Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
'-4 2 e.-- a0lada~l oes dan ap Nu till en grift år lekens kammar murad, Där grafvens skuggor lift'ets flöden isa, a Förtånad år nu trastens kårlcksvisa ka har, <krt en Och sgarn bakom frostens galler burad. tro ana .Dat m .ta skal li sorg 0 dar Yi alas Och natten kommer .. . teox i Dd, med ens, hvad under! tt En blixtlik str3le mörkret genomtrånger... .as. r c Ett audedrlg, som alla binder springer... 140 ")ackestt julkonster. En sprittning djupast ifr't jordens grun- der! Dada a Fn liten tun,lhiatoria af Frans Hedberg. Och drifvans bålverk, nyss så jårnhårdt spända, Till spridda spillror plötsligtsöiiderkroscas. Från skogens lemmar isens fjättrar lossas, Och i ett nu år vinterns makt till ända. 1. Starke rar en oran:iart fnntÅr t e me.11em al slaktet Canis, fant det icke kan neka+, att han var af en mycket obestämd och blandad harkomet, hrilket han liknat icke råide for. tian hade Damlitern opeteid noa som en viadthnnd, krokiga ben som en tas, uppet.eode öron gom en speta, rar evart i synen som en doa och hade gula prickar ölvar ögonen som en elnfrare. fleewutom Och hrarje gran — en sällsam syn att måla! 1 härlig festskrud kläder sig i skogen. Dess minsta gren bår frukten purpurmogen, , Och gyllne stjärnor däremellan stråla. Och %-ålljudsmåttad fylles rymden vida var han långhårig som en råtthund, hade stora mustascher som en pudel och sku lde gom en riktig byracka p& alla manspersoner. medan han daretnot rar alldeles ofantligt förekommande och steknord emot det tacka könet. Ja. det rar någonting eget med den handen. han hade alldeles. be.tamdt slutit sig tall den 4ikten, att kvinnan utgjorde den bittre halften at mannieko.laktet, och han ridhall denna min uppfattning till den grant konsekvent. att han viftade erans åt eameta tattiptugumma, under det han daremot skulle rim en gael båda pi ~aY aa 1 Ber~afr kåpdi sea 1 IL Fn vacker gård, som till l .i k, l et hit •!. numera tamligen ovanliga ec~'nwkaten sett tar: eku!dfri och under byars brutna tegs'tak ~ a en vacker alertonåtre thcka, oberört a! a. a "tt' best • litrete oarter, m4te ju enligt all na•rn ^ ' ving locka man, lika Tamt .gym ci r.. kar flugor under heg+ommaren. Ikt var inte heller ondt om sådana id tia.. kel.ta, och inte nog med att de kommo frän land• bygden runds omkring, de intnntw.it alsen fris varmaste lln.reeidcns och till och vint fria ejaltra hufvudstaden. Patron flerfell hake usn: liten en brorson, som rar auskultant i !trea bo! ratt, och denne hade mima .tu.tentkamrater och prosten och kronofogden. goda rinner, som ta te hade något emot att i vunnen. uall.kap Köra en titt ut till den racka egendomen, dar de alltid bletvo villigt och ale,!, t ro lieroll, som rar en at de tataete gånlr .mottagna, om det också inte tick e► adels:., Ian som da trodde att Ni=a den tiUa gu!dNge r. mom krittrade dar. Omkring af fågelslåtnmors glädjekvitter, altarni i socknen och en verklig hedersman för Och stinkande mot skyn sitt silfcerglitter gå ut för att titta efter orrkullar borta i o:ha• l lössläppt yra bäckens böljor glida. — Ren; men allt efter som Mark• lammete den der sommaren och till jolta W fann. dat r. första valptiden bakom sig, insåg hane husbonde laseagr000m Dom bcwtste i trakten, och tt .!•' att benens stallnin g tydde betr.iligt mera på R ratetinebund an på få elhund. Och som \tacke Jeeeutom alltid började .kalla, restan nar huabon- den knapptö p& sig jakuiama.kerna, så hunn onarne mer In val med att fnriytta dg upp i gaatla jarnbruket i socknen fann& det unri gealerer och bokhållare och en något A1.1,~ ::• poneat, som också brukade riva pina l-t. Så lyder -ugnen. Så skall allt förnimma resten, plågade namligen om .nndagamorgnarne en ou . en. Det hindrade likval inte, .t: Koin- iris, gick igenom rulpelnkan med r an•..a.•- och froda e. och rar, som aag1t ar. en , t •:. c förståndig hund, bara man tar h. , ratta stallet. )tacke hette egentligen %la: och hade i sin allra granats ungdom blitrit köpt utal patron på Nackeleta for att uppfostra. till jakthund. de and Domutom hade krrkohenten en Don, sors S: och studerade i Upwala och alltid kom bem t. ningar. Brorsonen var redan d kods sim för up pe i Stockholm. 'hin taieaae stad e Htdai leda k M ac hasta 1 Mac pt~I 'Da tosa på att tledaa talt och nndatt rynka lade m7~ man. •) tons ]tia och I Pst 1 samma stund som juleljusen tändas, atorekoaen, långt innan patron Ilernell hann ene hua till 1 hvanlagelas. Studentbo rar alldeles för ans för .ter tonåriga Anas och *kalle någon at de I trim Ilur Ilerrans under underligt fulländas )tack., som blitrit omdöpt till det namnet för korthetens skall. blot dlerlee utan ridarv dom ► skapat boende maglisa aipire.nterna k på något gatt tarilg for henne, ei ru det i a •:+• eller 1 fralsarbarnets helga fddalotimma. hattvalvs bort till björkhullet dar de plapde och ranaakning alratt l egenskap af jakthund och skulle nu uppfostra, till gångvar i stallet. hund koja och kedja anskaffades genast och ]lack* plaaradee aero på gå rden emellan kökstrappan Och frusna hjärtan skola nederamålta, och riethaaboden, till kruka nndrandiga platser Som skogens drifvor bort l sanden rinna, han allt från sin t dIgaate ungdom haft ett syn. oerliren Natt öga. Min head tror al lntri tadel J o, i samma Och svaga krafter skola styrka finna Att Isens block från gratNens portar vålla. Ögonblick Dom Macks fik kedjan om halsen och kojhalmen att limma på, les han som en nyvald riksdagsman, företa gången han ar uppe l kam• maran. Kom det en st ry kare in på gården, å Datt* Hack. •vaneett mellan benen, kröp d fort Och allt hvad Idlast vi inom oas bira, Likt furans gren i härlig frukt skall springa, Och Ifrån lösta tungor mäktigt klinga En jubelkdr till Månskosonens ära. Johan Nordung. I ID..lr+tar: /.ses .Y deJ~.) som möjli gt In i min koja och made Inte ett kvitt. Patron Iternell blot ureinnlg. .Ilar man sett en .Alan fahundle ropade han .nu moltiger ban, nul Nar han skallet !ga, då sallakallde hank Nej, jag tir val låta sWidran- gsa ta och drank& honom och skafta mig en hund som gör hyst han skal. Men det tyckte fru bena rara grymt. ei nek ldt betraktande af den Alter han uppnått, och Dar d Anna, dens enda dotter, också kom och bad for honom, }a, då act Mark. !arra och ntnamn• des till eallckal>akavaljer bog damerna. Ni, ked• jan tugg at honom, kilel Matko sie ejalf I ge n och mycket uppmarkaam .not henne hrarje dat han koan. Marka, som el småningom nfrergtt ti:! t n0 nI.tan uteslutande egendom, och som rar '1 r 1 1~t arartajuk om sin unga matnav omeknin t" och talleka p . risaga också mat ganska utrc. lada ekarpelnne, att dar vid lag taade rara nl a'on fara å tante, lian gom egeatli n harv flat att, air de andra unsberrarne Rj tnle sina be @Ök någon eftndaaeeftermikktag, hag onfentliltt stortnakalldo, e► fort agronomen ri>w1e gitt mar ► no att a fl,; dana .b nyansen eller des hrita. Agronomen gjorde allt hyst han kunde !.'i att etåGa als in med Starke; han stoppade 1.1.1.• sockerbitar och skorpor i dekorna och bjöd M1., nom deal ytterst vanligt, tartan haa not firn. *kulle velat aparks honom i stallet, då hnmkn &kallande sprang omkring benen på honom. Starke sal egen tog både skorporna och eockerbltarne och We skalla lien och då mycket varvs ► n föret. .Det sor Ned at at, som om hunden treide att Jag i sa is 9~ Iden han alsf ifrån den stunden alla bantim- argelse for alla karlar både så gården och 1 *ock och I dar.. ekaaisa analkte i gå deprindee eller i sal.Jtr ba s is _ rieaaellrett så långe böt kt, men k~ -_ mera stora favorit och ett tratotro och en för- u pp ren, allt efter som årstiden hata dal grata färg aldrig hade han .kallt e ► ilsket och ihållande som dem 4 nomen, som rar en trettio arg karl med ett r.+ ❑ Iigt och tryggt utseende. ett g ladt och Ytnn.in•le sitt, mes mm hade alkie!ee !et mycket a" 5O fOr att hinna tand att på något if rtga re as" t'm henne eon kar, om han också alltid rio .{e 5t om im 1 han aratjt doa sta bilen. fönat kan buras` ville etjala någonting har,• wie ag*onMnen en t•— Ut da
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.