•43 11 E - makarna hamnsate i Svågern var emellertl•I lika övertygad om Erni - lies dumhet,, som hon var om hans. O•h nar tuan kom hetn, skröt han tår hustrun, angla till dess att han somnade, eker att han inte halo låtit tura sig. Än mag Wir han och undrar, [evar Emilie kunnat stoppa undan .le tiotusen kronorna, som han ej kunnat få se röken at, Och nar hon talar om de tvåhundra, som han lånat, blir han ur• sinnig, öiver att hon som Sr kapitalist, kan vara si snål Lian tager hustrus och hela varlden till vittne på, att han aldrig kunnat tåla sin eva- gereka, och han förbannar rikedomen, som för- hardar m teni.kans b jarta och gör henne kall och likgiltig alven tör sina nannaste. Emilie sörjer annu sina tvåhundra kronor, nar hon någon gång kommer ihåg dem, och hon larde sig för sent, att det sr Iatt att Inbilla folk en osanning, men svårt att sedan taga den ur dem soffan låda två, och Eriksson för att Röra liksom i många andra sorgliga tilldrngelset. salighet, amr på, att han alltid -hållit på Emilie, och nppmana- de sin huetrn att In- tyga detta förhAllan- de. Darpå vaknerle ånyo hans peon nllca ömhet fnr•varerlkan; han flyttade nie hrw!• vid henne- i ,•nffan och ville hålla henne om lift et, något som fram. kallade rrrnvverner af skratt från Emilie si. da och lillea prote- ster från hnetntn. Det hela slutade med, att .. , ::e namn, gick ledigt, irae emot evagmskan .-t. f6rk)arade, att han tnb* trycka henne till r t bjarta, hvilket han ockra gjorde, under det de bila damma byar p4 sitt gitt gifvo ut' '~-k åt lina skiftande einne~wlorelser. iter detta ra:..!outivott steg hams' yst4rhet anda durhan, a': dua }örfans dansa på go'vet, under det att :' i helis tiden kastade !oral krale ögon på eva- r'r•kan, ;hvilken skrattide, +A att hon höjI på it tik Nar han tröttnadetta, svor han ;k attan lange tyckt, auiljen bodde för att detta kunde oth som om han ■ ='' Iga utrymmet, tog han ) de nar varande till '.'me på, att detta var en Adao dag, di han ' , .nadk bjuda på konjak stas Åar ute en god stum, emedan han fått •a hage utanför vinhandelnyinnan han lyckats ; $ra asgen, som var vill att dela den teg- —enterade litern, och under den tiden hade .0 isdan hunnit meddela n llerten om de tiotusen +erorna till trå at sina be ta. Detta ångrade • W ! varmare eftersinnaa+ af praktiska skal, ''-'lan det alltid finns så m aga opålitliga per. —.er, b1'iika vilja narra Ifrk andra deras pen- r ,'sr, personer, hvilka tala •tors ord och gifta rn. wm de ej tanka att AIla, och han bad "'~r•rskan med tårar i ögc4en om förlltelpe, •l+n han dryg korken nr tuteljen och serve- ' +tunnsesam. Nar han 1struckit den andra i "•laka, Iwd has henne pm föriktelse en gång mes turtes då kommit till sten motsatta ötver- R'.ea, att sådant gasni kar omtalas, emedan gastes krediten, och ha4fter försjönk han • ' en rund i en drötnmad. tystnad. under T -krm+ han syntes inragga s i den Ijniva med. 'ji e.t andra mannbkoge ovantade fröjder. r han fn.ltlixen börja,!. tala var han sentimen- 1 l" r.eie Din oftertyge4se om. att mannl- ',-r, h ka i,,r upi,gifva bop4 1 onödan, emedan k'o atp-l1 alltid kosamer III piet, hur långe .kd dröjer. plan förk nuce som sin be- la k-itt, att arbetaren l de orätt, som o p- .i; emot kapitalet, b han utslungade 5'r awt -lu•kfnrenlngarn{, med hvilka han t ''alm afbr?ta hvarje le tals#. Alla, som 'de illa om dem, hvilka t ►adv pengar, rosö mint på tvisten delade sina gracer ock armar mellan t,d,la. På detta pitt fM1rfint kvallen nnd.r glaije och munterhet, och når andtligen tiden var inne för Emilie att gå hem, förklarade svågern, att han inte kunde till låta, att en flicka, som tjanade i hattre hus och tar kapitalist, skulle utsattas för nasvisheter, nar han kunde förhindra det, och han erbjöd eib: följaktligen att ledsaga henne hem. I denna före- sats understöddes han af hustrun, och svåger och svagerska begålvo mig i största snårakt ut p4 gatan. Ilar uppstod först ett meningsutbyte, emedan Eriksson ndlvandigt ville hålla Emilie under armen. Emilie, som nu markte, att hon ej langre kunde hålla ut med skamtet och i hemlighet tyckte, att det gått vida langre, an hon någon• sin kunnat tro, ville emellertid ej alls tillåta detta, utan föredrog att gå för sig sjal!, kanske ej utan en hemlig enan att vara ur vallen, nar stor. men skulle bryta lös Ty den skulle komma, det visse hon, öalt hon hade en obeetimd far. nimmelse af, att hon med sitt lattsinnlga ektant framkallat något farligt, som hon Icke kunde atvtnda. Ju lingre hon gick och herdeA avi- gern, hvilken troget följde henne tii just nu var i farit rneel att inrätta en hel sr •kareverk• re-undort far dee*hun•lra, var en ., ht krm han i knnslar4at slaktens nuvas i-n+•, hvilken alitrnurm o.-Ii mer fann, att rntel ta1Gt i god jord, likel gjorde några star- karr iit, lnirngur, betmktarip ,an affaren som '1 a 1+ strålade af lya och slaktkarlek. IL l'r rralc om forna fax.<141 1,et och målade 1 .1 de koznmand# Aren anor större lyck- Du nog hans sorg, hans saknad fatta vet, plana, som bland gr•ajaar ddr ed tankfull flllr, Tills vid den huldas urna stum han står Det fi nnes lrjflrtan, soul behålla kvar Den bild, som en raring ddr sitt jdste har, Och döden blott ett högre skimmer ger At denna bild, förklarad mer ode mer. hon i hane trogna bröst ett tempel byggt, Den döda, somt i jorden hvilar tryggt Ltunder vanlig kulle, blomsterkrönt, Iloarest narciss och rosor , dofta skönt lotteris Svågern get henne från sidan en illistig blick, hvilken uttryckte hela hans misatrwnde till man• nlskoslaktet■ uppgifter i allmänhet och funnes isynnerhet, och Iran Insåg ogonl,licklitren, att hon nu gick och hisssula att hon hade Bitvit honom ett så dyrbart förtroende. Han lat höra en lång, honost till ,ten grad, att lian tuide blifvit ovettig• om icke fruktan att förstöra alla tina möjlighe, ler hållit honom på marginalen. Emilie talade och talade. Hon förtakrade nch r "•>e riip•,t nn affanlarto son gllQ.rtes oväsentlig. ,Jar du kdn! smärtans djupa hemlighet, bara har skojat? Inte har jag vunnit på något • if+'a knenat rfi,jalpa denna o$Snnåga, förkastade ftr, nuulan som han tatnlig4n oartigt uttryckte 'IM vet mun, hur det gå 4. och det andra • ~''t 'Z. att Emilie allrteles 1 Icke tycktes tanka t att odl.n,antra den blom•t4ande snickerirörel- u ' tr, från detta allmaana lrronnemang kom a '?srn. Eriksson, lsMns n kronor. Att tun 97ro fast. flere geaaller och tun ejalf i snygga gångklltler skulle Ofvervaka arbetet och taga emot kunderna, desto otrefiigare kande hon sig till morla. Hala tiden gick hon och funderade på, hur hon på ett lampliga satt skulle kunna återföra svågern till verkligheten, plan att alltför mycket blottatalla sig salt. isen hon fann intet sådant, och just som,4 riksson'var i fard med att förklara henne, bred man kunde fört$ana bara på en buflet, ifall den var knep gjord och man förste,! konsten att spara på t finare virket, så afbrot hon ho nom i ren förtviflan och utbrast: men Erik,uton, föjstÅr du inte, att jag utdragen hvla•Iing, hvilkep stele sA mycket som, att nu förstod han, hyarför hon hel# kvalfen tumla visit d konstig. Det var klart, att hon ville b.hålla.,pengarna •jaif, och nu trodde att hon kurdle inbilla honom, att alltihop bara var dumt prat, liksom om någon manniaka ginge och hittade på, att hon vunnit på lotteri. Nog vissets lian, att ban tagit sig ett per konjakar, men att hon antik kunde tro honom vara stum till {en i#ditslips slutsat.4n, att Emilie, som 'ii '6htår..i flicka och katde sitt folk, skalle mlwtrstar: arnSe 7Yrhr.) stad efter nyaste metoder, dar det skulle fanas jaia fahundar, sade tet oclt slog narren om tun fruktat tt blifva motsagd, I+■ o +Artade sned att undra4hvad Emilie skulle 'y tw.l alla sina pengar. , 1 •rnril1114 rrilla.le tun Intet.# af de förslag, som r• listiyp }o,llle frarn•uVila , ocn han !w!. två 'i1 . hra}tar Lan inte kunde ~I11a dessa förslag. }' ena`car att fruntimmer? icke kunna sköta tron - ► tanken pA gipen AI, hvllket skulle Igen — något som alvan ar sens moralen i denna nog att nappa på en så grof krok, det retade förklarade, bedyrade vid allt heligt, hon 1 en h~ kunde erinra sig, och det var Inte långt Ifrån' att hon grada, nar hon *kulle taga alsked ■t Eriksson 1 herrskapets port. Eriksson såg bara öfverta~sen et och log på ett matt, Gom visade hela vidden af huns matiniakokiLnnadom, och ju mera hon bjrtyrade, desto sakrus kilot han på rikedomens beflnillattiet. Emilie skrek i förargelse, men med deg erfarne ruannens.lu ga lat Eriks- son henne skrika, och till sist g ick hon Ifrån honom mad det förargliga utlåtandet, att om han var så dum, s6 kunde dun glasas U tro, bvad .. han ville. hivar lördag dir rnr'd sin bukett i hand Ifatt synes dler, tyst vid gra(t,ene rand I bön (6rsdnkl: det dr hatta enda trSet, Bd sår som tioeter, sommar liksom höst. Ren tre och '(jngu dr vid santnut tid ?pill samma plats han kom ! kvdllena frid. Så skall han söka jasal sin svunna vdn Tills i en båttre adirld de sea igen. Filip Tammelin. atls•4alt, aw/s Te-åt)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.