1 --4 6 o-- ingen var Elsa fria Malms, därom var sockenbefolkningen ense, och ståtligare brud- att råda öiver mitt gods gum ån kornetten i hans nya uniform fick man söka efter. var el •redat Skllfvande stod Elsa Inför altaret i den sida Brita dräktenoch med den tunga kro hans maå grep han k vid t vid sidan af mig. Ni behagar mig storliga ge- nom edert kvinnliga va- sen, och jag skulle må går na se, att ni ock kand@ finna behag för min per- son. Hvad ,.varar ni?. Men Elsa kunde icke säga ett ord. Det lät icke ovanligt, hvad han sagt, kornatten, men det hade dock ljudit något skorrande i henne* öron, och utan att hon vinst* hcarför, gingo hennes tankar öteer till ett bo- tankepar, som satt i lin- (len midt framför och kvittrade till hvarandra. Kornetten stod tyst en stund, men då han icke fick svar, satte han sig bredvid ung Elsa och tog hennes hand i sin och upprepade ännu en gång sin fråga. der hade några dagar förut sagt henne: sKornetten åar förälskad 1 dig, barnet mitt. Likarv man och husbonde torde du Icke tå.. Därför kände hon sig också sA, rädd nu. Skulle bon gifta sig med honom? Det var väl icke möjligt. Hon visste ju, att den Dom skalle blitva hennes mak*, borde hon &Inka öiver allting. Icke älskade hon kor• netton, ty man kunde väl icke vara rädd för den man höll kår. Var det då någon annan, som ...? Nej, Icke det. Nu stod kornenen framför henne. Hon måste se upp och böja mitt bntvud till hYa- ning, annars hade det varit ovänligt, och bon hade dock Icke rätt att behandla kor. natten med ovänlighet. Därför blickade bon också upp i hans ansikte, under det hennes kinder ötvergötoe at djup rodnad. Men hans stålhvaeea ögon stötte Icke U. baka denna gång, utan de likasom fångvide hunner blick och hällo den kvar. Det Og något sekt ötver det annars stränga kriget. ansiktet, som bon icke sett förut. Kornatten vred @ina mustascher och flyt- tid, på fötterna ett par gånger. Situatio- nen förekom honom brydsam. Men så be. mannade han sig. .Jungfru Elsa,' sade han, .jag har er värderade herr fadern tulla Hllstiad lut denna gång tala *der till och spörja odlar, man ofvan myrtenkransen på sitt marka hår. Knappast hörbart framsade bon sitt ja på den gamle prosten. fråga, men kr vettens svar rangmode genom templet. un.!er det han af gammal vana gjorde ställning, steg, så sporrarne klingade. Sent om aftonen tog kornetten sin blek- nande brud och bar henne på starka armar ut till den väntande karossen, satte herr.. upp difri, tog sjiilt plats vid hennes si.,. och d bar det i galopp af mot det m .t hemmet. F.laa satt haltt medvet,l... vagnshörnet, hon kikade som en tcn:.! .' vor bröstet, bon hade velat gråta, men h -. vågade icke. Alla, som hon höll af. h,- ju försäkrat henne att hon var l}rklig .i., så var hon väl det, fast hon icke fiint,..l det själf. Om hon kunnat, till,' hon h. sprungit ut ur karo..rn, hem t:U Malm- och dir stängt sig inne i sin katnmare. sr att ingen ... ingen kunde komma in tji! henne... fortf ~r han, .navål. jag Nu stannade karossen. Korvetten. hen neo make, lyfte henne nr och bar heart in i den rikt upplysta förstugan- Hon va, k .Ni säger icke nej,s än vanligt. Han sparkade icke hönsen, som sprungo för hans fötter, utan gick ur visgen för dem. Under kastanjetruten satt den tinga Elsa flitig och hushållsam och sömmade på tyr- akaftadt hemmalråfdt linne till torkedukar. Hon böjde sig djupare öiver arbetet, di hon hörde de fatta stegen pil sandgången och Igenkände kornettens realiga gestalt of. van jasminbitckarne. Hon anislo att han kom för att tala vid henne, ty hennes fa- och b lAng 1 om ni vill bUfva min trolotrade och hustru Fin döerm Ha ramm öppna ännu Då henna hast ana han i ekade frun dltba NI regi Hem tes a minni hane och j betriåtar det som ett lade, så att han måste stödja henne. n.,- tecken till samtycke. NI år mig kår, jungfru Elsa, jag bodyran det, och ni skall städse i mitt hus komma att de ginge in i malen och till aotgrmak•t. som skinande britt öppnade sig ror unga bruden. Korvetten förde sin mak'' fade@ intaga en aktad och hedrad ställning. till en högkarmad stol och satte henne at".~ i den. 'Hjärtans välkommen i ditt eget ber' herr takt Kr trptast och gifter jag eder min hand, min hulda maka,' sade han med darran+', äger ni den ock så länge jag ar i likhet. • röst och löste krona och krans ur hena.' med Elsa tänkte pi hvad fadern sagt. Det hår. .tie sk,. fortfor han och kysste bena på pannan, , jag Lämnar dig nu en stan Huset kråtver ännu sina omsorger if'..:. på en dag som denna. Då jag komat:- åter, skall du höra min vördnadatulla kna. ning på dörren, och jag vantar då 1 kom in!. Jag år ingen hotman och kan icke komma med sockereött lllskogstal, men mitt bjärta trodde bon också sj&lf, att hederligare make kunde hon icke tå Och ah låt bon, utan att hon visste hearför, korvetten behålla hennes hand. stå ar du min,' sade han och tryckte en kyss på hennes darrande fingrar. .Seså, Elsa, min trolotvade, låtom oas nu vandra härifrån till din fader att delgitva honom det förbund vi ingått.. Viljelös följde Elsa med. Då hon mod kornottan stat inför aln far, kantade hon sig om hans bals och hennes tårar runno. Det hade kommit J andelogi ovrntadt allt- sammans detta. Men kornetten strålade. Elsa, den vackra Elsa, var hans och han kände det så varmt om hjärtat som aldrig förr. Och han be. Med stolta steg gick han et och låt +I ren till efter sig. Som bedötvad satt F kvar i stolen, tills bon ej längre bönfe' tuta stag. Då for hon upp, stimtd.' .- omkring. Hvad bar var britt och hctu•k! i kandelabrarnee eken! Och så mi'rk natt därutanför! Här skulle bon stantt., Nej, bon kand* det icke. Hon aprang t-.arr och teglade till dörren, stod ett ö~,n'.i ,k lyssnande. Var det hane steg, som igen? Henne. förakt-t anda blick föll gynt@ genast att stöka och feja på galen öppna fönstret. Hon sprang dit. 1'.' sin. Dar skulle vara pyntadt och sint att mottaga den unga hustrun, so.n skulle komma, når bukten begynte mogua. Ung Elsa gick som i en dröm, Hon pinades Icke, men hon kände en obestlm• bar ängslan. Hvad var det hon gick att möta? Oent emot den, gom skulle bli.tva hennes make, hade hon en förnimmelse at att vara så liten, att han skulle förkrossa henne. Och ju närmare dagen kom för giftermålet, desto större biet denna ängslan. Hon ville kvittva den, och bon hade ju ek mycket för binder med alstyrsel och allt annat, att bon nog om dagarna kunde för strö sig, men om nätterna kom det desto månve ötver henne. Och så klWdes skön Elsa till brud, kyrkbrud. Det var ett ståtligt gammaldags icke högt öteer marken. Följande glMlee, svingade bon sig stark &* !+ bröllop på förfidrene vis med lövvidare och spelmån och hela stassen, Vacker som Di rent tårig dömts Elsa Ido de. ea a rami min hesa mig hoa visat min mer med följe 8 il ötver fönsterkarmen, hoppade smidigt n+ på sanden, och som förföljd skyndade h" i natton tillbaka till mitt barndomshon' Hennes steg vore som betvingade, bon tyckt-• att någon förföljde henne, hon flydde flydde, utan tanke, utan sans... e • Midnatt var förgången, når kornets" tyst och varligt gick åter öhor töntman. in i salen och flum till sotgemakets der' Han stannade och lyssnade. Genom ce, springa dg han ljuset furttarande lysa klar 8d knarkade han och väntade. Intet svar. Han knackade starkare, men (thr hörde* icke ett ljud. Hvad skulle detta betyda? A. hasa maka hade somnat. J visel, stackars liten. Hon kunde vara tn-ir u
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.