Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
13 F- De{ var således piet pris lian satte pi sig själ?. Mer än nog, hvad hpnotn angi f •k hem och brödföda voro räddade, men'glitd• jen däröfver trängdes andan tor tanken på ritddaren. kanske — mon dock dit 'Thorik! Gud viilsigne honom! l,i'fver han: Måtte vi få tacka honom!' Han hörde det alltsammans sons i en yrsel. dessutom arbete på bruket Vig och lätt hade han banat sig fram till : döddagar. • genom vattnet på bron och nått stranden, 'Hvad arbete jag vill?, i samma,' ögonblick den förra splittrades i ;Det4 arbete du kan.. atomer bakom honom. Det blixtrade till i hans Att han var räddad, syntes honom sjiilf i gon.' och Ulla som ett underverk. I detta ögonblick vår han hjälten, vill• r .ofra inte mor, än ni koni hålla! Strunt i allt• göraren, hvilkens namn låg på allas läppar. Tack och välsignelse mötte honom, heart .+utmana, • fostsatte han •ch tog ett seg tillbaka, han kom. För första gången slog han ned ögonen om . jag dör, har jag in. ,en nytta af edra vackra med en känsla af glad ödmjukhet. Var nu detta att göra så mycket v:1sen af .;(ten. Hvad angår det enig dessutom, om bruket — göra väsen at, att han lefdo — han som v-aren onyttig varelse, en främling för i vatten öhor skor dem allo? -tenarna och alla bostäder En frymling? Nej, i denna stund blef flyta bort. Nar jag fått arbete, när jag behöf• haq samhörig med dem och med hela mänsk- slö det, kanako? Eller har ligheten! En belVande känsla at stolthet oh glädje någon enda sf er tagit •mot mig i utt hem - fyllde hans hjärta. Disponent, ingeniorer, verkrnastare, 'för- hade ni det gjort .. . Trotset förbyttes till vek- mån; alla kommo fram för att tacka honom. >Du kar lyfta pengarna på kontoret i het. 'Han hado kommit att kasta ögonen på en flock. morgon. >Pengania!' Det stack till inven honom bleka, förakriitada barn. ,Kör till,' sade han och han rodnade som blod. I1em hade ban glömt. Belöningen hade han inte skänkt raskt; 'om jag lefver eller dör, gör det samma — det en tanke. Belöningen? Han 'såg upp i de glada ar också det ni tänker. En kvinnaringde sig vänliga ögon, som mötte hans. 'Tordes jag be, att pengarne få sLa inte fram ur hopel. .Vi skola bedja för dig, så länge,' sade han stolt. • , u är det bara Thorik. Mitt hem skall alltid eld dig öppet arbete och kamrater jag bohöfver.. Alla trängdes omkring honu,u, med trint och mina barn . . Han såg på henne med en underlig blick. sträckta händer. Tårarne störtade ur lhans ögon. 'Få se!' sado isan. 'Här gäller minu- 'Nu — sir jag at(knas sam en ibland terna. s Kegarst saktade på; men vattnet& dån er — skall det blihs något af mig,) jub- blef liksom mera hörbart och rltmmande lade han eh svängde den trasiga mössan i uattmörkru,t, d1" ingen såg deps hirjande öfeer det wfekra, svwtlockiga hufvudet. Ännu gick ältven strid och hidg, men framfart. Ute på bron steg vattnet re4an upp på valren hade utfört sitt förödande', buller• gångbanan och höjde sig tum lir tum, me- summa! förarbeta. Nä skulle sol och milda (lan Thorik borrade och borra4, lade ner vindar försona, hvad som brutits i ungdoot- dynamitpatroner och rörledning samt be- ligt öfeermod • PJUO,aia ,:,..i., r,.., redde sig att tända stubintråden. Vattnet, som nådde honom uppåt midjan, försvårade arbetet. Tre gånger måste han ladda om och allt ifrigaro blef han. Allt emellanåt kastade han en.hantlg blick ut öfver bruket, där ljusen i. f~inetron fin• drado som vänliga stjärnor. Alla vakade, alla hoppade■ på honom! Han kunde se en tättpackad människoskara, där månstrålarne eller gasljuset fällo på. människolif. 'Det gå vi in på och !t lag, också något förnämt i hans håll, och tältt att bära hufvudet, som skarpt cortratterade anod den trasiga dräkten, det t.ptofrad4 håret och otvittajle ansiktet. Hyz. stor hade dött, n han föddes. Hera fadern var, visste ingen. Kanske anade hua sökas högt uppe på samhälh- ~~A~+ — .det troddes s!. Cr hasd i hand hade• han gått — ett ftailigt öktigg, lnkastadt i det lagenligas ordrad' rede.. $ri vakt och rant mer lån de flesta, t'ttge hm redan som barn på de otråi- t"k opp41g och var alla mödrars förskriäc- bin. Tillbakartött och undflydd som han iu redan flå, biet landsvägen bana tillhåll k QPPfo*ringsanstalt, och hvad samhället '1 ville gifva godvilligt, stal han sig till. Ner itn en gång hade han suttit inne för ' ofn ad ell,-r anstiftande af slagsmål och '•nmdrogr biltid som ett varnande exempel. 40Ä$ tider var han ute på vandring -- 1 •vet$ ingen. Kärleken till födelse- var fet enda band, som knät honom ~'"6 *id t}inskligheten, och dit återvie le snart r— ännu mera utsvulten, tranig b fdrril,l ol u 'n ha,. erbjudit honom arbeta vid bra' t# t " det; Vor nu länge sedan -- och han I lade ntfi, det fort och väl; men en van i'r 419 hade han begått något fuftens och Tu "TU., På sista tiden bade han — 1, af L nöd och nmbäranded -- begärt `j ► rh4llit sysselsättning. - •tirad ~-'r. ich }.Q 5f r jag, om jag gör det?► sade sig omkring. ► etsgifvarns steg fram er hopen. 'stia dit pris! Ynaliaag,b botänkte sig. 'Feml,uq,Fra kronor.. 'Vi skola bedja för dig!; De orden ljödo Ännu för harr Öron. Bedja? Hejda för honom? Det hade ännu ingen gjort. 'Bah! 1)o egna intressena vero med i spelet -- oljesy Men ändål. Han hade aldrig arbetat. Nu arbeta,[,, han, så att svettdropparne trlittgde fram, medan känslan af ansvar gjottle handen säker och hjärtat modigt. Nu! ... det hade lyckats!! Ett b.dötvande din, buller och brak af kringslängda brolämningar, frapnstörtando timmoretockar, brusande vatten och ängs- liga människoröster fyllde hela dalen. ThoriklY Inges tänkta annat Än på honom. Hus, 4 i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.