dirbfser föra just i dag.. Har skulle boa kunna sitta dir bredvid honom, hvad .kalle hon saga — heart skulle k« sign? Hon minde. ald ' nedan, hur hon kom• mit dit, heart hanliret sagt, hur hon tagit plats på bänken bredvid honom. Hon vi pde ej se på honom, ej röra sig. De sol• trinda, välformade hinderna tlgo crörliga och Mapps i hennes kul, och bon höll blic- kan fistad pi marken. 'Det var millt, att ni kom,. sade han; •Sa` trodde al glömt mig denna sista dag.. Han var Icke någon ung man; hans hår 'nr g~Lpråagdt och pannan hade djupa .7nker. 'ISA åldern kunde han godt varit hemmes tar. Han rar icke vacker; hans otiseede skulle till och med synts alldag- ligt, om det ej varit för den djupa blicken i ds rjålfuua mörka ögonen. Hon var andmat sexton år. Hennes an. sikte hade barnets randa fyllighet och mjälla by, med barnets uttryck af oskuld och frisk- b^ medan henne, figur rar fullt utvecklad. Stammen rar välformadch mjuk, kinden bad. täcka smit gropar, och ögonen roro klara med något på en gång tänkande och .rirmiskt i blicken. •:ri kommer val ihåg den första dagen '°1'i ag er, Signe,• forthor han, i det han lade armen på bänkens ryggstöd bakom rom. .Ni *att just bl, — ni var ai för- ''jnped i er limning, att ni ej hörde mina "i. förrän jag stod alldeles invid er och låg, att det var mina dikter ni lasts — och ni ett rop af förskräckelse och gömde k.n bakom er rygg.• Ii. c rodnade och log. jag skämdes ak förfärligt,» svarade 'dir var så många understrykningar, ' tt jag blot d rädd, att ni skulle få se <:em och göra ngn af mig — jag hade ju -'n dem om och om igen — svirmat för 4'm — sotvit med dem under min hafvud- k:dde . •Hen jag fick ändå se alla understryk ringarna,s inföll han och dg leende på henne, .och jag Ack mycket mera — jag lek träffa er nålstan hvarja dag, jag fick 4:s era tankar och drömmar, jag fick utan fttrbehW blicka in i er sju — el anande, :in„tande barn, mom hön på att vakna till kr;ena — sg varm i er längtan, el ren i fra 'irömmar och el barnsligt frisk och rand m:dt under allt ert avilrmeri. Det år detta l' t i dag vill tacka er för, Signe, tacka t"r allt hvad ni gih-it mig.. .Hind har. vål jag kunnat ge ert. fri. Lada h,,n sakta. 'Min liktansjll, som jag förlorat,' eva- r e h..» al:varligt. .Genom er fick jag t'l ka :.Ils dessa stämningar och toner, "''m 3i.e konstlat bort genom att glömma °h sjklf och offra åt tidens anda. Min var trott — o, så trött — min ande "n4. ej mer finna min fria flykt — då "ne do, telän, och jag fana det allteam- m an åtDr hos dig, friakt, omedelbart, inner- 1 ''2 och varmt. Du trodde ännu på mig, ( vill« teka förstå, att jag allt mig åt ' 'dopin. varit otrogen mot mig ejJlf - b dia tro och tillit gifte mig åter mod rCh så diktade jag som förr I ungdomens "l•~n'daltar, oeb dn hörde på mig, och 'g fäht,d, att din andlösa tystnad, din t amds blick var det basta beviset, att A ]Yrkats,. Hen hade omedvetet kallat henne dr, a tyckte, att det nu Rall sig helt rt lian kunde ingenting svara, ben• a,e hjärta var sl fullt af på en gång lycka och sorg — lycka öfeer dessa ord från Aoaoi, idealet, som hon svitrmat för och drömt om genom hans dikter, långt innan hon blifeit bekant med honom — sorg öf- ver att det nu var slut med dessa hänfö- rande standar i skogen, di bon talat med .Och när mina nya dikter komma ut, då jublar ditt hjärta, och du tänker: det rar jag, som ingal honom allt detta?. Hon nickade åter och log svagt. Han steg upp och räckte henne handen. >Farväl, Signe.. Hennes hand låg skälfrande i hans. .Skola vi inte tniffas mer?s frågade hon honom om allt som hon kände och tänkte, och då han behandlat henne, icke som ett makta. barn, utan som en jämlike, hvilken kunde .Jo — längre fram, men inte ek alldeles förstå honom. snart — min hustru kommer nog att göka Han läste hvarje tanke i hennes själ, upp diam föräldrar under vintern — men, också denna. lians ögon fäste sig på henne Signe, du får inte tro, att det blir som det med ett uttryck af längtan och ömhet — nu varit — det kan inte alltid vara som- han behefde blott uträcka ut sina armar, mar — nu är det höst, Signes Han stod och såg efter henne så länge blott såga en enda litet ord, och hon var hans. Men det var icke därför de mätts han kunde skymta hennes gestalt på den i dag, icke s4 deras solljuaa sommarsaga slingrande gångstigen. Hans innerligaste önskningar följde henne. Han ville, att skulle sluta. •Vi miste säga hvarandra farväl nu, henne* lit skulle bli ljust och lyckligt, om Signe,+ sade han med en lätt darrning på han [feen själf skulle bli utesluten därifrån. rösten. 'och nar vi skilts åt, skall du tänka Ren och vacker hade deras sommarsaga pi mig och denna sommar — icke med varit, och sådan skulle de båda minnas den saknad och smärta — utan du skall min- — han den grånande diktaren och hon den nas det mod glädje och lifslust. 1)u får ej seetondriga, som just stod på tröskeln att förnöta dina vackraste ungdomsrår i onyttiga träda ut i lifeet. Hon vände sig inte om en onda gång. drömmar och vek längtan. Modig och stark, med (riska känslor och vaket sinne skall llon kämpade mot sina tårar, mot den svidande smärta, bom ville stiga upp i ben- de möta lifvet — det kan ändå ha sin poesi och sin Idealitet — men där du går nes bjärta. Hems ville ju, att hon skulle fram, skall det vara solljus och jubel — minnas honom med glädje och inte med sådan vill jag tanka mig dig, du unga sorg. Han ville, att bon skulle fröjdas åt valkyria, som gut mig åter min diktarsjå. tillvaron och inte drömma bort den i veklig Förstår du mig nu, som du gjort det förut?. längtan — var det ej ek han sagt? Men inom henne hviskade en skälfvando Hon svarade ingenting; hennes läppar ryckte nervöst, och bon stirrade envist på rist: marken, medan bon borrade klacken på sin ena sko djupt ned i myllan. Åter grep honom längtan att taga henne i sina armar och säga henne helt andra ord in dessa kyliga, förnuftiga, hans tunga talade, ord d glödande, varma, besinnings• lösa, som de födde@ i hans hjärta, men kulren denna gång betvingade han trom- 'Det kan inte alltid vara sommar -- nu Yr det höet, Signe.. stelesn. Han tog hennes hufvud menad båda mina hinder och lyfte det upp. 98e på mig, liten, • sade ban stilla. Hennes ögon Torn fulla at tårar, när hon höjde dem och sig in I hans. Han böjde sitt ansikte ner öteer henna. och med en rörelse at barnslig biagif• renhet räckte bon honom sina darrande lappar. .Nej, lat# så, • made han nystan bil- ligt, .dina lappar äro endast för dilo brudgum — men här är för mig.. Han kysste henne makta på pannan viol hårfietet och släppte medan honneskutrud .VIII du Infva att minnas mig '5d, som jag bedt dig om?. frågade han. Hon nickade bi- fallande. loin .!lmu'rn. (III..Natsr. lnup /'pvrau
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.