill \onil-olepla svarar bart muntert — dar likytor skratt i luften i dag. >Nej, lag. Illir du länge bad.?' frågar bon åter, och rosten har en liten skaftning at ange• lan. .Kara moder min, I vanten risig sent eller al. drig,' deklamerar han med garftando patos. gles så ömkar han henne* oro: s\ej, mor lilla, var inte ride#. Jag tanker mig 6lver till honlandal, jag ar dar Innan knallen och stannar val ett par dar, tanker jag. , så till sönda'n har al mig lir Igen.' . +l.ofma mig bara att r ara rikti g t försiktig,' svarar den gamla, %och gh far allt f vidden Inte vilse I do fnrfnrliga skogarna.' Juni Johannes har redan med en hick gifvit si g af. 'Och haka alla,' mlisr hon, dar hon ötår och ser efter honom prut en lån g , vante blick och ett leende kring lapparna — fon vet nog, kvad det Sr, som drar bogom ötre tjallen, mot dalen på anda sidan, och darfar ler hon, ty det Sr en priktig flicka. den Dagny, och det ar nog mot sin lycka han strffvar genua skogen, hennes Johans r.. till efi rödarv alskog jag mir — -- Men nar han så glider in i djupa skogen, dar tall och gran tranas med hvarartn och snåren spinna mat mellan stamparna, förstummas också han af den stora tystnaåen. do kölden. .fine, som , håller ålett fjattT1'lt i xr det Famn, Sr det döde Ej ett Ijnd, ej en dina klor.' rdrelse, ej en skiftning af handling eller en ekalt• ning af lit. Hrar ar ålgen, som i stolt kraft • lian jodlar est våla, knedisa han skrider opp bryter sig vag genom buskar och mora.? alvar .tor mellan stammarna,' Dkr ar sol i alla enåt. och sfin:en Sr tvenne i det gyllene ij'a+t. tjadern, som pl6t,digt lyfter med tunga, ekande 'ting*lag, osynlig inne i dunklet? Solva skogens Skuggorna ligga varmt ljusblå öfyr snön, e.4' kÅregen stiger under kro*orsa. barn, am de döda, skogens maktlera vasen? Dar Då glesna traden och han glider ut i ca rk Sr ingen, som svarar. Solskenet lyser, men det fylld glänta. DA hor has åter ett ljud i tystat har en kall glans, och det har ingen stAmma. Stumma sta alla trad. (kranarna hölja sig l sin den. Är det ekot — Sr slet ebnxen snön vaknat- - 'ej, en manniakoreet' ar det, en lager lerron° snneknt<t som gaknle filosofer i sina tokor, de röst, en ung flickrbet, sign sjunger solens flaas dar sitta inne med all världens visdom, men och sjunger luftbla böljoks dans under hirurnt ,rö tuilla Ila allt och ej anse vislotnon vand att falla — dar klingar en ton, åkler som ett kla~'krls6 ett ont pA. Tallarna stå strama ochaa turtik den följes at flere, de dr311a som yra fd $ n;un r hnglntrtts kro nor som unga ovnm raro, le dar Ramma sitt trott inom pig anm sin heligaste egen. ned mellan kronorna, de falla sim genumetinti+ droppar genek (ten rena ; luften. Johannes stan dom och skryta med sin tystnad, som om den Rnmde lösningen på alla manntskornan frågor. Det nar och sluter ögonen, sena om han blamlatt- al allt solskenet.. li.tsten k#Intner namntre — och ar en Månhull tystnad.— Rissen, glesön, små barn, sKer den. Jag skall saga er en gåta: alla som .nar han ser upp tillpilen at en klint. 0,40 reser sig lodrak någ ra ~atz4nar framför hons" pl.a 1 sjön bli rita ... Och då drar solskenet ett svagt loje öfeer de gamla vina granntia an• ]eten. Sten det Sr ett kallt, stumt löje. Dar ar intet lit f det — kvar ar lifvett Ilvar,ar hon, 4 III. jungfrun, som om sotnrnarrtattersa eotver 1 eko- gen, som gnolar halthega visor l snuten och låter t4Intuiiiigrn Sr brant och snåran vala katt, men tystnaden su.a ter sina jaurna andwlrag7 Utrota npp► t vandra skidorna. Dar fåna ej 1•agsr eller Ner han vandrar genuin peasigArttallagen,• dar hangbjörkarna sta glest' och l (jtlåta, t levita aln jur och hanitsnitt, pttrlxirland.rr st runtrust, och dar har ocIt detr rat loge lysr räl som lack i allt det levit., tanker tun pit daltim och llfret darnere. Ilar får rat kdu'ln s1,n at nålrot saft lost, torrt och kraft, han ktutpt,cr upp kavajen och spänner at brnatet och k*nner sig fri och stark dar 1 ensamheten. klam stolar på en visa, teeden skidorna glida och stdraroa f takt stöta ned 1 snön. står hon däruppe, herrar skidor skjuta ut otro nueden, och hon nickar honom, medan o ren stråla och teederna 1a brita som snö usJer lapparnas röda I. jungfru, ar bon död? — stigar, ej spår at manniskor ellek lit i vihlskogen, men uppåt drakvar Johannes 4 jatun fart, ovis dalar och skogar ser han ajytMs under sina fötter, M gtrimmar solen geaom duak;et och då see han, hur de gackaa med honom. 1 han dant svar att ge mig. lager Ian. Ert språk kan mage. munmaka tolka. Och ditt orengap skall aidri" öppnas, dn skogrtystna#sns sfinx, dina egon i drig få lit! . •. lian glider utför kullen — då vall i sphkeeei fullt och starkt nod ofves enogottvet därinne. Han kannor senorna sanna sig och bli' titt vidgas. — .Ven jag iskall öppna dina hgptru aa lappar,' ropar lan. .,dag skall tvinga dig att yppa alla dina her»lig heser. Jag skall sjunga sea litvet för dig, och du ökall svara mig med an sjunga om lyckan, din nit skall bli mina tanken eko, jag skall tacka dig kr sömnen, skog'sty*trad. Och di, nar din gåta ark löst, skatt du tetra dig i en, skall du smalta som en rök i sie. . 1l'. Det Ar så, Johannes' tankar sjunk* och grubbla, malan han arbetar sig uppför branten, grotom snärjande enår och genolat dritvor, surr bilda klyftor och stup. het lider mot middag. SoIrn står nhrer berget, klo lalrata ötrålarna göra sann kram, så att den farinar vid skidorna och trugar och hitekrar lavarje stelt. Hans pagina Sr vit af svett, och hatt her hjartat bulta ode slå i ,It>,tsttitnaden. Då födan ett ljud nå.onstades Inne 1 enl• ren, det kommer pösande som en pil, kort och skarpt, det blir ett ord tom ekar I has öra Johannes' står oturlig 1 vid brantens fot ock endast Der. klon resor lg som en staty mist himlens blå bakgrund, has blickar hölja den IM rundningen af hennes batku och umittja, det inuti en kansli at på samma (Aug k, netnarsttjutuitil: och maklig hylla 1, ' att låta blicken en>„vg* six efter betten veka Under} DÅ vaknar han till%. deras leenden mota*, och, han kastar sig veakt isa f skogen, kringgår klippven och Sr tas hutat uppe på klinten. 'God dag, dromnure4 ler bon mot honom. '(lod dag dröm I. svar~r hua. li t. 'livad skall d1)0etin arab bar uppe f tjat Mar t vitare. ► Flop{ en dröm f §olag örets avart bas.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.