-• 1 Lilla unigunda.• En oråd ur lifvet Af Mathilda Roo.. illa Kunigunda hade de mildaste, sorgs naste ögon jag någonsin sett i ett barnansikte. I):1 'man talade mod henne, lade hon alltid bufvudet på sned, såg upp, likbom albod jande, och gjorde en liten nig- ning hvnrje gång hon besvarnde on fråga. För öfrigt var hon lång for sina år och mager och utsvulten, så-att det skar en i 'hjärtat att betrakta henne. Det lilla huf- vudet med do underliga, sorgsna ögonen satt något fratuåtlutadt på ett smal hala, och troligen berodde det på hennes gäng- Iign ben, att gången var'slingrtutto och vitskor sort en nyfödd kalfe. Lilla Kunigunda hade en mycket sorglig lefnadesaga, en af dessa sagor ona synd och nöd och sjukdom, sons mall kan plocka likt giftiga svampar, då man går omkring i de stora städernas fattigkvarter. Sten .jålf förstod hon ingenting diraf; hon var alltid vänlig och glad och nöjd, det var blott den där sorgarm, afbedjando blicken, som skvall- faclo otit oförstådda lidanden, otit dunkla, drömlika förnimmelser et lifvets vo .. . Långt borta på Söder, i ett, at dessa hösten, där fattigdomen frodnsla h sjuk• domströna gro och jitsa blandsmuts och ohyra, hade Kunigunda sitt hemvist. Här bodde hon i ett litet, litet rum med ,nedrökt tak, svart, smutsigt golf och väggar, bikt under vårar och'höstar. ►om dröpo 1 Då det yr( my'cKct bistert ute, klinde■ fuk- ten ej så skarp, men dl` frös det i stället på rutorna och vattnet i limbaket var för- vandladt till is om morgnarna. Kunigunda hade två syskon, hvilka bodde i samma rum sota hon. Och så hade hott — — en ogift fyratiolrig råin modet )tvinna med svart krusigt hår, som nästan aldrig kammades, tandlös sedan flere år till' baka och med en tunga, som, då hon var på besök hos grannarna eller någon kom till henne, likt en kvarn malde skvaller och arhoter utan ände. Icke var det at mo- dern Kunigunda ltrft sina sorgsna, milda Ögon och sitt skygga sätt. Men Kunigunda kunde pratss, hon också, och vara glad och leka som andra barn, sär bon blott slapp lös ur fattigdomens bojor, och nåls den avdra v*rkea, som nålstan )tvarjo natt plågade hennes sjuka ben, lam- aade benas ro. .la, hon kunde vara glad, lilla Kti"nigttnda, om Kunigunda; alla här i huset, från kon': och hitta på lekar och berätta tgor Falk, Elias far, och till köksan lite i spis,,!- och ställa till upptåg; den lilla skygga voro vä;liga emot henne. , Sin middag .:- flickan var då förvandlad till ett mun- hon ute i köket hos jungfrurna, och .' tert och lyckligt barn, med strål4nde gåfro henne alltid de bästa köttbitarne, pr.- ögon och ett soligt leende öteer låp- tade och skämtade med henne, och va::'I;'r. parve. fick hon,-då hon gick, en liten gåfva af .'.. r:,. Det var emellertid endast en gång ett sblorpeterkorts eller något dylikt. kvar åttonde dag Kunigunda un- På eftermiddagen kom fru Falk. t:I•.» ~lergick denna siillsamna förvand- mor, in till barnen och läste högt hn stn:.,l Iing. Det var på lördagsmiddagarna; eller berättade historier för dem. Hon var då snyggade modern upp henne så godt en helt ung kvinna med bagnsliga .drag a hon kunde, det vill säga, tvättade ett stora drömmande ögon, söm KJnigun,!.1 f,;rtlöde åt henne och strök vatten i tyckte vore så lika stjärcorna på himmel'r hennes hår, så att det ej skulle ligga i Visat var det i början litet svårt att lära:.. ögonen, och dl fick Kunigunda gå och hitlsa leken — och att hålla tankarna i styr, rna•:. på hos 'fina Elsa:, som hon kallade en liten inom några ögonblick sutto'de bägge bär flicka, till hvilken hon, enligt öfcerens- nen stilla och tysta och lyssnade på lin , kommelse mellan do bägge barnens mild- derns berättelser. Och med sakmas lättln•: rat!, hvnrjo lördag skulle komma och leka. som nyss i leken flög derai. fantasi ut 1iied ögons tindrande af längtan oah do andra rymder, följdo modern långt bort t::! smit benen i rörelse som. två lärkvingar fjärran hednaländer eller drogo med heat,•• skyndade tts Kunigunda bort till sina dröm- till gångna underfulla tider, sutto hos tbr., mars mål, ett vackert huv vid Linneparken, ham i \tamres lund eller 4go Jakobs cl en' där Elsa och hennes föritldrar bodde. På stege resa sig mot himme:en och misti.k slaget klockan tre stod hon i förstugan och änglaväsen flyga upp och ned i öster.' tryckte med ettklåtet småleende på krutp- tysta, högtidliga midnattsstund. pen till barnbur ckan. En sön, jungfru Men di klockan slog åtta,' da var d. i kom genast och öppnade, hälsade vänligt slut med både lek och.al:var; då. fingo V5 , på Kunigunda och förde henne diireftrr in och Kunigunda hear sin kopp med ntjI!k i t:+mbty~eu, där hon mycket noga tick torka och hårdt bröd, och så måste de små vi': sina fötler och taga af sin lilla nötta katta nerta suga htarandna farväl, hvilket 1-- och sin hatt. Och så var Knnigunda fär- gjorde me' # upprepade ömhetshety gelser * '. dig att gå och hälsa på sin lilla lekkamrat. nickar och vinningar och rop, ända t :'- Det ',rar en vacker, elegant våning mod Kunigundas lilla krokiga gestalt försru t •' . Saftar, mattor, portierer etc., i hvilken Kuni- bakom deti ntähg'la dörren. Ty precis klocka: gunda nu inträdde. Ett klart solsken ström- halt nio skalle Elsa vara i säng, och knut,: made genom fönstren öiver do vackra, lef- Kunigunda vandrade heat till sitt mi rk.i vande varelse seen prydde rummen; på kyffe, där en hård bädd, redan upptag ett kord stod f n stor bur tued fåglar, hvilka at , tvi sm~c sofvanclt, trasbylten, vänta !• sjöngo öh•erljgdt i solskenet'och doften af henne, kröp Elsa ned i sitt mjuka n:ia.- hyacint och kljekonvalj fyllde salen med under det on öm modershand stoppall" r en stämning 'af vår och glädje. Allting kel omkring henne och älskande m:-•. '• var så ljust, så gladt, så vackert härinne, läppar kysste henne till sömns. så olika Kunigundas titrdnga kyffe, som Elena Hur underbart hägrade icke sedan rosiga morgondrömnSar om lifvet voro olika hela veckanu lopp dessa lördagar för K hennes lekkamrats slfygga'aningar om glädje gundas sims:! Den var som ett förtrsll.t-!• och lycka. palats för henne, den eleganta, soliga . Då Kunigunda koel in i salen, öppnades ningen, ett palats som i sig gäntdo akt fl , häftigt dtjrren ntidt emot, 'fina Elsa' sprang värld at outsäglig skönhet och lycka. 1 emot sin lilla våtnitton, hälsade på henne hennes mörka, tunga lit fällo minnenas :tf och drog henne genast med sig in i barn- dessa stund'r med Elsa likt bliin,taml.•. kammaren. (kb här börjades ögonbligk- vurmande sQ åstrålar. 'Fina Eba - vag 1 . ligen lekarna, lekar med dockor, nieci spi- henne Iiksor sammanfattningen af lil' !, som n som Elsa fått, i julklapp, lekar o+tt j skönhet; all( kvad hennes inbillning'*T.," järnväg och spåriagnar och telefon ot•h kunde måla at glädje och ly ka, allt !, hundra andra saker, som igtlyde sig i do som hon aldrig ägt och aldrig skulle öc , sprittande barnfantasierna. Oth så roligt alla de hernlighetafulla, dunkla inlut,^ de hade tilb:unmarta '— doft fanns för do okända nejdot, där man icke lider, icke kr' bägge barnen Ingen ståndsskillnad, den ter, icke svi4ter, som ibland kunde clrl! r, Ii drunknade i barndomens omedcdbnrs, jub• genom henntts drömmar, då hon låg ► lands fröjd, 1 fantasiens språng ut 1 oklhtda slumrade på ståt hårda bädd —allt hade Klass rymder. *Fina Elsas, den lilla prituessan drag, allts va" ett återljud at lekarna d med de ljusa lockarne och de runda, rosiga borta i det filrtrollade slottet. Men en lökagsmiddag fick Elsa fig' kinderna, mot hvilka ltunigundyts bl' a, Hårda ansikte teckna4e sig vemodigt skärande - yes vänta sin: lilla väninna. (lång på R4.".' sftna Elsa. var ingenting annat ön Kuni- sprang hon tio fönstret för att se, om Kto, gundas lilla lekkar:+rat, som delade allt med gunda ej synt, och så snart tåmburklock-' , henne och hand i hand mod henne lust. ringde, ropade hon ifrigt: e Nu kommer Kuli vandrade i barndomens underbara dröm• gundais Men' klockan blef halt fyra fyra, och tt4 Kunigunda kam. Lilla El' land. Nå hällo do på att leka hela dagen, utaut var misslynt 'h nedstämd, hon saknad'- att tröttna; Kaniinuida hade en outtömlig sin- vänliga, gljtda lekkamrats med hydkc , ' inbillningskraft, en förmåga att skapa nya, hott trifdes så : YzU. Och al bodde hoa h. 'roliga' tilldragelser, som fängslade hennes stÄ tåt, att n ' nting höndt Kunigunda, a" lilla väninna sch : som gjorde den fattiga hon var sjuk 4ler att hon fallit omkull p " flickan 1 den nötta klädningen och de sön• gatan och blif t afverkörd at en splrvagi som det nyligeb bandt med en låten gess. driga %korna till lekarna& härskarinna. Men det var icke endast klut som tyckte och bon lat ej trösta sig, tltnka modem 1 loty ek go Ds stars eklo dsg ensa lita midd äro , kams Lä tre den lika ksml back ötbej tobal p4 i etti Mer Fi kan i1'ialn sade mån akne vid btrn kliat dem teed ost bad etta krok D hon knpo raga al diet s ben lata K och om bort A kal4 ogih att ti; h:~s mkj elkar dak, asyl all c mana 6~n Mab snar 1 jat 1•ör gir. js sol Pi a~l
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.