Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
Thorik. Skiss at Wilma Undhé. J et var i vårbrytningen. Himlen hängde tung och molndiger öiver jorden, och ingen ljusning got hopp om, att regnet skulle upphöra. Långt; långt in i skogen, där älfven hade sin källa, pågick vårarbetet med rastlös brådska. Tjiirnons bottenfrusna vatten ti- nade upp, snömassorna smälte och källorna fylldes öiver randen. Tusentals rännilar sipprade utför branterna — fortare och for- taro — runno tillsammans, växte sig större, bildade bäckar och vattenfall, hvilka ej läte sig hejdas och bullrande kastade sig ned i älfcen, so & länge sedan stigit öfver sina bräddar. Inklämd mellan branta skogsåsar störtade den fram, lerig, mörk och hotande, rpc- kando med sig i den brusande hvirtveln timmer, spillror af bryggor, broar, båtar och annat, som kommit i dens väg. Till sist hotades sjitlfva det stora järn. bruket, som låg på en smal landremsa mel. lan den rasande vattenmassan och do stu- pando höjderna. Tusentals människor fingo blir sitt lefvo- bröd, och blifvan fyllde alla sinnen. Oerhörda timmorflottar llgo hopade ofvan- för den masslva stenbro, som förde från strand till strand, och mellan stockarno kokade och bubblade vittnat som i en gryta. Det *gick liksom ett enda ångestskri från allas hjärtan. Tränsarna, som höllo timret tillbaka, hade lossat och nu störtade det fram mot bron, hopade sig, stängde för brohvalfven, tornado upp sig, föH tillbaka och reste sig på nytt, med gny och buller. På bron kämpade en skara handfasta, oförvägna män mot öfrermakten och för- sökte slänga undan stockarna, allt efter som do hvirtado fram, och skaft aflopp åt vatt- net, hvilket stigit ända upp till brorlicket. Regnet strömmade ned, och stormen gick klagande genom skogen. Vattnet började tränga in i valsverken, upp på de dyrbara maskinerna, bvilka representerade ej alle- nast oerhörda penningosummor, utan bröd- födan för tusende munnar. Arbetet på bron hade afstannat. Alla visste, att det var fruktlöst. Det fanns inte mer Itu en hjälp — bron måste sprängas. I)iiri låg frlllining för alla, men så godt som säker död för den, som utförde rädd- ningsarbetet. Det måste sko, men heem skulle vågat lifvot därför? Ingen hade mod att -erbjuda sig själf och ännu mindre att föreslit nå- gon annan. De, som hade hustru, barn, föräldrar eller syskon att stöda och omhulda, togns ej med i räkningen — och det hade så godt som alla. Ensam. i världen, onyttig, så godt som vrakad at samhilll"t och dock modig, stark och pisk måste den vara, som ökulle atlossa det befriande och på samma gång mör- dande sprängskottet. Många tankar gingo samma väg, och till sist smög en bäf'rande hviskniag min och man emellan. ,Thorik Schön vore den rätte — den ende. Han har ingen, som står honom nära, lefver till sin egen och andras skada och bör kunna köpas.' Om han blott stodq. att finna? Dir han inte borde vara fanns han alltid och tvärt on. Aftonsolen bröt fram genom tunga svar;- röda skyar och kastade en medlidsam bc k på förödelsen. Det började skymma p3 Vattnet hotade arbetarebostäderna och stod högt inne i smedjor och verkiti4er. Ingen tänkte p!l betla. Hela. brukspersonalen -- såväl öiver- som underordnade — var i rörelse, förbrö&ai af den_gemensamma larma. Genom hopen at rådville män, förtviiade kvinnor och gråtande barnungar tr'ing io en yngling, hvisslande pä en munter me lodi. Det låg hån och trots i de blickar. han kastade omkring sig, och en skygg bäfvande fråga i de ögon, som mätte hans. Han. skrattade till och s:1g sig rnndt om. Också han visste, hrwi räddningen stod att finna, och att , han var utsedd tillverk tyg därför. Det gick en undertryckt riirelse gcn~nn mängden, men ingen v8gado sägs ► ut ht befri:wdc ordet. 98a, nu behötver ni mig,, e:ide han tr, t sig, 'men jag behöfror inte er.' Som han stod med korsade ormar, i: domlig, smidig. svarthår+,g och hrunh}.~'. belyst af det fl:iddr.inde skonel från jon lykta, mot hvilk"n han stödde imig, hear, att han var vacker det i,karu,-r i. Det li ning ocl kontrast hoptoto Hans tiram f kunde 1 k 'stegen _ Ur 1 förhatlig rälordna {Crick hittade gute uI kem. 7 Tar rede och upp el ville a der 1 tijntnad fr'.mdro1 Lån gi kvar Tt osted vs fast vid han sar och förs Man het hade ut kor dec Si bor tvingad och ej c h~ och 'Säg i _'Ol11 ~ Frd
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.