-a 10 ci- huru det bar till, började det att intressera honom, ty det var så logiskt sänt-vet och bra framförde. Etter band spelade kyrko- borden på notariens alla hjiirtesträngar, när han ordade om herdarne och julens under- bara vandringsstjärna, som vida öiver hat- ren bär budskapet om kärlekens störste evangelist. Här gå vi frankt på egoismens vilsna stigar eller famla sökande i mörker, medan vårt hjärta lider. Ersättning för den lycka, som miktar fylla hela bröstet, kunna vi kantko bereda osa till en tid men den lämnar också dubbel tomhet kvar. Irrbloss kunna vi följa — men vid slutet af den stigen böra vi vårt eget satiriska skratt eller andras begabberier. Efter den blankaste och tagrast strålande stjärnan trå vi i själfva verket alla, vi evigt oförnöj- samma, men vi Äro al salut att söka fånga henne och låta henne lysa. Lyssna, lyssna då till rösten, att i människorna bör bo et god tö/ja — vandringsstjärnan, hoars öster- ländska skimmer förlänar kärlek och lycka, skall i underbar prakt gå upp ur töcknen i samma minut, som denna vilja till det goda. och ädla slår rot I ditt hjärta. Lars Stjärnström fick här ett dråpslag för sitt inre jag, som eljest brukade föga bekymra honom. Med ens • biet det klart för honom, hvilken liten nytta han i själfva verket gjorde mod sitt lit, att han lik en omyndig alartvade bort sitt pund och ka- atade sitt salt på gatan att fdrtrampas. Och dock hade tillfällen gifvita, då han kunnat göra insatser till nytta och glädje för an• dra och sig sjltlf, tillfällen, hvilka han slappt låtit glida sig ur händerna, sedan han väl fått vanan att göm mat och dryck till af• gudar. Mon nu skulle han vakna, sanner- ligen skulle han inte detl Den bitr jul. ottan 1 fädernob> gdons helgedom skulle bli en vändpunkt i hans lit. Herr Lars lu db sig ödmjukt ner i kyrk- bänken, och oå brutto järnbanden kring hans hjärta. Hugo Samzelius. (tllestnlå . r J ven en kalla till förargelse, bvilket bevisar, huru sorgligt det ar att vara kapitalist Ty Emilie lade en svåger, som var stickare, och denne hade i ett obevakade ögonblick lyckats få förtrpendet, att denna rikedom tzisterade. Förut hade han alltid agnat sin gentila svagtrska, hvilken tjanarle i bettre bus och hade mamk som en fröken, en ridderlig hyllning, hvilken risade sig dari, att han kittlade henne på halsen och retade min hustru med att då och då i all ariarhet gifva svägerskan en kyla. Och han respekterade henne, emedan bon vid sina b.ök stundom kunde med- flit. en halffyll(l 'oartli iktie, ett stycke chatewu- briand eller en hit tårta från något af het-rika• peta kalas. 'fen setlön Iran fått del af detta för- troende, Ock hans satt emot henne rent af en anstrykning af sentimentalitet. lian lade bort att kalla henne för du, utan titulerade henne Emilie, Och nar han mötte henne på gatan, lyfte han till och med på hatten. Slutet' på all denna upptaarkramhet från två Rorna tida blef emellertid den, att Emilie en vac- ker dag lånade svågern sina nsö.lo amt hopsparwle tvåhundra kronor. Han beha(de dem för att skaffa alg nere verktyg och utvidga sin alfar, och han bevisade tydligt och klart, att om svägerskan på detta satt gjorde mig till hans kompanjon, skulle hon förtjäna mycket mera, an tirad någon bank kände gifva henne. Emilie fick en revers, och hon gömde det dyrbara pa pperet i innersta hör- net af min atvrrrta byrAl4la. Men från denna dag kande hon tig Icke langare fullt saker. )lon försökte visserligen dölja sina farhågor för sig sjalf, alen faktum var, att det lilla papperet i byrålådan icke syntes henne lika tilltalapde som sparbankd>oken med dysa tryckta etikett 'och de svarta stämplarna. Men hon sade sig sjal,, att nu var det Ipordt, som gjonit var, och Eriksson kund. omöjligt ha klartö att narra henne, tiara det nu var och icke Tar m!d Erikssons h jarta, .Skert ar emellertid, att det gick ett par Ar, under hvilka Emilie icke hörfe det ringaste talas om mina tvåtundra kronor. Under det första året l y ckades hon visserligen att få ut rantan, alen det ekelile med tydlig motvilja från uvAksrns sida, och nar hon ej koode upl■lrifva mera an fete kronor I slåten, eretinade hon slutligan på att göra sina anspråk gallas de och nöjde sig med att varna sina bekanta Tör att låna ut sina be• sparingar At Iwhofvwtde anhöriga. llresutom intraffado det besynnerliga, au ju langre inhetalningen dröjde, och ju högre skulden ttiljaktligen steg, desto mera började svågern att formåra mitt sått emot henne lian låtsaule knap' pa tt se henne, nar hon kom, och han upphör de alldeles att taga at sig kotten, nar han mötte henne på gatan. Ilade bon någon gång titt ' att statut, till deae att det blef vent, fick hon gå t ensam hem, och Gud ska veta, att det iqte var Tio tusen på lotteri eller hur det gick med Emilies två, hundra kronor. • behagligt för en natt flicka i mina basta Al, bill• kon skulle hålla ifrån sig hvarenda tjasker, song korn och tilltalade henne. Tog hon någon gång sned mig en bit gott från b renkapet — det gjorde ju rakt ingenting, tv dar i huset tog man min• rann Inte vara pi smulorna — så natt Frikerron En historia at Ouet f Getjersta,n. naiv hade tjatat i bettro hus i feer Ar, och .«v hon hade aldrig blih'it Oherraskad med att rent af och kritiserade maten, som hon bjo l på. llupnmern var torr, kotletterna uppstekta, och A la dauben kallade han för köttpudding. Och det' värsta var, att hustrun --- hennes egen sy- eter — alltid höll med honom. Det vore orätt slappa mina bekantingar glofvandes in i herreka pet` kok. Aldrigdaltade hon yttra sig om den familj, dar hon änade, lwarkeu I kryddboden eller nugallnet, och Ingen hade heller lyckats att locka Inne bort Ifrån dygdens stig, som te der till vtdmknde och aktondkap, huru många frestelser hon i des H ge n kunde hatra varit ut satt för, t 7 'Emilie, var i sj ~1 tva verket en vacker flicka med tidiga ögon, blodett hkr och valaydda kladaingar. pion var dessutom munter och glatt och kunde bele tala och svara. Men hon var att taga, att Emilie led at denna brist på gnat lagenhet Ty så pass mycket förstånd t.fe bon, att bon icke lade sfs me vikt rid liheta maa*n W. an hvul de Snu varda. Men Erika oos upt, föra[sle retade trenne ianerjittt, ock det fra-ka: lade bot henne en stor 1 ~st att på något a:: skaffa hötom en likrand. brargelse, på gamma gång hon mer an ett gång ofra.le sir .jlLf, a:- finge bon bara tillbaka sina tvåhundra kroosr, st kavern dom också skulle få låna dem en gång c' men inte skulle det bli Eriksson. I början hade hon forsdkt att satta sig i te epekt gi•uorn att draga in på gratins erna Vrår tierrakapeit och höryr hade l haft 'len Itla.ljes at: se, att detta icke agdelce var utan sin verkan )len det medförde jf an,ta sidaa en ferA ►r'.i~ aiisplXmning, och aftaarne f,erfl.tw under en mu kli tystnad, som i IAntnlrnl var outi ardlia. Dean atom var maten hov sretrt}r ej af det sta`, Emilie med sina Enare v'antlr kulide fnnirsp. IK därtill kom, att svågern !n datt rent ut tsk henne, att han inte kun.le gilla, att ten lit-mm agade sila fattiga • anhöriga genom att undaabl:a dem, kvad som £nd, inte Aostsde henne rjalf en are, så tröttnade Emilie på detta satt att har..r.-' och efter ett mesuttgsutl' e on, tett,akr< rikedom, rått och ovett, anillnrs ulihanahc:' (ands den enklaste nariag,Jrihet, på åretk,u 1:,n. •• :. • sta gång med bi fetekar, tbskfarn oår Warx Lade persikor. hvany rnotn ,tet gula teark ►...-t sitt h att de för tillgillet Ateretalldee. S Nu skulle man ju kunna anka sir. att tik detu umgänge endast me,ltnnte ttrl,llkteta'r och otref natt, Emilie helt enkelt skrile hata kurnit-eW från dessa tesök bod tygeka slaktin ,,d, ,ieia set lediga tid mellan bodl,rtj4nten t :ssn a•h r: klt,rna hov grosehan.11arrns i Otro Minintern. klon annars planade' besek. Men en ,.bt,r. -1 kemtö lösning kunde enlast leÅ la su ►rnl ett mycket ytligt hetruktelwpltt. (k h }:uu:rr tänkt grundligare afrvr forli ► :;endyna alun n-- mycket t-al, att skalle hfn all-is-ha .:ula u: i' ened att bcedka svågern, rlA f.irlura.lr lea Jr.• all möjlighet att ah'ervaka:affarwu:tu,ngett. dt också den sista chanee, I,v l kru artyta lotid hrnx öppen att slutligen AteriA!srw 1s-nrångar. Lkb sota Emilie var en klok lucka. nl I•el. han du far f(rt,inelelsen, te-ht inget. sura sått dem, .ktal4r kunnat ana, 514 syvisen ot t svågern itu-ni Is: betraktade E tlre wall sie naturliga dynår•, iw,1 sida Leva te slaktugrarifu 111111 att Emilie A sta steg, för att Upptack om etgo. els l I eller lättnad i ixnningea4aren tyd.le pA amj 4. haten, att de tvåtundra kronorna humle klam rna. Iratn. Sten som sagdt -- Emilie var en kl, k Inyta 1Wn framkallade n ~} eters laga oa .hgs dr+f min rask i notan och feruj i taa,tnirVtarTM0. tmle bon dagen, nåt hon kulle slå sitt " e töa, att t:. . Och en vacker dag var inne. litar hon kom på en pAdan inb, an d• rent lattsinne, om det valk en list 'for att ~• mil, hvilket så länge fo1 ,1tfi'at l,rtrnt-, et det endast och allenastlusten att .ta. — detta bar s.• litet roligt på kvallekv blivit till fullo utrett. troligt ► ar, att Eu,r~a, tom var en ganska Ilhnai,rka, helt enkelt till.' tillfrerlsstallasinIWtunla 9 gettia ett tacka omöjliga. flrlyol ptulurar. ITY do tt-Almu•lra kli' norna lraye }dl sista tiden jorjat e s'lse(ttå Borne' san Ni Ax itld. Allt n — ca altvit, tir boll, satt i svågerns heat, me4delaelo hon sina anhi rita i fortruendo och t$d uttryck af der riktigaste glädje, trad qen naturligtvis % fullk,xalig osanning, att toi helt o%5nta.t1 nit tiotusen kronor på det danska klass"'' !'avilie hade viaeetlige~t väntat sig, at' me.ktelande skull, göra • ett rist intreck. iAekten karst tog dock tUmirnaiseor, (N-råt:: titt rent at%broade henjte. $yetetu tog - sola man at on person at hennret knöt tak latta stallning kunnat v#Ita, lWn sAtte nartnaste möbel, slog ihop+ handerua ode Ut' sig i ett ideligt sprvlvuNe af den atsire l non 1 guddomea Men svågern blef icke i uppröd, lugn genomgick på on kott sannö datt serie af sjalsrpmelsoru att Emilie ,Inatt, - sig sjelf, att Iwn eldvig i'lifvit så tru,kt I •r'' korrekt och arbar som någon fröken, och hon visste, hvad som passate si g. Ueautatn var hon praktisk. Fruarna, dar hon tjurat, tyckte osv henne, och nar en kladning eller en hatt blot litet medfaren at tiden, böt kale Emilie 1 regeln få rdvertama dessa persedlar. pion nfvtrkladde, otukbldde, ändrade och garns råide — det gjorde pon ,jakt, band' och garnerin- ene tiar hon talad* sann ng. Entet satt ha u nånlhtlet alldeles mållos, la: ta dd henne öler gap ap de mun Och stil' gott, och såg ut, som ont han tytt ~4 l gar Ock hon också at frun — och på detta satt Ock hon helt och hållet utseende af en huta 1 baltro familj, och taetan hon icke egentligen ne kede sig en tookylcllg maskerad eller en tester biljett, nar så kunde falla sig, så bale hon andA lyckats spara Ihop tvåhundra kronor, som hon bade på sparbanken. l)esaa tvåhundra kronor skulle eumetlertid för LWlie bliga Icke ►lott en samlad etyfver, utan at- ses. Parefter utösta lugn en sådan sttO g1 adjotörbanaaber, att 4a onda smetar i Jr ' ,h etc haxilant sol[► en Wuntert utsållat le - y' akts vinstö tuån ur s hab nkr'nitaed* Il' ` tkvetian han på `tett od a h ve l :ce ånaf taft, uppmanade han L i ~ru ► och fl kÄ la att lu kant att kl Irk atp veetta Smuts II- stå Ii uppvy kmea han tar kross han t s viter, lo ^ rarle 1 ött fifr tt bvilb k \ ar b w a ~i .dta Manad hotets Sola talade 5-tu nt eeh b, vmt ! Det 1i kat~ra r U K ' på att han Ii tirtn lina t ~a tan ke, ger fK~'on 4flort
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.