Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
-43 9 - skapet te körke nu?s sporde gamla Malla tidigt på morgonen, när bon satte in en bjorkvedsbraaa i kakelugnen. 'Kronfogden ha mej fråge dåi,s tillade hon. Notarien vände sig At väggen, tankarna Bingo som spinnrockshjul — skulle han, skulle han inte? Ej likado honom stort soc- krnpttens landsmål och de bredt plogade .:ifarvägar, denne bjöd på i - sina predik- .:r.gar, men nog ktndo han ju ändå följa —ed för att göra de gamla till viljes och '.reda dem en glid je därigenom. Han ville ,•-k skåda den åldriga kyrkan i julstass, sldan han mindes henne med flämtande Sjus i fönster och blinkar. 'Säg, sitt jag kommet med, s sade han hastigt och hop- pade vigt som i gyrnnasiståren ur sängen. \:u han om fem minuter påklädd kour ner ,.Men, stod kaffebordet dukadt. .l)et var roligt, att du följer med oss i (-tres ogen på juldagen,s yttrad; fogden .cd tonvikt på'hyarje ord. sRoligtl• kri- t .t-rad« notavien d snålt han kunde och t . sig en. stor, hembakad kringla nr skorp- k .rgen. 'Roligt? Jag tänkte jag ?kulle .:lera litet i kyrkoarkivet med detsamma fr att söka utreda paa tonboställets tillkomst 4 ch natur, antingen det Nr af krono eller ~lc, ceradt — vi ha just det där öre i kollegium lä nyåret, hvadan jag måhän da kan förete några upphy sninyar genoab mina forskningar, s afslöt han i *tel ämbetsman• ren I.isa Nils — ett alldeles nytt preludi. från de förgyllda ättefälten. 'Sic transit um, som han lärt in med svett och möda gloria mtmdi,• mgmlade notarien och log ett för just denna ottesången. Så tog han upp trött leende. hymnen star hälsad sköna morgonstunds, 'Skall du inte sjunga mod?»,sporde kro - och genast stämde allt folket in i psalmen. nefogden fin son vid första versens slut Notarien sjöng ej med, han kunde nog, och knuffade honom i bröstet mod ,armbå- men han ville inte. Han hade satt sig till gen: Notarien rodnade som en skolpojke, rätta i ett hörn af famil jobäsken och fl:e- hvilken blir beträdd med ouppmärksamhet, rado envist en vapensköld, hvilken hängde men svarade ej — han var sin egen karl. ofvan en mångarmad lampett af driften Fogden sköt koralboken ett stycke framåt mässing. Det vapnet var bleknadt och och sneglade på Lars. Denne lät sig dock vittradt, ikriften på silfverplåten var nästan ej bekomma, - utan fick med ens en svår oläslig, men herr Lars mindas den godt, ty hosta, hvarefter han stirrade på någon i han hade i studentåren stötvit igenom den. församlingen. Dock kändes det inte tref Till hågkomst af en mäkta myndig krigs - ligt att veta sig göra far och mor misslynta öfverste var det prydliga trUnideriet blif- — hade det inte . snört ihop så i strupen, vet fitstadt på hvitmenade kyrkvltggen — skulle han gärna låtit sin basröst ljuda ut sedan tv 41 århundraden tillbaka multnade öfeer folket liksom förr, i världen. Men nu nu den högadlige herrens stoft• under en fick det vill vara, ehuru faderns skygga konsthuggen grafhäll i kyrkans golf. Öfver- blick och sorgsna min Irriterade honom. Prästen, den gamle vänlige kyrkoherden sten bada varit en stolt och gruflig man i min knr(ts dagar, därom talade både saga- med snö i håret och sol i ögonen, kom upp och sägen. Nu va: han emellertid en skopa på predikstolen, oftast heare skulpterade mull blott, hans gård var skiftad mellan riktverk han tog alg präktigt ut. Notarien bondgir, hans stam slocknad. Och af min- hade ej på många år gått in i en kyrka, net om honom var ej kvar stort mora än men han var genast Inne i föredragets stäm- al siraterna på vapenskölden, där det glesa ning och tankegång, han gissade sig till hjälmgallret gapade och färgen flagnat af oftersatserna och ötveriAngarna i talet. Och l'ätt så, herr Lars, dölj dina tankar, ona tungan vid din gom loch fäst konst- s genom läpparme — ej lär du därigenom hindra hjärtat frän att tala — - Hingsten väntade utanför, frustade# skya 1.44. $Lampöde hf otålighet, ringde med }';-,1!erkranaarne. Sik kommo då krånofog (•'~1ns och notarien, far sjilf tog ti$mmarnl,. F'r.m genom mJrka tallskogen bar det af l.n45 landsvägen till kyrkbyn — dkt var 1.4$Crligen ej långt efter begreppet i bygden, 7~ n ändå inemot en hel mil. Granarna L stade trolleka skuggor tåfeer drifvaa, som °.: djupblå i skogsdunklet, månen stod i n't.audning och ?tjärnorna tindrade. V ack- r•7e vintermorgon kunde herr Lars ej mana nr sina ment idealiserade minnen från F'malren, så syntes dat honom, medan tr.lset lustigt gick hän öfeer bergås och 'rtt. Medarnes monotona knarrande drofvo t'-karne in till hjärtats allra fördoldast,. ~1. ide när fru Stjärnström skämtsamt •'rå:'de, om benpes Lars möjligen !trade På halfva diren, fick hon • till svar ett '• rmt: .Nej, mär lilla, det gör jag visst Kyrkan hade redan i fjärran skimrat som landborg, där den attecknade sig. mot 'len af en väldig fjällkedja. ! hvarje !''tf klimmado ljusrader i den helga tri• a'•. Inr mönster, längre in under hvslfven r 'a miinningakronoriiin rika ljusdokora- ' På kyrkvallen hvilket vimmel af öCiidii hitetg., folk 1 pälsar, handar! r flak he?r Lars skaka hand med gubbar från dygden, hvars betuman han gästat 07 'ler loma *röttåg. Herre jais, kronlog ' iOö, badis han kommit bem'från själf- : l tockhclm — ja honor?, kände de skum han sj längre känds delo. ' NO , rx förstås gift, undrade enannan. ~j. h#n hade aktat sig för dpo' åkomman, 74'4d0 . herr Lars 'skäligen kikft, enär han '1 t yck om närgångenhet af bönder. l ~ r Iuno i kyrkan, som-var nästa p. fylld '! f'JI blef det orgelspel at gamle glocka- L i.:,... LI ,. 4,L l~. L
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.