Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
--e a I>-- la tt a lsntitadca, skar en med dega holmar och till slet Sven. K- kast sakta ann för hane blickar, dir han stod på den ynkliga skatans däck, då snörde e hans hjärta sam man och för alltid •litade han bort de unga dröm' maros om krigarurs och makt. Han hade rågat sitt lit för fosterlandet. Nå, det var hane plikt. Och man söker icke lön för kärlek. Så gick han däruppe bland kalkklipporna och de djupa skogarna, en stark och vaken lagens vlktar` mot hcad .om rar orätt. RA fick han ändå tjing kunglig maje- rut och kronan, fastän svärdet Ack rotts 1 sin skida. (kh lyckan kom honom till möte. på den karga ön. Om några kr hade han förrärfvat sig gård och grund och reken steg från ett halft dussin kalkugnar, som voro kornenens egendom. Icke mycket meddelsam var han af sig. Han rar bark att tala till och hane hsasas ögon skrämde folk. Men när :aK«n såg det, var han god mot alla fattiga, fart han kund,- sr..aa dem, då han hade vittnen. Den ende, som korvetten umgicks med, rar Dillrik Malmsten på ålalms, den stora herregården näst intill 'trandridareboetillet. Det var en god kvarts mil dit dock. ty Irrannarne kunde nikpeligen räknas närmre denna tiden it Gotland. Till Malms red han ibland om kritllarn.• "h inne i den stora salen sutto då de båda herrarnt• .rh talade om gamla tider. Ty nidrik \lalnrsten hade' '<kaå varit med under dc bekymmersamma tiderna. Med 'stia fartyg hade han stått i kronans tjänat och nere ~ landet och på Bälten pröfvst mången dust med danskar '• 1)å fylldyn och tömde~• deo ena stånkan efter den an 'åra med bembrygdt öl, de långa tobakspiporna bolmsd' lit röken, och när de båda herrarne kommo riktigt i ta Ren kunde de dunka näfvarne i bordet, så tennstopen hoppade. Ridrik Malmsten hade en enda dotter, den mörkögda P-u. Hans bastre var död nedan dere 4. När kornet trn kom upp till Hetrå, var Elsa ett barn på knappa t,r, år. Nu var hon sexton, fager att se på med sitt langa h , sina rosiga kinder och sina af ungdomslust aaalfcanle läppar. Och för hvarje gång kornetten såg Irae, 4äzrade han allt mer upp sina grå ögon och han. •r,ngat vidgade.. lian kom ofta nu till Malma, och ...r han satt vid dryckesbordet, kunde han gång på ong kasta blicken åt den bonade ekdörren, för att se ''1••r om inte Elsa •kullo synas. I)et Månde Ibland att I on kom in och stilla satte sig att lyssna till fadern och Dans Rist. Men annars gick hon gärna ur vågen för honom. Hon tyckte nog, att ingen var •å manlig och ståtlig som har, men bon var rådd får hans stslhvassa ögon — de koron e hanne a:t darra. Och ju mor hon märkth att kornett, t: b°tr ktado henne, dess mor bemödade hon sig att hå.Ia tig tm,iao. 'Det kr en härlig flicka, min herr broder. dotter,' 'ade koen.tten en *!ratton, då han stod vid ett af sal.' fo n'tren 4 Malms och blickade ned på gården, där Elsa 'ned "åls ande lätt gång skyndade förbi. 'Har,, sade herr Didrik och sneglade på sin glest. tina k 'le noi4 märkt, hear kornetten hade sina ögon. Oc h k'° ha4A ingenting emot det, ty bittre husbonde kunde 's ke hiss Etsa tå, därom var han fullt öfvertygad. Och i.ur det var, ande kornetten en dag fram på som (), 1r Utvek tar .11 lycknu. ul,,lerV^rit. 1,4.+tt.MNnkw ,tIus,n,talbuten urtrierytottaruletn, Men 1 ett ,iI.u..ltsmt balas lntteelulenl Ten al du tår et, .Itnaul dlrtn.nte Ull en acterelen Ist ar ett a lie Visste wldort,sra t ohakt.r totosen, Yrån dunklot varular lytemt uv" 1 d..gen. Alt en tvåsyr ettål^ nyed tOrltlerwatt eks,,. elarm l,ll sin värderad, van: 'Min brr broder, dotter behagar mig öfvermåttan. Det 1 "147 klanas tomt hos mig efter en husfru öfrer allt ISA vwr alår ,1,1 riter, vltacr 1 '11n hnr„1. mitt R,,,lr Jag ville därför spörja, om jag har alin hen bU. ,•r• medgifvande att anhålla hos jungfru Elsa 'e. menat, hand?& 'Nia k'•rzt ärade broder har dMrtill mitt fulla samtycka 11 Km1 låter det blifrs svårt att skiljas från henne, Jag får rW i detta fallet komma I andra hand. Allt ,1.M Inre atlnut en dyrhar kårris. n.,tn kan tcirvwntllwe till en k.rl1115 eljarna, Varar u0IL bodar.,,, en,, ett iI.y/„tl,..l 5Ir.u.V. 1 sulbinds.kana.. dig adlatl~N enl rOt aönl å.,, vall Dan ar så last alt t~ ,. I. IAI 0l w.,,.w.s ans.. Kät lek t, el.l - 1 .'l Isär d/os llUp$IÅlfI att ståtin . enl N I'~► j been, till. s r.e.r \'' . 1 'Godt.o ulrnsde kornetten, etöfva är leka min sak. DA alel red bit, såg jag henne gitta nere l trädgården O1' si giras mina steg dit själ!.. •Varvar klirrade mar fen vanligt, då han med bråd• sk Steg trädde utför trappan, hans brynta kinder von, °ft ku• ► f rodnad och hane ögon syntes mindre •ksrlet • i e i • 1 fil •~t [1 I"_=:,.i rt M11.' l ut~rg
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.