'Bet skall jag visrtl Och till nästa lör• dag hoppas jag, att du lir irisk och kan komma till henne som vanligt!» Men Kunigunda kom aldrig mera till 'fina Elsas, Värken i benet tilltog sk un- der veckans lopp, att hon måste föra* till lasarettet, där doktorn upprepade gånger opererade henndt, Och när hon slutligen efter mycket lidande skrefs ut från lasa- rettet, var hon en jeten krympling, stan icke förmådde någonting annat än att ligga på sängen, flämtande och med halfslutna ögon som en liten döende fågel. YA sin höjd kunde hon ibland med moderna hjälp släpa sig fram till fönstret, ditt hon satt tyst och betraktade solstrålarno, som lyste på don krita väggen midt emot, under det minnet at de glada lekarna därborta i don vackra våningen med fåglarno och blommorna, likt en fjärran dröm, vemodigt lockande be- rörde hennes tankar. En söndagsförmiddag, då Elsa och hennes mor kommo för att hltlsa på Kunigunda, möt- tes de i dörren af madam Lund, som snyf- tando berättade, att Kunigunda dött i natt. Frun kunde ingenting säga; bon skulle velat gifta några tröstens ord, men do ville ej komma öfver hennes läppar. Tyst, med lilla Elsa, som skyggt tryckte sig emot henne, vid handen, gick hon fram till bädden, där Knnigunda låg, färglös och tunn som skug- gan af en människovarelse. Och under det hon stod där och med tårar i ögonen betraktade det bleka ansik- tet med dess hemska spår af sjukdom och lidande, tänkte hon på, hur underligt hon blifvit sammanförd mod den lilla flickan, hur hon en gång funnit henna på gatan, gråtondo öfeer värken i benet., hur, hon trästat och hjälpt henne, följt henut heat, och hur hon sedan pAtit henne ffi bli lilla Elsas lekkamrat ochlin. Och ändå, brud hade hon i sjiilfva verket gjort för henne, hur blekt och sparsamt var oj det glädjeskimmor hon spridt i detta på glädje fattiga lift Länge stod hon så försjunken i sina tan- kar, ända tills hon väcktes därur af att lilla Elsa sakta tryckte henaos hand och hviskade: sllfamma, Kunigunda tår inte död, hon bara sofver. För det ser alldol•s ett, som om hon drog på munnen!' Ja, kanske smålog hon; det lilla viss - nade ansiktet hade ett belåtet uttryck, lik- som hade bon varit nöjd åt att få slumra Ifrån alltsammans: fattigdom, sjukdom, skam tjuter — och kring ode nejden gom ett bott:: doft ar sidogens barni besvarade, trsnurer nu ta- kLgoljrat Ensligt blockhdL står i ekogen, hvita manskor'. darr. Mannen vaknar, hus{ruq ryser, barnen hn~a f-_ tana skr,; hustrun beder, mappen förre brantlyfia.kan :. 'sin mun,i. evar en ed på llkbe$ådarn, varulfren i midn-r. stund. Och af röde manne tågar skyggt färbi ett fr. löst band. som för lumpna dollars sålde gmfvarne i fåirc: Ian!, 'tICrI Y*rt slakte. öde klagar. ..Till f rdtrf At dömd vl: att ' - - Och med lösa tyglar jagar borden etrer mins r' slatt, Månen sjunker; offer bergen blickar ro.ig ~. Ron fram. ar palmettoekogen klingar figelslntt från kvarg fr stam, jagparen till sin klyfta återrindt, gazri!r ►j :l dansa med sin mer till kallin, morgnn1ta; t.. Viktor Rydberg t etudentdrvn. spegr;l,lt och gifter den besökande en högst oredig föreställning om reda ocl4 snygghet. De båda upplysta fönstcn synas emeller- tid inbjuda så vänligt, hvarför vi från smut- sen och regndusket härute stiga upp för den rankiga trappan och träda in i ett tämligen stort rum; från hvilket täta tobaksrökmoln Omkring ett rnndt bord till höger Tid soffan sitta sju ynglingar, tillhörande Lunds universitets medborgarekår. Ett par har pipor, do öfriga blotsande cigarrer i mun. .Ilar någon at bräderna något vidare att föredraga?. spörjer en af do unge männen; han tronar i soffan, och hans värdiga håll- ning visar, att han lit det lilla sällskapet. 41 ordförande för aftonen. • Något vidare att föredraga?• var (let. Två resa sig. 'Bröderna Koppler och Arago... Breder Keppler har ordet.. Och broder Keppler, en smärt, blek yng- ling med drömmande blick och en hårtest karaktäristiskt fallande ned ihrer pannan, upplisor mod höjd röst detta poem: .ÅtoÅiän*etu Anad. Orter Allegltanys toppar skrider månen upp i blod. skiner som en fjärran skogsbrand ötcer'wkittlar, : stepp och Aat. Tyst ar natten. Jaguarea'taltands kring slatten gir, och gasellen slumrar stilla i palmet"kogens snår. Och säkert skådar hon nu skönare syner än 'fina Elsies hem, säkert smakar hon nu i all dess fullhet den kärlek, af hrare återsken några matta, brutna atrål;r hade fallit in i hennes mörka lif. por fram, hvilar 1 hsnaners'kaggs siste krigarn af sin stam, Dar Missouri silfvetakummig brusar mellan klip- hyllar kacka mohikanen, dar han, fadd af van• herrn' logyl, återgat åt fosterjonlen siste sonens lijalteblod. Lange sol och regn ha blekat kaa> >ens ben på NIGIlg strand, Sjustjärnan. Ett minne från Viktor Rydbergs studeuttld, efter hörstigen upptecknadt at Bergsy bobdtdurde. et lir en ruskig, disig nosomberatton i nådens år 1851 i den gamla staden Lund med ovig ungd6m. Långt uppåt norr, vid Ilrrdgatan, gå vi genom en förfallen port och komma in på en gwrtvarco gård. Från ett par fönster, som vetta At denna gård, trän' ger ett ljueekimmer ned på stenlltggningen pig strsa 1. glimmar ennu tomihasken i formu!tnad kan;-- hand, i de tomma ögongippar lyser tmor*on.iiy -n~ :? och kring mohikattene lager tror•^ - annu r1r slå emot oss. och förakt. (lik u"tar: Je*wy X Offi ) Men ditr vattenfallet fradgar solbegaast vid i..; mete den tunga tomahawken glimmar an 1 knuten han,l; 1 do tomma ögongropar mången natt stanks dag- gens tår, men kring mohikanens lager trogen skiltvakt artnu #ar. - Nrsr från enslig jakt han siade åter till sitt kan mM, kral' r benen upp ar sanden. ,likar htitnad hat• vudskäl, • [)etta unintomspoem har natnrligtv. Icke te tagit& 1 amin författare+ Dikter, bruka ,utiftos föret sedan han uppnått den fullsaomitu arannalklern sunt hunnit mastarena rang. Det ar dock af ett otvihelaktlgt intreewnt litteratortiiotoriakt vants, s4sm ett tydligt .ei unga. looacss.. 1-tf Uppmärksamt ilhörd under upp'..~~: • _ ~. hälsas poeten med ljudliga handkl., pi;::.: från kamraterna, ,dom man stundom hör t. tala hrarandra mad namnen Copertti un, G.. lilei, Ilerechel, Les-orrior, Arago, Keppi- Now•tgt .. . Matn tordo helt viset flirranaa öfeer finna dessa stjärnkunskapens heroer från -.~ olika tidaskeden 'samlade en november.cft. 1851 kring ett bord i en atttdeutkamn::tr' i sbruckan. 11:e gård, i synnerhet som sju ingalunda to sig som spökfigurer, u'•' som kh-ande tåsen at kött och blott n med cigarrer och tobakspipor. Gåtan är dock snart last, ty de, sju t' göra ött slutet litterärt sällskap ... finnas ju alltid vid universiteten , .. kalla-. Sjsa(jdrn aa, i följd af hvilket namn hv' der* medlemmen en stjärna på sällskal-, 't• inskränkta horisont, tagit sitt namn e^- någon rärldsberäad storhet inom den ast nomiaka vetenskapens värld. Sedan Itfren Arago hållit ett föredr.c: t.ågon litteraturhistorisk skiss, slöts simmar trädet. så att säga oftciella del, hs*ref' ' ordföranden uppmanade Levcrrier, en blond ) ragling, att framsätta •ödets hatt 'IlllsJtgvleeu Atly-ctde*, och en gammal h:.' som tycktes nästan ha glISmt sås-hl sitt sprund( som ■itt'lifs€indaniål, sattes på t~ det. En kvar af de nitrrarando genomet ' nu gina fickor och öeroru{ttvardade rin*t , at donna visitation At do homlighetrfu; makter, *ont hade sitt tillhåll inom u-rgÅ.• game j fodret af 1141ots hatt. Den' hlondo unge mannen undersökte d1.' etter hattin. innehåll, och do ötriga tölj'l• mod spänning i sina anlet► drag den blom!- ' rörelser. Denne hopaaml'.de på bordet ca liten bunt sedlar at lägre malör, några slits mynt och kopN slantar, hvilka hans vana händer framtrollat ur hatstens mörks ditt' 'Mina brtklorJ• utbragt han, sedan h!% noga geeomritkeat numitten, för s€lkerhe't • skull att par gånger; .mina bröder...' De nlnxandee epitnniag biet allt stön' mMlna brider{ 8eian Kr klar och bålcu:
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.