M skjuter hon fart utefter Asen och kastar och de glida utför i jämn fart och smekas tn''1 rukan.le At honom: tankar och oral. .M får d!'hmmaren rycka upp sig ur dvalan ► Jr« kinde, att du ,'kulle komma i dat;,. sign, alremmar ha snabba fötter.+ Dagny. 'Det var något som drog töig hit upp - Ile jaga fram genom skogen, skidorna skena sA var det en sidan harlig morgon.' rh-er drifrotna och hennes losta, bruna hkr. sons 9001) en harlie olag — och en harlig kvtll,. tir tullglans i solot, flyger och tLuldrar. t+A hin. roparJolunnes. i lit-la lifvet Sr harligt. År det int.• er han fatt henne, och hon sjunker andfådd i som Thor och skratt i luften. Hör — halliallilil lina armar — Dagny sagor sagor han, han lutar De ropa, så att det aenljn,ler i skogen, is 1 v. Mver henne, och ögon och lappar smaita bergen rundt, omkring sjunga ennuna toner trio-,] .amman. - skilda ataauuor och vaggande, bortdöende klan~ Ilar drar en makta vind genom kronorna, det Men så bli ropen till ord, och de stamtrea upp .-i, It som vaknade skogen med ett djupt andetag, vina — det ar Johannes room gjort den,och den huj ,.- h det prasslar i ett mår. De åka vidare, öda spelat många gånger därinne ofver drifvorna, lt.- r.•1 sida. unga rösterna jubla och dansa mellan kronorn.i. 'i stå ute plot,iigt på en naken platå, kring de MLta sig samman och stiga under himlen, de .r,:ken traittoppat , na sticka Upp i en ring och skiljas och hvirtla rom drilltnile fåglar dirupi.-. !sr snön ligger djupare an annonta.tee, ty den MA måtasr ile och famna hvarnnn i ett skall amle rotor dar året om. Det ar t olklinten, och den ackord, så sjunka de åter, som två röda dom ► r högsta höjden - på milsvida strackor. Itundt herrit I skymningen, Pjunka, liksom somttade tie .ekring hvaltva t allen tina hvita kamtnar, som samman, 'liksom elote de sig tatt till hvarsnn örmast skifta i blått och mot ljarran dallra l allt och domnade I dunklet. Och rå ar det visan gir n.jukare violetta nyteser. Ty Polen lutar mot r o'Igång, och skyn börjar rodna bort i vaster. Iivera sjunger en solring i mörker och ann Fjäll och -skog se de tinder sina fötter, nå långt hvam vacker val skogen nr dödsdjup dvala? lu ken når. Ålen ej en mannirkoboning, ej en Du djarfvr, lit tankar och toner dn, 1 rnkt af letvande lit, ej en fack som bryter den lik Utger jorden, och tiderna dala — - :i,tagshvita ödestamningen och den stora still. ► ÅhA A hallå, t.~ ten. Iarnere ligger *kyrkbyn, dar på andra låt tiderna gå! •, Ian' Nordatidala gård; men skogen gömmer tivni Mitt hjarta ar fullt och mitt blod ar i yra, tida. Dar, betart om dalen, reser migTelltjallet, min tanke ar spelman, min sjal ar en lyra, åan ke stå afvea tiar ett par vandrare och se ut oth sång och skratt, Nrr jorden. men om de vore högre an de hög. de jubla som gallast i skogrtyat natt' •'a tallarea, skalle vi dock ej se dem. År det ej som .re vi ensamma i varlden — och som om hela llveta bryter med sol in i tutornas borg, ~.rlden vore vår. Du ar drottning, du — och in i tildskogens defvande dunkla alkover? 2: at konung. För oss ar den harliga jorden Du (fartve, bar slumra a11 giaelje och sorg, tald all sin skinnbet och sin tystnad, för oss bred vill du, dar lifvet sin dndasötnn sofver? rtrrr dess lit. Det ar vår kärlekssaga, som löt' 'tirad jag vill och vill,ej, Krr opp i blomma och hi. i tjattrarnas lock och solinda solej! • xsrnes stritler och i jordens längtan efter solen. Min drentz ar så röd som den rjunkando solen, liar du, hur luften susar•— det ar jordvarelser• min tanka så het, att den varrude val polen — :•ar tankar, som besjunga rår lycka och bringa klaraste glans .r 'In hyllning. f~ dager, som trår genom altuggan sin danal. I)e stå dar och t y ss'ia och skåda, med snu Ur lip Solen ar röd som eld, en lattblå skyni• ..Ilvem drager ett spå i emot enritiallets topp, dinu sin* öfeer bergen. Då slingrar sig Dagny livets banar sin vag genom enarjundu snåren? —1, 'testar utför branten. Du 'ljarfvo, ej hinner en minska dit opp, 'Herr konung,. ropar hon, 'sink er till jorden, förra drifvorna smälta den yttersta våren — - annars förlorar ni *drottningen.► .A våren, ALA, Och han efter — filin ban åter hinner bettre, och solen, hallå (lin ekl'l ar snabb och min längtan Sr mogen, ,len tagve jag drar genom sorgmbrka skogen, den bar till en mo ,len bar mig till lyckan ar mörker och snö!' i) ' sjunga om sista raderna, så se de pil hear- ann och le och lyssna. Hela skogen sjunger. Ekur vagt mot dem fria alla hall, bergen sjunga, . uftea sjunger. Och langat inifrån djupaste sko' ,.•n kommer en utdragen, dgmpari son, knappt :,urbar, vibrerande i linea, smekande vågor. ► Hör du,' seger Johannes. 'Nu svarade hon, stinsen. Jag bar sett henne i dag, akogetystrna- +lee alin ► — och så berättar han om marmor• bildan darnno i dunklet, och de jubla samman, uu ha de hört hennes röst, ok,, den ar endast "tt eko 4 deras tankar, och flen gåta hon rufvar 1 4 och naturen grubblar öfver, den ha de lost, ,len ha löst. • VI. lik stannar Dagny mod ene. (lon Per sig om• kring, som om hon varit afsvirnmad och, plötsligt k,m,mit till sans, och hennes kinder bli likbleka. alvar Isro vi?. hviskar hon, tyst sota om hin "ro raild fur sin egen fråga. Jolunnas har likaledes stannat. Ej hallar han kannor igen sig. Det ar en vill trakt, tued isiga hålor under valliga stenblock och rnerl mariga tallar och enar, som få haalikt törvridsa gea tal• ter 1 skymningen. Ty solen har gitt ned, låften mörknar och Johannes ar glad darefver, elfes .kulle Degsy se, hur alven hage kinder bvitnat. .Vi ha gått för långt,+ anger han sch söker gt)re atarnraan last och trygg. +Vi skulle ha •lkit at förut. Om vi TIG" om, hitta vi nog snart ditt spår.' De vanda och glida under tyd trad stamma vag tåhaka Kan de je iti ga spår mer. Himlen ar djepbli och otjarnorna börja tamtro. klen sj en dager dallrar genom dunklet harsere. Skymningen tätnar och enåren ligga svarta. Pet ar tystare an 1 en graf tilun'l stammarna. iilddorna glida ljugllost i dgrt mjuka stinn. Dagny kannor tårarna tränga fram, hon vill tala för att kvatva dum. t+Johawos,► lir det enda ord hon kan f/ fraol $ i Dt k numer sojn ett k i lön 1c, 1.,:: r} er dA hon har e n rcet. 'X rotan, blott lugn — vi hitta nog,' sagor Johannes. Orden ha en varm klang. dock skara de honom rom irtagstar. I1) nå fram till en IcI.tuta. 'ilar måste det vara,' stiger Johannes. Uaguy ft,ljer viljeåns(, de vika af åt sidan. Kölden blir skarpare', snön knarrar under ski norna, har neka dar .brakar det i en tradrtam. Johann,'+ un,lrar, att tuarken alltjarnt ar lika jaton, att den aldrig börjar stupa mot dalen. Och ännu rtA trallen lika tätt, medan mörkret blir allt t-grnowtfangligare. ',lolamor höjer sig stundom nod för att leta efter spåtet. Då ger han till ett rop. — •llnt er det.. Jlai oknrl fart och utan att känna den sluy ganole tröttheten åka de framåt. filen anats mark„ In •n slnttt ung. DR [,betår .lohannen, ritt do åkt i cirkel och t råkat in i"Mina egna t•il,na spår igen. DA kommer trnttlieten. Som bly rinner den genom 4lrorua, sorti". svindel su•tr den genom kajurnan. dienen vilja ej bara, armarna förmå knappt hålla de latta stafvania. Ögonen vilja ,lata sig. De svida somt i blandande soloken; dock ligger mörkret som ett tjockt tacka framför dem, och moln Isa hopat,' under atjarnorna. I'an• nazi Branner som under en Askhet somnurdag; 46dt l,vincr en enns'',orm allt skarpare, allt mer , bitarz4e hvam genom skogen. T~n1glrna dansa i vild fart. Sto!men jagar dem sor k and jagar hare. Dn våga ej tala. De leta ett q r lugnande, hoppfulla oril, men de finna Inge, ty ile ho p pas ej langre.• Vniler tystnad, som ar fasansfullare an stormen, ila do frinit, titt bred• vid hvarann. Sno faller t stora, isiga flingor, som piska (lord i ansiktet. Johattl,ea sor sfinzen,+Bane,,', outgrundliga ögon stln'a ur tnfrkret. Tankarna vimla och trangas, dun biter hyl' tänderna och kannor rynkan trycka ötver(IW>ntyå. l lan tycker sig höra en sång i stormen, on Mvilallnndo sång af fr+gc,r och endast frågor. DA digger Dagny. 'IIAn vill stödja sig på stat ven, tnen den borrar sig ned i snön, och hon sjunker Pakta, maktlöst. 'Jag kan ej, ► snyftar lon, Ihlen d& tå Johan- ner' snuskler styrkan åter. (lan löser benneA fötter från skidorna, lisa tar henne I famnen som ett barn och bar henne, utan ett on], han förmår ej tala, hennl tyngd tar all bana kratt , (c1) den bördan blir skidorna för tung. De sjunka allt djupare för hvarje steg, fergutves struttar lus mot stormen, den sveper kring dess, det, stockar anderirzktea i hans hals och den snör samman hann strupe. Så sjunker då också han i druvan, han göm- mer hutvudet vid hennes bröst och drar några djupen andatrag, så rusar han upp, vacklar åter några s*'g framåt som i raseri, med samman bitna tanter bra - ser han trim ordet ► ntinxs. så sjunker han åter samman. •Oagnyl► hviskar han i kmntpaktig gris, och 'Johannes. kommer slet till svar, matt som en slocknande låga. Men stnrmon sjunger med dofvando tlån, orka mörkret lefvor, • , tlllu►InlOr /) I joov t.,At.)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.