,Ma 1.3hade, att hon dagen därpå själ[ %knfe få gå och höra, hur Kunigunda mMcide. Dagen därpå var det emellertid till Elys mora sorg ihållande regn, så att den liga f chn måste stanna hemma, och på mån- 'atrn hade hon sin skola, .hvarför modern ':ua fick gå. och-besöka Kunigunda, ty Lii till, ej vänta så länge som till efter- aiddagen. .Kunigunda kan tycka, att vi inro ovänli q a, som dröja så 1:inge med att tama tilr henne,+ sade öhon trohjlirtadt. Långa gator och knaggliga gränder hade !% Falk att gå, innan hon kom fram X111 'M komplex at byggningas eller rättare trå• db .u, där Kunigunda hade, sitt hem. Denna iomplex låg midt i en brant, illa stenlagd som m rnnade ut i ett perspektiv !Ter jandsbygdene åkrar och ängar och stora akiland, där kallar ocp kvinnor gint/ t vårarbete. Midt emot trärucklens låg nt stort stenhus, en fabrik, hoars hvitp =nr glänste bländande i det klara solskenet. Fru Falk gick in - på gården, kring bril- i►n trähusen voro grupperade; en trång, slaktande gård, d.ir några bön■ gingo om- t rg och plockade, en tjock hvit katt me- ude sig på de varma stenarne, och es ingal ;små, smutsiga barn lekte under åkrik och slagsmål, ,som hastigt afetannade -~d &synen at der, främmande. Två at !:uaeh. syskon till Kunigunda, aprungo ge- c-et fram till frun, som vänligt hälsade på dn, under det de små stirrade på henne tod nyfikna, Intas blickar, alldeles som m de ögonblickligen räknat ut, att de hade -tot obestimdt gpdt att vänta af detta f.öt. Back i häl följde' de henne där, "fr Uppför trappan in i rummet, där Kuni• r--nda låg mjuk i en liten Tankig sång-soffa got •äggen milt emot dörren. 13 Kunignt da fick se fru Falk, rodnade l'-n af glädje och gjorde genast en liten k=yes på kroppen, som skulle föreställa :zniaA, • 'God darr } fia Kunignnda,• sade frun, i '-ot bon kom fram och satte sig på sången. ';alt skall hälsa slig s3 mycket Mn Elsa, t6a tyckte det var så tråkigt, att du ej t'm i lördag.!• RsaiRtn<la gjorde åter sin lilla nigning `"b log ett leende så strålande gladt, som C a., .!A hennes lilla barnasjäl velat flyga !art af lycka. Ferllertid kunde madam Lund — hon ts h+ allmänt marlam eller fru trots sitt : tti synd — ej dröja allt för länge med 't Bitti sin tunga i vanlig, löpande fart. Ost' k' nu för obegripligt,. ut- "at hep, l det hon elöde sig bredvid "'~1 Med hilnderna i sidorna och det mtrade håret som etl pnår under hals- n kära madam Lund,. sade hon, i det hon steg tipp från Kunigundae bädd och gick fram till spisen, dit madamen åter- vändt, .slet är viii ändå ert eget fel och inte Guds eller människors eller hvea, ni vill anklaga, att det gått så här illa för er, och att ni kommit i en sådan fattigdom.» »Jaså, når han gaf mig äktenskapslöfte, så, han, fadern till di där båda,. utbrast hon och nickndo åt Knnignnda och den andra lilla flickan, .kundo jag veta, att han skulle ljuga, kanske? Fast do' gör di då förstås allihop, di karinalingarno. Sten si jag har stämt • honom och fått utslag på, att han ska q( mig barnhjälp. så jag har papper pWet, ger lilla fru Falk, jag har pap. per på'et ... jag är inte en sådan där, som låter dom göra hur di vill me' en, ser lilla frun. e ' stor hasplade hon ur sig en lång tirad. Då hon tystnade, inföll frun: .bles hvarför kunde inte madam stanna på landet med sina små barn, hs•nrför skulle ni nödvändigt in till Stockholm ..',. ni har sjålf sagt,, att pastorn varnade or. . ;det är ert eget föl, att ni återigen kom i olyvka.. 'Ja, se , drt ska vi bara aldrig tala om!. utbrast madamen och gjorde en patetisk rörelse mat. handen, . fiir si han, Gudsni till pojken där, han var (I0 en så utmärkt per- son som trots någon, han var ntvd j en kristlig förening och hade en aA'n utmärkt regal karaktär, .å. . .Jag tycker inte, att det var utmärkt af honom, att han lockade er till synd och sedan' öfvergaf er!. .Han reste ju till Amerika, vet ja'!. ut- brast madamen stött. 'Då kunde han vii inte rå för, att han ötvergaf mej, vet ja! Men baiu han kommer hem, ska' han nogh jil '` Oycks 1 elMnde'.. 4.... g ro F'åk hörde tyst på madamens långa men då den slutligen afetannado, ?Tun, att det var hennes plikt att slip Lt d ftnmanande oth tillrättavisande ord. rodnade och smålog. 'Var så god och hii!sa Elsas sade hon slutligen blygt, då faun steg upp oh tog afeked af henne. han nog ock så, bara bion kan, för ban 3l' en regal karl, ser bi- la frun, men den andra uslingen, bo• nom skulle di klämma efter ordent- ligt; de' har ja sagt dok• Liven, nipn • a n•r in di andra.. såja' kan då rakt '• dt' g' rakt som förgjordt för en .. . har fröken i söndagsskolan talat om. Och jag vill gärna komma till honom, om jag får.. Fru Falk sitt ännu en stun'l kvar och talade med Kunigunda och gaf henne böc. ter och apelsiner. Knnigunda sade ingen• ting; hon bara gjorde sina små nigningar, meflennin- si, dom håla 's' inl1ga människor it' d$ rakt som födds barnen komma till mig och förmenen dom icke, ty sådana htlrer Guda riko till'. Det gar, de' Et r ler ihopkar- larno, dom håller Ihop, ser lilla fru Falk ... Ja Gud hjälle 4 n ^ et • .. men ja tänker, hon får väl 'art komma te' la, .rottet igen. Ja, On' 'PS den'lattiga... h3 hit ja ja, nog har iR Vilat f,r mina barn alltid, det må hin- ""~ f"'r veta , , , men när en 11' fattig olrer~ fri n, a' då' just detsamma boa en ► diskvatten. Under tiden återvände fru Kalk till Kunigunda, satte sig på bltddan och började prata åsed den lilla flickan. .Hon har nu varit så- rädd för att dö, fickkräket där,. sade madamen efter en liten stand@ tystnad och pekade med tum- men på Kunigunda. •Hvarfiir har du varit rädd för att dö, lilla Kaniguuda?• frågade frun och strök smeksamt den linås kind. Kunigunda rodnade och slog ned ögonen, men svarade ej. >Jo, si då skulle hon inte mera få komma till 'fina Elsa' sa' hon, och de' ä' nu för- stås do' bästa hon vet, sir frun,. upplyste madamen. .1Ien lilla Kunigunda,. sade fru Falk med tårar I ögonen, .om du där, då får du det, som äär mycket bättre An att vara hos Elsa, du får komma till din allra bästa vän, till Jesus, vill du inte det?. >Jo tack,. svarade Kunigunda blygt och gjorde sin lilla nigning; .men jag vill gärna komma till Elsa också,. tillade hon sakta. »Det får du kanske, om Gud ville göra dig frisk. lian du minns väl, bvad Jesus sade åt barnen, då liirjungarne'ville drifra bort dem?. s.la, det minna jag. Han sade: 'Låten pa mej ;- och skicka •hvarför Ognda ska' vara så här "'1 ef sej, hon rikt tynar af för mig, 4 ds här elände, benet, dom nu allri gör *t$ åt. värker . , . inte ett dugg svaltet -t3 5 £l- den som..' ensam och fattig, han får allt ligga på sopbacken, tills hatt ruttnar bort.' »Madam skall Inta anklaga andra för olyckor, som hon sjlilf &dragit sig genom att synfla mot Gut!' bud,s invände frun stilla och allvarligt och såg i •: madamen'med sina djupa, milda barnaögon. Madam Lund svarade ej; fruns ' ord Och bli. K tycktes busvits henne, ty likt en skamsen hona lomado hon bort till dörren för att hall$ ut litet 1 t
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.